— Hm, det vet jag knappt; jag förmodar att ni frågar farfar till råds, sedan doktorn varit här, anmärkte Laurie.
— Ja, det skola vi. Hanna, gå och bed doktor Bangs genast komma hit, befallde Margret, vi kunna inte avgöra något förrän han varit här.
— Stanna kvar, Hanna, jag är husets springpojke, sade Laurie och fattade sin mössa.
— Jag är rädd för att ni inte har tid, började Margret.
— Jo, bevars, jag kan mina läxor.
— Brukar ni sätta er och läsa, då ni har ledigt? frågade Hanna.
— Jag följer det goda exempel mina grannar ge mig, svarade Laurie i det han skyndade ut ur rummet.
— Jag gör mig stora förhoppningar om min gosse, anmärkte Hanna med ett belåtet leende, medan hon betraktade Laurie där han ilade iväg över gårdsplanen.
— Han är rätt bra för att vara en pojke, var Margrets något onådiga svar, ty, ämnet intresserade henne icke.
Doktor Bangs kom, sade att Betty hade symtomer till feber, men trodde att denna ej skulle bliva svår, ehuru han såg något allvarsam ut, då han fick höra händelsen hos Hummels. Amy tillhölls att genast bege sig till faster March och fick ett preservativ att skydda sig med; hon avreste med stor ståt, eskorterad av Hanna och Laurie.
Faster March mottog dem med sin vanliga gästfrihet.
— Hur är det fatt nu igen? frågade hon och kastade över glasögonen skarpa blickar på systrarna, under det den på stolens ryggstöd sittande papegojan skrek: »Gå bort, inga pojkar här!
Laurie drog sig undan till fönstret och Hanna framförde ärendet.
— Kunde just tro det, då ni få gå och rota bland fattiga stackare. Amy skall få stanna här och göra nytta för sig, om hon inte är sjuk, vilket jag inte har någon
