Uppslagsbok för alla/D

←  C

Uppslagsbok för alla D

E  →

(index)

D.

D, d, 4:e bokst. i alfab.; tonk., andra tonen i den diatoniska skalan. Rom. taltecken för 500. D. förkortn. för Decimus, Divus, Dominus; d. = penny (eg. denarius).

Daa (då), Ludv., nor. polit. o. tidningsman, f. 1809, d. 77; 45 presid. i odelstinget, 48/56 red. för »Kristianiaposten», 51/53 för »den norske tilskuer». Skandinav. politik.

Daae (då), Ludv., nor. hist, f. 1834, sed. 76 prof. i Kristiania, d. 10. Inlade stor förtjänst om Norges hist.

da cāpo (abbr. D. C), it., tonk., från början.

Dachstein, topp på Salzburg, alp. 3,001 m.

Dacien, g. geogr., land mel. Teis, Donau, Prut, Dnjestr, Karpaterna.

Dacke, Nils, bonde, anf. i den eft. honom uppkall. Dackefejden, född i Blekinge, intog i spetsen för Smålandsbönder Kronobergs slott 1542, plundrade och härjade, slagen vid Åsunden 43, flydde t. Blekinge, där han lär ha skjutits i Rödeby skog s. å.

dadel, d.-palm, se Phoenix.

Dædalus, se Daidalos.

Daf'ne, gr. myt, nymf, förvandlad t. ett lagerträd.

Daf'nis, gr. myt, herdeyngl., förvandlad t. en sten.

Dag, nord. myt, 1) Dellings son med Natt. — 2) D. den vise, sv. sagokon., Dygves son, berömd för sin vishet.

Da'gana, fr. handelsst. vid Senegal, omkr. 5,000 inv.

Dagbladet, 1) dan. tidn., grundl. 1851. — 2) nor. tidn., grundl. 1868.

Dagens nyheter, liber. Sthmstidn., grundl. af R. Wall 1864.

dagerrotypī (-gär), af Daguerre uppf. sätt att fixera bilden af ett föremål i en camera obscura.

dagfjärilar, se fjärilar.

dagg, vid klar himmel skeende utfälln. af fuktighet på föremål, s. gm värmeutstrålning verka afkylande på den omgifvande luften o. bringa i densamma befintlig vattenånga t. kondensation.

dagg, holl., straffredskap.

dagg'ert (eng. dagger), kort svärd, ett slags dolk.

daggmask, Lumbricus L., af ringmaskarnas klass o. glattmaskarnas ordn. Vanliga d., L. communis Hoffm., ända till 25 cm. l., trifs i fet o. fuktig jord, allmän. daggpunkt, den temperatur, vid hkn luften är mättad m. vattenånga, s. vid ytterligare afkyln. utfälles.

dagh, turk., berg.

Dagistan l. Daghestan, landskap i Transkaukasien, 29,347 kv.km., 586,636 inv. Hst. Derbent.

dagjämning, den två gngr om året inträffande tidpkt, när solen står i ekvatorn o. sål. dag o. natt äro lika långa: vårdagjämn. d. 21 mars, höstdagjämn. d. 23 sept.

Dagligt allehanda, Sthmstidning, grundl. 1767. Från 1859 kallad Nya dagligt allehanda. Konservativ.

Dagmar, 1) dan. drottn. från Böhmen, 1205 g. m. Valdemar II. — 2) ry. änkekejs., se Maria Feodorovna.

Dagon, en af filistéernas gudar.

dagsländor, Ephemeridæ, af insektordn. Neuroptera. Vingarna långådriga, pannspröten korta, 3-delade. Larven, som har bladlika gälar på sidorna, lefver 2 t. 3 år i vatten. Den fullbildade insekten har blott några timmars lefnad.

Daguerre (-gär), Louis J. M., fr. konstnär, f. 1789, uppf. 39 daguerreotypien, d. 51.

Dagö l. Dagden, ry. ö i Östersjön, 960 kv.km., 16,000 inv., hvaraf omkr. 300 svenskar.

Dahl, 1) Mikael, porträttmål., f. 1656 Sthm, d. London 43, flyttade tidigt öfver till Engld, där han i ryktbarhet täflade med själfva Kneller; målade Karl XII m. fl. porträtt. — 2) Kristoffer, språkf., f. 1758, d. 09 ss. prof. i grek. i Uppsala, utg. en grek. o. en lat. språklära m. m., äfven psalmer. — 3) Joh. Christ., nor. landsk.-mål., f. 1788, d. ss. prof. i Dresden 57.

Dahlander, Gust. Rob., vetenskapsm., f. 1834, sed. 70 prof. vid tekn. högsk. i Sthm, d. där 03; utg. lärob. i fysik m. m.

Dahlberg, Erik Jönsson, gref., krigare, topogr., f. 1625, rådde Karl X t. tåget öfver Balterna o. Köpenhamns stormn. 58, deltog i sl. v. Halmstad o. Lund 76, uppgjorde planen t. Dünaöfvergången 1702, d. 03 ss. fältmarsk. Utmärkt fästningsbyggare, utg. planschverket Suecia antiqua et hodierna.

Dahlgren, 1) Karl Fredr., präst, skald, f. 1791 i Östergötland, d. 44 s. komminist. i Sthm. Skr.: Mollbergs epistlar (19/20). De flesta af hans småstycken intagna i hans många kalendrar. Framstående humorist. — 2) Fredr. Aug., »Fredrek på Rannsätt», skald o. lit.-hist., f. 1816 Värmland, 71 ledarn, af Sv. akad., 78 kansliråd, d. 95. Skr. dikter på värmländska, dram. Värmlänningarne (46), Ett äfventyr på Stegeborg (54), Kaffeförbudet (55) m. fl., Anteckningar om Sthms teatrar (66), Ordbok öfver svenska språket (70), Ordlista öfver svenska språket (73) m. m. — Dennes son 3) Erik Vilh., bibliot., förf., f. 1848 Sthm, riksbibliot. 03, har skr. åtskilliga geogr. arb. — Hans syster 4) Lotten, förf:a, red. af tidn. »Dagny», f. 51 Sthm, har utg. Ransäter (05), En svensk herrgårdssläkt (09) m. m.

Dahlia, Cav., Compositæ. D. variabilis Desf., fr. Mexico, dahlian l. georginen, vanl. trädg.-växt i flere än 2,000 varieteter.

Dahlmann, Friedr. Christ., ty. hist. förf., f. 1785 Wismar, d. 60 Bonn. Skr.; Geschichte Dänemarks (40/ 43), Gesch. der engl. Revolut. (44), Gesch. d. fr. Revolut. (45) m. m.

Dahlqvist, Karl Georg, trag. skådesp., f. 1807 Sthm, sed. 34 vid kgl. teatern, d. 73.

Dahlstjerna, Gunno (förut Eurelius), skald, f. 1661, d. 1709. Skr.: Kungaskald m. m.

Dahlström, Anna Maria Kat:a (Kata), förut Carlberg, g. m. civilingenjören G. Dahlström, social-demokrat. agitator, förf., f. 1858 Emtöholm, N. Tjust, har utg. arb. i nord. mytol. o. föreläst i konsthist., sed. 00 oafbrutet på agitationsresor.

Dahm, Osk. Elis Leon., skolman, biodlare, f. 1812, d. 84 ss. f. d. rektor i Kalmar, utg. lärob. i hist. o. geogr. samt Biet, dess natur o. vård (78),

Dahn, Felix, ty. förf., f. 1834, från 72 prof. i Königsberg. Skr. rom. Ein Kampf um Rom m. m.

Dahomē, negerrike i Öfre Guinea, sed. 92 fr. koloni, 169,500 kv.km., omkr. 1 mill. inv. Kon. despot. Hst. Abome.

Daidalos (daj'-), gr. myt, konstnär, s. byggde labyrinten på Kreta o. befriade sig därifr. gm konstgjorda vingar.

Daimios, i Japan ärftl. länsfurstar till 1869, hvarefter de upphörde.

Daimler, Gottlieb, f. 1834, d. 00, uppf. den första brukbara motorvagnen.

daīri, i Japan titel på kejsaren.

dajāker, urinv. på Borneo, malajer. 20/30 dialekter.

Dakar, fr. st. i Senegambien, 18,447 inv.

Dakka (Dhaka), st. i Bengalen vid Ganges, 90,542 inv.

Dakota (-kå-), sed. 1886 stat. i n. amer. unionen, sed. 1889 delad i Nord-D, o. Syd-D. (förk. N. och S. Dak.).

daktyl, versfot — .

Dal l. Dalsland, landskap i Götaland, gränsar i norr till Värmland, i ö. Vänern, i s. Bohuslän o. Västergötl., i v. Norge o. Bohuslän, 4,196 kv.km., omkr. 83,000 inv. I n. bergigt, söderut slättbyggd. Vattendr.: Upperudsälfven, Åmåls-, Dalbergsån, Dalslands kanal (se d. o.). Näringar: jordbruk, boskapssk. Utg. en del af Älfsborgs l. St.: Åmål.

Dalai Lama, namn på buddisternas öfverstepräst i Kina o. dess biländer.

Dalai nor l. Kulun, sjö i Mongoliet.

Dalarna, nordligaste ländsk. i Svealand, utgörande Kopparbergs l., 29,849 kv.km., 231,109 inv. (08), gränsar i n. t. Hälsingland o. Härjedalen, i v. Norge o. Värml., i s. Värml. o. Västmanl., i ö. Gestrikl. o. Helsingl. Berg: Kölen, Almebergen. Topp: Städjan, 1,159 m. Fl.: V.- o. Ö.-Dalälfven. Sjöar: Siljan, Vessman, Barken. Befolkn. arbetsam, frihetsälskande, har väsentl. bidragit t. fosterlandets räddning under Engelbrekt, Sturarne, Gustaf Vasa. Folkmålet mycket likt fornspråket. Residensst.: Falun. öfr. st.: Hedemora, Säter. Köpingar: Avesta, Kopparberg, Borlänge, Morastrand; Municipalsamh.: Krylbo, Leksandsnoret, Orsa kyrkoby, Ludvika, Smedjebacken.

Dalarö, tull- o. lotsplats i D. socken. Badort.

Dalberg, 1) Karl Theod. v., ty. riksfrih., af en gammal, ansedd ätt, siste kurf. af Mainz o. ärkekansler, f. 1744, 06 furstprimas af Rhenförb., 10 storhert. af Frankfurt, d. 17. — Hans brorson 2) Emmerich J., f. 1783, 10 fr. hert., 15 pär, d. 53.

Dalbosjön, stor västl. bukt af Vänern.

daler, sv. mynt, prägladt fr. 1534 t. 1776, af växlande värde. 1 d. silfvermynt = 3 d. kopparmynt.

Dalgas, Enrico Mylius, dansk mosskulturist, f. 1828, d. 94; lade stora sträckor af Danmarks hedar under odling.

Dalin, 1) Olof v., skald, förf., f. 1708 Halland, d. 63 ss. hofkansler. Utg. tidningen Then svänska Argus (33/44). Skr.: Svenska friheten (42), Brynilda (38), Den afwundsjuke (38), Svea rikes hist. (47/62). — 2) And. Fredr., ordboksförf., f. 1806, d. 73 Sthm. Utg.: Fr. o. sv. handlexikon (41). Ordb. öfv. sv. spr. (50/53), Sv. o. ty. handlexikon (51) m. m.

Daljunkaren, Daljunkern, vanl. namn på Jöns Hansson, en ung skälm af låg börd, s. 1527 sökte uppvigla dalkarlarne mot Gustaf Vasa, föregifvande sig vara Sten Sture d. y:s son Nils, måste 28 fly t. Norge o. därifrån t. Rostock, där han afrättades.

Dall' Ongaro, Franc, it. skald, f. 1808, d. 73 s. prof. i Neapel. Skr. dikter, dram., nov. m. m.

Dalman, Vilh. Fredr., förf., publicist, f. 1801, 33/50 red. af »Dagligt Allehanda», 49/50 af »Aftonposten», d. 81. Skr.: Några anteckningar från våra ståndsriksdagar 1809/66.

dalmātica, lat., kat. kyrk., lång hvit ämbetsdräkt för diakoner.

Dalmatien, (-mātsien), österr. kronld. Gränser: n. Kroatien, ö. Bosnien, Herzegovina, Montenegro, v. och s. Adriat. haf. 12,832 kv.-km. 593,784 inv., hvaraf 15,279 i tal. Näring.: sjöfart, fiske, olivodl., vinodl., boskapssköts. Mycket bergigt. Hst.: Zara. Öfr. st.: Sebenico, Spalato, Stagno, Slano, Ragusa, Cattaro. Deladt i 14 distrikt.

dalripa, Lagopus lapponicus L., af hönsfåglarnas ordn. Om vintern snöhvit, om sommaren spräcklig m. vingpennor och buk hvita. Stannfågel. Värdefullt villebråd.

dal segno (sen'jå), it., tonk., »från tecknet» (§), vid omtagning af en sats.

Dalsland, se Dal.

Dalslands kanal, förenar vattendrag i Värmland o. Dal med Vänern.

Dalton (dåltn), John, eng. fys., f. 1766, d. 44. Undersökte gasers utvidgn. o. ångors spänstighet.

daltonism', »rödblindhet», färgblindhet, uppkallad efter J. Dalton, hvarvid rödt synes svart.

daluppror, 1:sta d. (1524/25), uppkom af allm. missnöje m. Gustaf Vasas åtgärder, underblåstes af de afsatte bisk. Peder Sunnanväder o. Mäster Knut. — 2:dra d. (1527/28), orsakades af dryga skatter, leddes af Daljunkaren, slutade med hufvudmännens afrättande. — 3:dje d. l. klockupproret (1531), orsakades af klockskatten, leddes af Måns Nilsson på Aspeboda o. Anders Persson på Rankhyttan, hka jämte ngra andra afrättades 1533. — 4:de d. l. »Den stora daldansen», utbröt 1743, åsyftade att få den dan. prinsen Fredrik till tronföljare, leddes af Skinnar Per Andersson o. Gust. Schedin, s. med upprorshären aftågade till Sthm, där den skingrades o. ledarne afrättades.

Dalälfven, Dalarnas hufvudfl., bildas af Ö.- och V.-D., utf. i Bottniska viken, 455 km. Älfkarleby-fallet 1 mil från D:s mynning.

Damān, 1) ostind. landskap i Pandjab mel. Indus o. Solimanbergen, fruktbart. — 2) port. hamnst. på v. kust. af v. ind. halfön. 30,000 inv.

Damanhur, st. i Nedre Egypt. vid Mahmudeh-kanal. 27,236 inv.

Dāmara, folkstam i s. v. Afrika, nomadiserande herdar, sönderfalla i ovaherero, s. drifva boskapsskötsel o. åkerbruk, o. houkoin, s. äro negrer o. idka jakt. Deras land kallas D.-landet. Koppar, elfenben.

damascering, en i Damaskus uppf. konst att gm etsning framställa figurer på järn l. stålarbeten, is. vapen.

damas'ker, benbeklädnad, s. knäppes utanpå strumporna.

Damas'kus, arab. Dimischk-eschscham, hst. i Syrien o. Palestina vid Antilibanon, 140,500 inv., 200 moskéer samt kristn. kyrkor, klost. Klingor, plommon, rosor, drufvor. 64 f. K. romerskt, 632 e. K. eröfr. af Omar, 1516 turk.

damast', fasoner, siden-, ylle- l. linnetyg (urspr. från Damaskus.

Dāmasus, två påfvar i 4:e o. t 11:e årh.

dame (dām; af lat. domina, härskarinna), fr., kvinna af stånd. -jeanne (-schann), m. flätverk omgifven glasflaska t. förvar, af frätande vätskor.

Damiāni, Piet., kard., f. 1007 Ravenna, bisk. af Ostia, förberedde Gregorius VII:s hierark. sy st., d. 72 Faënza.

Damiens (-miäng'), Rob. Franç., polit. fanatiker, f. 1715, stack Ludv. XV med en knif i sidan, afrättades 57.

Damiette (-ätt') arab. Damyât, st. i Nedre Egypten vid ö. Nilen, 43,751 in v. En kopt. bisk.

damm, af jord, sand, faskiner l. sten gjord anläggning till skydd mot vatten.

Dammāra Rumph, Abietineæ. D. orientalis Lamb., träd på Sunda-öarna o. Molukkerna, lämnar den i alkohol o. oljor lösliga dammar-hartsen.

dammar-harts, se Dammara.

Damoklēs, hofm. hos Dionys. d. ä. i Syrakusa, s. lät upphänga ett svärd i ett hårstrå öfver D:s hufvud, för att visa honom den fara, hvari han ständigt sväfvade.

Dāmon o. Fintias, två ädla pytagoréer fr. Syrakusa, typer för trogen vänskap.

damspel, brädspel, som utföres med 12 mörka o. 12 ljusa brickor på ett schackbräde.

Dan, son af Jakob o. Bilha, ättefader för stammen D.

Dana (dē-), James Dwight, amer. geol., f. 1813 Utica (N. York), prof. i New Haven, d. där 95. Skr.: Syst. of mineralogy (5:e uppl. 71), Manual of geology (10:e uppl. 80) m. m.

danaarf, eg. »dödsarf», arf, tillfållande staten efter person, s. dött utan släktingar.

Da'naë, gr. myt., Perseus' mor, besöktes af Zeus i form af ett guldregn.

danāer, hos Homeros namn på greker i allmänhet.

danagäld, dryg skatt, s. dan. kon. Sven Tveskägg utkräfde af eng. kon. Ethelred, omkr. 990.

danahof, ett slags riksdag i Danm. und. 1200- o. 1300-talet.

danaīder, se danaos.

danākil, nomader i Abessinien vid Röda hafvet.

Dānaos, kon. i Argos, far till de 50 danaiderna, s. (Hypermnestra undantagen) mördade sina gemåler o. t. straff därför i underjorden måste ösa vatten med såll.

Danckwardt, Henr., militär, 1716 kommend. på Karlstens fästn., s. han 19 uppgaf åt nor. amiralen Tordenskjold. Afrättad s. å.

Dan'dolo, Enrico, f. i börj. af 1100-tal., från 92 doge i Venezia, eröfrade Konstantpl 1203, upprättade där det latinska kejsardömet, d. där 05.

dandy (-di), eng., sprätt, snobb.

Danelagen, dan. vikingarnes rike i England und. medelt.

Daniel, hebr. profet, hvars öden skildras i D:s bok, skr. omkr. 160 f. K. (Förf. obek.).

Daniel, Herm. Adalb., ty. geogr., f. 1812, d. 71 Leipzig. Skr.: Handb. d. geogr. m. m.

Dan'iell (-jell), John Fredr., eng. kemist, f. 1790, d. 45 s. prof. i London.

Daniells stapel, se galvanisk stapel.

