hvit, brun; karneol, röd; kiysopras, lökgrön, m. fl.
kvartärperioden, den närv. utvecklingsper. af jorden.
kvasi, lat., liksom; ger därmed smnsatta ord begreppet af ngt skenbart.
kvass, ry. ölartad dryck af malt, rågmjöl o. vatten.
kvener, ford. folkstam i n. Finld.
kvesved l. bittersöta, Solanum dulcamara l., Solanoceæ, halfbuske i hela Europa, med giftiga bär, lemnar de officinella Stipites dulcamaræ.
kvicksilfver, Hg = 200, metall, grundämne, sällan gediget, förekommer vanl. i förening med svafvel ss. naturl. cinnober. Främst, af cinnober gm destillat. med järn l. kalk; tennhvitt, vid vanl. temper. flytande. Eg. v. 13,59. Fryspkt — 39,4°. Kokar vid 357,25°. Med flere metaller bildar k. s. k. amalgam. Anv. i metallurgien, till fysikal. instrum., läkemedel m. m. -förgiftning yttrar sig i spottflöde o. darrning i lemmarna, förekommer i spegelfabriker, efter bruk af kvicksilfverpreparat. -klorīd l. sublimat, HgCl2 = 271, vanligen gmskinlig, kristallin. massa. Mycket giftig. Anv. i medicinen, till konserver. af lik o. anat. preparat. -salva, se gråsalva.
Kvidinge hed, exercisplats i Kristianst. l. Kronprins Karl August död där 28/5 1810.
kvietism', myst.-relig. riktn., utgången från Mich. Molinos (d. 1697), förföljd af inkvisitionen. Satte hvila i Gud öfver mekan. verklighet.
kvinnoemancipation, se emancipation.
kvint, lat., 5:e tonen i skalan; finaste strängen på en violin; fäktk., 5:e ställningen.
kvintessens', lat., (af quinta essentia), det bästa, verksammaste, själfva musten af ngt.
kvintett', lat., 5-stämmigt musikstycke.
kvintillion, lat., en million kvadrillioner.
kvin'tin, ford. vikt i Sverige, ¼ lod (3,3 gr.).
kvitt, fr., befriad, ledig.
kvittens', l. kvitto, fr., fritagnings-, mottagningsbevis. Kvittera.
kvittenträdet, Cydonia Tournef., Pomaceæ. Vanliga k., C. vulgaris Pers., fr. orienten, lämnar välsmakande frukter. De slemrika kärnorna användas till ögonvatten o. kosmet. medel. Veden till snickeri- o. svarfvade arbeten.
kvot, lat., den del, s. tillfaller hvar o. en efter behörig delning; mat., k. l. kvotient', tal, s. uppkommer gm ett tals division med ett annat.
kväfning kan uppstå gm mekanisk tillklämning af luftvägarna (strypning, hängning etc.), gm luftstrupens tilltäppning af ngt ämne, gm inandning af gift. gaser (koloxid, rök etc.). Botemedel: upphäfvande af orsaken, upplifningsförsök gm konstgjord andning.
kväfoxidul l. lustgas, N2O, framställes gm upphettning af salpetersyrad ammoniak. Färglös gas m. sötakt, lukt o. smak, kan förtätas t. vätska. Framkallar vid inandning medvetslöshet samt hos mnga personer hallucinationer o. skratt. Användes s. anesteticum vid operationer (särsk. tandoperationer).
kväfve, nitrogenium, N = 14, icke metall. grundämne, beståndsdel af den atmosfär, luften samt af många org. o. oorg. kroppar. Färglös gas utan lukt o. smak, öfvergår till vätska gm stark afkyln. o. smntryckn. Kan ej underhålla förbränning, är ej giftig, men verkar vid inandning i oblandadt tillstånd kväfning.
kväkare (egentl. darrare), eng. sekt, stiftad 1647 af Geo. Fox, kallade sig själfva Evangelical friends, erkändes gm toleransakten 1689. Hufvudläror: plöts. upplysning, förkastelse af prästståndet,
