uppgaf, han sönderhuggit sin egen, men vittnet hade af glömska underlåtit att efterkomma denna begäran. På aftonen uppehöll sig vittnet vid hamnfyren i sällskap med Daniel Andersson, Anders Sjöberg, en vid namn Petersson, Åkaren Grahn och Orgeltramparen Almqvist, hvilka, mot vanligheten, sutto utanför fyrtornet och lyssnade till larmet; och var Daniel Andersson redan denna afton ängslig och orolig, hvilken sinnesstämning sedan allt jemt fortfor. Om de på Tisdags aftonen upphittade yxan och trädkubben, hvilka nu förevisades vittnet, förmälde vittnet sig icke kunna lemna någon upplysning. Vidkändt.
Åklagaren anhöll om uppskof för flere målsegares och vittnens inkallande; hvarefter
Afsades.
Ransakningen utställes till förnyad handläggning å Tisdagen den 30 i denna månad, klockan tio förmiddagen, då de häktade böra för Rätten inställas och de på fri fot varande Svarander, vid hemtningsäfventyr, skola sig infinna; börande Åhl vara försedd med bevisning att han, så fort medhinnas kan, för att såsom målsegare höras, inkallat vice Häradshöfdingen G. Asplund, Fanjunkaren Rosell samt de båda bönder, hvilka af folkhoparne blifvit antastade, den ene uti Handlanden Sjöbergs salubod och den andre å gatan vid sitt medhafvande lass.
De häktade återfördes till Länsfängelset. Ut supra.
In fidem
C. Forssell.
Den 30 Oktober 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen: | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; |
| ” | ” | C. Seipel; och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad förordnades föra protokollet.
Enligt beslut den 26 i denna månad, antecknadt under N:o 9 i då förda protokoll, företogs åter den till denna dag uppskjutna ransakning angående Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson från Jönköping m. fl. häktade, samt på fri fot varande förre Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström m. fl., alla ställde under åtal af Stadsfiskalen A. F. Strömberg för delaktighet uti de under den 25 och 26 sistl. September här i staden förefallne upproriska och våldsamma uppträden.
I närvaro af Kongl. Justitie-Kanslers-Embetets ombud, Herr Advokatfiskalen i Kongl. Götha Hofrätt A. Svalander, samt Åklagaren, inställdes härvid de häktade, med undantag af Hamndrängen Daniel Andersson, som anmäldes ännu vara sjuk, hvaremot öfrige i målet tilltalade personligen tillstädeskommo.
51:o Ynglingen Axel Wilhelm Johansson, hvilken åklagaren till denna dag inkallat att ansvara för delaktighet uti oroligheterna, fick, personligen tillstädes, nu företräda; och berättade Axel Wilhelm Johansson, som sade sig nyss hafva fyllt tretton år, att han var son till här i staden bosatte arbetskarlen Gustaf Johansson och hans hustru Christina Johansson; att ehuru han sedan ett och ett halft år tillbaka, i mån af sin förmåga, under dagarne tillhandagått Fabrikören L. W. Norling med vid tapetfabriken på Limugnen förefallande göromål och för närvarande sedan sista flyttningstiden på enahanda sätt har arbete hos Fabrikören G. Norling här i staden, han dock ännu vistades hemma hos föräldrarne samt att han icke förut varit för någon förbrytelse straffad eller tilltalad. Vidkommande åter de oroligheter, hvarom nu är fråga, förmälde Axel Wilhem Johansson, allvarligen uppmanad att hålla sig vid sanningen: att sedan han fått höra omtalas de uppträden, som Onsdagen den 26 nästlidne September under morgonen och förmiddagen ägt rum, hade han en stund efter skymningen nämnde dag, i sällskap med på tändsticksfabriken anställde ynglingen Otto Lundberg, af nyfikenhet begifvit sig upp åt staden, men stadnat i gränden vid Prosten Filéns bostad, derifrån Axel Wilhelm Johansson något längre åt öster sett samlad en större folkmassa, ibland hvilken han dock ej någon gång uppehållit sig, enär han endast något litet och då smygande utmed ena väggen lemnat den plats, han omnämnt. Efter det Axel Wilhelm Johansson förnummit yttrandet ”nu gå vi till Frickens”, hvilket uttalades så högljudt, att det hördes ända till den plats, han uti berörde gränd intagit, samt förmärkt en folkhop tåga vester ut, hade Axel Wilhelm Johansson af samma bevekelsegrund som förut gått efter. Vid framkomsten till vice Häradshöfdingen Fricks egendom, fann Axel Wilhelm Johansson våldet nära fullbordadt och en stor massa folk intagande gårdsplanen, hvarför han stannade vid hörnet af drängstugan och uppehöll sig der någon stund; Under tiden kom en för honom okänd person och yttrade: ”hjelp till, du ser att det är i nöden”, då Axel Wilhelm Johansson, som fruktade misshandling, om han förhöll sig stilla, från marken upptog och i riktning åt stora byggningen kastade en sten, hvilken, efter hvad han tyckte sig förmärka, träffade knuten af sagde byggning. Sedan Axel Wilhelm Johansson, som för öfrigt ej fästade närmare uppmärksamhet