Danielsson, 1) And., bonde, f. 1784 Älfsborgs l., rikdagsman fr. 1819 till sin död 39. Bondeoppositionens ledare. — 2) Ax. Ferdin., publicist, socialist, f. i Värml. 1863, d. 99 Schweiz, utg. social, tidn. »Arbetet». — 3) And. Pet., polit., f. 39 på Öland, d. 97 Sthm, sed. 72 ledarn, af 2:a kam., landtmannapartiets ledare. 4) Olof Aug., språkf., klass, filol., f. i Östergötl. 1852, sed. 91 prof. i grek. i Upps. Skr.: Studia gramm., Epigraphica m. m. Sveriges f. n. ende etruskolog.

Danīlo, Pietrovitsch Njegosch, furste af Montenegro, f. 1826, reg. 52, mördad 60 Cattaro.

Danmark, ett af de tre nord. kon.-rikena, 40,384 kv.km., 2,₆ mill. inv. Del.: Jylland, Själland, Fyen, Falster, Bornholm, Langeland. Biländer: Färöarna, Island, Grönland, S:t Croix, S:t Thomas. S:t Jean; tills. 194,577 kv.km., 127,400 inv. Berg: Himmelbjerget, Dysted (på Själland). Floder: Nipså, Kongeå, Skjernå, Gudenå. Näringar: åkerbr., boskapsskötsel. Industr., utom i Khamn, underordnad, handel och skeppsfart betydl. Hst. Köpenhamn.o Öfr. st.: Fredericia, Horsens, Århus, Randers, Ålborg, Odense, Middelfart, Nykjöbing, Roeskilde, Slagelse, Helsingör, Korsör. Hist.: 1:e inv. cimbrer, senare gotiska danskar på öarna, sachs. angler o. jutar på halfön. Riksenh. grundad af Gorm den gamle (d. 936). Knut d. st. (d. 1035) eröfr. England o. Norge, Valdemar II (1201/41) Pommern, Holstein o. Estland. Sedan svaghetstillstånd. Valdemar IV (1340/75) återställde kronans makt. Hans dotter Margareta eröfr. Sverige 1389 o. lät välja Erik af Pommern till kon. i de tre skandinaviska rikena 1397. Denna s. k. Kalmarunionen upplöst und. Kristian II (1503/23). Und. Kristian III (1536/59) luth. reformat. införd. Kristian IV (1588/48) förlorade till Sverige Gottland, Jämtland, Härjedalen o. Fredrik III (1648/70) Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän. 1660 kon. enväldig. Mot slutet af 18:e årh. emanciperades bondeståndet, inskränktes adelsprivil. 1814 förlorade Fredrik VI (1808/39) Norge, s. förenades m. Sverige. Und. Fredr. VII (1848/631 48 revolut., 5/6 49 författn., 64 krig m. Preussen o. Österrike, då Slesvig-Holstein förlorades. Nuv. kon. Fredrik VIII sed. 06. 04 erhöll Island sin egen minister. Stridigh. mel. kronan, ministären o. landstinget. Inkomst. (04) 76,₉ mill. kr., utg. 79,₉ mill. kr. Skuld (05) 95,₈ mill. kr. Armé: 61,582 man. Krigsflottan 65 skepp, handelsflottan 641 ångf. o. 3,266 segelf. J = 3,446 km. T = 3,733 km. Telef. = 125,₄ mill. samtal.

Dannebrog, dan. riksbaneret, -s-orden, enligt sägen stift, af Valdemar Sejr 1219, förnyad 1671, utvidgad 1808. 4 klasser.

Dannecker, Joh. Heinr. v., ty. bild-h., f. 1758, d. 41 Stuttgart. Schillers byst.

Dannemora, D. grufvor, stort järnmalmsfält mel. Films o. D. socknar. 79 gruföppningar, några 150 m. djupa. I närh. Österby bruk m. stora masugnar o. stångjärnssmedjor.

Danner, Louise Krist. (f. Rasmussen), grefvinna, f. 1815, dansös, 50 morganat. gift m. dan. kon. Fredr. VII, 55 gref., d. 74 Genua.

Dannevirke, gml gränsvall i Slesvig fr. Ö.-sjön t. N.-sjön, upprättad t. skydd mot tyska infall. 1864 utrymd utan strid o. slopad.

Dannström, Joh. Isid., sånglärare o. komp., f. 1812 Sthm, 42/44 vid kgl. teatern, d. 97 Sthm. Komp: operetten Crispinos giftermål (78) m. m. samt utg. en sångskola.

dansant (dangsangt'), fr., danslysten.

Danse macabre (dangs makābr), mål., dödsdans, bildliga framställningar, som i en rad allegoriska grupper, under dansens bild, söka åskådliggöra dödens makt öfver mskosläktet.

danska språket och litterat. Spr. tillhör jämte svenskan d. norra grenen af d. german, spr. stammen, utgör det n. v. skrift- o. talspr. i Danmark o. Norge. — Lit.: Början i 16:e årh. med rimkrönika, bibelöfvers. (1550), andliga sånger m. m. Arreboe (d. 1637), d. nyare dan. poesiens fader. L. Holberg (d. 1754) grund, dan. nat.-lit. o. skapade dan. teatern. J. Ewald (d. 1781) framstående s. lyr. o. dram. Lustspelet utvecklades af J. Wessel (d. 1783) o. A. Heiberg (d. 1841). En högre lyftn. fick dan. lit. gm J. Baggesen (d. 1826) o. Oehlenschläger (d. 1850). I den senares fotspår trädde Ingemann (d. 1862), Grundtvig (d. 1872), L. Heiberg (d. 1860) m. fl. Bland dan. förf. o. skalder tillh. vår tid må nämnas: H. K. Andersen (d. 75), Ch. Winther (d. 76), Paludan-Müller (d. 75), H. Drachmann, E. Bögh, G. Brandes, J. P. Jacobsen, S. Schandorph, K. A. Gjellerup.

danssjuka, Chorea S:ti Viti, nervsjukdom, s. yttrar sig i krampaktiga muskelryckn. i händer, fötter o. hufvud; angriper hufvudsakligen barn.

dans|ör, fr., dansare, -ös, danserska.

Dante Alighiēri, it. skald, f. 1265 Florens, d. 21 Ravenna, fr. 02 förvisad fr. sin födelsestad. Epokgörande betydelse för it. spr. o. lit. Förnämsta arb.: Divina Commedia, öfvers. på alla europ. språk (sv. af N. Lovén, V. E. Lidforss).

Danton (dangtång')> Geo., fr. revolutionsm., f. 1758, advok., föranl. Tuileriernas stormn. o. sept.-morden 92, justitie-min., medverkade t. girondisternas störtande, på sin rival Robespierres befalln. giljot. 94.

Danūbius, lat., = Donau.

Danzig, st. i West-Preuss. nära Weichsels mynning. 147,301 inv. Fästn. 2 observat. Varf. Handel m. säd, trä, järn.

Danzigbukten, vik af Ö-sjön West-Preussen.

Danziger Nehrung, smal landsträcka mel. Weichsel o. Östersjön.

Dapon'te, Lor., it. dram. f. 1749, d. 38 New York. Skr. text till Mozarts Figaro, Don Juan m. fl.

Dapsang, högsta topp på Karakorum, 8,619 m. Jordens näst högsta topp.

Dar, i nubiska spr.: land.

Darboy (-båa'), Geo., f. 1813, fr. 63 ärkebisk. i Paris, 4/4 71 häktad under kommunen, skjuten 24/5.

D'Arcet (-sē), Jean P. J., fr. kem., f. 1777 Paris, d. där 44. Inlade stor förtjänst om den kem. tekniken.

D'Arcets metall (darsēs), legering af 3 del. tenn, 5 bly o. 8 vismut. Smältpkt 95° C.

Dardanellerna, 4 befästa slott på båda sidor om Sundet vid D. (ford. Hellesponten), s. skiljer M. Asien o. europ. Turkiet samt förenar Egeiska haf. m. Marmara-sjön.

Dardania, g. geogr., landsk, i M. Asien med st. Dardanos. SI. 411 f. K.

Dar'del, Fritz Ludv., tecknare, f. 1817 Neuchâtel, 64/82 öfverintendent vid Akad. för de fria konst. i Sthm d. där 01; främjade den sv. konsten samt utg. litogr. o. planschverk.

Dareios (-ej-') lat., Darius, 3 pers. kon. 1) D. I, Hystaspes' son, blef kon. eft. Kambyses' död o. den falske Smerdes' mord 521 f. K., gjorde 515 ett misslyck. tåg mot skyterna, 492 o. 490 tåg mot Grekland, i det sista slag. af athen. vid Maraton, d. 485, förtjänt om rikets organisat. — 2) D. II Notos, reg. 424/405, förlorade Egypten. — 3) D. III Kodomannos, den siste akemeniden, reg. från 336, förlorade riket 331 gm Alexander d. st. o. lifvet 330 gm Bessos.

Darell'i, Isak af, sv. dram. förf., f. 1756, d. 34, utg. en samling Teaterstycken (22/28).

Dar Fertit, landsk. i inre Afr. mel. Dar Fur o. Njam Njam.

Dar Fūr, ford. sultanat i ö. Sudan mel. Kordofan o. Vadai. 1874 till Egypten. 451,984 kv.km. 4 mill. inv. Hst. El-Faschêr. 1884 mahdins uppror.

Darien, vik af Karibiska haf.

Darīus, se Dareios.

Darling, biflod till Murray i Australien, 2,370 km. l.

Darlington, st. i eng. grefsk. Durham, 44,511 inv.

Darmstadt, hst. i storhertigd. Hessen vid Darm. 92,000 inv. Slott med stort bibliot., kat. kyrka.

Dārnley (-le), Henry Stuart, lord, f. 1546, 65 Maria Stuarts andra gemål, mördad 67.

darrgräs, se Briza.

darr|malen, Malapterurus electricus L., blåsmunnarnas ordn., 50 cm. l., i Nilen o. Senegal, ger svaga elektriska stötar, -rockan, Torpedo, af tvärmunnarnas ordn., i Medelh. o. Atlanten, bedöfvar sitt byte gm tämlig. starka elektriska stötar. -ålen, Gymnotus electricus L., af blåsmunnarnas ordn., t. 2 1/3 m. l., sötvattensfisk i Brasilien o. Guyana, utdelar slag starka nog att förlama en häst.

Daru (-ry), 1) Pierre Ant., fr. statsm. o. förf., f. 1767, tjänade Napoleon s. diplomat, 18 pär, d. 29. Skr. Venezias o. Bretagnes hist. m. m. — Hans son 2) Napol., f. 1807, 70 utr.-min., 76/79 senator d. 90, Paris.

Dārwin, Charl. Rob., eng. naturforsk., f. 1809 Shrewsbury, d. 82 Down. Vetenskapl. resor i S. Amerika, bland Söderhafsöarna 31/36. Skr.: The origin of species (59), The descent of Man (71) m. fl. arbeten, s. fullkoml. omskapat vår tids biologiska vetenskap.

darwinism', inbegr. af Charl. Darwins läror, enl. lika alla växt- o. djurarter härstamma från några få urformer.

Dasch'kov (-kåff), 1) Katar., furstinna, f. 1743, kejs. Katarina II:s vän, behjälplig vid Peter III:s afsättn., 62, 83 direkt, f. vetensk.akad., d. 10. — 2) Jak., ry. diplomat, f. 1804, sändeb. sedan 53 i Sthm, där han dog 72.

Dasent (dē-), Sir Geo. Webbe, eng. språkforsk., f. 1817, d. 96, of vers. d. prosaiska eddan. Skr.: The norsemen in Iceland m. m.

data, lat, uppgifter.

datēra, lat., dagteckna.

dativ, lat., se kasus.

dato, lat., i dag. -växel, växel, hvars förfallotid räknas från utställningsdagen (a dato).

datum, lat., »gifvet», dagteckning; d. ut supra, tid o. ort som ofvan.

Datūra L., Solanaceæ. D. stramonium L., spikklubban, varma o. tempererade länder, frön o. blad officinella, innehåll, daturin, mycket giftiga.

Daubensee, se Dubensee.

Daubigny (dåbinjī), Ch. Franç., fr. landsk.-mål., f. 1817, d. 78.

Daudet (dådē), 1) Ernest, fr. förf., f. 1837. Skr.: Les duperies de l'amour m. m. — Hans bror 2) Alphonse, förf., f. 40, d. 97 Paris. Skr.: Fromont jeune et Risler ainé (59), Le Nabab (64), Les rois en exil (55), m. fl. realist. rom.

Daug, Herm. Teod., mat., f. 1828 Göteborg, sed. 67 prof. i Uppsala, d. där 88, skr. flere vetenskapliga afhandlingar.

Daulis, g. geogr., st. i Fokis. förstörd af Filip af Makedonien 346 f. K.

Daun, Leop. Jos., riksgref., österr. fältmarsk., f. 1705 Wien, deltog i kriget mot turk., i Italien, schlesiska kr., 7:år. kr., segr. 57 vid Kollin, 58 v. Hochkirch, slagen 60 v. Torgau, 62 v. Burkersdorf, d. 66.

dauphin (dåfäng'), fr., ford. tit. på tronföljare i Frankrike. Ur bruk sedan 1830.

Dauphiné (dåfinē), ford. prov. i s. ö. Frankrike, motsv. dep. Isère, Drôme, Hautes-alpes. 12,554 kv.-km. Flod.: Rhône, Isère, Drôme, Durance. 2 del.: Öfre o. Ned. D. St.: Grenoble, Vienne. 1032/ 1349 tyskt, und. Ludvig XIV till Frankrike.

Daūrien, berg-landsk. i ö. Sibirien, bildar prov. Transbajkalien. Fl.: Amur. St.: Nertschinsk.

Davenport (däv-) st. i Iowa vid Mississippi, 35,254 inv.

David (hebr. »älskad»), 2:e kon. i Israel, reste sig mot Saul, kon. öfver Juda omkr. 1040 f. K., i hela Israel omkr. 1033, befriade landet fr. filistéerna, gjorde Jerusalem till hst., d. omkr. 1000. D:s psalmer antagas vida yngre.

David, Ferd., ty. violinist, f. 1810, d. 73. Skr. violinskolor.

Davīd, 1) Jacq. Louis, fr. hist.-mål., f. 1748, d. 25 Bryssel, grundl. d. moderna fr. mål.-konsten. Förnämsta verk: Sabinskorna. — 2) Pier. Jean, kallad D. d'Angers, fr. bildh., f. 1789 Ångers, d. 56 Paris. Kolossalbyst af Goethe. — 3) Félicien, fr. komp., f. 1810 Cadenet, d. 76. Komp. operor, orator., symf. m. m.

Davis (dē-), 1) John, eng. sjöf., f. 1560, d. 05. Uppt. 85 Grönlands ostkust o. D:s' sund, 92 Falklands-öarna. — 2) Jefferson, amer. statsm., f. 1808, 53/57 krigs-min., 61 presid. för sydstatsförbund. — 3) Andrew Jackson, amer. spiritist, f. 1826. Skr.: Theprinciples of nature m. m.

Davis' sund (dē-), sund mel. Grönland, Baffins land o. Labrador, uppt. 1585 af J. Davis.

Davos (-vås), luftkurort f. bröstsjuka i schweiz. kant. Graubünden, 8,334 inv. 1,560 m. of. hafvet. Mildt klimat.

Davout (-vû), Louis Nic., fr. marsk., f. 1770, 1800 div.-gen., 04 riksmarsk., sed. hertig af Auerstädt, furst Eckmühl, 11 guv. i Hamburg, där han 13 for fram med grymhet, d. 23.

Davy (dēvi), Sir Humphry, eng. kem. o. fys., f. 1778, d. 29 Genève. Framställde alkalimetallerna gm elektrolys o. utveckl. den teor. kem.

Dax, fr. st. vid Adour, 10,329 inv. Bad.

DC, vid växtnamn förk. för De Candolle (d. ä.)

D. C, förk. för District of Columbia, omr. f. nord.-am. förbunds-hufvudstaden Washington.

d dur, tonart, som har (#) för f och c.

Deák, Frz, ung. patriot, f. 1803, 47 justit.-min., i spetsen för det moderata partiet, åstadkom Ungarns likställighet m. Österrike 67, d. 76.

De Amīcis (-tjis), Edm., it. förf., f. 1846, d. 08 Bordighera. Skr. resebeskr., nov., dikter m. m.

dean (dīn) eng., domprost; univ. dekan, förest, för ett kollegium.

debardör, fr., eg. person, s. urlastar fartyg; ett slags fruntimmers-maskeraddräkt.

debarkēra, fr., urskeppa, landstiga.

debatt', fr., tvist, ordnadt meningsutbyte.

débauch|e (-båsch), fr., utsväfn. -era, lefva utsväfvande.

dēbet, lat., skuldräkning. Jfr kredit.

debilitēt, lat., orkeslöshet.

débit (-bī), fr., minutförsäljn.

debitēra, lat., hand., påföra ngn ss. skuld.

deblockēra, fr., undsätta (vid blockering).

Debōra, profetissa i Israel omkr. 1300 f. K., befriade landet fr. kanaaniterna. (Domareb. 4/5).

debordēra, fr., flöda öfver.

Debreczin (-tschin), ung. st., 75,006 inv. Revolutionär ung. riksdag: 9/1—30/5 1849.

De Broen, se Broen.

début (-by), fr., första uppträdandet (is. af en skådesp.). -ant, en för första gngn uppträdande, -era, uppträda för första gången.

decadence (-dangs), fr., se dekadans.

Decaisne (dökän), Jos., fr. bot., f. 1809 Bryssel, d. 82 ss. prof. vid Jardin d. Plantes, Paris.

Decam'eron, titel på en novellsamling af Boccaccio.

Decamps (dökang'), Alex. Gabr., genre-, ländsk.-, djur-mål., f. 1803 Paris, d. 60 Fontainebleau.

De Candolle (dö kangdåll'), 1) Aug. Pyr., schweiz. bot., f. 1778 Genéve, d. där 41. Uppställde ett naturl. system, s. bär hans namn. — Hans son 2) Alph., prof. i bot. i Genéve, f. 1806 Paris, d. i Genéve 93.

Decazes (dökās), 1) Elie, hert. af Glücksberg, fr. statsm., f. 1780, 15 polis-min., vacklande i sin politik, fr. 48 privatman, d. 60. — Hans son 2) Louis Charl. Elie, f. 1819, 73 sändeb. i London, 73/77 utr.-min., d. 86.

december, lat., årets 12:e månad, hos rom. den 10:e. -män, Napoleons anhängare vid statskuppen d. 2 dec. 1851.

decem'vir, lat., »tioman», i forn. Rom medlem af någon tiomanna-nämnd. De mest bekanta d.: Decemviri legibus scribendis, lagkommission 451 f. K., störtad 449.

decenn'ium, lat., årtionde.

decentralisation, förvaltn.-syst., hvarigm kommunerna själfva sköta sina angelägenh. Jfr centralisation.

decernera, lat., fälla dom, afgöra.

