Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
63

mängd särskilda göromål, han bör befrias från skyldig­heten att vid vissa tillfällen i förste kurators ställe bestrida förste kuratelet, utan skulle denna skyldighet öfverflyttas på bibliotekarien, som hädanefter skulle under namn af tredje kurator bland kuratorerna nämnas. Arbetsfördel­ningens lag börjar göra sig gällande äfven här. Och i samma mån som de tre kuratorsposterna med hänsyn till sina uppgifter blifva strängt begränsade, börjar det också visa sig, att olika bestämda kvalifikationer göras gällande vid tillsättandet af innehafvarna. Förste kurator skall nu framför allt vara en representativ man, som med den äran kan föra nationens runor, en lyckad talare och ett ungt lejon — med eller utan skaldeman — på Hwassers och efterföljande tid fanns det godt om bäggedera — ; andre kurator skulle framför allt vara en praktisk karl med godt räknehufvud, och tredje kurator en bokvurm, helst en mycket lärd magister.

Förut är taladt om Hwassers förädlande etiska insats i Uplands nations lif. Det är alldeles visst, att Hwasser uppfattade denna sida af sina inspektorsåligganden som utomordentligt betydelsefull. Om någon som helst kits­lighet kan icke här blifva tal. Hwasser var alltid den, som hellre friade än fällde, och landsmännen visste mer än väl, att de ädlaste motiv här dikterade den understun­dom nog så stränga observansen. Att han så småningom kom att stå alltmera främmande inför en ny tid med ett skämtsammare lynne än hans egen, det var icke hans fel. Mig veterligt handläggas icke på hela århundradet propor­tionsvis så många disciplinmål inom nationen som under Hwassers kortvariga inspektorat.

Där är en landsman E. A. Hedberg, som en torsdags­natt bevistat en sämre dans och som, då det obligatoriska slagsmålet uppstått, dragit sin medhafda sabel. Så följde