30
Han gav sina män en vink att komma in, och dessa ställde upp sig innanför dörren.
»Släpp den där karlen», fortfor han, vänd till värden, »och svara på mina frågor.»
»Men den uslingen ville stjäla mina buteljer», invände värden, utan att släppa det säkra tag, han fått om den tjuvaktige mestizen. »Det vore väl er uppgift att…»
»Släpp honom?», röt polislöjtnanten. »Jag skall nog ordna den saken också. Kom hit fram och svara på mina frågor.»
En mängd folk hade nu samlats utanför värdshuset och tittade nyfiket in genom de sönderslagna fönsterrutorna. Gendarmerna hade all möda att hindra dem från att komma in.
Värden släppte sitt offer och gav honom en spark, så att han flög mitt in i den brokiga högen av kroggäster. Därefter gick han fram och ställde sig framför det bord, vid vilket polislöjtnanten slagit sig ned.
På dennes uppmaning berättade han nu i korta drag, vad som hänt, började med Jim Blascos uppträdande, återgav hans berättelse och slutade med att tala om, hur de blivit överraskade av Salandra.
»Men skotten, som lockade hit oss? Det lät som en hel gevärssalva…»
»Jag skulle just komma till den saken», svarade värden och berättade nu om, hur Salandra tog fram den rätta kartan. »Just som generalen…»
»Vilken general?»
»Kors, Salandra, menar jag. Just som Salandra höll fram kartan och visade upp den för oss, small ett skott, som krossade lampan. Vi kastade oss framstupa naturligtvis, för ögonblicket därpå knallade skotten från banditernas gevär. När det sedan blev en smula
