Den här sidan har korrekturlästs
16
Amor Poët.
Hör, kogerguden, sjelfva Amor blifvit
Poët också;
Att det är härligt, hvad den skalken skrifvit,
Kan ingen undra på.
Utur hvar mening, ur hvart uttryck bryter
Sig ros vid ros;
Och hvarje bild sig kring sin tanke knyter
Mer skönt än af dig tros.
Af ord vid ord, med vårlig hand, han binder
En blomsterked;
Och tusen blickar har han, tvenne kinder,
Att ta’ och rimma med.
Men vill du veta hvar poëmet tryckes? —
Uti min famn!
Och hvad han gifvit det för namn? Hvad tyckes!
Min egen flickas namn.
