älskvärdaste former, under äldre tider, är oåterkalleligen förbi. Den maktförskjutning till landsmännens förmån, som den föregående tidsperioden haft att uppvisa, var af tillfällig art, beroende hufvudsakligen på de täta inspektorsbytena. I stället inträder nu ett habilt jämviktsläge i maktfördelningen mellan inspektor och kuratorerna. Men så bjuder oss också rättvisan att här erinra om den långa rad af sällsynt dugande och representativa kuratorer, som stodo vid Mestertons sida under dessa år. Denna tid är i sanning de stora kuratelens tid. Den apostoliska successionen öfvergår från den ena till den andra på följande förste kuratorer: Gustaf Fredrik Gilljam 1856—1860; Simon Erik Theodor Nordström 1860—61; Gustaf Fr. Gilljam 1861—62; Nordström 1863; Adolf Ludvig Wilh. Nyström 1864—65; Gustaf Theodor Schedin 1866; Claes Annerstedt 1867—69; Tycho Tullberg 1869; frih. August Stjernstedt 1870; Tycho Tullberg 1871; Ivar Afzelius 1872; Carl Laurentius Lindborg 1873—75; Ivar Afzelius 1876—77; grefve Eug. Lewenhaupt 1877 —78; Anton Herman Örnmark 1878—79; grefve Eug. Lewenhaupt 1880; Oskar Widman 1881; Henrik Afzelius 1881—82; Klas Bergenstråhle 1882—84; Erik Adolf Wahrenberg 1884—86; Albert Leonard Östervall 1886 — 88. Man måste erkänna, alt det är en sällsynt rad prydliga namn, hvilka det är en ära och en stolthet för Uplands nation att ha fått införlifva i sin kuratorsrad.
Med Gustaf Fredrik Gilljams val till förste kurator inträder i själfva verket en ny blomstringstid för Uplands nation. Den föregående tidens kuratorer hämtades i allmänhet från katedralskolans lärarkår och voro ofta gamla karlar, ibland äfven rätt så stora original. Skolfasonerna sutto i äfven på kuratorskatedern, och de unga jäsande elementen inom nationen kände sig sakna utrymme for sin munterhet och sina initiativ. Carl Rupert