Dechamps (döschang'), Ad., belg. min., f. 1807, klerikal, d. 75. — Hans bror 2) Vict., f. 10, kardinal-ärkeb., ultramontanismens målsman, d. 83.

décharge (-scharsch'), fr., lossn. af last, ansvarsfrihet, -betänkande, memorial från statsutskottet med anledn. af granskning af statsrådsprotokollen.

dechiffrēra, fr., tyda, tolka.

deci-, lat., i sammansättn. = 1/10 -gram, 1/10 gram. -līter, 1/10 liter. -meter, 1/10 meter.

decidēr|a, lat., afgöra, besluta, -ad, afgjord, beslutsam, bestämd.

décima, sp. bronsmynt = 2 öre.

decimāl, lat., siffra efter d.-kommat i ett d.-bråk. -bråk, bråk, hvars nämnare är 10 l. en potens däraf. Nämnaren utskrifves ej, men dess storlek inses af decimalkommats plats, -system, talsyst., hvars grundtal är 10. -våg, bryggvåg, där det vägda förem. väger tio ggr så mycket, s. den påsatta vikten angifver.

decimēr|a, lat., uttaga hvar 10:e man till bestraffn.; framkalla stor minskn. i ett antal, uttagn. af hvar 10:e man, jfr föreg.

decision, lat., afgörande, dom.

Dēcius, 1) D. Mus, 2 romare, far o. son, s. i samnitkrigen 340 o. 295 f. K. offrade sig för fosterlandet. — 2) D. Caj. Messius, rom. kejs. 249, föll 251 i ett krig mot goterna.

decker (af lat. decem, 10), ett antal af 10 (om skinn o. d.).

declaration of independence (decklārē-schön åv' indepenn'dens), eng., N.-Amer:s förenta staters oafhängighetsförklaring den 4 juli 1776.

declaration of rights (deklerēschön åvr rajts), förklaring, hvarigm eng. parlament. 1689 fastställde författningen, som Vilhelm af Oranien måste antaga för att bli konung.

de|cūria, lat. en afdeln. af 10 ryttare, -cūrio, dekurion, befälh. för en decuria.

deconfiture (-kångfityr), fr., fullständ. nederlag.

decōrum, lat., det passande, anständighet.

décrépit (-pī), utlefvad, orkeslös.

decrescen'do, it., tonk., aftagande i styrka.

dedi|cēra, lat., tillägna, -kation, tillägnan.

de|ducēra, lat., härleda, -duktion, härledning.

Dee (dī), flere floder i Stor-Britannien.

de fac'to, lat., i själfva verket.

defekt', lat., brist; bristfällig, -iv.

defension (-schōn), lat., försvar.

defensīv, lat., tjänande t. försvar. -allians (-angs), försvarsförbund.

defen'sor fīdei, lat., trons försvarare, titel på Englds kon.

dēficit, lat., »det fattas», brist (i kassa o. s. v.).

defilé, fr., trång väg, pass.

defilēra, fr., gå i rad eft. haa (om trupper).

defini|ēra, fr., angifva hvad ngt är. -tion, begränsning, bestämning, angifvande af ett begrepps väsentl. bestämn. -tīv, bestämd, afgörande.

deflagration, lat., rening genom eld.

deflagrātor, lat., af Hare konstruer. galvan. stapel, starkt värmeverkande.

De Foe (de få) Daniel, eng. förf., f. 1661 London, d. 31. Skr. den berömda romanen Robinson Crusoe, öfvers. o. efterbildad på en mängd spr.

deformitēt, lat., missbildning.

Defregger, Frz, österr. mål., f. 1835, mästerl. framställn. af folklif, i Tyrolen.

De Geer (-jär), fr. Belgien härstammande adl. ätt, 1) Louis, den sv. industriens fader, f. 1487 Liége, kom 27 t. Sverige, anlade järnbruk (eft. vallonsk metod) vid Finspång, Dannemora m. fl. st., utrustade två flottor und. dan. kriget, d. 52 Amsterdam. — Hans sonson 2) Karl (Charles), frih., entomolog, f. 1720, d. 78. Skr.: Mémoires pour servir à l'histoire des insectes (52/78), 7 bd. — Dennes son 3) Karl, frih., statsm., f. 1747, d. 1805. Jämte A. v. Fersen den adl. oppositionens ledare mot Gustaf III. — 4) Louis Gerh., frih., statsm., f. 1818, 53/70 justit.-min., 76/80 stats-min., utarb. 65 års represent.-förslag, d. 96 Hanaskog. Skr.: Hjärtklappningen på Dalvik (41), Minnen (92, 2 bd) m. m.

degener|ation, lat., urartande, försämring; läk., sjukl. försämring af kroppens väfnader. -era, vansläktas, urarta.

Degerfors, bruk i Örebro l.

Deggendorff, bai. st. v. Donau, 6,811 inv. Judemord 1337. Intagen af svenskarne 1633.

Dēgo, it. st. vid Bormida, 2,288 inv. Sl. 14—16/4 1796.

dégoût (-gū), fr., afsmak, vedervilja.

degrad|ēra, lat., nedflytta från högre till lägre befattning, -ering, nedflyttning etc, se föreg. art.

De Gubernātis, Ang., it. skald o. förf., prof. i språkvetensk. i Florens, f. 1840 Turin. Biogr.-lit., dram., språkvetensk. arbeten.

de gus'tibus non est disputan'dum, om (tycke o.) smak bör man ej tvista.

Dehli, se Delhi.

dehors (döår), fr., det yttre; utanverk (på en fästning).

Deia'neira, Herakles' gemål, dödade denne gm den förgiftade Nessosskjortan.

Dēī grātia (-tsia), lat., »af Guds nåd», tillägg till biskopstiteln fr. 431; sed. karolingernas tid äfven nyttjadt af furstar.

Deime, utloppsarm af Pregel, 38 km. l.

Deinar'kos, attisk talare, f. 361 f. K., mördad 290.

Deio'kes, Mediens förste kon., 709/657 f. K.

de|ism', lat., läran om en Gud, s. dock ej utöfvar ngt inflytande på världen, -ist, namn på män under 17:e o. 18:e årh., s. ville upphöja d. naturl. relig. till norm f. alla posit. relig., mest engelsmän: Toland, Tindal, Shaftesbury m. fl.

dej, dey, titel på öfverhufvudet i den alger. röfvarestaten 1600/1830.

Déjazet (-schasē), Pauline Virg., fr. skådesp., f. 1797, d. 75, uppträdde tidigt i gossroller, utmärkt s. subrett.

déjeûner (-schönē), fr., frukost; d. à la fourchette (-furschätt') gaffelfrukost; d. dinatoire (-tåār), frukostmiddag. Dejeunera (-schönēra), frukostera.

de jūre, lat., enligt lag.

deka, gr., tio.

dekabrister (af ry. dekaber, december), deltagare i smnsvärjn. i Petersburg dec. 1825, v. Nikolaus I:s tronbestign., undertryckt af denne.

dekād, gr., tiotal; und. fr. revolut, vecka med 10 dagar.

dekadans', fr., aftagande, förfall.

dekalkomanī, fr., tekn., öfverföring af tryckta mönster fr. papper till glasytor.

dekalōgen, gr., 10 Guds bud.

dekān, se dekanus.

Dekān, se Dekhan.

dekantēra, med.-lat., hälla sakta af, rena (en vätska).

dekānus, dekan, hos rom.: tältuppsyningsman; vid universitet: fakultetsföreståndare; i ngra länder domprost.

dekapit|ation, lat., halshuggning. -era, halshugga, -ering, gm valmanöver uteslutande af ett partis främste kandidat.

dekastylon, gr., byggn. med 10 kolonner på framsidan.

dekatēra, fr., gm ånga l. hett vatten borttaga glans fr. tyg o. krympa det.

Dekhan l. Dekan, ostindiska halfön s. om Vindhyabergen, 1,661,740 kv.km.

deklam|ation, lat., konstnärl. föredrag, -era, uppläsa på konstnärligt sätt.

deklar|ation, lat., förklaring, -era, förklara, tillkännagifva, uppgifva beskattningsbara inkomster (till taxeringsmyndighet).

deklination, lat., gramm., böjning; astron., en himlakropps höjd öf. ekvatorn: fys., missvisning, en magnetnåls afvikning.

deklinēra, lat., böja (ett ord); missvisa; förfalla.

dekokt', lat., afkok.

dekolletēr|a, fr., blotta hals o. barm. -ad, dekolleté, urringad.

dekonfityr, fr., grundligt nederlag.

dekontenansera, fr., bringa ur fattningen.

dekorat|ion, fr., utsmyckning, prydnad; ordenstecken; teatermålning. -iv, tjänande till ett föremåls utsmyckn.; dekorera, smycka; förläna ordenstecken.

dekrēt, lat., påbud, utslag, -āl, påfl. skrifvelse rörande kyrkotukt, -era, påbjuda.

dekrepit', lat., utlefvad, orkeslös. -era, kem., spraka, förpuffa, fys., sönderspringa med en knall.

del, abbr. för deleatur o. delineavit (se d. o.).

De la Brache, Helga, bedragerska, hette egentligen Anna Florentina Magnusson, f. 1817 Sthm, föregaf sig vara laglig dot. till Gust. IV Ad., I. enl. andra var hon oäkta dot. till Gust. IV Ad:s gemåls, drottn. Fredrikas syster, storhertig:an af Hessen, till sist afslöjad, d. 85 Sthm.

Delacroix (dölakråa'), Eug., fr. hist.-mål., den s. k. romant. skolans målsman i Frankrike, f. 1799, d. 63.

De la Gardie (dölagar'di), från Frankrike härst. adl. ätt. 1) Pontus D., fälth., f. 1520 Languedoc, först i dansk, sedan i svensk tjänst (65), deltog i hertigarnes uppror mot Erik XIV, eröfr. Keksholm, Narva o. Ingermanland 80/81, drunknade i Narvaån 85. — Hans son 2) Jakob, gref., fälth., f. 1583, ledde ryska kriget und. Gustaf II Adolf, slöt fred i Stolbova 17, riksmarsk s. å., d. 52. Gift m. Ebba Brahe. — Dennes son 3) Magnus Gabriel, grefve, f. 1622, gunstl. hos drottn. Kristina, s. öfverhopade honom med utmärkelser, 55 gen.-guv. i Östersjö-prov., rikskansler o. medl. af förmynd.-styr. und. Karl XI, bragtes till armod gm reduktionen, d. 86. — Dennes bror 4) Jak. Kasimir, gref., krigare, f. 1629, deltog i Karl X:s pol. o. dan. krig, 58 infant.-gen., stupade s. å. utanför Köpenhamn. — 5) Jak. Gust., gref., förf., f. 1768, d. 42 ss. general, ägde ett stort bibliotek o. det s. k. D:ska arkivet.

Delagōa-viken, vik vid s. Afrikas o-kust. Port. faktorier.

De la Grange (dölagransch'), Joh. Geo., sv. frih., f. 1774, d. 44, deltog i 1809 års revolut.

Deland (dölang'), från Luxemburg härstammande släkt. 1) Louis Jos. Marie, skådesp. o. balett-mäst, f. 1772 Sthm, d. 23. — Hans brorson 2) Pierre Jos., skådesp., f. 1805, d. 62. — Dennes bror 3) Fredr., skådesp., f. 1812, d. 94 Östhammar, sed. 75 vid Nya teatern, oöfverträffad s. Konjander i »Hittebarnet».

Delaroche (dölaråsch), Paul, fr. hist.-mål., f. 1797, d. 56. En af den moderna fr. skolans målsmän.

De la Rue (dö'laru), Warren, eng. vetenskapsman, f. 1815 Guernsey, d. 89 London, fotograf, med framgång astron. företeelser.

De Laval' (dö-) Karl Gust. Patrik, ingenjör, uppf., f. 1845 Dalarna, 88/90 ledarn, af 2:a och 93/02 af 1:a kam., har uppf. separatorn, ångturbinen m. m.

Del'aware (-wär), 1) Fl. i N.-Amerika, utf. i D.-viken s. om Philadelphia. — 2) Nordamer. fristat vid D.-viken, (förk. Del.) 6,164 kv.km. 278,718 inv. Konstituerad 1838. Hst. Dover. St.: Wilmington m. fl. 1638 anlade svenskar en koloni där, Nya Sverige.

Del'aware (-wär), n-amer. indianstam, tillhör. algonkingruppen.

Delavigne (dölavinj'), 1) Casimir, fr. skald o. dram., f. 1794, d. 43. Skr.: Les vêpres siciliennes (19), Marino Falieri (25), Les comédiens (20), m. fl. dram. I poesien represent. för »justemilieu'n». — Hans bror 2) Germain, f. 1790, d. 68, var Scribes medarb.

del cre'dere, it., öfvertagande af möjlig förlust vid utborgning.

deleātur (abbr. del.), lat., bör utstrykas (i korrektur).

Deléen, Karl Erik, lexikogr., f. 1767, d. 50 Sthm, utg. fr.-sv., eng.-sv., ty.-sv. lexikon.

deleg|ation, lat., uppdrag att handla i annans ställe; invisning; i Österr.-Ung. utskott af represent. för de båda rikshälfterna för beslut i gemensamma angelägenh. -erad l. delegat, fullmäktig, ombud.

delen'da Carthago, lat., »Kartago bör förstöras», yttrande af den rom. statsm. Cato d. ä.

Delescluze (döleklys), Louis Charl., fr. polit., f. 1809, undgick 49 deportat. gm flykt till Engld, 53 deport., 59 åter, 71 medl. af kommunen, lät antända offentl. byggn. i Paris, föll s. å.

Delfinen, stjärnbild i vintergatan.

delfinsläktet, Delphinus L., Delphinidæ, hvaldjur med utdragen, spetsig, baktill begränsad nos; tänderna 20 l. flera i hvar rad. Snabba o. lifliga, springa stund. m. hela kroppen upp ur vattnet. Hit höra af svenska arter: öresvinet, hvitnosen, hvitsidingen, springaren.

Delfoi (-foj'), lat. Delphi, g. geogr., hst. i Fokis, v. berget Parnassos, m. berömdt Apollontempel o. orakel.

Delft, holl. st. vid Schie, 32,506 inv. Ford. fajanstillverkn.

Delfzijl (-säjl'), befäst holl. hamnst. v. Dollart. 7,395 inv.

Delhi l. Dehli, st. i Ostindien v. Djamna, 208,575 inv. (omkr. ½ hinduer), ford. stormoguls residens.

deliberation, lat., rådslag.

délic|e (-is), fr., utsökt njutn. -iös, läcker, utsökt fin.

delic'tum lat., förbrytelse.

delikāt, lat., fin, ömtålig; läcker. -ess, finkänslighet; läckerhet.

Delibes (dölibb'), Clem. Philib. Léo, fr. komp., f. 1836, d. Paris 91, komp. operan Lakmé m. m.

delikve|scera, lat., kem., flyta sönder. -scent, sönderflytande.

Delīla, Simsons förräd. älskarinna (Domarb. 16: 4).

delineation, lat., utkast.

delineāvit, lat., abbr. del., »har tecknat», konstnärs signering på teckning.

delinkvent', lat., förbrytare.

delirant', en som lider af fyllerigalenskap.

delīrium, lat., feberyrsel, vansinne; d. tremens, fyllerigalenskap, kännetecknas af oro, darrning, oredigt tal, sömnlösh., synvillor; ofta m. dödlig utgång.

deliska problemet, att finna kanten af en kub, s. är dubbelt så stor s. en gifven kub. Berömdt probl. und. forntiden.

Delitzsch, preuss. st. vid Lober, 10,479 inv. Straffanstalt.

Delitzsch, Franz, ty. teol., f. 1813, d. 90 s. prof. i Leipzig.

Dell'ing, nord. myt., dagens fader.

delogera (-schēra), fr., drifva fienden ur hans ställning.

Delorme (dölårm'), Marion, äfventyrerska, f. 1613, kärleksförh. till Cinq Mars m. fl., själfmord gm gift 50.

Dēlos, nu Mikra Dilos, gr. cyklad-ö. Under forntiden Apollontempel, orakal.

Del'phi, se Delfoi.

Delpit (-pī), Alb., fr. förf., f. 1849 New Orleans, d. 93 Paris. Skr.: Le fils de Coralie (79), Le mariage d'Odette (80) m. m.

Delsbostintan, se Blumenthal, Ida.

del'ta, den mel. Nilens utloppsarmar liggande del. af Egypten, s. liknar ett gr. delta (Δ): sedan i allmänhet namn på låga landsträckor vid flodmynningar.

déluge (-lysch), fr. öfversvämn., syndaflod. Après nous le d. (aprä nû lö'-), »efter oss syndafloden», hvad s. händer efter oss, rör oss ej.

delus|ion, lat., gäckeri, -orisk, gäckande.

Demādes, athen. talare, Demostenes' motståndare, afrättad 318 f. K.

demagōg, gr., ursprungl. folkledare, nu folkuppviglare. Demagogische Umtriebe, ty., dem. stämplingar.

demark', gr., folkbehärskare; i Athen föreståndare för en demos (kommun).

demarkationslinje, lat., gränslinje mel. härar vid vapenstillestånd.

demaskēra, fr., af taga masken; afslöja.

Demāvend, högsta topp på Elbrus-bergen, 5,670 m. h. Vid dess fot st. D. 3,000 inv.

Dembin'ski, Heinr., pol. gen., f. 1791, stred und. Napoleon I, 30 öfverbefälh. för pol. o. 49 för ungar. armén, flydde t. Turkiet, d. 64 Paris.

démêlé (-mälē), fr., tvist, handgemäng.

dementī, fr., vederläggning.

Demerara (-ara), Demerary (-räri), grefsk. i brit. Guyana, kusten mel. Berbice o. Essequibo, 173,898 inv. Namnet af fl. D., 300 km. Utf. i Atlant. Hst. Georgetown.

Demēter, gr. myt, lat. Cēres, årsväxtens gudinna.

Demētrios, 1) Falereus (-evs'), gr. talare o. filos., förvaltade Athen 319/307 f. K., d. 283 Egypten. — 2) D. Poliorkētes, »stadseröfraren», kon. af Makedonien, son till Antigonos, härskade från 307 f. K. i Athen, eröfr. 294 Mak., 287 fördrifven, d. 283 Apameia i Syrien. — 3) D. Sotēr, kon. af Syrien 161/151 f. K., son af Seleukos IV. Hans son 4) D. Nikātor, 146/126 kon. af Syrien.

Demētrius, se Dimitri.

Demīdov, Anatolij, ry. furste, diplom., lärd, f. 1812, ägde en rik konstsaml., d. 70 Paris.

demimonde (dömimångd', fr. »halfvärld», namn på tvetydiga, men till det yttre elegant uppträd. fruntimmer.

deminutio cāpitis, lat., upphäfvande af en persons rättsställning.

Demir-kapu, turk., »järnporten», pass mel. Kasp. haf. o. Lesgiska berget.

demission, fr., nedslagenhet, ödmjukhet.

demiterm, fr., dyna, s. und. direktoriets tid nyttjades af kvinnorna för att låtsa hafvandeskap.

demiurg', gr., »verkmästare»; hos gnostikerna: världens skapare; hos nyplatonikerna: världssjälen.

