sig eng. kronan, tillfångatagen o. halshuggen s. å.
mono|drām, gr., dram m. blott en handlande o. tal. person. — -fysīter, gr., kristen sekt, som hos Kristus antog blott en natur (den gudoml.); 451 i Kalkedon fördömd ss. kättersk. — -gamī, gr., giftermål mel. en man och blott en kvinna. Mots.: bi- o. polygami. — -gonī, gr., könlös fortplantning. — -grafī, gr., afhandl. öfver ett enda föremål l. ämne. — -grām, gr., i haa sammanslingrade begyn.-bokst. till ett namn; utkast t. teckning. monokel, fr., ögonglas f. ett öga. — -klīnisk, gr., enbäddig; växt med tvåkönade blommor. — -kotyledōner, gr., fanerogama växter m. ett hjärtblad, omfatta i tropik. 1/5 och i nord. 1/3 af alla fanerogamer. Jfr dikotyledoner. — -krōm, gr., enfärgad målning. — -līt, gr., pelare l. bildhuggararb. af ett enda stenblock. — -lōg, gr., samtal med sig själf. — -manī, gr., se mani. — -pōl, gr., uteslutande rättighet att tillverka l. drifva handel m. en viss vara. -plan, flygapparat, konst, enligt systemet »tyngre än luften», drakprincipen. Första kända försök af Archytas (gr. filos. o. matem. i 4:de årh. f. K.). Konstrukt. i nyare tid: Pelterie (monoplanet i fören försedd med en 25 hkr. motor, s. drif. en 4-bladig propeller), Blériot m. fl.
Monop'oli, it. st. v. Adriat. haf., m. omkr. 22,545 inv. Bisk., hamn.
mono|teism', gr., tro på en Gud. — telēter, gr., kristen sekt, lärde, att Kristus hade 2 naturer, men blott en vilja. Förkast. i Konstpl 680. — -tōn, gr., entonig, enformig.
Monrad, Ditlev Gotth., dan. teol. o. statsm., f. 1811 Köpenh., 48 o. 49 undervisn.-min., bisk. 49, 63/64 min.-pres., 65/69 på N. Zeeland, 69 åter bisk. på Låland-Falster, d. 87.
Monroe (mönn'rå), James, n.-amer. statsm., f. 1759 Virginia, delt. i befrielsekriget, 17/25 pres., d. 31 New York. -doktrinen, hans förklaring af år 1823, att Europas inblandn. i För. stat. inre angelägenhet, skulle anses som krigsorsak.
Monrōvia, hst. i Liberia, vid Atl. haf., omkr. 5,000 inv. Hamn.
Mons (mång), hst. i belg. prov. Hennegau, 27,072 inv. Domkyrka.
monseigneur (mångsänjör; abbr. M'gr), fr., nådig herre, tit. f. prinsarne samt de högsta andl. och värdsl. tjänstem. i Frankr.
monsieur (måsjö, abbr. M.), fr., herre; i Frankrike förd. titel för konungens äldste broder.
monsignōre (-sinjåre), it., tit. på högre kat. prelater.
Monsigny (mångsinjī), Pierre Alex., fr. mus., f. 1729, d. 17 Paris. En bland grundl. af fr. kom. oper. Komp. operor m. m.
monstrans', lat., »det allra heligaste», i kat. kyrkan kärl t. förvarande af den invigda hostian.
mon'strum (monster) lat., vidunder, missfoster.
monsūn, den i n. delen af Ind. haf. regelb. blås., period, vinden, okt. t. mars n.o., april t. sept. s.o.
montagnard (mångtanjār), fr., egentl. bergsbo; medlem af yttersta vänst. und. fr. revol.
Montaigne (mångtänj'), Michel Eyquem de, fr. förf., f. 1533, d. 92. Skeptisk filos.
Montalambert (mångtalangbär), 1) Marc René de, fr. markis och milit., f. 1714, d. 1800 Paris. Uppf. d. eft. honom ben. befästn.-syst. Förf. — Hans sonson 2) Charles Forbes de Tryon de, fr. gref., publ., f. 1810, d. 70 Paris. Förkämpe f. kat. kyrkans intressen.
Montalvān, don Juan Perez de, sp. skald, f. 1602, d. 38. Skr. nov., lustspel m. m.
Montān, Erik Vilh., hist., publ., f. 1838, docent v. Upps. univ., tit. prof., 84/95 huf.-redakt. f.
