eklär|ēra, fr., starkt upplysa. -ering, stark upplysning.
Ekman, 1) Gust., bruksidkare, f. 1804 Göteborg, d. 76 Långbanshyttan, främjade svenska järnindustr. — Hans bror 2) Karl Edv., bruksidkare f. 1826 Göteb., sed. 56 ägare af Finspong, ss. riksdagsm. främjare af folkundervisn. d. 03. — 3) Joh. Osk., affärsm., donator, f. 1812 i Gbg, den förres kusin, donerade stora summor till olika ändamål, d. 07. — 4) Rob. Vilh., fin. mål., f. 1808 Nystad, d. 73. Fresker i Åbo domkyrka m. m. — 5) Johan August, teol., f. 1845, 87 prof. i Upps., 97 domprost där, 98 bisk. i Västerås, 1900 ärkebisk. Skr.: Under och andeingifvelse (83), Den naturalist. hedendomen (88) m. m.
Eko, gr. myt., en bergnymf, s. försmäktade af kärlek till Narcissos o. förvandlades till en klippa.
eko, gr., genljud, uppstår när ljudvågor kastas tillbaka fr. ett mötande hinder, t. ex. en bergvägg. Minsta afst., på hkt e. kan uppkomma, är 34 m.
Ekolsund, stort gods i Uppsala l. vid Mälaren.
ekonōm, gr., hushållare, -i, hushålln., hushållsaktighet. -isk, hushållsaktig, hushålls-.
ekorre, Sciūrus L., af gnagarnas ordn. Allmänna e., S. vulgaris L., ofvan röd om sommaren, grå om vintern, 2 cm. l., svans 17 cm. l., i Europa o. tempererade Asien, bygger bo, är skadlig för trädplantor, knoppar, barrträdskottar, fågelägg. De grå skinnen, gråverk, lämna pälsverk. Köttet ätbart.
ekoxen, Lucanus cervus L., skalbagge, 5 cm. l., hannen med långa hornlika öfverkäkar, på ekar.
eksem, gr., blåsartadt, fuktigt hudutslag. Uppträder s. Eczema acutum o. chronicum. Orsaker: lokal retning, felakt, blodcirkulat. o. blodblandn. Botas gm blyvattensomslag o. hvarjehanda salfvor.
Eksjö, uppstad i Jönköp. ]., 5,144 inv. (08), erhöll stadsprivil. und. Erik af Pommern.
ekstās l. extas, gr., hänryckning.
Ekström, 1) Karl Ulr., präst, naturf., f. 1781, utg. 28 en Beskrifn. öf. Mörkö socken, medarb. i praktverket Skandinaviens fiskar o. medredakt. af Tidskr. för jägare o. naturf, d. 58 ss kyrkoh. på Tjörn. — 2) Per, landsk.-mål., f. 44 Öland, har bl. a. målat Aftonstämning (85), Afton (89).
ektro'pion, gr., läk., ögonlockets utåtvändn., är förenadt med inflammat, i bindehinnan. Botas gm operation.
ektypografī, gr., upphöjdt tryck för blinda.
ekumēnisk, gr., allmännelig (t. ex. kyrkomöte).
Ekwall, Knut Alfr., tecknare, genremål., f. 1843, bosatt i Berlin.
ekvation, lat., likhet mel. två mat. storheter. Innehåller e. ingen obekant storhet, kallas den identisk; men innehåller den obek. storh., måste den lösas. Det funna värdet kallas rot. Efter den obekantas högsta potens säges e. vara af 1:a, 2:a, 3:e o. s. v. graden.
ekvātor, lat., himmelens l. jordens, cirkel, s. på lika afst. från polerna delar klotet i två hälfter, norra o. södra halfklotet.
ekvatoreāl, lat., tub så uppställd, att den gm att vridas med handen l. urverk följer stjärnornas skenbara dagliga rörelse o. sål. ständigt kan hållas riktad mot sma stjärna.
ekvātorshöjd, vinkeln mellan ekvat. o. en orts horisont.
ekvinoktiālpunkt, skärn.-pkt mel. ekvatorn o. ekliptikan, dagjämningspkt.
ekvinok'tium, lat., dagjämn., 21/3 o. 23/9.
ekvivalent', lat., lika gällande; kem., tal, uttryckande de viktförhåll., hvari enkla kroppar förena sig med haa.
elabor|ation, lat., utarbetning, -era utarbeta.
elaidīn, gr., prod. vid inverkan af