Demm'in, pom. st. vid Peene, 12,079 inv.

demobilisēra, fr., kr., försätta på fredsfot.

demografī, gr., folkbeskrifn., is. statistisk.

demoiselle (dömåasäll'), fr., ogift, ofrälse fruntimmer.

demokratī, gr., folkvälde, d. v. s. statsskick, enl. hkt medborgarne själfva utöfva styrelsen; antingen absolut, när statens angelägenh. af göras af folkförsamlingen, ss. i forn. Athen, eller representativ, när folkvalda representanter utöfva makten. — Demokrāt, anhängare af folkvälde.

Demo'kritos, gr. filos., f. omkr. 460 f. K. Abdera, d. omkr. 360, grund. atomlär., ansåg jämnmod o. lugn vara lifvets lycka, kroppsl. njutn. i allmänh. afskyvärda.

demolēra, fr., förstöra, slopa (en fästning).

dēmon, demōn, gr., ande, genius, djäfvul. -isk, djäfvulsk. -ologi, läran om d.

Demonēsi, Prinsöarna, turkisk ögrupp i Marmarasjön.

demonstr|ant', lat., person, s. demonstrerar. -ation, förklaring; låtsad trupprörelse för att afleda fiendens uppmärksamhet.; offentlig handling, hvarigm man vill uttrycka sin mening, -ativ, åsyftande demonstration. -era, åskådliggöra, bevisa, företaga en demonstration.

demontēra, fr., försätta en kanon ur stridbart skick.

demoralis|ation, fr., sedefördärf. -era, fördärfva (ngns) seder.

de mor'tuis nihil nisi bēne, lat., om de döda (bör man) ej tala annat än godt.

dēmos, gr., folk, kommun.

Demos'tenes, forntidens störste talare, f. 384 f. K. Athen, sökte gm sina s. k. »filippiska tal» förmå folket försvara sig mot Filip af Makedonien, samlade 338 en talrik krigshär, s. besegrades vid Kaironeia, flydde 324, falskeligen anklagad; återkallad motarbetade han Antipatros, men då hans planer misslyckades, tog han gift 322 i Poseidontemplet på Kalauria. 61 tal i behåll.

Demōtika, turk. st. v. Maritza, omkr. 5,000 inv. Karl XII vistades där 1713 o. 14.

demōtisk, gr., folklig; d. skrift, folkskriften i forn. Egypten. Mots. hieratisk.

Denain (dönäng'), fr. st. vid Schelde, 23,204 inv.

denār l. denārius, fornrom. silfver- (o. guld-) mynt, i värde växlande mel. 74 o. ¼ öre. Senare namn på andra folks mynt: ännu d. i England förkortn. för penny.

denaturera, lat., göra ngt odugligt för vissa ändamål, t. ex. brännvin gm tillsats af träsprit.

Den'bigh (-bi), grefsk. i Wales, 1,714 kv.km. 129,935 inv. Hst. D. 6,500 inv.

Dendermon'de, fr. Termonde, belg. befäst, st. vid Dender o. Schelde, 10,141 inv.

dendrīter, gr., trädform., bruna l. svarta teckningar på järn- o. manganoxidhydrat; uppstå gm infiltration af motsvarande lösningar i fogar o. sprickor.

dendro|līter, gr., paleont., förstenade ormbunkstammar från stenkols- o. permsystemet. -logī, gr., läran om träden, -mēter, instr. till mätn. af träds kubikinnehåll.

denesch'ka, ry. mynt = ½ kopek (1 ½ öre).

Denfert-Rochereau (dangfär råschrå), Pierre, Belforts försvarare 1870/71, f. 23, d. 78.

Dennery (dännrī), pseud. för Ad. Philippe.

Dennewitz, by i Brandenburg vid Jüterbogk, sl. 6/9 1813.

de novo, lat., å nyo.

Dent (dang), i Savoyen o. fr. Schweiz namn på kägelform, toppar. — D. de Morcles 2,938 m., D. du Midi 3,185 m., D. de Jaman 1,837 m., D. d'Oche 2,434 m.

dentāl, lat., bokst., s. uttalas gm att tungan rör vid tänderna, ex. d, t.

dentist, fr., tandläkare.

denudation, lat., nakenhet, blottande.

denun'ci|ation, lat., angifvelse. -ant, angifvare. -āt, den angifne.

Den'ver, hst. i Colorado, 144,588 inv. Guld- o. silfvergrufvor.

departement', fr., viss afdeln. af statsförvaltn.; i Frankrike administrat. område.

depend|ens', fr., beroende, -ent', en s. är beroende. -era, bero.

dépense (-pangs'), fr., utgift.

depens|era, fr., utgifva penningar. -īv, kostsam.

depēsch, fr., kurirbref, skrifvelse från utr.-ministeriet till dess agenter i utlandet o. omvändt.

dépit (-pī), fr., ovilja.

deplac|emang', fr., den vätskerymd en flytande kropp undantränger. -era, rubba, afsätta.

déplaisance (-pläsangs'), fr., ovilja, afsky.

deplorābel, fr., beklagansvärd.

deployera (-ploajēra), fr., kr., öfvergå från kolonn till linje.

depōnens, lat., verb med passiv form, men aktiv bet.

deponēra, lat., nedlägga, lämna i förvar.

depopulution, lat., utblottande på folk.

deportation, lat., brottslings förvisning till bestämd ort.

deposé, fr., ensamrätt.

deposition, lat., nedläggande, insättning (af penningar o. d. i en bank), -s-bevis, intyg öfver de i en bank insatta beloppen. -s-räkning, insättande af medel på viss bestämd tid i en bank.

depo'situm, lat., anförtrodt gods.

depot, se depå.

deprav|ation, lat., sedefördärf. -era, fördärfva.

depression, lat., nedtryckning; lutn. mot horisonten v. vinkelmätning; en himlakropps läge under horisonten.

Deprētis, Agostino, it. statsman, f. 1811 Stradella, 76/78 o. fr. 81 min.-president.

deprimēra, lat., nedtrycka.

De profun'dis, lat, »ur djupen», början af d. 130:e psalmen i psaltaren.

Deptford (dätt-), eng. st. vid Themsen nära London, 110,398 inv.

deputāt, med.-lat., ersättning in natura (utom kontant lön).

deputation, med.-lat., ombud för korporation l. enskilde med visst uppdrag; under frihetstiden: utskott.

deputēra, lat., skicka ombud.

depå l. depot, förvaringsplats, nederlag för ammunition.

derang|era (-schēra), fr., bringa i oordning. -ement (-ömang), rubbning, oordning. -erad, bragt i oordning, bragt på obestånd.

derb, ty., hård; min., formlös, ej kristalliserad.

Derbent, l. Derbend, hst. i Dagistan vid Kaspiska haf., 18,566 inv. I närh. kaukasiska muren mot perserna.

Derby (dārbi), eng. grefsk. 2,666 kv.km. 620,196 inv. Hst. D. vid Derwent, 80,400 inv.

Derby (dārbi), 1) Edw. Geoffr. Smith Stanley, eng. earl, statsm., f. 1799 Knowsley Park, 27 und.-statssekret., 33 kolon.-min., gmförde negerslafver. afskaffande, bekämpade afskaff. af spannmålstullar, 52, 58/59 o. 66/68 i spetsen f. det konserv, kabinettet, d. 69. — Hans son 2) Edw. Henry Smith Stanley, f. 26. 66 o. 74/78 utr.-min., öfvergick sedan till de liberala.

Derbydagen (dārbi-), onsdagen före pingst, då d. viktigaste hästkapplöpn. i England hålles (vid Epsom).

Derfflinger, Geo., ty. riksfrih., fälth., f. 1606, segrade 75 vid Fehrbellin, eröfr. 78 Stralsund, segr. 79 vid Tilsit, d. 95.

derivāta, lat., mat, »härledd»; i den högre matematiken funktion härledd af en annan.

deriv|ation, lat., härledning; en kulas afvikn. ur lodplanet. -era, afleda, härleda.

Derkēto, se Aschera.

dermatologi, gr., hudkännedom.

dermoplastīk, gr., uppstoppningskonst.

derog|ation, lat., upphäfvande (af delar af en lag). -era, upphäfva (delar af en lag).

déroute (-rutt'), fr., afväg, förvirring, flykt.

dervisch', pers., »fattig»; muhammed. munk, bor i kloster.

Dervisch' Pascha, turk. gen., f. 1817 Konstantinopel; försvarade Batum 77/78, undertryckte 80/81 det alban. uppr., 82 kommiss. i Egypten, d. 86.

Desaguadēra, fl. i Bolivia, 300 km., förenar Titicaca-sjön m. Laguna de Aullagas.

Desaix de Voygoux (dösä dö våagû), Louis Char. Ant., fr. gen., f. 1768, 94 div.-gen., 98 i Egypten, föll v. Marengo 1800.

De Sanctis, Franc, it. lärd, f. 1818, tre gånger undervisn.-min., sed. 78 ledare f. vänstern i it. parlam., d. 84.

desarmēra, fr., afväpna.

desavuēra fr., ej vidkännas.

Descartes (däkart'), René, vanlig. Renatus Cartesius, grundl. af d. moderna filos., f. 1596 La Haye, d. 50 Sthm, ditkallad af drottn. Kristina. Skr.: Meditationes de prima philosophia (41) o. Princ. philosophiæ (44). Hans sats Cogito, ergo sum betecknar själfmedvetandet s. utgångspktn för allt filosoferande, bevisen för Guds tillvaro o. korpuskularteorien.

descendens-teorien, lat., l. transmutations-teorien, Lamarcks åsikt, att alla djur- o. växtarter härstamma från andra djur- o. växtarter.

descendent', lat., ättling i rätt nedstigande led.

desert|ēra, fr., rymma fr. krigstjänst. -ör, en som deserterar.

déshabillé (abijē), fr., natt-, hvardagsdräkt.

Desidēria, eg. Eugénie Bernhardine Desirée, drottn., f. 1781, dott. till köpm. Clary i Marseille, 98 gift m. Bernadotte (Karl XIV Johan), d. 60.

Desidērius, longobardernas siste kon., reg. f. 757, 74 slagen o. fången af Karl d. st., d. Korvei.

designēra, lat., beteckna, bestämma, utse.

Designolles pulver (-sinjålls'-), sprängämne af pikrinsyr. kali o. salpeter.

De'sima, japan. ö i viken vid Nagasaki.

desin|fektion, fr., förstörande af smittoämnen gm karbolsyra, sublimat, lysol, kreolin, kresol, klorkalk, formaldehyd m. fl. desinfektionsmedel. -ficiera, rena från smitta l. smittämne.

desintegrātor, fr.-lat., maskin till krossn. af kol o. d. samt maln. af säd.

Désirade (-ad), fr. ö i V.-Ind. 27 kv.km. 1,400 inv. Uppt. af Colombo 1494.

deskript|ion, lat., beskrifning. -īv, beskrifvande.

Des Moines (dä måjn'), 1) bifl. till Mississippi t. v. (i Iowa), 480 km. l. 2) St. i Iowa, 65,754 inv.

desmologī, gr., anat., läran om kroppens senor.

Desmoulins (dämûläng'), Camille, fr. revolut., f. 1761, framkallade Bastiljens stormn. 89, sökte motverka skräckreg. öfverdrifter 93, därför afrättad 94.

Desna, bifl. till Dnjepr t. v. 1,051 km. l.

Desnoyer (dänåajē), Boucher, baron, fr. kopparst., f. 1779 Paris, d. där 57.

desorganisation, fr. upplösning, rubbning.

desperāt, lat., hopplös, förtviflad, ursinnig. -ion, förtviflan.

despōt, gr., eg. herre; envåldshärskare, tyrann. -isk, enväldig, tyrannisk. -ism, envåldsmakt.

Desprez (däprē), Jean Louis, sv.-fr. mål., f. 1737 Frankrike, d. 04 Sthm, kom till Sverige 84, ss. dekorat.-mål. anställd vid kgl. teatern. Äfven arkitekt.

dess, tonk., b (♭) för d.

Dessalines (-līn), Jean Jacq., negeranförare på Haiti, f. omkr. 1760 Guldkusten, först slaf, rasade i uppr. mot fransmännen, efter freden 1802 fr. gen., afföll åter, 04 gen.-guv. för republik., därpå kejs. und. namn Jakob I, mörd. 06.

Dessau, hst., i Anhalt v. Mulde, 50,849 inv. Handel med ull o. säd.

dess dur, tonart med ♭ för h, e, a, d, g.

dessein (säng'), fr., utkast, plan; afsikt.

dessert (-sär), fr., efterrätt.

dessin (-säng), fr., teckning, mönster.

Dessoir (-åār), Ludv., skådesp., f. 1810 Posen, 49/72 v. hofteat. i Berlin, d. där 74. Utmärkt Shakespeare-tolkare.

Desterr'o, brasil. hamnst., 16,000 inv.

destill|ation, -ering, lat., kem. operation, hvarigm en vätska förvandlas t. ånga o. gm ångans afkyln. åter till vätska. Torr d., upphettning af en fast kropp i en d.-apparat f. att vinna de flykt. sönderdeln.-prod. l. den fasta återstoden. -ator, brännvinsrenare. -era, utföra destillation.

destin|ation, lat., bestämmelse. -era, bestämma, tillämna, anslå. -erad, på väg till.

Destouches (dätūsch), Ph. Néricault, fr. dram., f. 1680 Tours d. 54. Lustspel.

destrukt|ion, lat., förstöring. -iv, förstörande.

desultōrisk, lat., vankelmodig, flyktig.

detachemang, fr., kr., i särsk. uppdrag utsänd mindre truppstyrka.

Detaille (dötaj'), Edouard, fr. bataljmål., f. 1848 Paris. Praktverk: L'armée française (85).

detalj, fr., närmare omständighet. -handel, h. i smått.

detektīv, lat., heml. polistjänstemän till uppspårande af förbrytelser o. förbrytare.

detention, lat., kvarhållande. -shus, korrektionshus.

detergen'tia, lat., sårrenande medel.

determin|ation, lat., afgörande, beslut. -ativ, bestämmande. -era, bestämma, fastställa. -ism, filos., åsikt, att den mänskl. viljan är ofri o. förutbestämd i sin verksamhet. Mots. indeterminism.

detest|ābel, lat., afskyvärd. -era, afsky.

Detlef, Karl, pseud., f. Klara Bauer.

Detmold, hst. i Lippe v. Werra, 13,272.

Detmold, Joh. Herm., ty. riksmin., f. 1807 Hannover, d. 56.

detonēra, fr., falla ur tonen; förbrinna med knall.

détour, (-tûr), fr., afväg; omsvep.

Detroit (ditråjt), st. i n.-amer. staten Michigan vid D.-floden, 309,653 inv.

detronisēra, fr., störta från tronen.

Dettingen, bai. by vid Main. Sl. 1743.

Deukālion, gr. myt, Prometeus' son, öfverlefde m. sin gemål Pyrrha den stora floden. Grekernas stamfar.

de'us ex māchina, lat., »en gud ur maskinen» (näml. teatermaskineriet), omotiveradt uppträdande person, s. löser ngn svårighet is. i teaterpjäser).

Deuteronōmion, gr., »den 2:a lagen», 5:e Mosebok.

Deutsch-Eylau, se Eylau.

Deutz (döjts), befäst st. i Rhenprov, vid Rhen, midt emot Köln, hvarmed den är införlifvad sed. 1888.

deux-battant, se döbattanger.

Dev, pers. myt., ond ande.

Deva, sanskr., gud.

devalvation, fr., nedsättning i värde (is. om mynt).

devanāgari, rättare nagari, namn på det yngsta af de gamla ind. sanskritalfabeten.

devastation, lat., ödeläggelse.

developpēra, lat., uppveckla, utveckla.

Dev'enter, holl. befäst st. vid Yssel 27,182 inv.

devestēra, lat., afkläda, afsätta (från prästerl. ämbete).

De Wet, Christian, boer-gen., f. 1854, en af härförarna i det syd-afrik. kriget (1900).

deviation, lat., en kropps afvikn. fr. dess bana l. riktn., is. ett skepps, en magnetnåls, en kulas.

devīs, fr., sinnebild, valspråk.

De Witt, Johan, se Witt.

devolutionskriget, krig, som Ludvig XIV började 1667, för att på grund af d. i Drabant gällande d.-rätten, ss. gemål till den sp. kon. Filip IV:s äldsta dotter, bemäktiga sig sp. Nederländerna. Han åtnöjde sig i fred. i Aachen 1668 med 12 gränsfästningar.

devōniska formationen, geol., den 2:a format. und. den paleozoiska perioden, består väsentl. af sandsten, gråvacka, lerskiffer o. kalksten. Pansarfiskarnas o. de första landväxternas period.

Devonport (dävn'pårt), befäst eng. st. v. Kanalen o. Tamar. 75,334 inv. Hamn, arsenal, dockor.

Devonshire (devv'önshir), grefsk. i s. v. Engl. 6,746 kv.km. 660,444 inv. Hst. Exeter.

Devonshire, (~), Spencer Cavendish, hert. af, förr bekant som markis af Hartington, eng. statsm. f. 1833, 66/67 krigssekr., 75/80 liberal opposit.-ledare, 80/82 min. för Indien, 95/03 pres. i heml. rådet, d. 08 Cannes.

devotion, fr., andakt, skenhelighet.

Devrient (dövriäng'), ty. skådesp.-familj, 1) Ludw., f. 1784 Berlin, d. 32, genialisk i både komedi o. tragedi. — Hans tre brorsöner: 2) Karl Aug., f. 1797, d. 72. Karaktärsroller. Hustru Schröder-D.; 3) Phil. Edu., f. 1801, d. 77. Skr.: Geschichte der deutsch. Schauspielkunst m. m.; 4) Gust. Emil, f. 1803, d. 72. Älskare o. hjälteroller.

Dewsbury (djû'sberri), st. i eng. grefsk. Yorkshire v. Calder, 28,050 inv.

Dexipp'os, gr. hist. förf., omkr. 270 e. K., i Athen. Skr. en världshistoria m. m.

dextrīn, gummilikt ämne, s. erhålles gm upphettn. af stärkelse. Använd, v. tygtryck. Vidt utbredt i växt- o. djurriket.

dextrōs, se drufsocker.

dey, se dej.

Dhaka, se Dakka.

Dhavalagīri l. Davalagiri, topp på Himalaja mel. Nepal o. Tibet. 8,176 m.

dia', gr., genom.

diabās, gr., petrog., kristallinisk bergart, bestående af labrador o. augit, bildar gångar i d. äldre eruptivformation., Kinnekulle, Billingen m. fl. st.

diabēt|es, gr., sockersjuka (se d. o.). -iker, en som lider af sockersjuka.

