Hoppa till innehållet

Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

68

förefaller, som om nationen lockats af experimentet att af ynglingen göra ett skinande lärdomsljus, men då foster­sonen, »annars hygglig och välartad», icke visade sig äga någon särdeles fallenhet för studier, beslöto landsmännen att få honom anställd antingen i »handel eller bättre handtverk». Efter ett par års förlopp tager nationen 1839 afsked af sin fosterson, och skickar honom med 100 Rd. Riksgälds på fickan ut i lifvet, i hvars dunkel han sedan försvinner.

Skildringen af Uplands nation under Israel Hwassers inspektorat nalkas sitt slut. De förhoppningar och löften, som nationen knutit till sitt inspektorsval 1830, ha icke svikits, fastmera öfverträffats. Det måste erkännas, att hela denna tid företer en den ljusaste harmoniska bild. Skada bara att den vackra harmonien skulle behöfva klinga ut i en så skärande dissonans.

Medan nationen lefver och utvecklas i djupaste lugn, mörkna tiderna därute alltmer. Ännu går inspektor vänlig och hjärtlig omkring bland sina unga landsmän, ännu samlas ibland om kvällarna en utvald krets kring punschbålen hemma i hans bostad, ännu strängar Nybom sin lyra och sjunger Daniel sina glada kupletter, men den uppmärksamme kan helt säkert lägga märke till att inspektor icke mer är den samme som förr. Den förut så klara strålande blicken får en alltmera beslöjad glans; det vulkaniska i hans natur bryter allt fortare ut, och me­lankolien slår sina nattsvarta vingar kring enslingens själ.

Komma så ovädersåren, de stora svenska krisåren, 1838—39 i form af trenne slag i slag följande uppseende­ väckande händelser, Geijers affall, det Crusenstolpeska målet i Stockholm, Carl Jonas Love Almquists »Det går an», händelser som på samtiden hade ett inflytande, hvarom vi, sena tiders barn, icke kunna göra oss en före­ställning. Med sin djupt konservativa lifssyn måste