Well, så reser han den långa vägen hit. Går i land i Vuarico. Han stannar emellertid inte här mer än ett par timmar, så lång tid som behövs för att köpa en häst och skaffa en pålitlig vägvisare. Som en god son vill han naturligtvis inte företa sig någonting, förrän han först har besökt sin fars grav.
All right, han får en häst, får en pålitlig vägvisare och anländer mycket riktigt till den lilla byn ett stycke söder om det här stället. Han kommer fram sent på kvällen, skaffar sig tak över huvudet för natten, avskedar vägvisaren och besöker morgonen därpå sin fars grav.
Det är väl ingen, som undrar på, att han gick dit ensam. Och det var inte heller så underligt, att han helt ärligt sade sitt namn… hur skulle han annars ha fått reda på sin fars grav?
Men allt det där var oförsiktigt… i det här landet åtminstone. Vid graven möter han en svartskäggig karl, som utan vidare kastar sig över honom, ger honom en sittopp under hakan, så att han domnar av för en god stund.
När han vaknar äro hans pengar borta, och vad ännu värre är… kartan! Han är inte dummare, än att han begriper, att någon annan fått nys om hemligheten. Och nu sitter han där.
Well. Då ingriper en högre makt för att bringa ordning i eländet. Jim Blasco från Texas kommer ridande. Var inte det en väldig tur, så säg?
Nåja, resten begriper ni kanske, om ni anstränger era trötta hjärnor en smula. Willy Foster är ingen dum pojke, han ser snart, vad Jean de Blasco från Korsika är för en karl, och det tövar inte länge, förrän han dragit hela historien. Och Jim Blasco från Texas finner på råd.
I Vuarico måste boven sökas, och om vi skola få
2 ― Upp med händerna!
