Eisack, bifl. till Adige i Tyrolen, uppr. på Brenner. 90 km. l.
Eisenach, st. i Sachsen-Weimar-E., vid Nesse o. Hörsel. 31,580 inv. I närh. slottet Wartburg.
Eisenerz, köp. i Steiermark, 2,563 inv. Rika järngrufvor.
Eisleben, st. i preuss. Sachsen, 23,898 inv. Luthers födelse- och dödsort.
eiss, tonk., kors (#) för e.
eissteddfod, kymr., bardförsaml. i Wales; nu en litterär förening.
ejālet l. vilajet, i turk. riket ståth.-skap und. en pascha l. bejlerbej.
ejder-släktet, Somateria Leach, af andfåglarnes ordn. Vanliga ejdern, S. mollissima Leach, vid Atlantens nordl. kuster, 63 cm. l., kött o. ägg ätbara; lämnar utmärkt dun, det bästa från Island o. Grönland.
ejek'tor, lat., ångstrålpump; skeppsb., ask-utrakare ur ångpannor.
ejubīder, dynasti, s. härskade i Egypt. 1171/1254, uppkallad efter dess stiftares, Saladins far Ejub.
ek, Quercus L., Cupuliferæ. I Sverige 2 arter: vanliga eken (Q. robur Mill.) o. vintereken (Q. sessiliflora Salisb.). Af veden ypperligt virke, af barken garfmedel, ållonen till svinfoder o. sammandragande medel. Galläppleeken (Q. infectoria Oliv.). Medelhafhländerna, lämnar galläpplen, korkeken (Q. Suber L.), Medelh.-länderna, kork o. ätbara frukter.
Ek, Joh. Gust., filol., f. 1808, d. 62, prof. i Lund sed. 42, öfvers. en del af Fritiofs saga på latin samt Ovidius o. Horatius på svenska.
Ekbātana, g. geogr., hst. i Medien, pers. o. part. kgrs sommarresidens. Nu Hamadan.
Ekeberg, Karl Gust., sjöman, f. 1716, d. 84, gjorde flera resor till Indien o. Kina o. insamlade många nat.-hist. föremål.
Ekeblad, Klas, grefve, statsm., f. 1708, tillhörde hattpartiet, 42/44 sändeb. i Frankr., 46 riksråd, 63/66 kanslipresid., tills mösspartiet störtade honom, d. 71.
Ekelund, Jakob, skolman, f. 1790, d. 40 ss. f. d. rektor i Sthm, skref mycket använda hist. läroböcker.
Ekenäs, (fin. Tammisaari), fin. st. i Nyland vid Fin. viken, 2,275 inv.
Ekernförde, ty. Eckernförnde, st. i Slesvig-Holstein vid Östersjön. 6,719 inv.
Ekesjö, se Eksjö.
Ekhof, Konr., berömd ty. skådesp., f. 1720 Hamburg, d. 78 Gotha. Lika utmärkt i tragedi s. komedi.
Ekholm, Nils Gust., meteor., f. 1848 Smedjebacken, fil. dokt. 89, sed. 02 amanuens vid meteor. anst. i Sthm. Flere värdefulla meteor. afhandl.
Ekid'na, gr. myt., Kerberos' moder.
ekip|age (-pāsch), fr., restyg, is. vagn o. häst. -era, utrusta, -ering, utstyrsel.
ekivok (-våk), fr., tvetydig, slipprig.
Ekklesias'tes, gr. namn på Salomos Predikare.
eklampsi, gr., vid förlossning anfallsvis påkommande kramper, liknande dem vid epilepsi, åtföljas af medvetslöshet.
eklat|ant', fr., glänsande, tydlig, väckande uppseende, -era, offentliggöra, tillkännagifva (förlofning).
eklek'tiker, gr., filos., s. ej uppställer ngt särsk. syst., utan utväljer o. smnställer ur förhandenvarande syst., hvad han anser vara bäst. Ex. Cicero.
eklips', gr., förmörkelse (af en himlakropp), -era, förmörka, fördunkla, öfverträffa.
eklip'tika, gr., det plan, hvari jorden rör sig kring solen, l. ock solens skenbara bana på himmelen.
eklōg, gr., utvald dikt, is. herdedikt.
eklogit, min., kristallin. blandning af granat o. smaragdit.
