16
sak. Då gjorde han upp en karta över området och begav sig ned till kusten för att få papper på inmutningen. Det var på den resan, han blev sjuk i feber och dog. Antagligen har don Pedro Imanez hört honom yra någonting om guldfyndet, under feberyrseln. Men för övrigt var det nog ingen, som visste något. Doktorn, som skötte honom, sörjde för, att ett brev och ett paket med kartan skickades till hans son i Newyork. Denne son, mr William Foster, se ni här framför er.»
Det gick ett sorl av förvåning genom salen, och ynglingen betraktades med ännu större intresse än förut.
»Nå, vad var det, jag sade?» fortfor Jim. »Jag lovade er en intressant historia. Och intressantare blir det. Vänta, skola ni få höra.
Willy… jag säger så, för att det är kortare och bekvämare… gick i skola, när han fick faderns brev. Genom något missöde på vägen… det vete katten, hur det kom sig… blev paketet skadat av väta. Kartan var skadad och beteckningarna så otydliga, att den advokat, som nu är ynglingens förmyndare, omöjligt kunde få ut några inmutningar på det papperet.
Nå, där stod nu den unge mannen med sin karta. Vad skulle han göra? Och vad tror ni han gjorde?
När ni får höra det, tvivlar jag inte ett ögonblick på, att ni har lust att kalla honom för ’Galne Will’, liksom ni kallade hans far för ’Galne John’. Men jag skulle inte råda någon att säga det högt. I så fall får han med Jim Blasco från Texas att göra.
För min del tycker jag, att det, som han gjorde, var både stiligt och all right. Han skaffade sig pengar… han hade sitt mödernearv i behåll… och så tar han Gud i hågen och reser hit. Han ger sig katten på, att han skall besöka de platser, där hans far varit före honom, och han ger sig katten på, att han skall tyda den ofullständiga kartan.
