Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/247

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
233

Gamla Upsala. Den måste tyvärr företagas i hällande regn, men stämningen var icke mindre god för det. Uplands infanteriregementes musikkår och Upsala boy­scouters musikkår spelade under vägen, och i spetsen för tåget ryckte Uplands nations inspektor och förste kurator an. På tingshögen talade så den frejdade Uplandsmannen Svante Arrhenius och docenten Almgren. Prisutdelningen vid spelmanstäflingen ägde rum här ute och för­rättades af professor A. Erdmann. Icke mindre än 158 uppländska spelmän deltogo.

Tinget erhöll en storstilad och värdig afslutning i domprosten A. H. Lundströms entusiastiska och vältaliga anförande, hvars hufvudinnehåll kunde sammanfattas i Gustaf Wasas valspråk, »Varer svenske», och den gamla landslagens första bud: »Kristus är först i vår lag». Efter domprosten Lundströms tal sjöngs gemensamt Vår Gud är oss en väldig borg, hvarefter det högtidliga, af stark fosterländsk stämning burna tinget var till ända. Säker­ligen kvarlämnade dessa dagar oförgätliga minnen hos många af deltagarna, liksom de ock ställde lefvande för nationens ögon nya uppgifter och nya kraf. Man må hoppas, att det mindre gynnsamma ekonomiska resultatet af detta första uplandsting icke må afskräcka nationen från att fortsätta på den en gång inslagna vägen. Den storvulenhet, som fattade uppgiften, och den entusiasm, hvarmed den genomfördes, och som i förening gåfvo karaktären åt detta första Uplandsting, innebär rika löften för framtiden och peka ut den linje, hvarpå kommande tiders nationslif helt visst skall finna en af sina största gärningar. De ekonomiska bekymren bars vid detta till­fälle liksom vid så många andra af nationens mångårige andre kurator, Torvald Lindberg, som med enastående duglighet och med varmt intresse skött nationens finanser under många år. Det förtjänar i detta sammanhang