revolutionsm., f. 1807 Köln, 48 ifrig deltagare i polit. oroligheter, s. å. skjuten i Wien f. deltag. i barrikadstrider.
Blumauer, Aloys, ty. skald, f. 1755 Steier, d. 98 Wien. Travestering af Vergilius' Æneid.
Blumenbach, Joh. Friedr., ty. naturforskare, f. 1752 Gotha, d. 40 ss. prof. i Götting. Skr.: Handb. d. Naturgesch. (12:e uppl. 30), m. m.
Blumenthal, 1) Leonh. v., preuss. militär, f. 1810 Schwedt, deltog i 49, 63/64, 66 o. 70/71 års fälttåg, 73 gen. af infant., d. 1900 Cöthen. — 2) Oskar, ty. förf., f. 1852 Berlin, medredaktör af Berliner Tageblatt o. till 98 ledare af Lessingteatern i Berlin.
Blumenthal, Ida Alb:a, »landsmålare», f. 1869 Arbrå, Hälsingland, gift 98 med d:r B., har under benämn. Delsbostintan gjort turnéer och uppträdt i de skandin. länderna o. N.-Amer.
Blümlisalp, topp å Berneralp. 3,670 m.
Bluntschli, Joh. Kasp., ty.-schweiz. rättslärd, f. 1808 Zürich, d. 81 Karlsruhe ss. prof. i Heidelberg. Skr.: Mod. Völkerrecht, Deutsch. Staatswörterb. m. m.
bly, kem., Pb = 207, mycket utbredd metall, förekommer mest i fören. m. svafvel ss. blyglans. Framställes gm rostn. l. fälln. däraf. Mjuk o. tänjbar, oxiderar t. o. m. i luften, löslig i salpetersyra, nästan icke i klorväte- o. svafvelsyra. Smältpkt 326°. Eg. v. 11,87. Föreningarna giftiga. Stor tekn. användbarhet.
blyerts, min., allotropisk form af grafit. Förekommer insprängd bland andra bergarter i Västerbotten, Lappld. Den finaste fr. Batugol i Sibirien, -pennor, uppf. 1664 i Engl.; de bästa fr. Nürnb. (Faber), Frankr., Wien.
bly|förgiftning, uppstår ant. gm att blysalter inkomma i magen (akut b.) l. gm inandn. af fint fördelade blypartiklar (kronisk b., blykolik). Symtom: kräkning, smärta i underlifvet o. lederna, blekhet, mattighet, förlamning, kramp m. m. Motgift: svafvelsyr. natr. (glaubersalt) l. svafvelsyr. magnes. (eng. salt), -glans, min., svafvelbly, allmännaste blymalmen, blygrå m. stark metallglans. Eg. v. 7,6. -glete, min., = blyoxid. -hvitt, kem., bas. kolsyrad blyoxid, främst, gm inverk. af ättiksyreångor o. kolsyra på metalliskt bly l. gm lösning af blyoxid i neutral ättiksyr. blyoxid (blysocker) o. inledn. af kolsyra. Hvitt, utan lukt o. smak, olösl. i vatten, giftigt. Anv. t. oljefärg, fernissor, kitt m. m. -kolik, se blyförgiftning. -oxid, kem., gula, skimr. krist. fjäll, erhålles gm upphettn. af bly under lufttillträde. Anv. t. glasyr, plåster, fernissa m. m. -plåster, läk., best. af fettsyrad blyoxid, framställes gm upphettn. af olivolja m. blyoxid o. vatten. Anv. v. krön. hudsjukdomar, -salva, läk., beredes af svinister, smör, vax (af hvardera 5 delar), bomolja (10 d.) o. blyoxid (5 d.). -socker, kem., ättiksyr. blyoxid, Pb(C2 H3 O2) + 3H2 O = 379, erh. gm lösn. af blyoxid i ättiksyra. Färglösa krist., lösl. i vatten o. alkohol, sönderdel. vid upphettn. t. 280°; smaken vidrigt söt; mycket giftig. Anv. till med. o. tekn. bruk. -vatten, läk., blandn. af 2 delar blyättika, 8 delar utspädd sprit o. 90 delar vatten. Goulards b., 1 del blyättika, 45 delar källvatten o. 4 delar alkohol, -ättika, läk., lösn. af basisk ättiksyrad blyoxid. Färglös vätska m. svag alkalisk reaktion. Eg. v. 1,17/1,175.
Blå, urgam. sv. stormansätt und. 1200/1300-talet, m. stamgods dels i Östergötl., dels i Uppl. o. Södermanl. Märkligast äro 1) Joar (Ivar), hkn, enl. krönikan bosatt på Gröneborg nära Enköping, 1250 gmdref Valdemars val t. kon.; säges själf velat bli vald; d. på 1280-
