Hvad skall jag bli?
Hvad vill du bli, så frågte pappa,
Och mamma frågte det också;
Då började mitt hjerta klappa,
Än hade jag ej tänkt derpå.
Jag hade tänkt blott på den smärta
Och goda flickan — ej på mer:
Den tanken fyllde upp mitt hjerta,
Och, om jag haft det, ändå fler.
Skall jag bli prest? Gud signe presten!
Nog är hans skänk som lada full,
Men blott en svart koftan för resten,
Som blott är till för syndens skull.
Så länge synden ej vill vika,
Till strids mot den, hvad prester gå!
Men flydde den — de skulle skrika,
Ej längre de behöfdes då.
Till advokat jag icke duger,
Ordryttare är svårt att bli:
Ty se, jag rodnar blott jag ljuger,
Jag allt försökt mig deruti.
Att ha, för hvarje stund man kräfver,
En lögn inpromptu färdig? Nej!
Jag hellre utan syssla lefver,
Men advokat det blir jag ej.
