bli rosor och kattungen kattor — det är just det tokiga i saken!
— Vad är det för slag med strykjärn och kattor? frågade Margret, som i detsamma smög sig in i rummet med det färdiga brevet i ena handen.
— Å, bara mitt vanliga dumma prat. Nu går jag och lägger mig. Kom efter sen, Margret, sade Hanna och sträckte sig självsvåldigt.
— Mycket bra — och väl skrivet. Var snäll och lägg till att jag hjärtligen hälsar John, sade fru March, sedan hon genomögnat brevet och lämnat det tillbaka åt Margret.
— Kallar du honom John? frågade Margret småleende och såg med sina oskyldiga ögon djupt in i moderns.
— Ja han har varit liksom en son för oss och vi sätta högt värde på honom, svarade fru March och betraktade kärleksfullt sin dotter.
— Det gläder mig att höra, ty han står så ensam i världen. God natt, älskade mamma! Jag känner mig så outsägligt glad att ha dig här igen, var Margrets lugna svar.
Den kyss fru March gav sin dotter var mycket öm, och då Margret gick ut sade modern med en blandning av tillfredsställelse och bekymmer:
— Ännu älskar hon inte John, men hon skall snart lära sig det.
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Laurie ställer till förargelse och Hanna stiftar fred.
Dagen därpå satte Hannas uppsyn myror i huvudet på systrarna, ty hon tyckte hemligheten vara nästan för tung att bära på, och det föll sig svårt för henne att se hemlighetsfull och förnumstig ut. Margret märkte det
