sade han. »Så där skall det låta… Vi komma nog att trivas riktigt bra ihop, innan vi blivit färdiga med varandra. Men ni är bra oförsiktig. Ja. jag menar inte, för att ni för ett sådant språk, för det förlåter jag er gärna. En karl är en karl, och sådana tycker jag om. Men ni skulle ha antagit mitt anbud. När ni sade nej, så begick ni den tredje oförsiktigheten i kväll.»
Han gjorde några ögonblicks uppehåll som om han väntat, att Jim skulle säga något.
»Jag sade, att jag skulle bidraga till underhållningen i kväll, återtog han, »och jag skall hålla ord. Jag har en liten sluteffekt i beredskap. Er första oförsiktighet, min käre Jim Blasco från Texas, var, att ni inte såg er omkring litet bättre, innan ni gick in hit. Det måste ni väl medge, eller hur?»
Jim svarade ej.
»Nåja, den, som tiger, han samtycker. Den andra oförsiktigheten var, att ni lät den där gynnaren Pedro Imanez slippa undan så lätt. Ni skulle åtminstone först ha tittat efter, om ni verkligen fått den rätta kartan i er hand. Ni hade en smula för bråttom. Nåja, bättre sent än aldrig… Ta ifrån ynglingen hans paket, så få vi titta på det», ropade han till en av karlarna. »Sedan skola vi be vår vän styrman Bill veckla upp det, så att fångarna se det. Bryt kuvertet och titta på den vackra kartan.»
Bill steg fram och gjorde, som han blivit tillsagd. Han vecklade upp omslaget och slet upp kuvertet.
Ögonblicket därpå uppgav Willy ett förskräckt utrop. Det tjocka konvolutet innehöll visserligen en del papper som förut funnits där, men originalkartan var borta.
»Nå, där ser ni själv. Den där lilla slusken Pedro Imanez var slugare än ni, min käre Jim Blasco från Texas. När ynglingen sade, att kuvertet var obrutet,