Diablerets, (-blörä), branta berg mel.Waadt o. Bern.

diable (-ab'l), fr., djäfvul.

diablerī, fr., djäfvulskap.

diabōlisk, gr., djäfvulsk.

dia'bolus, gr.-lat., djäfvul.

diadēm, gr., kgl. pannbindel, senare ersatt af krona; ett slags hårprydnad.

diadok'er, gr., eg. efterträdare, Alexander d. st:s fältherrar, s. eft. hans död delade riket.

diæresis, gr., en diftongs upplösn. i två själfljud, ex. aēr.

diafān, gr., genomskinlig.

diafonī, gr., missljud.

diafrag'ma, gr., mellangärdet; i kikare anbragt ring för afhållande af kantstrålar.

diagnōs, gr., undersökn. af en sjukdoms natur. -tisera, angifva en sjukdoms beskaffenhet. -tik, läran om sättet att skilja sjukdomar från haa.

diagonāl, gr., rät linje, s. förenar två icke angränsande hörn i en rätlin. fig. l. en polyeder. — Äfven ett slags ylletyg.

diagram', gr., teckning; geom. fig. för att bevisa en sats.

diakōn, gr., egentl. »tjänare», djäkne; i rom.-kat. kyrkan biskops biträde, i den evang. hjälppräst. -issa, tjänarinna, barmhärtighetssyster för sjukas o. barns vård. Diakonissanstalt vid Ersta i Sthlm sed. 1864.

diakrīs, gr., tecken, s. anger en bokstafs l. ett ords rätta uttal.

dialekt', gr., munart.

dialekt|ik, gr., eg. konsten att föra samtal; hos Aristoteles namn på en del af logiken; senare sofistisk disput.-konst. -iker, person öfvad i slutledn.-konst.

diallāg, gr., grönt mineral, ingår i bergarten gabbro.

dialōg, gr., samtal mel. två personer. -isera, sätta i samtalsform.

dialys, gr., särskiljn. af kristalliserbara fr. icke-kristalliserb. kroppar gm en fuktig membran. Jfr diffusion.

diamagnetiska kroppar, sådana, s. bortstötas af magneten, ex. vismut, koppar.

diamant', rent kristalliseradt kol. Klyfbar, spröd, repar alla kroppar, eg. v. 3,₅/3,₆, färglös l. färgad, starkt glänsande o. ljusbrytande, förbrinner till kolsyra. Ostindien, Borneo, Sumatra, S.-Afrika, Ural, Brasilien. Använd, till smycken, glasskärn., borrn. af hårda bergarter o., pulveriserad, till slipn. Efter olika slipn. kallad briljant, rosensten l. tafelsten.

Diamantīna (Tejuco), brasil. stad 42,414 inv. Diamantdistrikt.

diamantstil, minsta boktrycksstil.

diamēt|er, gr., mat., gm-skärningslinje, rät linje, s. går gm en cirkels medelpunkt o. slutar i periferien. -ral, som har afs. på d.; d:t motsatt, så motsatt som möjligt.

Diāna, rom. myt., se Artemis.

Diāna af Poitiers (-påatjē), fr. kon. Henr. II:s älskarinna, f. 1499, d. 66.

Dia'nthus L., nejlika, Silenaceæ. D. caryophyllus L., fönsternejlikan, från s. Europa, prydnadsväxt med många varieteter.

diantre (-angtr') fr., för hin! för knäfveln!

diapāson, gr., oktav. — D. normal, normaloktav, stämgaffel.

diaphorētica, gr.-lat., läk. svettdrifvande medel.

Diarbēkr, turk.-asiat. st. vid Tigris, 34,000 inv. Grek. bisk.

diārium, lat., dagbok.

diarrē, gr., tunn, ofta blodblandad uttömning, symtom af tarmkatarr. Orsaker: dietfel, förgiftn., förkyln., flere bland smittosjukdomarna, ss. kolera, tyfoidfeber. Behandl.: varma omslag, diet, adstringerande medel, opium.

Dias, 1) Bartholomeu, port. sjöf., f. 1452, kringseglade 86 Afrikas sydspets, d. 1500. — 2) Gonçalves, brasil. lyr. o. dramat., f. 1826 Caxias, d. 64.

dias'pora, gr., förskingring, is. användt om de utom Palestina kringspridda judarne.

diastās, gr., kem., ägghvitartadt ämne i maltet, sönderdelar stärkelse i drufsocker o. dextrin.

dias'tole, gr., isärdragning; hjärtats utvidgning, följande eft. smndragn. Jfr systole.

diastyl, gr., sal med pelare på långt afst. från haa.

diatermān, gr., genomträngl. för värme. Mots. aterman.

diatomacēer, gr., bot., encelliga, gula l. bruna alger, fastsittande l. fritt omkringsimmande, föröka sig gm deln.

diatōnisk skala, gr., tonk., tonföljd af skalans 7 hufvudtoner.

diatrīb, gr., strids- o. smädeskrift.

Diaz se Dias.

Dibio, g. geogr., se Dijon.

dicefālisk, gr., tvehöfdad (om foster).

Dickens, Charles, pseud. Boz, berömd eng. humorist, förf., f. 1812 Portsmouth, d. 70 London. Först känd gm Sketches of London (36) o. Pickwick Papers (37), hvarpå mga andra rom., ss. Oliver Tivist, Nich. Nickleby följde. Senare rom. Martin Chuzzlewit, David Copperfield, Little Dorrit m. fl. De flesta öfvers. på svenska.

Dickson, skot. köpm.-släkt, s. nedsatte sig i Göteborg i början af 1800-talet. 1) Charles (son till Robert D., f. 1782 Skottland, d. 58 Göteborg), läkare, riksdagsm., f. 1814 Göteborg, fr. 67 riksdagsm., d. 02 Sthlm, framstående som kommunalman i Göteborg. — Hans kusin 2) James d. y. (son till James d. ä., f. 1784 Skottland, d. 55 Göteborg), köpm., f. 1815, utöfvade en storartad välgörenhet, d. 85. — Dennes bror 3) Oskar, mecenat, frih., f. 1823, bekostade till största delen Nordenskiölds exped. och var en frikostig gynnare af konst och vetensk. Frih. 85, d. 97 vid Hjo.

diction|naire (diksiånär), fr., ordbok. -ary (dick'schönäri), eng., ordbok.

didakt|ik, gr., undervisn.-konst. -isk, lärorik.

didaktisk poesi, se lärodikt.

didaskal'ia, gr., undervisning, is. den, som skådespelare i Athen erhöllo af dram. förf.

Diderot, (didrå), Denis, fr. encyklopedist, f. 1713, d. 84. Skr. filos.-estet. arb., roman., lustspel m. m. Arb. 98, 15 bd.

Dido, äfven Elissa, prinsessa af Tyros, grundl. enl. sagan Kartago.

Didot (-då), fr. boktryckarfam., 1) Franç. Ambr., f. 1730, d. 04, göt vackra typer o. var den förste, s. tryckte på velin. — Hans son 2) Pierre, f. 1760, d. 53, tryckte dyrbara o. korrekta uppl. af klassiker. — Dennes bror 3) Firmin, f. 1764, d. 36, uppfann en för-bättr. i stereotyptr. — Dennes son 4) A. Firmin, f. 1790, d. 76, utg. praktuppl. af gamla klassiker.

Didrik af Bern, en hufvudperson i den ty. hjältesagan. Senare identifierad med Teoderik d. st.

Didring, Ernst, dram.-förf. f. 1868 Sthm, järnv.-tjänstem., har skr. Högt spel, Valuta, Örnarna m. fl. dramer.

didym, Di = 147, sällsynt jordartmetall, uppt. 1842.

Di'dyma, g. geogr., jon. st. på Miletos' omr. Apollon-orakel.

Die, (dī), fr. st. vid Drôme, 3,638 inv. Muskatvin.

Diebitsch-Sabalkan'skij, Hans Karl Fr. Ant., gref., ry. fältmarsk., f. 1785, deltog i fälttågen 05 o. 12/14 o. s. öfverbefälh. i turk. fälttåg. 29, då han tågade öfver Balkan, d. 31.

diecēs, gr., biskopsdöme.

Diedenhofen, se Thionville.

dielektrisk kallas en kropp, s. har förmågan att gmsläppa elektricitet.

Dieppe, (djäpp), fr. befäst hamnst. vid Kanalen. 27,839. inv. Badort.

dies, lat., dag, termin.

dièse, (djäs), fr., tonk., höjningstecknet #.

Di'es īræ, lat., »vredens dag», begynnelseorden t. sekvensen i Celanos själamässa, omkr. 1230.

Diest, helg. st. vid Demer, 8,383 inv.

Diesterweg, (dist-), Friedr. Wilh. Ad., ty. skolm., f. 1790, semin.-dir. i Berlin, d. där 66. Skr.: Wegweiser für deutsche Lehrer m. m. samt utg. tidskr. Rhein. Blälter für Erziehung und Unterricht.

diēt, fr., lefnadsordn. m. hänsyn t. valet af mat o. dryck.

dietetīk, gr., hälsolära.

Dietlieb (dītlib), en af Didriks af Bern 12 kämpar, hjälten i dikt. »Biterolf o. D.»

Dietmar, ty. hist. förf. f. omkr. 976, sed. 1009 bisk. i Merseburg, d. 19. Skr.: Chronicon, omfattande tiden 908/1018.

Dietrichson, Lorentz Henr. Segelcke, konsthist. o. vitter förf., f. 1834 Bergen, 58/75 i Sverige, bl. a. som lärare vid de fria Konsternas akad., 75 e. o. prof. i Kristiania. Skr. Det skönas verld (67/70), Från min vandringstid (73/75), skådesp. En arbetare (72) m. m.

Dietz, Feod., ty. hist.-mål., f. 1813 Neunstetten, d. 70 Gray.

Dieu et mon droit (djö e mång dråa'), fr., Gud o. min rätt, eng. kronans valspråk.

Diez, Fried. Christ, grundl, af den romanska filol., f. 1794, d. 76 ss. prof. i Bonn.

diffamation, lat., ärerörigt förtal.

differenshandel, handel, hvarvid skillnaden (differensen) mel. det öfverenskomna priset o. börspriset för dagen erlägges. Är i vissa länder förbjuden.

differentialräkning, eller d.-kalkyl, gren af den högre mat., där man räknar med förhållandet mel. oändl. små differenser, differentialer. Uppt. af Newton o. Leibniz.

differēra, lat., vara olika.

difficīl, lat., svår; kinkig, ogin.

difformitēt, lat., vanskaplighet.

diffraktion, lat., ljusstrålarnas böjning.

diffūs, lat., utbredd, vidlyftig.

diffusion, lat., kem. den så småningom skeende blandn. mel. i beröring med haa varande vätskor l. gaser utan någon kem. förändr. hos desamma. Sma förhåll, äger rum, när gaser l. lösningar äro skilda gm en tunn membran. Se dialys.

difteri, gr., läk., smittsam slemhinneinflammat., is. i svalget. Ofta dödande gm blodförgiftn. Behandl.: gurgelvatten, pensling, tuschering af de angripna delarna, -serum, det af Behring uppt., med framgång mot d. använda blodserum.

diftong', gr., tveljud, af två olika vokaler bildadt ljud.

digerdöden kallade samtida den asiat, pestfarsot, som rasade i Sverige 1350. Omkr. 1/3 af befolkningen bortrycktes.

digerēra, lat., smälta maten.

diges'ta, lat., l. pandectæ, största och viktigaste delen af Justinianus' lagsamling.

digest|ion, matsmältning, -iv, befordrande matsmältning.

digitālis, L., Personatæ. D. purpurea L., fingerborgsblomma, i Europa; bladen, mycket giftiga, innehålla digitalin.

digitigrād, lat., zo., tågångare.

dīgitus, lat., finger som längdmått = 2-2,₆ cm.

Dignāno (dinj-), österr. st. i Istrien. 9,684 inv.

Digne (dinj), fr. st. vid Bleonne. 7,238 inv.

dignitēt, lat. värdighet; i mat. prod. af ett visst antal lika tal.

digression, lat., afvikelse; i astron. planeterna Merkurius' och Venus' afst. från solen, sedt från jorden.

dii majōrum gentium, rom. myt., de tolf högre gudarne. Dii minorum g., de lägre gudarne.

Dijkman, Peter, fornforskare, f. omkr. 1650, d. 18 ss. häradshöfding. Skr.: Hist. anm. öfver runstenar i Sverige m. m.

Dijon (-schång'), förd. Dibio, fr. st. vid Ouche o. Suzon. 74,113 inv.

Dīke, gr. myt., rättvisans gudinna, dotter t. Zeus o. Temis. Jfr Astraia.

diklīner, gr., fanerogama växter med enkönade blommor.

dikotomī, gr., tudelning.

dikotyledōner, gr., växter med två hjärtblad. Roten oftast pålrot; blomm. dubbelt hylle. Stammen hos fleråriga arter har årsringar. Jfr monokotyledoner.

dikroism', gr. egenskap hos vissa kristaller, att de längs axeln synas färgade på annat sätt än vinkelrätt däremot.

dikromātisk, gr., tvåfärgad.

diktāmen, lat., förestafning; föreskrift; ngt som skrifvits eft. föreskrift.

diktāt|or, ämbetsman i Rom (fr. 498 f. K.), s. i tider af fara bekläddes med oinskr. myndighet. Nu menas vanl. med d. en person, s. gm statskupp kommit till högsta makten. -ōrisk, oinskränkt, befallande. -ūr, en d:s ämbete.

diktēra, lat., föresäga, förestafva.

diktion, lat., skrifsätt, stil.

dilatation, lat., utvidgning (gm värme).

dilat|ion, lat., uppskof, anstånd. -orisk, s. verkar uppskof.

dilemm'a, gr., ett slags slutledning (se d. o.); trångmål, bryderi, klämma.

dilettant', it., person, som blott för sitt nöje ägnar sig åt en konst l. vetenskap. -ism, konstkärlek.

diligens (-schangs'), fr., ilpost, postvagn.

Dilke (dilk), Sir Charles Wentworth, eng. statsm., f. 1843 Chelsea, advok. i London, fr. 68 radikal parlam.-medlem, 80/85 understats-sekr. för utr. ärenden.

dill, se Anethum.

Dilling, Lars, nor. förf., f. 1848 Moss, d. 87 Berlin, har skr. novellsaml.: Hverdagsmennesker, (3 bd), Gjennem Lorgnetlen (3 bd), båda öfvers. på svenska, m. m.

Dillmann, Chr. Fr. Aug., ty. orientalist, f. 1823, sed. 69 prof. i Berlin, d. där 94. Skr.: Grammat. der äthiop. Sprache m. m.

dilogī, gr., tvetydighet, dubbelmening.

dilūvium, lat., d. geol. period, s. omedelbart föregick vårtid; mammutdjurets o. urmänniskans tidsålder.

dime (dajm), nordamer. silfvermynt = 10 cent (37 öre).

dimension, lat., utsträckning i rummet. Tre d. finnas: längd, bredd, höjd; en linje har 1, en yta 2, en kropp 3 d.

di'meter, gr., tvåfotad vers.

diminuen'do, it., tonk., aftagande i styrka.

diminutīvum, lat., ord, s. gm särskild afledn.-ändelse förringas till sin betydelse.

dimission, lat., äfskedande. -s-examen, teor. prästexamen.

Dimitri l. Demētrius, 1) D. IV Donskoj, storfurste af Moskva, f. 1350, gjorde Moskva till hst., slog mongolerna 80 vid Don, d. 89. — 2) D. V, son till Ivan »den förskräcklige», f. 1583, på Boris Gudunovs befalln. mörd. 91. Flera falska D. utgåfvo sig f. honom, is. 1603 munken Grigori, s. tillvällade sig tronen 05, men mörd. 06. Den andre falske D. uppträdde 07 underst. af Polen, mörd. 10. Den tredje falske D. afrättades 13 i Moskva.

dimittēra, lat., bortskicka, aftacka.

dimma, hopn. nära jordytan af små vattenblåsor, s. uppstått gm förtätn. af i luften befintl. vattenånga. I högre luftlager bildar d. moln.

dimorfism', gr., tveformighet; egenskap hos vissa kroppar att kunna kristallisera på 2 sätt.

Dinan (-nang') fr. st. v. Rance. 10,534 inv. Mineralkällor.

Dinant (~), befäst belg. st. vid Maas. 7,674 inv.

dinār, serb. mynt = 1 franc.

dîner (nē), fr., middag. — Dinera, spisa middag.

dinēro, silfvermynt i Peru = 10 cent (37 öre).

Ding an sich, ty., »ting i sig», — ett af den ty. filosofen Kant användt uttryck.

Dingelstedt, Fr. v., ty. förf., f. 1814, d. 81. Skr.: Lieder eines kosmopolit. Nachtwächters (40), romaner, dramer m. m.

dingo, varragal, Canis dingo, zo., förvildad hundart i Australien.

dining-room (dajningrûm), eng., matsal.

dinner, eng., middag.

Dinothērium, paleont, stort utdödt snabeldjur und. miocenperioden.

Dio, it., Gud.

Di'o Cassius, eg. Cass. Dio, gr. hist. förf., f. omkr. 155 Nikaia, 222 konsul, d. efter 230. Skr. Roms historia.

Diocletiānus, Caj. Aurel. Valer., rom. kejs., f. 239 Dioclea i Dalmatien, 84 utropad af hären till kejs., delade riket med sina fälth., förbehållande sig Orienten, kufvade Egypten 96, 03 förföljelse mot de kristna, abdikerade 05, d. 13 Salona.

Diodōros, gr. hist. förf. från Sicilien, und. Cæsars o. Augustus' tid. Skr. ett histor. bibliotek.

Diofan'tos, gr. mat. i 4:de årh. e. K., gäller s. uppf. af den s. k. Diofantiska analysen, s. behandlar obestämda uppgifter.

Dio'genes från Sinope, gr. filos. af den cyn. skolan, f. 414 f. K., lefde i en tunna, för att visa lifvets få behof.

Diomēdes, hjälte i den trojan.-grek. myten, kon. af Argos, utvandrade enligt sagan till Apulien.

Dīon, syrakusan, Platons vän, fördrefs af Dionysios d. y. 366 f. K., störtade denne 57, mördad 53.

Dionæa, L., Droceraceæ. D. muscipula L., flugfällan, i Carolinas sumptrakter, har förmågan att med sina blad omsluta o. fånga insekter, ur hvilkas kropp hon suger näring.

Diōne, gr. myt., Afrodites mor.

dionysier, forngrek. fester till Dionysos' ära.

Dionysios, tyranner i Syrakusa, 1) D. d. ä., f. 431 f. K., reg. 406, d. 367. — 2) D. d. y., hans son, reg. 366, fördrefs af Dion 57, 346/43 åter i Syrakusa, flydde därpå t. Korint, d. där.

Dionysios, 1) D. från Halikarnassos, gr. hist. förf., omkr. 30 f. K. i Rom. Skr. en arkeologi. — 2) D. Areopagīta, af Paulus omvänd athenare, led martyrdöden. Honom tillskrifvas en del teol. skr. — 3) D. Exiguus (den lille), abbot i Rom, d. 556. Hans dekretal, saml. af apostoliska canones, konciliebeslut o. biskopsbref, af stort anseende.

