såg Vagnmakaren Himmelman, den der dock förhöll sig fredligt. Sedan vittnet vidare å östra gatan anträffat Skräddaren Lundahl i samtal med Herr Hof-Rätts-Rådet och Riddaren Darin och, på dennes fråga om vittnet kände Lundahl, upplyst om hans namn och tillika att vittnet ej hade någon anledning misstänka Lundahls fredliga tänkesätt, hade vittnet iakttagit, att hopen, vid Assessorn Wickboms hus, dervid Dahlgren äfven visat sig synnerligen verksam, våldsamt trängt igenom patrullen. I sällskap med Garfvaren Kjellberg och Smeden Wahlin hade vittnet sednare på aftonen begifvit sig till vice Häradshöfdingen Fricks egendom, der vittnet iakttog att en mängd stenar kastades från trädgården emot stora byggningen samt att våldsamheter föröfvades i lusthuset, men vittnet, som höll sig på afstånd och ej var uppe i trädgården, kunde icke lemna någon upplysning om de personer, som der uppehöllo sig. Efter återkomsten till staden hade vittnet gått till Lindmans hus, sedan våldet der redan var slutadt, samt dels under vägen dit mött två personer, som blifvit häktade och dels vid framkomsten påträffat andre och ibland dem några Husqvarnaboar, som vittnet ej kände. Vittnet hade sedermera varit ute ända till klockan mellan 3 och 4 på morgonen, utan att förnimma några oroligheter. Vidkändt.
66:o Målaren G. A. Enbom: af anledning, som vittnet Ekeroth omtalat, hade vittnet i sällskap med denne ifrågavarande Onsdag på morgonen begifvit sig till Handlanden Lindmans hus och der påträffat en stor folkmassa, hvilken klagade öfver Lindmans spanmålsuppköp. Deribland hade vittnet fästat uppmärksamheten vid tilltalade Arbetskarlen Anders Petersson och Stenroddaren Carlsson, hvilken sednare högljudt samtalade med Häradshöfdingarne Rudling och Seipel, samt Svarfvaren Andersson, som sjöng och förde oljud. Utanför Assessorn Wickboms gård iakttog vittnet, att i folkmassan, som der omringat vice Häradshöfdingen Frick, Arbetskarlen Israel Svensson varit den, som förde ordet. Vid ett besök, som vittnet längre fram på dagen gjorde vid hamnen, såg vittnet att en hop, kommande från kronomagasinet, med Stenroddaren Carlsson i spetsen, omringade och, på sätt förra vittnet berättat, våldförde Herr Kaptenen Löwenhjelm, hvilken i sällskap med Löjtnanterne M. Löwenadler och Ribbing i hörnet af vågboden anträffades; hvarefter Löwenhjelm af vittnet Ekeroth och Bagaren Andersson hjelptes ombord på ångfartyget Jönköping; och igenkände vittnet bland dem, som omgåfvo Löwenhjelm, äfven Arbetskarlen Gran. På aftonen såg vittnet i den vid Herr Assessorn Wickboms hus samlade folkhop flere för vittnet obekanta personer, hvilka voro nedsvärtade i ansigtet och sågo ut som smeder, under hurrarop våldsamt bana sig väg genom patrullen. I sällskap med Sadelmakarne Rosenqvist och Gustafsson hade vittnet på aftonen gått ut åt vice Häradshöfdingen Fricks egendom, men stadnat vid lägenheten Talavid, der vittnet mötte en mängd obekante manspersoner, hvilka, beväpnade med störar, stannade en stund, ropade ”nu är det gjordt” samt fortsatte vägen till staden, dit äfven vittnet sedermera återvände. I sällskap med patrullen gick vittnet efter återkomsten ånyo ut till Lindmans hus, mötte under vägen några personer, som fasttagit ett par pojkar och fann vid framkomsten våldsamheterna redan slutade; dock iakttog vittnet, under det vittnet stod vid Lindmans hus, att en sten kastades mot väggen, derifrån den nedföll i gatan. Vidkändt.
67:o Smeden L. P. Wahlin: Onsdagen den 26 sistl. September klockan omkring åtta på morgonen såg vittnet, som då uppehöll sig på Stora Torget, en folkhop af omkring två hundra personer gå framåt Storgatan, samt hördes sägas att den ämnade sig till Handlanden Lindman. Sedan vittnet omkring tre fjerdedels timme stadnat å torget, begaf sig vittnet ut åt öster. Handlanden Lindman, som gick framför vittnet, blef vid ankomsten till sitt hus omringad af den der församlade mängden, hvarur ropet: ”akta dig Lindman, det går dig aldrig väl”, ofta hördes. Vittnet, som iakttog att Faktorismeden tilltalade Lönnegren gick omkring bland massan och uppretade den, förnam efter en stunds förlopp oväsende vid trappan till Häradshöfdingen Rymans hus, derifrån Herr Hof-Rätts-Assessorn von Feilitzen talade med folket, som gaf honom otidiga och hotande svar. I återvägen åt vester omringades vid Assessorn Wickboms hus vice Häradshöfdingen Frick af massan, hvars ordförande tilltalade Arbetskarlen Israel Svensson för tillfället var, och antastades för sin åtgärd att uppköpa potatis. Återkommen till torget förmärkte vittnet äfven här ofvanbemälde Lönnegren gå från hop till hop och uppreta massan ända till klockan half tio, då vittnet begaf sig hem. På eftermiddagen klockan emellan 2 och 3 var vittnet i vestra delen af staden, och såg dels vid Jernhandlanden Berglunds port åt stora gatan en folkmängd omgifva Handlanden Warolin, hvilken af tilltalade Slagtaren Johannes Petersson häftigt ansattes med otidigheter och dels en annan samling, hvilken enögde Arbetskarlen Johannes Pettersson, under yttrande: ”det arbetas icke i dag”, uppmanade att medfölja till Rådmannen Kahnbergs hus och hindra der anställde personer att arbeta. I skymningen såg vittnet tilltalade Faktorismederne Lönnegren och Lundström jemte tre andra Husqvarnaboar å Store Torget inbegripna i samtal med Rådmannen Elfström och några andra personer, hvilka uppmanade dem att bege sig hem, men af Lundström erhöllo det svar, som vittnet Ekeroth omnämnt. Såsom deltagare i den bildade frivilliga patrullen hade vittnet derpå besökt östra delen af staden och dervid iakttagit att folkhopen, bland hvilken tilltalade Stenroddaren Carlsson och Skräddaren Lundberg voro synnerligen verksamme, besvarat Herr Borgmästarens uppmaning att skingra sig med hurrarop och hvisslingar; att Lönnegren och Lundström med flera Husqvarnaboer fört oljud å gatan till Båtsmansbacken, dervid Lundström yttrat, ”att om han fick fatt i den gråhårige gubben, skulle djefvulen ta honom”; samt vid Assessorn Wickboms hus förts mycket oväsende, derunder en mängd för vittnet obekanta personer, hållande hvarandra i händerna flera gånger våldsamt genomsprängt patrullen, så att någre personer endast med möda kunde undvika att blifva ikullslagne. Efter erhållen underrättelse att våld utöfvats hos vice Häradshöfdingen Frick, hade vittnet i sällskap med vittnet Ekeroth och några andre, ehuru mötande omtalade att allt redan vore slut, gått ut till Fricks egendom och der funnit en
