anekdot om, hur underrättelsen om februarirevolutionen mottogs i Upsala. Nybom, som då befann sig i staden, sitter på sin kammare vid Ågatan — han bodde troligen på nedre botten i hörnhuset af Bredgränd och Ågatan — och studerar sin vetus. En vän kommer inrusande till honom och ropar: »Nu är det inte tid att läsa Davids psalmer. Nu går marseljäsen på alla gator». Det behöfdes naturligtvis inte mer. Utanför porten stå tre sotare: »God dag medborgare, nu ska’ ni följa med och dricka». Inkommen på restauranten beställer Nybom: »Medborgarinna, tre tusen buteljer punsch, marseljäsen går i Paris». Huru historien slutade berättas ej, men när Nybom frampå natten kommer hem, ligger det en student i porten med stöfveln under hufvudet, och då Nybom vill hjälpa honom, hviskar han lycksaligt: »Låt mig få ligga — jag är så lycklig — marseljäsen går i Paris!» Det var frisinnets demonstration — den tiden! Det är från samma upprörda år och gifvetvis under inflytande af samma krigiska stämning, som Nyboms ofta citerade ord till en vacker källarflicka härleder sig: »Föd, kvinna, men föd pojkar med bantler, och föd som kaninen två i hvar månad».
Jag vill minnas, att det är Oscar Levertin, som någonstädes med tillämpning på svenska skalders lefnadslopp citerar Edv. Bäckströms vackra ord om de svenska syrenerna:
»De blomma hastigt — och de vissna länge.»
I den raden ligger också ett skaldelif som Nyboms. Blomningens tid, det var de korta snart försvinnande åren som student i Upsala, hvad som sedan kommer, de många, långa åren i ensamhet och fattigdom, tillhör vissnandet. 1852 lämnade han på allvar Upsala och slog sig efter många irrfärder ned i Västerås, hvarest han en vacker dag i maj 1889 slöt sin skiftesrika lefnad. Ännu
