tid… tills vidare! Jag skulle vilja, att ni sluter er till mig. I så fall skall ni få bli min närmaste man, och ni kommer inte att ångra er. Mr Fosters guldgruva är ett intet, mot vad jag kan erbjuda er, när jag väl blivit färdig.»
»Blivit färdig med vad?» frågade Jim.
»Jag tänker göra den här trakten så osäker, att det slutligen inte blir någon annan råd för regeringen än att ta skeden i vacker hand och överlämna styrelsen av det här distriktet åt mig», svarade Salandra. »Sådant har hänt förr, och när jag väl har kommit till makten…»
»Jag begriper det där», inföll Jim. »Då sitter ni vid köttgrytorna, och alla de skurkar och små uslingar, som ni har samlat omkring er, komma att begära sin släng av sleven. Jag känner till det där.»
»Kan jag klara det ena, kan jag klara det andra», svarade Salandra. »Men ni har rätt… jag behöver duktigt folk, och därför har jag skonat er. Tänk på, vad jag sagt. Nu måste jag vända tillbaka till Vuarico för att leta reda på styrman Bill. Den där kartan intresserar mig, och jag skall ha tillbaka den.»
»Hm, det begriper jag nog. En smula guld skadar inte, när man skall häva sig upp till diktator. För ni tänker väl inte ge pojken här, vad som med rätta är hans?»
»Det blir en senare fråga. Jag behåller honom tills vidare, för den händelse jag skulle behöva några närmare förklaringar, när jag får kartan.»
»Aha, nu gick det upp en talgdank!» utbrast Jim Blasco.
»Och ni kan fundera på mitt förslag, tills jag kommer igen. Då står er valet fritt: liv eller död!»
»Tackar så mycket!»
Jim Blasco bugade sig ännu en gång.
