52
en finurlig karl, Bill, men ni hade glömt att ta med i beräkningen, att jag känner till er. Hur många gånger har jag inte hört talas om ert allbekanta valspråk om, att styrman Bill inte gör en sak till hälften. Jag visste, att när ni tog Jim Blasco och unge Willys parti, så skulle ni inte nöja er med att ta ifrån mig kartan. Jag var säker om, att ni också skulle göra ett försök att befria fångarna. Därför visste jag att jag inte sett er för sista gången, när jag var tvungen att ge mig i väg från Vuarico. Och därför kunde jag också vara ganska säker på min sak, när jag lovade att förr eller senare göra upp räkningen med er.
»Jag begriper», sade Bill hest. »Jag har varit en åsna, och det är inte mer än rätt åt mig. Hur kunde jag glömma en så viktig sak…»
»Som att jag kanske inte talade sanning, då jag sade, att jag skulle bege mig till Vuarico», ifyllde banditanföraren.
»Nej, det är inte det, jag menar», sade Bill. »Jag borde ha tänkt på, att det gick alldeles för lätt för mig att befria fångarna. Jag trodde, att det var en sjuhejdundrande tur, när jag i stället borde ha blivit misstänksam…»
»Ja, jag gjorde det ganska bekvämt för er, inte sant. Det finns många bergsremnor nere i Döda passet, men det finns ingen, som man har så lätt att komma ned i, som just den, där jag placerade vår vän Jim Blasco och hans kompanjon. Jag gjorde det, bara därför att jag visste, att ni skulle komma efter mig. Det hade varit idiotiskt av mig att bege mig tillbaka till Vuarico, när jag kunde räkna ut, att jag skulle kunna få träffa er på närmare håll. Om ni hade tänkt efter en smula, så skulle ni ha insett, att en sådan karl som Jim Blasco från Texas släpper man inte ur sikte ett ögonblick, när man väl en gång lagt vantarna på ho-
