138
seklets reformation och bör hälsas såsom en glädjande företeelse. 3) Det hierarkiska styrelsesättet är förkastligare än den militära despotismen.
Talöfningen den 27 februari 1864, då C. A. B. Molin var respondens och Tycho Tullberg opponens, har som första tes: Katekesutanläsningen är den bedröfligaste antiqvitet, som skolan bibehållit; som femte: Att språket är ett mera väsentligt uttryck för nationaliteten, än t. ex. lagar och författning, kan inses äfven däraf, att politiskt våld, som tillintetgjort den senare, dock icke mäktat utplåna det förra; och som sjätte: Individen bör från statens sida vara fri från allt ansvar för sina handlingar, såvida de nämligen ej ingripa i en annans rättigheter. Som af ofvanstående synes har det utom rena fackämnen såsom teologiska och historiska, fram för allt varit vissa sidor af Boströms praktiska filosofi, som blifvit ventilerade vid talöfningarna. Så småningom kommer äfven den spekulativa filosofien att undergå debatternas skärseld. Den 8 april 1865 diskuterades Guds väsende och egenskaper, helvetesläran, människans ändlighet, mänskliga friheten; — allt efter Boström. Där syntes ofta vid dessa talkonvent en underlig äldre kurre med ett tafatt och förläst utseende, Axel Frithiof Åkerberg. Ehuru han i grund och botten var en hjärtans hygglig och beskedlig karl, hviskade dock ryktet, beställsamt som alltid, om honom, att han skulle vara fritänkare. Litet underlig var han väl, äfven om dimensionerna för hans fritänkeri betänkligt krympt samman med åren. Till det begynnande radikala oppositionspartiet inom nationen hörde han gifvetvis, och i den stora debatten om »Fäderneslandet» var han en af hufvudtalarna. I nationsmatrikeln finnes omnämndt om honom, att han var parkerian och lycklig bekämpare af »inre missionens andliga vedervärdighet»; redaktör af Sanningssökaren, en af banbrytarna
