Flodērus, 1) Joh., lingvist, f. 1721 Skatelöf, d. 89 ss. prof. i Upps. Skr. mångfald. lat. disp., tal, verser m. m. — Hans sonsons son 2) Manfred Mustafa, skolm., lärob.-förf., f. 1832 Fundbo, sed. 66 rektor vid Uppsala högre elementarlärov., d. 09 Flottsund. Skr.: Fysikens första grunder (3:e uppl. 77/78) m. m.
flodhästen, Hippopotamus L., Belluæ. H. amphibius L., stort, klumpigt o. ovigt djur i Afrikas floder o. sjöar. Köttet anv. t. föda, huden t. piskor, tänderna i st. f. elfenben. Jobs Behemot.
flodkräfta, se kräfta.
Flodman, Anders Aug. Eugen, skriftst., publ., f. 1835 Norrköping, 67/ 72 red. af »Eskilstuna tidning», d. 84 Sthm. Skr.: Blad ur min praktik, Kritiska studier, en mängd artikl. i tidningar o. tidskr. m. m.
flog'iston, gr., enl. den gaml. kem. teorien det för alla brännbara kroppar gemensamma ämne, s. gjorde dem brännbara o. aflägsnades vid förbränningen. F.-teorien kullkastad af Lavoisier, s. visade, att vid förbränning kropparna förenades med syret.
flor, lat., blomning, blomningstid; blomstrande tillstånd; äfven ett slags tunnt, gmskinl. tyg af silke, bomull l. ylle.
flōra, lat., rom. myt., blomstergudinnan; förteckn. på de i ett visst land l. viss världstrakt inhemska växter.
Floréal, i 1:a fr. republikens kalender den 8:e månaden, 20/4-19/5.
flōreat, lat., han (hon) blomstre!
Flōrens, it. Firenze, st. i Italien vid Arno, till 1859 i Toscana o. 65/71 kon.-riket Italiens hst., med kringliggande område, 206,000 inv. Bryggor, palats, kyrkor, univ., ärkebisk., storartade konstsaml., talrika monument.
florentin|lack, tekn., lack, framställdt af kochenill o. alun. -olja, fin bomolja från Toscana.
florentinsk flaska, kem., flaska med från bottnen svanhalsform. uppstig. rör, tjänar vid destill. af eteriska oljor till deras skiljande från det tyngre gm röret bortrinnande vattnet.
florera, lat., stå i flor, blomstra.
Flores, en af de små Sundaöarna, 15,174 kv.km., omkr. 250,000 inv. Hst. Larantuka.
florescens', lat., blomstringstid.
Flōres och Blanzeflōr, en riddardikt från medelt., en af de s. k. Eufemiavisorna (se d. o.).
florett', fr., fäktvärja.
Florian (-riang'), Jean Pierre Claris de, fr. förf., f. 1755 å slottet F., 88 ledamot af fr. akadem., d. 94 Sceaux. Skr.: Fables (92; öfvers. på sv. af Stjernstolpe), Numa Pompilius o. Guillaume Tell (båda öfvers. på sv.), komedier, noveller, romaner m. m.
Flor'ida (förk. Fla.), den sydligaste af N. Amerikas Förenta stat., stor halfö mel. Atlanten o. Mexikanska vik., 152,762 kv.km., 528,542 inv., är ett sumpigt slättland med många sjöar o. tropiskt klimat. F. upptäcktes 1512 af Ponce de Leon, afträddes af Spanien t. England 1763, åter sp. 1783, såldes 1819 t. Förenta stat., sed. 45 unionsstat. Hst. Tallahassee.
floridéer, Floridæ; Lam., hafsalger med röd l. violett färg, fastvuxna v. stenar l. klippor.
florilēgium, medelt. lat., saml. af blommor; urval af skaldestycken. Jfr. antologi.
florin (florr'in), eng. silfvermynt sed. 1849; lika med 2 sh.
florīn, medelt. lat., ett urspr. i Florens prägladt guldmynt, se gulden.
Florman, Arvid Henr., läkare, anatom, f. 1761 Skåne, 01/31 prof. i Lund, d. där 40. Skr.: Pharmacopæa veterinaria (09), Anat. handb. (23/30) m. m.
Flōrus, Julius l. L. Annæus, rom. hist.-skr. i 2:a årh. e. K.
flosk'ler, lat., ordprål, svulstigheter.