Dionysos l. Bakkos, gr. myt., lat. Bacchus, son till Zeus o. Semele, växtlifvets, is. drufvans gud. Attribut: pannbindel, tyrsosstaf. Till hans ära höllos und. forntiden utsväfv. fester, s. k. bacchanalier.

diop'ter, gr., opt., inrättning på mätningsinstrum., hvarigm ögat sättes i stånd att bibehålla en bestämd riktning.

dioptrīk, gr., läran om ljusets brytning.

diorāma, gr., framställn. af en på båda sidor af ett gmskinl. ämne målad bild, m. konstgjorda ljuseffekter ss. morgon- o. aftonbelysning, månsken o. s. v.

diorīt, gr., min., grof- till finkorn. blandn. af hornblände o. albit.

dioskūrerna, Kastoro. Polydeukes (Pollux), tvillingsöner af Zeus o. Leda, skeppsfartens och gästvänskapens beskyddare.

Diospyros L., Ebenaceæ. D. lotus L., i N. Afrika o. orienten, med ätbara frukter, dadelplommon. Lämnar grön ebenholts.

dipleidoskōp, gr., instrument till bestämmande af tiden, när en stjärna l. solen går gm meridianen.

diploë, gr., svampakt, väfnad inuti ben.

diplokocker, gr., ett slags bakterier, af hvilka två och två förekomma bredvid haa.

diplōm, gr., urkund, utnämningsbref.

diplomatārium, lat., saml. af äldre diplom l. urkunder.

diplomat, gr., person, s. representerar en stat vid ett utländskt hof. -i, gr., inbegreppet af de i förhållandet mel. stater gällande grundsatser, regler o. bruk. -ik, gr., vetensk. om undersökning af gamla urkunder, -isk, gr., noggrann, beräknande. Se vid. diplomati, diplomatik.

diplomatiska kåren, fr. Corps diplomatique, samtlige utländske sändebud o. deras attachéer vid ett hof.

diplopī, gr., dubbelseende; ögonsjukdom, hvarvid föremål synas dubbla.

dipodī, gr., versl, förening af två versfötter.

Dippel, Joh. Konr., ty. teol., f. 1673 nära Darmstadt, förde ett kringirrande lif, kom 26 till Sverige, uppträdde mot statskyrkan, förvisades, d. 34 Berleburg.

dipsomanī, gr., fyllerigalenskap.

dip'tera, zo., se tvåvingar.

di'pteros, gr., af dubbla pelarrader omgifven tempelbyggnad.

Dip'teryx Schreb., Papilionaceæ. D. odorata Willd., träd i Guyana, lämnar den aromatiska tonkabönan.

dip'tykon, gr., dubbel, hopvikbar skriftafla l. altaruppsats.

Dirce, se Dirke.

direc'tor mūsices, lat., musikdirektör (vid univ.)

direkt', lat., rak, omedelbar.

direktiōn, lat., riktn., ledn., styrelse.

direk't|or, l. -ör, lat., styresm., föreståndare. -rīs, föreståndarinna; mat., styrlinje.

direktōrium, lat., utskott af flere personer till ledning af en angelägenhet; under fr. revolut, den af fem ledarn, bestående högsta myndighet 1795/99.

Dirichlet (-klē), Lejeune, ty. mat., f. 1805, d. 59 ss. prof. i Göttingen. Förtjänt om bestämda integraler o. talteor.

dirig|ent', lat., styresman. -era, leda, gifva riktning.

Dir'ke, gr. myt, lat. Dirce, Lykos' gemål, af Amfion o. Zetos af hämnd bunden vid en tjurs horn o. släpad till döds.

Dirschau, st. i Westpreuss. v. Weichsel. 12,808 inv. Stor järnv.-bro.

Dis, nord. myt., kvinnl. gudomlighet.

disāgio, it., förlust vid utväxling af myntsort l. värdepapper.

discess'us, lat., omröstning på det sätt, att de olika partierna gå åt olika sidor; aftåg.

discip'el, lat., lärjunge.

disciplīn, lat., lärdomsgren; manstukt. -är, smnhängande med ordningens upprätthållande; person, s. undergår d.-straff.

dis'cus, se diskus.

Disentis, ort i Graubünd. 1,169 m. öfv. hafvet. Ford. berömdt benedikt.-kloster.

disgrâce (-grās), fr., onåd. Disgraciös, obehaglig, klumpig.

disharmon|ī, lat., missljud. -isk, missljudande, ej öfverensstämmande.

disjungēra, lat., söndra, åtskilja.

disjunkt|ion, lat., åtskiljande, åtskillnad. -iv, åtskiljande.

diskant', med.-lat., sopran; öfre hälften på piano.

diskont', it., afdrag vid köp af ännu ej förfallna fordringsbevis, is. räntefria, t. ex. växlar. -era, köpa dyl. fordr.-bevis mot afdrag.

diskontinuitēt, lat., afbrott.

diskredīt, lat., bristande förtroende.

diskrēt, lat., grannlaga, förtegen. -ion, betänksamhet, grannlagenhet, takt.

diskurs', lat., samtal, afhandling. -īv, samtalsvis.

dis'kus, gr., rund kastskifva.

disku|ssion, lat., undersökn., meningsutbyte, dryftning. -tēra, undersöka, öfverlägga, dryfta.

diskvalificēra, lat., göra olämplig, oduglig.

diskvisition, lat., vetensk. undersökn., forskning.

dislokation, lat., truppers isärflyttning; ledvrickning.

dispach|e (-pasch'), fr., beräkning af sjöskada, -ör, person, s. upprättar d.

disparāt, lat., frånskild, olika, oförenlig.

dispens (-pangs'), fr., frikallelse från någon skyldighet. -ation, frikallelse; utdeln. af läkemedel enligt föreskrift. -atōrium, farmakopé.

dispersion, lat., fys., spridning, sönderdelning af det hvita ljuset i dess olika beståndsdelar. Jfr spektrum.

disponent', lat., förvaltare för ett bolag.

dispon|ēra, lat., anordna, förfoga. -ērad, hågad, böjd. -ībel, ställd till förfogande. -ibilitēt, egensk. att kunna disponeras (om vissa tjänstemän, s. för öfrigt äro fritagna från tjänstgöring).

disposition, lat., förfogande, sinnesstämning.

disproportion, lat., missförhållande.

disput|abel, lat., som kan bestridas. -ation, lat., lärd strid för vinnande af akad. värdighet. -ēra, lat., tvista, ventilera en afhandling.

dispyt, fr., meningsutbyte.

Disraeli (-reīli), se Beaconsfield.

diss, tonk., kors (#) för d.

dissek|ēra, lat., för vetenskapliga ändamål sönderdela djur- o. mskokropp. -tion, sönderskära, l. sönderdeln. af en djur- l. mskokropp. -tor, en som förrättar dissektion.

dissension, lat., olikhet i mening.

dissen'ters, eng., i England protestanter, s. ej tillhöra d. anglikanska kyrkan: presbyter, metodister, kväkare m. fl.

dissertation, lat., lärd afhandling.

dissiden'ter, lat., afvikande i afseende på trosbekännelse; i Polen: icke-katoliker.

dissimul|ation, lat., förställning. -era, dölja, låtsa.

dissipēra, lat., förslösa.

diss moll, tonk., tonart med sex #.

dissociēra, lat., söndra, skilja.

dissolūt, lat., upplöst, utsvarvande. -ion, upplösning.

dissol'ving views (-vjûs), eng., dimbilder, gm en laterna magica framställda bilder, som kastade på ett tunnt flor småningom försvinna o. ersättas af nya.

dissonans', lat., missljud.

distans', fr., afstånd. -mätare, instrum. till mätn. af afstånd utan användning af längdmått. -ridt, sport, ridning ett långt stycke på kort tid.

dis'tikon, gr., dubbelvers, is. verspar af hexameter o. pentameter.

Distingen, marknad i Uppsala i februari.

distingēr|a, lat., åtskilja, utmärka. -ad, bestämd, förnäm.

distinkt', lat., tydlig. -ion, skillnad, utmärkelse.

distorsion, lat., ledvrickning, hvarvid ledgångens benytor drifvas i sär, utan att aflägsnas fr. haa. Jfr luxation.

distrahēra, lat., förströ, draga tankarna från något.

distrait (-trä), fr., tankspridd.

distraktion, fr., tankspriddhet.

distribu|ēra, lat., fördela. -tion, fördelning, spridning. -tīv, fördelande.

distrikt', med.-lat., område.

Ditmarsken, västl. del. af Holstein vid Elbe o. Nordsjön.

di'to, ditt'o; it., dylik, af sma slag.

dityramb', gr., högstämdt lofkväde.

Dīu, port. ö vid s. kusten af halfön Kattivar i Ostindien. Hst. D. 13,260 inv. Befäst.

diur|ēsis, gr., urinuttömn. -ētica, läk., urindrifvande medel.

dīva, it., gudinna; utmärkt sångerska.

divān, pers., turk. statsråd; arab. diktsaml.; låg hvilsoffa.

diverg|ens', lat., riktn. åt olika håll, spridning. -era, gå åtskills, sprida sig.

diver'se, lat., åtskilligt.

diversion, lat., skenrörelse, för att leda fienden i annan riktning.

divertissemang, lat., förströelse, dans.

dīvide et im'pera, lat., »dela (söndra) o. härska!» d. v. s. splittra motståndarne i partier för att sed. besegra dem.

dividend', lat., tal, s. skall delas; lott, vinst.

dividēra, lat., dela, utföra en division.

divīn, lat., himmelsk, gudomlig.

Divīna comme'dia, dikt af Dante.

divination, lat., aning, spådom.

divis|ībel, lat., delbar. -ion, lat., delning; aritm., deln. af ett tal i ett bestämdt antal lika delar; kr., den minsta, af alla vapenslag smnsatta truppstyrka.

divīsor, lat., mat., tal, som delar ett annat.

divort'ium (-tsium), lat., äktenskapsskillnad.

dix'i, lat., jag har talat (t. slut).

Dixon (dixn), Will. Hepworth, eng. förf., f. 1821, 53/69 red. för »Athenæum», d. 79 London. Skr. biogr. o. hist. arb.

Dja'kovo (Diakovar), st. i Slavonien vid Vuka, 6,824 inv.

Djamna, Dsjumna. Jumna, bifl. till Ganges t. h., uppr. på Himalaja, utf. vid Allahabad, 1,458 km. l. Omr. 317,700 kv.km.

Djingis-kan, se Dschingis-kan.

Djinni, se Dschinni.

Djodjokerta, se Dschogdschokerta.

djungel, sträckor af ouppodlad, gräsbevuxen mark; is. tätt bevuxna, sumpiga vildmarker vid foten af Himalaja.

djur, organiska individer, i allmänh. utrustade m. frivillig rörelseförmåga äfvensom m. känselförmåga. Indelas i ryggrads- o. leddjur, kräftdjur, maskar, blöt-, strål- o. urdjur.

Djurberg, Daniel, geogr., f. 1744, d. 34 Sthm, utg. flere geogr. läroböcker.

Djurgården, nära Sthm belägen lustpark.

Djurklou, Nils Gabr., frih., fornforsk., f. 1829, d. 04. Skr.: Några ord om sv. landsk.-målen (56), Sagor och äfventyr o. s. v. (83) m. m.

djurkretsen l. zodiaken, bälte af himlahvalfvet på båda sidor om ekliptikan, inom hkt solen, månen o. de äldre planeterna röra sig. Delas i 12 lika delar (tecken), omfattande stjärnbilderna: Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen, Fiskarna.

Djursholm, förr ett släkten Banér tillh. gods i Sthms län, sed. 1889 köping i sma län. 3,084 inv. (09).

Djursätra, hälsobrunn nära Sköfde.

djäfvul (gr. dia'bolos, förtalare; hebr. satan, fiende, vedersakare), det ondas personifierade princ. i mots. till Gud. D.-begreppet hämtades af judarne från kaldéerna.

Dmitrījev, Ivan Ivanovitsch, ry. skald, f. 1760 Simbirsk, d. 37 Moskva. Grund. med Karamsin en ny, fri litteraturperiod i Ryssland.

d moll, tonart med ♭ för h.

Dnjepr, ry. fl., uppr. på Valdajhöjden, bildar delta o. utf. i Svarta hafv. 2,146 m. l. Bifl. t. h.: Beresina, Pripet, Ingulez, t. v. Desna, Vorskla, Samara. Omr. 526,956 kv.km.

Dnjestr, ry. fl., uppr. på Karpaterna i Galizien, utf. vid Akjermau i Svarta haf. 1,342 km. l. Omr.: 76,862 kv.km.

Dōberan, st. i Mecklenburg-Schwerin vid Östersjön. 4,954 inv. Svafvelkällor.

Dobrudsch'a, nordöstl. landsk. i Rumänien. 15,536 kv.km., 267,808 inv. Till 1878 turk.

docen'do disc'imus, lat., gm att lära andra, lära vi oss själfva.

docent', lat., universit.-lärare.

docēra, lat., lära. undervisa.

docka, eng., gm slussar med farvatten förenad bassäng, afsedd till upptagande af fartyg till reparation, lastning, lossning. I torrdockor torrlägges fartyget gm vattnets utpumpning.

dodekaēder, gr., »tolfyting», solid figur, begränsas af 12 regul. femhörningar.

dodekarkī, gr., tolfmannavälde.

dodo, se dront.

Dodōne (Dodona), g. geogr., st. i Epiros med Zeus-orakel.

doffel, eng., ett slags fyrskäftadt, tjockt ylletyg.

dofhjort, Cervus dama L., har långsträckta, upptill breda och platta horn med ögontagg. Medelh.-länderna, tam i Europa, flerstädes i Sverige, 1,₃₅ m. l.

dog'cart, eng., »hundkärra», lätt jaktvagn.

doge (dådje), it., eg. hertig, högsta magistratspersonen i de forn. republik. Venezia o. Genua.

dogg, eng., se hund.

Dogg'erbank, sandbank i N.-sjön mel. England o. Danmark. Fiske.

dogm, gr., lärosats, is. religiös.

dogm|atīk, gr., den systemat. framställn. af dogmer, is. den kristna trons. -ātiker, en s. ägnar sig åt d. -atisera, uppställa dogmer. -atisk, s. har afseende på dogmer; s. fasthåller vid dogmer, -atism, det filos. system, s. utgår från positiva, men ej bevisade satser. Mots. kriticism.

Dohm, Ernst, ty. humor. förf., f. 1819 Breslau, d. 83 Berlin. Red. för Kladderadatsch.

Dohna, Kristof. Delficus, burggref., dipl., f. 1628 Holland, omkr. 45 i svensk tjänst, 66 fältmarsk., 67 ambassadör i Breda, d. 68.

D'Ohsson (dåssång'), 1) Ignat. Mouradgea, hist., f. 1730, af armenisk börd, 95/99 sv. min. i Konstantinopel, d. 07. Utg. praktverket: Tableau géneral de l'empire othoman (ofullb.). — Hans son 2) Konstant. Mour., lärd, f. 1779, d. 51 ss. sv. min. i Berlin. Fullb. sin fars hist. verk o. skr. Hist. des mongols m. m.

dokmisk versfot, gr., består af en jamb och en creticus — — —.

doktor, lat., lärare; titel för den högsta akadem. lärdomsgraden i de olika fakulteterna. -āt, doktorsvärdighet.

doktrīn, lat., lära, lärosats. -är, politiker, som vill inrätta staten efter vetensk. grunder.

dokument', lat., urkund, aktstycke. -ēra, styrka (med handlingar).

dolce far nien'te (dåll'tje-), it., ljuft intetgörande, behaglig sysslolöshet.

Doldenhorn, topp på Bernalp. 3,647 m.

Dôle (dål), topp på schweiz. Jura 1,678 m.

Dôle (~), fr. st. vid Doubs. 14,627 inv.

dolerīt, min., grofkorn. basalt.

dolikocefāl, gr., etnol., långskalle.

dollar, silfver- o. pappersmynt i Förenta stat. a 10 dimes = 100 cents = 3,₇₅ kr. (I guld à 10 o. 20 doll.). D. är äfven namn på den sp. »peso duro».

Dollart, vik af Nordsjön mel. Hannover o. Holld. 17 km. l.

Doll'ond, John, eng. opt., f. 1706, d. 61. Uppf. akromatiska prismor o. linser.

Dolmā-bagdschē, turk., »full trädgård», sultanens palats n. om Konstantinopel o. Bosporen.

dolmān, eng., uniformsrock för husarer.

dolmēn, kelt., namn på förhist. minnesvårdar vid Frankrikes atlant. kust, bestående af 3/4 stenblock, som uppbära en stenplatta. Jfr dös.

dolomīt, min., blandn. af kolsyr. kalk o. kolsyr. talk, grofkornigt.

dolōr|e, it., smärta. -osa, lat., den smärtfyllda. -oso, it., tonk., smärtfullt.

dōlus, lat., jur., hvarje medvetet, rättsvidrig handling. Mots. culpa.

D. O. M., abbr. för Deo optimo maximo (lat.), (åt) den bäste, högste Guden.

dom (dång), port., herre, titel för stånds- o. kungl. personer i Portugal.

Domalde, kon. af Ynglinga-ätten Visburs son.

Dōmar, kon. af Ynglinga-ätten, Domaldes son.

domare (hebr. schoptim), patriot. hjältar, s. före konungarne styrde Israel: Debora, Barak, Gideon, Jefta, Simson m. fl.

Domareboken, skrift i G. T., afhandl. domarnes hist. Samuel anses s. förf.

dôme (dåm), fr., domkyrka, kupol.

Domenichino (-kīnå), eg. Domenico Zampieri, it. mål., f. 1581 Bologna, d. 42 Neapel.

domesticēra, lat., tämja.

domestīk, lat., tjänare; ett slags groft bomullstyg, med tvåskäftad bindning.

domherresläktet, Pyrrhula V., af tättingarnes ordn. Domherren, P. europæa V., öfverallt i Europ., har svart hufva m. blå glans, ryggen blågrå hos hannen, brunakt, hos honan, undre delar cinnober-röda hos hannen, rödgrå hos honan. Strykfågel.

domicīl, lat., hemvist; den ort, där en växel skall betalas.

dom'ina, lat., härskarinna.

dominant', lat., tonk., den »härskande» tonen, 5:e tonen (kvinten), i en tonart.

dominēra, lat., härska, behärska (gm sitt läge).

Domin'go, San, se San Domingo.

Domin'ica, fr. Dominique, eng. Antill-ö i Västindien. 754 kv.km. 30,790 inv. Hst. Roseau.

Domi'nicus (Domingo), sp. adelsman, dominikan-ordens stift., f. 1170, d. 21, kanoniserad 33.

dominikāner l. predikarebröder (äfven kallade svartbröder), tiggarorden, stift. af Dominicus 1215 med ändamål att gm predikan o. själavård omvända kättare, erh. 1232 inkvisitionen, delade m. franciskan. inflytandet vid hofven och bland folket. I Sverige flere d.-kloster. Dräkt; hvit rock m. svart öfverklänning.

dom'ino, it., herre; en maskeraddräkt. -spel, af abbé Domino uppf. spel, vanl. med 28 brickor, s. hvardera ha 2 fält med 0/6 pktr.

dom'inus, lat., herre, härskare; d. vobis'cum, Herren vare med Eder!, liturg. hälsning.

Domitiānus, Tit. Flav., fr. 81 rom. kejs., f. 51 e. K. Rom, tyrann o. odugl., mördad 96.

