visserligen, men besvärade sig ej med att göra systern några frågor, ty hon hade kommit till den erfarenheten, att det bästa sättet att sköta Hanna var att låtsa om ingenting, då hon var säker på att hon skulle få veta allt av henne. Hon blev därför något överraskad, när Hanna fortfarande vidhöll en envis tystnad och visade en beskyddande min, som svårligen förargade Margret, så att hon i sin ordning tog på sig en uppsyn av förnärmad tillbakadragenhet och uteslutande höll sig till modern. Hanna fick sålunda sköta sig själv bäst hon kunde, ty fru March hade intagit hennes plats såsom sjuksköterska och uppmanat henne att vila sig, ta motion och roa sig efter den långa tid hon suttit inspärrad. Då Amy var borta, hade hon endast Laurie att ta sin tillflykt till, och så mycket nöje hon eljest fann i hans sällskap, kände hon sig likväl en smula rädd för honom nu, ty han var så efterhängsen och envis och hon var rädd att han skulle locka ur henne hennes hemlighet.
Hon hade också fullkomligt skäl därtill, ty den illmarige gossen hade ej väl kommit underfund med att hon gick och bar på en hemlighet förrän han föresatte sig att utleta den, vilket beslut förorsakade Hanna svåra dagar. Laurie var inställsam, mutade, hånade, hotade och blev ond, spelade likgiltig i avsikt att genom överrumpling upptäcka hemligheten, förklarade att han hade reda på den och sedan att han ej brydde sig om den; och slutligen kom han genom sin ihärdighet så långt, att han visste att det gällde Margret och Brooke. Djupt förnärmad över att man ej invigt honom i en sak som rörde hans lärare, ansträngde han hela sin uppfinningsförmåga att uttänka en lämplig hämnd för den vanvördnad man visat honom.
Margret tycktes emellertid ha glömt hela saken och var fullt upptagen med förberedelserna till faderns hemkomst, men helt plötsligt tycktes hon ha undergått en förändring, och en eller två dagar var hon alldeles olik
