96
I de raderna ligger ett program, Geijers, och senare, upsaliensarnas hela skandinaviska program. Ingen politisk skandinavism, men gärna en kulturgemenskap.
Det var som om man väntat på signaler för sin hållning, ett klargörande och tillrättaläggande af synpunkterna just från det hallet, nu var signalen gifven, och på våren 1843 hölls det gemensamma nordiska studentmötet i Upsala. Äfven de finska studenterna voro inbjudna, men förbjödos att komma. Carl XIV Johan såg icke den nya rörelsen med blida ögon. Hans fruktan för alla demagogische Umtriebe kom honom att redan från början misstro skandinavismen, och till mötet sände han ärkebiskopen och justitiestatsministern för att hålla den befarade entusiasmen inom behöriga gränser. Det var pingstdagen 1843, som de danska studenterna anlände till Upsala. C. R. Nyblom, som då var skolpojke, berättar i sina minnen, att han och några kamrater voro ute för att plocka kungsängsliljor, då Najaden skoflade sig uppför Fyris med de främmande gästerna ombord. Vid Vindbron samlade sig pojkarna och öfverhöljde de danska studenterna med sina blommor under skallande hurrarop. Ett hjärtligare mottagande kunde knappast beredas de danska gästerna uppe vid Islandsbron, där Najaden lade till. Där hade studentbeväringen, iklädd uniform, tagit plats, och bakom den i täta led de öfriga studenterna. Från slottet saluterades med 32 skott, och allmänna sången intonerade Säves för tillfället nyskrifna hälsningssång:
»Hvad gny uppstiger vid Fyris strand.»
Från Islandsbron tågade man sedan till Odinslund, hvarest danska och svenska flaggor vajade i broderlig sämja under träden. Där hölls det egentliga hälsningstalet, hvarefter gästerna med sina värdar försvunno åt