Domleschg, dal i Graubünd., 10 km. l.

Domnarfvet, stort såg- o. järnverk nära Falun.

Domo d'Ossola, it. st. vid Tosa. 2,250 inv.

Domrémy la Pucelle (dångremī la pysäll'), fr. by i Vogeserna vid Meuse. 350 inv. Jeanne d'Arcs födelseort med staty af henne.

domän, fr., egendom, hvaraf staten erhåller afkastning.

don (dånn), sp., herre, titel på alla bildade män; uti Italien för präster o. män af stånd.

Don, ry. fl., uppr. i guv. Tula, utf. med 3 armar i Asovska sjön. 1,900 m. l. Omr: 430,252 kv.km. Bifl. t. h.: Sosna o. Donets; t. v.: Voronesch.

doña (dån'ja), sp., o. dona, port., titel på fruntimmer af stånd.

Dona Francis'ca, ty. kolon. i brasil. staten S. Catarina med st. Joinville 3,000 inv.

Donajec (-jets), bifl. till Weichsel i Galizien. 210 km. l.

Donar, fornty., dunderguden, Tor.

Donatell'o, eg. Donato di Betto Bardi, it. bildh., f. 1386 Florens, d. där 66. En af den moderna konstens grundl. i Italien.

Donāti, 1) Ces., it. nov.-förf., f. 1826. Skr.: Per un gomitolo m. m. — 2) Giambattista, astron., f. 1826, d. 73, 60 dir. vid observator. Florens, uppt. D:s komet 58.

donation, lat., skänk, gåfva.

donatis'ter, ofördragsamt religiöst parti i Kartago i 4:e årh. Namnet efter bisk. Donatus.

donātor, lat., gifvare.

Donātus, Aelius, rom. grammat., 4:e årh. e. K. i Rom.

Donau, lat. Danubius, ung. Duna, Europas näst största fl., uppr. i Schwarzwald, utf. med 3 hufvudarmar: Kilia, Sulina, Georgienoska i Svarta hafvet. 2,860 m. l. Omr.: 804,000 kv.km. Blir farbar vid Ulm. Bifl. t h.: Altmühl, Nab, Regen, March, Waag, Teis, Aluta, Seret, Prut: t. v.: Iller, Lech, Isar, Inn, Enns, Drave, Save, Morava, Isker.

Donaufurstendömena, Moldau o. Valakiet; nu Rumänien.

Donau-Main-kanalen, se Ludvigskanalen.

Donaustauf, bai. köping vid Donau, 1,183 inv. Ruiner af borgen Stauf, förstörd af svenskarne 1634.

Donauwörth, bai. st. v. Donau o. Wörnitz. 4,367 inv. 1632 stormadt af Gustaf II Adolf.

Don Benīto, sp. st. vid Guadiana, 16,565 inv.

Don'caster, eng. st. i Yorkshire, 28,927 inv. Hästkapplöpningar.

Donders, Frz Corn., holl. ögonläk., prof. i Utrecht, f. 1818 Tilburg, d. 89 Utrecht, har uppf. prismat. o. cylindr. glasögon; framstående på den fysiol. optikens omr. Skr.: Anomalien der Refrakt. und Akkommodat. des Auges m. m.

Don'dukov-Korsākov, Alex., furste, ry. statsm., f. 1822, 78 gen.-guv. i Bulgarien, 80 i Charkov, 82 ståth. i Kaukasus, d. 93 Petersburg.

Donegal (-gål), irländ. grefsk. i prov. Ulster vid Atlanten, 4,845 kv.km., 173,525 inv. Hst. Lifford.

Dōnets, bifl. till Don t. h. 1,083 km. l.

Don'gola, nub. landsk, på båda sidor om Nilen, ford. själfst. rike, nu egypt. Hst. D. l. Urdu, 10,000 inv. 1884 mahdins uppror.

Donizett'i, Gaët., it. komp., f. 1797 Bergamo, d. sinnessjuk 48. Mest omtyckta operor: Regementets dotter, Kärleksdrycken, Lucrezia Borgia, Lucie.

donjon (dångschång'), i flere våningar kasematterad fästningsbyggnad.

Don Juan (-chuān), »herr Johan», sp. sagohjälte från 14:e årh., ofta dramat. behandl.; numera liktyd. med fruntimmersförförare.

donkey (dånn'ki), eng., åsna, liten hjälpmaskin för lyftkran på fartyg.

donna, it., fru, titel för dam af stånd.

Donner, 1) Jak. Chr., ty. filol., f. 1799 Krefeld, d. 75 Stuttgart, öfvers. klass. förf. — 2) Otto, fin. filol., f. 1835, 75 prof. i Hälsingfors, d. 09. Skr.: Om jämförande språkf. (71), Wörterb. der finn.-ugr. Sprachen (74) m. m.

donnerwetter, ty., »åskväder», brukas som svordom.

Don Quijote (-kichåt), hjälte i Cervantes' roman D. Q.; bild. äfventyrlig svärmare.

dop, kristl. sakrament, hvarigenom nya medl. upptagas; skedde ursprungl. gm neddoppande af hela kroppen i vatten. Jfr baptister.

Dora Bal'tea, bifl. till Po t. v., uppr. på Mont Blanc, utf. vid Crescentino, 150 km. l.

Dora d'Istria, pseud. för Helena Kolzov-Massalski.

Dora Ripāria (Ripaira), bifl. till Po t. v., uppr. på Col d'Abriès, utf. vid Turin. 120 km. l.

Dōrchester, 1) eng. st. vid Frome, 9,458 inv.; ölbryggeri. — 2) st. i New Brunswick, 6,000 inv.

Dordogne (-dånj'), fl. i s.v. Frankrike, uppr. i Auvergne, förenar sig nedanför Bourg med Garonne till Gironde. 490 km. l. — Depart. D. 9,224 kv.km., 452,951 inv. Hst. Périguex.

Dordrecht (Dortrecht), holl. st. vid Merwede, 44,022 inv. Hamn, skeppsvarf.

Doré, Gust., fr. teckn. o. mål., f. 1833 Strassburg, d. 83 Paris. Tekn. fulländn. o. rik fantasi. Illustrerade: Perraults sagor, La Fontaines fabler, Dantes Inferno, bibeln m. m.

dorer l. dorier, en af hufvudstam. i det forn. Grekld, bosatte sig 1104 f. K. i Peloponnesos, där de is. härskade i Sparta.

Doria, genues. fam., is. utmärkt gm sjöhjältar, bland hvilka Andrea (f. 1648, d. 60), än i Frankrikes, än i kejs. Karl V:s, än i Genuas tjänst, var den mest framstående.

dorisk stil, se pelarordning.

dormitīv, lat., sömngifvande medel.

Dormitor, berggrupp i n. Montenegro, 2,400 m. h.

dormitōrium, lat,, sofkammare, det gemensamma sofrummet i ett kloster.

Dorn, Heinr., ty. komp., f. 1804, d. 92. Skr. operor, sånger, instrumentalsaker.

Dōrnoch, skot. st. v. D.-viken, 624 inv. Praktfull katedral.

Dorotea af Brandenburg, f. 1431, 1:a gngn förmäld m. unionskon. Kristoffer, 2:a gngn m. Kristian I. d. 95.

Dor'pat, ty. Dörpt, st. i Livland vid Embach, 42,421 inv. Univ. (stift, af Gust. II Ad. 1632) med berömdt bibliot. o. observat. Ford. ansenl. hansestad, 1582 till Polen, 1625 till Sverige, 1704 eröfr. af Peter den store.

dorsāl, lat., s. har afseende på ryggen.

Dorset (dår-), grefsk. i s. England vid Kanalen, 2,559 kv.km., 202,962 inv. Hst. Dorchester.

Dortmund, st. i Westfalen vid Emscher, 182,000 inv. Under medelt. fri riks- o. hansestad.

Dortrecht, se Dordrecht.

dōs, dosis, gr., »gåfva», viss mängd af läkemedel, s. bör intagas.

dossēr|a, fr., slutta, luta; göra sluttande. -ing, sluttning, lutning.

dossier (-siē), fr., samtl. till en sak l. ett mål hörande handlingar.

Dost Mohammed Chan, härskare i Kabul (Afganistan), f. omkr. 1798, reg. 33 förde krig med England 39, fördrag därmed 55, d. 63.

Dostojev'skij, Fed., ry. förf., f. 1822 Moskva, d. 80 Petersb. Skr.: Fattigt folk m. m.

donation, lat., jur., hemgift, gåfva (till förtjänte statsmän, fältherrar etc).

dottore (-tåre), it., stående karaktärsmask i den it. komedien.

Douai (duä), fr. befäst st. vid Scarpe. 33,649 inv. Univers. Franskt sedan 1713.

douane (dûann'), fr., tull, tullkammare.

Douay (duä), två fr. generaler, bröder, 1) Charl. Abel, f. 1809, d. 70 vid Weissenburg. — 2) Félix Charl., f. 1816, 61/63 i Mexico, 70 fång. vid Sedan, 71 mot kommunen, d. 79.

Doubs (dû), bifl. till Saône t. v., uppr. i schweiz. Jura, utf. vid Verdun, 430 km. l. — Depart. D. 5,227 kv.km. 298,864 inv. Hst. Bensançon.

doucement (dûsmang'), fr., ljuft, sakta.

douceur (dûsör), se dusör.

Douglas (dögg'-), 1) hst. på eng. ön Man, 19,525 inv. Bisk. — 2) Skot. st. vid D.-fl. 2,418 inv. Fam. D:s stamort.

Douglas (dugg'-), Rob., grefve, fältmarsk., f. 1611 Skottland, 31 till Sverige, stred i Livland o. Kurland 58/60, d. 62.

Douro (dårå), sp. Duero, flod på Pyreneiska halfön, uppr. n.v. om Soria, utf. vid Oporto i Atlanten. 722 km. l. Omr.: 94,600 kv.km.

Dove (dåfe), H. Wilh., ty. fys., f. 1803 Liegnitz, d. 79 Berlin. Arb. i meteorologi, atmosfärologi o. klimatologi.

Dover (då-), eng. befäst st. i grefskap. Kent vid Kanalen, 41,794 inv. Öfverfart t. Calais.

Dowers pulver (dauers-), medel mot diarré (opium, kräkrot, svafvelsyr. kali).

Down (daun), irl. grefsk. i prov. Ulster, 2,471 kv.km., 33,649 inv. Hst. Downpatrick, 3,132 inv. Bisk.

Dovrefjäll, nor. Dovrefjeld, berg i Norge mel. Kölen o. Langfjeldene. Topp: Snehätta, 2,306 m.

Downing-street (dau'ning strit), gata i London, där utrikes- o. finansministeriet ligga.

doxologī, gr., Guds lofprisande; särskildt slutorden i »Fader vår»; »ty riket är ditt» etc.)

doyen (dåajäng'), fr., den äldste (i diplomat. kåren o. s. v.).

Doyle (dojl), Sir Arthur Conan, eng. förf., f. 1859 Edinburgh, först läkare, tjänstgjorde ss. sådan i boerkriget. Mest uppmärksammad gm sina detektivromaner The adventures of Sherlock Holmes m. fl.

Dozy (-sī), Reinhart, holl. orientalist, f. 1820 Leiden, d. 83 ss. prof. där. Skr. span.-arab. hist. arb.

drabant', fr., ledsagare; lifvakt; astron., mindre stjärna, s. ledsagar en större, ex. månen.

Dracæna L., Smilaceæ. D. draco L., på Kanarie-öarna o. Sokotära, drakblodsträd, lämnar ett rödbrunt harts, äkta l. kanariskt drakblod. Dylikt harts erhålles äfven från Ost- o. Västindien, men af andra trädslag.

Drachenfels, bergskägla på Siebengebirge nära Rhen m. borgruiner.

Drachmann, Holger, dan. skald, f. 1846 Köpenhamn, d. 08, främst, lyriker. Skr.: Digte (62), Sange ved havet (77), Ranker og Roser (79), dram. Alkibiades (86) Det var en gang (3 uppl. 91), Dædalus (00) m. m. Äfven noveller o. romaner.

Draco, draködla, ödlesläkte af agamernas familj, med en del refben omvandlade till fallskärm. Flygande l. gröna draken (D. volans L.), 30 cm. l., på Java. Oskadlig.

Draga, f. Lunjewitza, drottn. af Serbien, g. m. ingenjören Maschin, sed. som änka hofdam hos drottn. Natalia, förmäld 1900 m. Alex. af Serbien, mörd. 03.

dragant' l. gummi-dragant, ur stammen af vissa buskar (Astra-galus) framsippr. gummi. Vid pappersfabrikat., i sockerbageri m. m.

dragée (-schē), m. socker öfverdragna kryddor (anis o. d.).

dragomān, l. drogman, turk., tolk.

dragonāder, fr., mot hugenotterna under Ludvig XIV riktade förföljelser.

dragōner, fr., med sabel o. karbin beväpn. lätt kavalleri.

Draguignan (-ginjang'), fr. st. vid Pis, 9,671 inv.

drainage (-āsch), se dränage.

draisine, (dräsinn'), se dressin.

drakblod, harts af ostasiatiska palmen Calamus Draco Willd. Användes till röd fernissa.

drakblodsträd, se Dracæna.

drake, i sagor förekomm. bevingadt vidunder; fornnord. krigsskepp.

Drake, (drēk), Sir Francis, eng. sjöhjälte, f. 1545 Tavistock, stred sed. 67 mot spanjorerna i S.-Amerika o. Västindien, segl. gm Magelhãens sund o. eröfr. Kalifornien, förstörde en del af den sp. armadan 88, d. 95.

Drake, Erik, mus. förf., f. 1788, d. 70 ss. prof. vid mus. akad. Utg. mus. läroböcker.

Draken, stjärnbild på n. stjärnhimmeln.

drak'me, l. Drakma, gr., mynt i Grekland = 100 leptas (72 öre). Förr medicinalvikt i flere land, i vårt till 1863.

Drākon, arkont i Athen, lät 620 f. K. uppteckna fornattiska lagar, beryktade f. öfverdrifven strängh. -isk, grym, allt för hård.

drāma, gr., »handling», den viktigaste af poesiens tre hufvudarter, s. har till uppgift att framställa en handl., s. om den tilldroge sig för våra ögon. Underafdeln.: sorgspel (tragedi), lustspel (komedi) o. skådespel (d. i inskränkt bem.). -tīk, dram. poesi. -tiker, skådespelsförf. -tisera, behandla ett ämne i form af d. -tisk, beträffande dramat. -turg, dramat, förf.; en s. sysslar med dramatik.

Drammen, nor. hamnst. vid Drams-älfvens utlopp i D.-fjorden, 23,093 inv. Norges viktigaste exportort för virke.

Dramsälfven, nor. fl., gmflyter Tyrifjorden, utf. i Drammensfjord. 263 km l. Omr.: 17,000 k.km.

Drance (drangs), 1) fl. i Savoyen, utf. vid Thonon i Genèvesjön; 2) D. l. Dranse, bifl. till Rhône i Valais, utf. vid Montigny.

Drangiāna, g. geogr., pers. landsk., nu motsv. Seistan i Afganistan.

drap, (dra), fr., kläde.

drapa, fornn., lofkväde.

drapeau (-på), fana, banér.

Draper (drē-), John Will., eng. hist. o. kulturhist. förf., f. 1811, d. 82.

drapēr|a, fr., ordna klädsel l. tyg i smakfulla veck. -i, så ordnade tyg l. kläder.

dras'tisk, gr., kraftigt verkande, starkt gripande; d:a medel, kraftigt afförande.

Drau, se Drave.

drawback (dråbäck), eng., se dråback.

Drave l. Drau, bifl. t. Donau t. h., uppr. i Pusterdalen i Tyrolen, utf. nedanför Essek. 749 km l.

dravida|folken, dravidas, hufvudmassan af befolkn. i Dekhan (Ostindien), skild fr. de ariske indierna till typ o. språk. D.-språken, tillh. de s. k. inflekterande (turanska) spr. Viktigast: telugu, tamil, malajalam o. kanara.

drawing-room (dråingrûm), eng., förmak, salong; stor mottagn. vid eng. hofvet.

dreadnought, eng. (dredd'nåt), »frukta dig intet», namn på ett 1906 sjösatt eng. pansarfartyg på mer än 20,000 tons, det första och därefter typen för linjeskepp af denna storlek.

Dreiherrnspitz, topp på Nor. alperna i Tyrolen, 3,505 m. h.

dreja bi, ställa seglen så, att de motverka haa, hvarigm fartyget stannar.

Drenthe, holl. prov. 2663 k.km. 159,122 inv. Torfmossar. Hst. Meppel.

Dresden, hst. i kon.-rik. Sachsen vid Elbe. 546,000 inv. Kgl. slott m. konstsaml., museum m. storartadt tafvelgalleri, bibliot. (3/400,000 bd), myntkabinett, Brühlska terassen. Fred 1745. Napoleon I:s seger 1813.

dress, eng. dräkt, is. högtidsdräkt.

dress|ēra, fr., inöfva till någon färdighet (is. om djur). -yr, inöfning i färdighet.

dressīn, eg. draisine, af forstmästaren Drais i Mannheim 1817 uppf. åkdon, s. medelst vefning framdrifves på järnväg.

Dreux (drö), fr. st. vid Blaise och Eure. 9,697 inv.

Drewenz, bifl. till Weichsel i West-Preussen. 238 km l.

Dreyer, Geo. Leo., litograf, f. 1793 Hannover, 27 till Sthm, d. 79 ss. öfverstlöjtnant.

Drey'fus (dräfyss'), Alfr., fr. militär, f. 1859 Mülhausen, 94 dömd för högförräderi och deporterad till Djälfvulsön, 99 benådad.

Dreyschock, Alex., ty. pianist, f. 1818, d. 69 Venezia. Framstående virtuos.

Dreyse, Joh. Nik., ty. tekn., f. 1787, d. 67. Uppf. tändnålsgeväret.

driftström, hafsström af ringa djup och hastighet.

drifvet arbete, upphöjdt arbete på metallbleck, åstadkommes gm det upphettade bleckets uthamring på baksidan.

Drin, fl. i turk. Albanien, uppstår gm Hvita o. Svarta D., utf. i Adriatiska hafvet.

Drina, fl. i europ. Turkiet, uppr. i Montenegro, bildar gränsen mel. Serbien o. Bosnien, utf. i Save.

drog, fr., icke förarbetad apoteksvara.

Drogheda (dråch'eda), irl. hamnst. vid D.-viken o. Bojne, 12,765 inv. Sl. 1690.

drogmān, turk., se dragoman.

Drohobycs (-bitsch), galiz. st. v. Tisminica, 19,432 inv. Saltsjuderier.

droit (dråa) fr., rätt, rättighet.

