Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/237

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

salpetersyrligh. på feta oljor. Användes i farmacien o. vid tvålberedning.

elaïn, gr. l. olein, beståndsdel i feta oljor, färg-, lukt- o. smaklös olja, stelnar vid —6°, lösl. i alkohol o. eter.

élan (-ang')» fr., anlopp, hänförelse.

elasticitēt, gr., se spänstighet.

elas'tios, eng., mycket tänjbart kypradt o. valkadt kläde, gummiväfnader.

elas'tisk, gr., spänstig.

Elateia, lat., Elatēa, g. geogr., st. i gr. landsk. Fokis med berömdt Asklepiostempel. Ruiner vid Lefta.

Elba, it. ö i Medelh. 232 kv.km., 25,556 inv. Järn, marmor. Napol. I 4/5 1814-26/2 15 suverän furste på ön. Hst. Porto Ferrajo.

Elbe, n. Tysklds största fl., uppr. på Riesengebirge, blir segelbar vid Melnik, utf. vid Kuxhafen i N.-sjön. 1,165 km. l. Omr.: 144,036 kv.km. Bifl. t. h.: Iser, Elster, Havel, Alster, t. v.: Moldan, Eger, Mulde, Saale, Oste.

Elberfeld, st. i Rhenprov. vid Wupper, smnhänger med Barmen. 158,966 inv. Fabr., handel, industr.

Elberfeld-systemet, eft. staden E. uppkalladt fattigvårdssyst., som består i individualisering o. vidsträckt anlitande af s. k. »vårdare».

Elbeuf (-böff), Elbocuf, fr. st. vid Seine, 19,050 inv. Tuschfabr.

Elbing, st. i West-Preuss. vid E.-floden, 52,518 inv. 1629/35 svensk.

Elboeuf (-böff), se Elbeuf.

El'brus, Kaukasiens högsta berg, 5,629 m. h., utslockn. vulkan.

El'burs, berg i Persien v. Kasp. hafvet, 5,670 m. h.

Elche (eltsche), sp. st. vid Tarafa. 27,308 inv. Palmlund i närh.

Elchingen, bai. by vid Donau, sl.1805.

eld, af samtidig ljus- o. värmeutveckl. bildad företeelse; ansågs fordom för ngt materiellt (ett af de 4 elementen).

El'dena, pom. by nära Greifswald; landtbruksskola.

Eldorādo, sp., »guldlandet», föregifven, mycket guldrik trakt omkr. (den ej existerande) sjön Parime i Guyana; i allmh. paradisisk nejd.

Eldslandet (sp. Tierra del Fuego), ögrupp vid Amerikas sydspets, 73,140 kv.km. Inv. pescheräer, fåtaliga, lågt stående, 1 ½ m. långa. Västra delen tillh. Chile, d. östra Argentina.

eleātiska skolan, gr. filos, skola, stift, af Xenofanes i Elea, blomstrade 540/460 f. K. Lärde, att det varande är ett utan mångfald, växling o. rörelse, den sinnliga världen endast sken.

elefant, Elephas L., af snabeldjurens ordning. Asiatisk e., E. indicus L., i Ind. o. på Ceylon, 3,35 m. l., till 4 m. h., med små öron, lefver i hjordar i skogar, kan tämjas o. användes s. rid-, drag- o. lastdjur, lämnar elfenben. Afrikan, e., E. africanus Blumenb., kortare men stundom högre, m. mycket stora öron, svår att tämja, lämnar det mesta i handeln förekommande elfenbenet.

Elefanta, liten ö nära Bombay med berömda klipptempel.

Elefantine, ö i Nilen nedanf. 1:a katarakten. Tempelruiner.

elefantorden, dan. orden, stiftad 1458, reorg. 1693. 1 kl.

elegans (-gängs'), fr., smakfullhet. -ant (-angt'), smakfull; sprätt.

elegī, gr., hos de gamle på distikon affattad lyr.-episk dikt; senare dikt af vemodigt, men ock af didakt. o. erotiskt innehåll.

Eleia (-ej'a), se Elis.

eleison, l. eleeson, gr., förbarma dig. Se kyrie eleeson.

elek'tor, lat, valman, kurfurste.

Elek'tra, gr. myt., eg. »den strålande», Ifigenias syster, Pylades' gemål.

elektricitēt (af gr. elektron, bärnsten). Friktionselektricitet, det egendoml. tillstånd, hvari alla kroppar gm yttre inflytande (gnidning, stöt, tryck,