omkring i sorgedräkt. Den som vill få ett personligt intryck af Upsalaentusiasmen för Polens sak, han behöfver endast läsa Orvar Odds dikt, »År 1830».
Men ännu var det ju endast entusiasm och känsloyttringar, och för de politiska realiteter, som stodo på spel, hade man gifvetvis ingen klar uppfattning. Men med åren börjar äfven studentpolitiken att höja sig öfver känsloyttringarnas vågsvall och få mer begreppsartade konturer. Detta sker med studentskandinavismen.
Det är af intresse att här observera den olikhet i kynne och åskådning, som tidigt gör sig gällande mellan Upsala och Lund. Under det man nere i Lund ganska tidigt börjar omfatta frisinnade, ja, t. o. m . republikanska idéer, och befinner sig i stark opposition, med universitetets ledande män i spetsen, mot Carl Johans ryssvänliga allianspolitik, betraktas Upsala länge som det reaktionära partiets hufvudläger. Den liberala stockholmspressen med Aftonbladet i spetsen kallar full af harm Upsala »ett ruttet torgnäste» och professorerna »för förtorkade mullvadar». Med synnerlig förbittring vände man sig gifvetvis mot »reaktionens» ledande man, Israel Hwasser, hvars ställning inom studentvärlden gjorde honom dubbelt farlig. Carl Johans-förbundets stiftande underströk ju ytterligare den akademiska världens anslutning till de bärande tankarna i Carl Johans politik. En händelse, som inträffar så sent som år 1836, är ett vittnesbörd om, hur obrottsligt tillgifven man var en sådan konservatismens förkämpe, som Geijer då ännu var. Då Geijer i maj det nämnda året återvänder från riksdagen i Stockholm, där han talat för indragningsmakten, äro studenterna samlade för att bringa Geijer sin hyllning. En ung man ur leden höjer då sin röst till protest och säger: »Mina herrar, kan det vara lämpligt, att Sveriges studerande ungdom välkomnar Geijer, som vid riksdagen
