Hoppa till innehållet

Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

130

att sentera en väl anbragt replik eller kvickhet, äfven i dess mer mustiga och burschikosa form. För den under denna tid hårdt tryckta musikaliska konsten räckte ock hans vidtfamnande intresse till, och det var Mestertons för­tjänst, att ett musikkapell kom till stånd, som åtminstone under något år gladde landsmännen med sina prestatio­ner. Dess tillvaro tycks emellertid ha varit ganska kort.

För denne frejdade läkare och vetenskapsman var nationens nöjeslif en aldrig sinande källa till ungdomlig föryngring och hälsa. Något studentikost fanns alltid hos honom, och en viss studentikos charme kunde han äfven förläna åt mera högtidliga tillfällen i nationens tillvaro. Ett enda exempel härpå må anföras. Den 13 maj 1861 voro landsmännen församlade för att högtidligen inviga nationens nyanlagda trädgård. I högtidsprogrammet ingick planterandet af tvänne lindar. Den ena utplan­terades i trädgårdens midt af inspektor, och den bevatt­nades första gången med en kanna punsch, hvarvid inspektor uttalade sin förhoppning, att trädet en gång skulle komma att skänka njutning och skugga åt kommande generationer af Uplands nation. Den Mestertonska linden har vuxit sig lummig och stark, antingen det nu berodde på den utomordentligt närande bevattningen eller något annat; den andra, af förste kurator vid samma till­fälle utplanterade linden längre bort i trädgården gick snart nog ut.

Detta är ett drag bland många liknande, som visar på hvilket älskvärdt och lekande sätt Mesterton upp­fattade och fyllde sina representativa förpliktelser som nationens främste man. En fråga tränger sig här osökt fram: »Hvar låg maktens tyngdpunkt i denna tids nationssamhälle?» — Nationen har lyckligt passerat både sin Scylla och sin Charybdis. Den allsmäktiga inspektorsdespotismen, sådan vi lärt känna den, låt vara i dess