Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/444

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


kapriciös (-schös), fr., nyckfull.

kaprifōlium, se Lonicera.

kapriōl, it., luftsprång.

kaprīs, fr., nyck, infall.

kāpris, se Capparis.

kapsel, lat., hölje; frögömme.

kapsōn, ty., ett slags nosgrimma.

Kapstaden, eng. Cape Town, st. i Kaplandet (se d. o.) vid Taffelberget o. T.-viken, 212,000 inv. Kastell, parlamentsbyggn. eng. o. rom.-kat. bisk., museum, bot. trädg., magnet. observat. Liflig handel.

kaptēn, fr., eg. hufvudman; officersgrad närmast majors; fartygsbefälhafvare.

Kapten Gull'iver, pseud. för P. E. Bergstrand.

Kapten Puff, sv. veckotidning, utg. i Sthm af C. H. Rydberg 1856/65 o. 72/74.

kapucīner, gren af franciskanorden, stiftad 1528. Kända s. burleska folkpredikanter o. skickliga tiggare.

kapudan-pascha, turk. storamiral.

kapūn, ty., kastrerad tupp.

kapuschong', fr., regnhufva.

kaputt', fr., tillintetgjord.

Kap Verde l. Gröna udden, Afrikas västligaste punkt. I närh. Kap. Verdeöarna l. Gröna uddens öar, port. ögrupp, 3,851 kv.km. Hst. Santiago.

karabinjär, fr., kr., med karbin beväpnad ryttare.

Kara Dag, berg i Tessalien.

Karadschitsch, Vuk Stef., den nyserb. litteraturens grundl., f. 1787, d. 64 Wien. Skr. serb. folkvisor, sagor m. m.

Karageorgevitsch, se Alexander 9.

karaīber, se kariber.

Karakorûm, berg i Hög-Asien mel. Kuenlun o. Himalaja. Högsta topp: Dapsang, 8,619 m. h.

karakt|är, gr., eg. prägel; titel, stånd; kännetecken; d. konstanta viljans själfförvärfvade egendomligheter, s. ledas af grundsatser. -erisera, känneteckna, skildra. -eristīk, kännetecknande skildring. -eris'tisk, betecknande.

karambol|ēra, bilj., med en boll träffa andra bollar. -age, se carambolage.

karamell', sp., brändt socker; brunt, bittert ämne, s. bildas, när socker starkt upphettas, användes till färgn. af konjak o. s. v.

Karamzin', Nikolaj. ry. hist. förf., f. 1765, d. 26. Skr. ryska rikets hist. m. m.

karantän, (quarantine af quarant, fyrtio), fr., åtgärd t. skydd mot smittsam sjukdoms insläppande, is. mot kolera.

karāt (om ordets härledn. se Erythrina), arab., beteckn. för gulds finhet, i det guld tänkes deladt i 24 karat. 18 karats guld inneh. sål. 18/24 rent guld o. 6/24 främmande ämnen; äfven juvelvikt.

karavān, pers., i Orienten hvarje samling resande, s. med sina på hästar o. kameler lastade varor färdas genom trakter, där inga banade vägar finnas.

karavanseraj', pers., karavanhärbärge.

karbās, ry., ris af hopflätade läderremmar.

karbīn, fr., kort eldhandvapen.

karbolinēum, af kreosot o. tjära bestående impregneringsvätska för trä.

karbōlsyra, se fenol.

karbonāt, kem., kolsyradt salt.

karbun'kel, lat. 1) Namn på hög röd rubin. 2) Brandböld, gangrös hudåkomma, is. i nacken, uppkommer i följd af infektion, gm mjältbrandsgiftet (mjältbrandsbacillen), men äfven gm infektion med andra bakteriearter. Mjältbrandskarbunkeln är farligast, ofta dödlig.

karburering, användn. af naftalin, bensin, petroleum, eter etc. till förstärkn. af lysgasens styrka.

kardbenedikt, Centaurea benedicta L., Compositæ, i M. Asien o. s. Europa, officinell.

kardborrar, de taggiga blomhufvudena af Dipsacus fullonum, anv. till uppkardn. af kläde.

kardemumma, frukt af Elettaria