tum renadt. Vid zwycken förbrukades 7 ½ kannor punsch och 40 buteljer svagdricka. Sexorna hos Claes Löf gingo i regel till en krona och några öre, däri inberäknade drickspengarna åt »Basen».
Men spriten var icke bara billig, den var också afundsvärdt lätt åtkomlig. Det var icke endast klubbmästaren, som ägde tillgång till nationens spritförråder, utan också vaktmästaren. 60—70-talets student gick bara upp till honom och sade till om så och så många kannor punsch, och vips stod den gula drycken där i det väntande laget i trädgården.
Med 80-talets början synas nykterhetsintressena sticka upp hufvudet inom nationen. Den 8 december 1883 pläderar sålunda en landsman K. Östman för en inom studenternas helnykterhetsförbund ifrågasatt petition angående tidigare stängning af schweizerierna och upphäfvande af spirituosautskänkningen därstädes om söndagarna. En lucka i teckningen af nationens nöjeslif blefve det, om här icke också nämndes några ord om nationens biljard. En mindre sådan inköptes nämligen år 1870 och fick sin plats i biblioteksrummet. Att den såldes redan år 1875 torde icke enbart ha berott på lokala hänsyn. Tvifvelsutan spelade också moraliska betänkligheter in. Man märker granneligen, att biljarden vållar åtskilliga bekymmer. Är 1873 anskaffar man på Claes Annerstedts förslag särskilda biljardstadgar. En föreståndare utses, som skall vaka öfver, att icke något spel förekommer mellan kl. 10 om kvällen och 6 på morgonen, vidare att det icke spelas om pengar, samt att inga »främlingar» äro närvarande.
Något post festum må här i slutet af detta kapitel också om nämnas de storstilade högtidligheter, som knyta sig till den nya nationsfanans tillkomst år 1872. Sedan
1845 hade icke nationen fått någon ny fana, och det är