Drôme, (dråm), bifl. till Rhône, uppr. i Dauphiné-alp. 118 km. l. — Depart. D. 6522 k.km. 297,321 inv. Hst Valence.

dromedār, Camelus dromedarius L., af kamelsläktet, har blott en ryggpuckel, 3,₃ m. l., 2,₃ m. h., blott s. husdjur i v. Asien o. en stor del af Afrika. «Öknens skepp».

dront, Didus ineptus L., af duffåglarnas ordning, större än svanen, på Mauritius i stor mängd på 1500-talet, kunde ej flyga; numera utrotad.

droppsten, miner. bildn. i kalkstensgrottor, dels nedhängande från taket, stalaktiter, dels höjande sig fr. grottans golf, stalagmiter.

drops, eng., »droppar», runda med syrl. fruktsaft tillsatta karameller.

Drosera L., daggört, Droceraceæ. D. rotundifolia L., på torfmossar i n. o. mellersta Europa. Bladen betäckta m. slemafsöndrande hår; insekter, s. fastna på bladen, utsugas och tjäna växten till näring.

drots, urspr. drotsete, ford. högste ämb.-man f. lagskipn. i Sverige. Jfr riksdrots.

drott, fornnord. namn på kung.

Drottningholm, kgl. lustslott på Lofön i Mälaren.

drottkväde, ett fornnordiskt versslag med bokstafs- o. stafvelserim.

Drouet (drûē), J. Bapt., grefve d'Erlon, fr. marsk., f. 1765, d. 44.

Drouyn de l'Huys (drûäng'dö luī), Ed., fr. statsm., f. 1805 Melun, behjälplig vid statsstrecket 2/12 48, till 66 fyra gngr utr.-min., d. 81.

Droysen, Joh. Gustav, ty. hist., f. 1808 Treptow, d. 84 Berlin. Skr. ang. Greklds o. Preussens hist., öfvers. gr. dramer.

drufkur, metodisk förtäring af vindrufvor, is. mot hemorrojder o. gikt. Kurorter: Meran, Dürkheim, Montreux.

drufsocker, kristalliniskt sockerämne i drufvor o. söta frukter i allmänhet, utkristalliserar ofta på torkade russin o. s. v. Lösningen vrider polarisationsplanet åt höger, däraf namnet dextros.

druid, präst hos kelterna i forna Gallien o. Britannien. -orden, heml. ordenssällskap, is. i N. Amerika, till välgörande ändamål.

Drummonds kalkljus, af eng. fys. Th. Drummond uppfun. belysn., s. uppkommer när ett stycke krita införes i knallgaslåga.

Drury Lane, (drû'ri-lēn) Londons äldsta nationalteater.

drus, saml. af mineralkristaller på ett främmande underl.

drūser, syr. folk mel. Libanon och Antilibanon, oafhängigt. Tillhör ariska rasen. Språk: arab. Relig.: blandning af kristn., jud. o. mohammed. läror. Ford. under egen emir, sedan 1861 under kristen guvernör.

Drūsus, Nero Claud., rom. kejs. Tiberius' yngre bror, f. 38 f. K., inträngde tre gånger i Germanien, d. 9 f. K. på återtåget.

dry (draj), eng., »torr», om viner.

dryad, gr. myt., trädnymf.

Dryden (draj'dn), John, en af Englands större skalder, f. 1631 Aldwinkle, d. 1700 London. Skr. dramer, allegorier, satirer, essays, öfversättn.

Dryoba'lanops Gaertn., Dipterocarpeæ. D. aromatica Gaertn., stort träd på Sumatra- o. Borneo, lämnar Sumatra- l. Borneokamfer.

dråback (eng. drawback), återgångstull, tullrestitution.

dråpa, se drapa.

dräll, ty., kyprad linne- l. bomullsväfnad, vanligen med inväfda mönster.

dränage (-asch), fr., kir. bortledning af sårsekret.

dränering, fr., täckdikning.

drätsel, ekon. förvalt. i städerna.

Dröbak, st. i Norge vid Kristiania-fjorden. 2,334 inv.

drönare, manligt bi.

Dröpne, l. Draupne, nord. myt., guldring tillh. Oden.

Dschami, pers. förf., f. 1414, d. 92 Skr. Behâristân m. m.

D. S., förk. för dal segno.

Dschelālabad, st. i Afganistan vid Kabul, 2/4000 inv. 1841 strid med engelsmännen.

Dschelâl eddin Rumi, Mevlana, pers. skald, f. 1207, d. 73. Orientens störste mystiske skald. Skr. Mesnevî Divan m. m.

Dschesair, turk. prov., omfattande Rodos, Kos, Kios, Mytilene m. fl. öar i Egeiska hafvet. Hst. Rodos.

Dschidda (Djedda), arab. st. vid Röda hafvet, 75 km. från Mekka. 30,000 inv. Hamn.

Dschiggetai l. Kiang, Equus hemionus Gray, halfåsna, 2 m. l. med svansen endast i spetsen tagelbeklädd o. kroppen grå l. isabellafärgad utan tvärstrimmor, Centr.-Asien, jagas för köttets o. fettets skull, finns ej tam.

Dschilolo, Gilolo l. Halmahera, Molukk-ö, 17,998 kv.km., hög o. vulkanisk. Yppig trop. flora. Inv. alfurer. Und. holl. öfverhöghet. Hst. D.

Dschingis-kan (Djingis-kan), eg. Temudschin, mongol. eröfr., f. 1160, eröfr. från 1209 delar af Kina, Turkestan m. m., d. 27.

Dschinni, (Djinni), st. i v. Sudan vid Niger. 10,000 inv. Betydlig handel.

Dschirdsche (Girge), st. i Öfre Egypten vid Nilen. 17,613 inv. Rom.-kat. kloster.

Dschogdschokerta (Djodjokerta), holl. residensskap på Java. Hst. D. vid Upak. 58,269 inv.

Dscholof (Jolof), negerfolk i Senegamb. Ford. egen stat, nu sex små riken under fr. inflytande.

Dschuba, fl. i ö. Afrika, utf. i Indiska hafvet.

Dschumna, se Djamna.

dschunk l. junk, kines. fartyg med hög för o. akter samt segel af mattor.

Dschungariet l. Songariet, under Kina lydande landsk. i Hög-Asien mel. Altai och Tian-schan. Befolkn. kalmucker o. kirgiser. Hst. Kurkara-usu.

duālis, lat., numerus utmärkand tvåtal.

dualism', lat., »tvådelning», antagandet af 2 grundväsen, ett godt o. ett ondt, af två lifsprinciper hos människan (Descartes), en andlig och en kroppslig.

Dubarry (dybarrī), M. Jeanne, f. Vaubernier, gref., f. 1746 Vaucouleurs, 64 gift m. gref. D., sedan 69 Ludvig XV:s älskarinna, giljotinerad 93.

Dubb, 1) Per, läk., kommunalman, f. 1750, d. 34 Göteborg. — 2) Paul Johan Kristoffer, skolman, f. 1822, d. 79 ss. lektor i Lund. Utg. goda språkläroböcker.

dubba, eng., slå till riddare.

dubbelhake, eldhandvapen från 15:e årh.

dubbelseende, se diplopi.

dubbelstjärnor, fixstjärnor, s. synas l. verkligen äro så nära haa, att de för blotta ögat synas enkla.

dubbelörn, herald. örn med två hufvud o. två halsar; i sv.-amer. hvardagspr. benämn, på 20-doll.-myntet i guld.

dubblēra, fr., »fördubbla»; sjö., kringsegla; kr., bilda rotepar (v. marschformering).

dubblett, tr., två stycken af sma slag.

Düben, adl. ätt från Tyskland, 1) Emerentia von, f. 1669, d. 43, drott. Ulrika Eleonoras förtrogna. — Hennes brorson, 2) Joakim v., frih., statsm., f. 1708, en af mössornas ledare, 66 riksråd, kanslipresid. 71/72, d. 86. — 3) Magn. Vilh. v., frih., naturforsk., f. 1814, d. 45 ss. adj. vid Lunds univ. Skr.: Handbok i växtrikets nat.-fam. m. m. — Dennes kusin 4) Gust. Vilh. Joh. v., frih., läkare, etnogr., f. 1822, sedan 61 prof. vid Karolinska instit., d. 92. Har utg. flere arb. i anatomi, Lappland o. lapparna (72) m. m.

Dubensee, Daubensee, sjö i schweiz. kantonen Valais på Gemmi, 2,206 m. öfver hafvet.

Dubien'ka, pol. st. vid Bug, 4,126 inv. Sl. 1792.

Dublin (döbb'lin), Irlands hst. vid vid Liffey o. D.-viken, 448,206 inv. Vice-kon:s resid. Kat. ärkeb. Fenix-parken. Univ. Hamn. 1170 engelskt.

dublōn, sp. guldmynt = omkr. 19 kr.

Dubno, ry. st. i Volhynien vid Ilka. 14,257 inv.

Dubois-Pigalle (dybåa'pigall'), Paul, fr. bildh., f. 1829, dir. vid skolan för de sköna konst. i Paris, d. 05 Paris.

Du Bois-Reymond (dybåa' rämång'), Emil, ty. fysiol., f. 1818 Berlin, sed. 58 prof. där, d. 96 Berlin. Undersökn. öfver djurelektricitet.

Dubo'vka, ry. st. vid Volga, 16,370 inv.

Dubuque (djūbuk), st. i Iowa (N. Amerika) vid Mississippi, 40,812 inv.

duc (dyck), fr., hertig.

Ducamp (dykang'), Maxime, fr. förf., f. 1822 Paris, d. 94 Baden-Baden. Skr. dikter, rom., reseskildringar m. m.

Du Chailly (dy schajy), Paul Belloni, resande, f. 1835 Paris, i sin ungdom på Afrikas västkust, 56/60 exp. till Kongo, 63/65 till Asjira o. Asjango, 72 i Skandinavien, d. 03 Petersburg. Förf.

duchâtel (dyschatäll'), fr., låg liggsoffa med stoppad sits o. lösa dynor.

duchess (dött'schäss), eng., hertiginna.

duchesse (dyschäss'), fr., hertiginna.

Dücker, Karl Gustaf, grefve, krigare, f. 1663 Livland, stred und. Karl XII, utmärkte sig vid Klissov (02) o. vid belägr. af Thorn (03), vid Vilna (06), Gadebusch (12), 19 grefve o. fältmarsk., d. Sthm 32.

Duclerc (dyklärk'), Ch. Théod., fr. polit., f. 1812, 48 finansmin., 76 senator, ifrig republikan, 82 min.-president, d. 88 Paris.

Ducrot (dykrå), Aug. Alex., fr. gen., f. 1817, deltog i sl. vid Wörth 70, fången vid Sedan, flydde o. ledde utfallen från Paris nov. o. dec. s. å., d. 82.

Dudevant (dydvang'), Aurore, (f. Dupin), baronessa, fr. förf., pseud. George Sand, f. 1804 Paris, d. 76 Nohant. Skr. talr. sociala rom., byhist., dramer, själfbiogr., bl. a.: Indiana (32), Jeanne (44), Marquis de Villemer (64), Hist. de ma vie (54/57).

Dudley (dödd'le), st. i eng. grefskap. Worcester vid D.-kanalen. 48,733 inv. Järnindustri.

Dudley (~ 1) Guildford, gift m. eng. drottn. Jane Grey, afrättad 1554. — Hans bror 2) Rob., earl af Leicester, f. 1531, drottn. Elisabets gunstling, d. 88.

Due, Fredr. Gottsch., nor. statsman, f. 1796, 41/58 nor. statsmin, i Sthm, 58/71 sändebud i Wien, d. 73.

duell, lat., tvekamp. -ant, deltagare däri. -era, deltaga i tvekamp.

duenna, sp. dueña (duen'ja) kyskhetsväktarinna, sällsk.-dam.

Duēro, se Douro.

duett, duo, it., tonstycke för två stämmor.

Dufaure (dyfår), Jul. Armand Stan., fr. statsm., f. 1798, 48 o. 49 inr. min., 70 73 o. 75 just-min., 76 o. 77/79 min.-presid., d. 81.

dufhöken l. hönshöken, Astur palumbarius L., af roffåglarnas ordn. Hufvudet svartbrunt med hvitt streck öf. ögonen till nacken, kroppen ofvan gråbrun, und. hvit m. mörka tvärstreck. Farlig för mindre villebråd och tamfåglar. Stann- (o. flytt-) fågel.

Dufour (dyfûr), Guill. Henri, schweiz. gen., f. 1787, 47 chef för Edsförb:s armé mot »Sonderbund», d. 75 Genève.

dufpost, brefbefordr. gm brefdufvor (s. på 4 min. tillryggalägga 7,₅ km.) Använd redan i forntiden.

dufsläktet, Columba L., af duffåglarnas ordn. Hit höra i Sverige: ring-, blå-, klipp-, turtur-, större turturdufvan (de båda senare tillfälliga).

Dufva, Alfr. Vilh., jur., f. 1825 Sthm, d. 83, från 70 fullmäktig i riksbanken, har inlagt stor förtjänst om bankväsendet, 70/72 riksdagsman.

dugong, Halicore Ill., släkte af sirendjurens ordn. Hafsjungfrun, H. cetacea, med vågrät, halfmånformigt inskuren stjärtfena, i Indiska hafvet, 3/5 m. l., lämnar kött, tran, läder, elfenben.

Du Guesclin se Guesclin.

Duhamel (dyamäll'), Jean Marie Const., fr. mat., f. 1797, prof. i analys vid Sorbonne, d. 72.

Duīlius, Caj., rom. sjöhjälte, konsul 260 f. K., vann den första sjösegern öfver kartag. vid Mylæ (s.å.)

Duim (döjm), holl. mått = 1 cm.

Duisburg (döjs-), st. i Rhenprov. vid Ruhr, 192,000 inv.

dukāt, it., guldmynt i flera länder af olika värde. I Sverige från 1654 till 1868, med värde af 8 kr.

duke (djûk), eng., hertig.

dulcamāra, bot., bittersöta, kvesved.

dulce, lat., ljuft.

Dulcigno, turk. Olgun, st. i turk. prov. Skutari vid Adriatiska hafvet. 5,000 inv.

Dulcinēa, Don Quijotes älskarinna; käresta.

duma, stadsfullmäktige i ryska städer. Jfr riksduma.

Dumas (dyma'), 1) J. Bapt, fr. kem., f. 1800 Alais, d. 84 Cannes. Betydl. arb. i teor. kem. (atomvikt). — 2) Alex. d. ä., (D. père), fr. förf., f. 1803 Villers Cotterets, d. 70 Puys. Grundl. den realist. riktn. i fr. literat. Skr.: Le comte de Monte-Cristo, La reine Margot, Les trois mousquetaires m. fl. berömda rom. — Hans son 3) Alex. d. y. (D. fils), förf., f. 1824 Paris, d. där 95. Skr. La dame aux camélias, Diane de Lys m. fl. rom. samt Le Demimonde, L'ami des femmes, La supplice d'une femme, L'étrangère m. fl. dramer, af hka flere uppförts i Sverige.

Du Maurier (dy må'rie), George, eng. tecknare o. skriftst, f. 1834 Paris, d. 96 London. Medarb. i »Punch». Skr. romanen Trilby m. m.

Dumbarton (dömbārtn), grefskap i s. Skottland. 625 k.km. 113,880 inv. Hst. D. vid Leven, 15,167 inv.

dumb show (dömm' schå), eng., stumt spel.

Dumfries (dömm'fris), grefskap i s. Skottland, 2,753 k.km. 72,569 inv. Hst. D. vid Nith, 18,148 inv.

Dumouriez (dymûrjē), Charl. Franç., fr. gen., f. 1739 Cambrai, 92 utr.-min., s. å. som öfverbefälh. segrare öfver österr. vid Jemappes, 93 slagen vid Neerwinden, landsförvist, flydde till fienden, d. 23 nära London.

dumping (dömm'-). eng., hand., försäljande af en vara på en utländsk marknad till lägre pris än i hemlandet.

Düna, ry. fl., uppr. på Valdai, utf. i Riga-viken vid Dünamünde. 1,040 km. l. Omr.: 85,401 k.km.

Dünaburg, sed. 93 Dvinsk, ry. st. vid Düna, 72,231 inv. (1883).

Dünamünde, ry. st. vid Dünas mynn., 2031 inv. Rigas hamn. Fästning.

Dunbar (dönbār), skot. st. n. ö.om Edinburgh. Slottsruiner. 5,031 inv.

Dunciād, eng., hjältedikt af Pope.

Dunckel, Maria Dorot. (f.Altén), förf., f. 1799, d. 79 ss. änka efter kyrkoh. i Göteb. David Vilh. D. Skr. dikter, dramer, romaner.

Duncker, Joak. Zakr., fin. krigare, f. 1774, utmärkte sig i kr. 1808/ 09, dödligt sårad vid Hörnefors 09.

D'Uncker, Karl Henning Lützow, framstående genremål., f. 1828 Sthm, vistades mest i Düsseldorf, d. där 66.

Dundalk (döndåk), irl. hamnst. vid Castletowns mynn. i D.-viken, 13,067 inv.

Dundee (dönndī), st. i skotska grefsk. Forfar vid Tay-viken, öfver 165,535 inv. Hufvudort f. linneindustrien i Skottland.

Dunedin (dönedd'in), hst. i prov. Otago, Nya Zeeland, grundl. 1848. 56,020 inv.

Dunér, Nils Kristoffer, astron., f. 1839, 64 adj. vid Lunds univ., deltog i Spetsbergsexpedit. 61 o. 64, prof. i Uppsala 87. Förf.

Dunfermline (dönförmlin), st. i skot. grefsk. Fife, 25,250 inv. Rob. Bruces graf.

dunganer, mohammed. inv. i n.v. Kina o. i Dsungariet, 1873/76 till stor del utrotade af kineserna.

Dunkerque (döngkärk'), ty. Dünkirchen, befäst fr. st. v. Nordsj., 38,925 inv. Badort.

Dunois (dynåa'), Jean, grefve af D. o. Longueville, f. 1402, naturlig son af Ludvig af Orléans, stred mot engelsm. jämte jungfrun af Orleans (Jeanne d'Arc), d. 68.

Duns Scotus, Joh., skolast. filos., f. 1274 Skottland, sedan 1304 lärare i teol. i Paris, d. 08 Köln. Kallad Doctor subtilis för sin spetsfund. dialektik.

dunstkrets = atmosfär.

duo', it., se duett.

duodecimāl, lat., s. har afseende på 12.

duodēs, lat., bokformat med 24-sidiga ark.

Dupanloup (dypanglû), Fél. Ant. Phil., fr. prelat, f. 1802 Savoyen, sedan 49 biskop i Orleans, klerik. agitator, 76 senator, d. 78 Lacombe.

dup|e (dypp), fr., lättnarrad tok. -era, narra, bedraga.

Dupin (dypäng'), André Marie Jean Jacq., fr. statsm. o. jur., f. 1783, 48/52 pres. i lagstift, församl., 57 senator, d. 65.

duplett, lat., se dubblett.

duplicēra, lat., tjänstgöra som extra lärare.

duplīk, lat., jur., svarandens 2:a försvarsskrift, -āt, dubbel afskrift af en handling.

dup'lum, lat., dubbelt.

Dupont (dypång'), Jacq. Charl., kallad de l'Eure, fr. polit., f. 1767 Neubourg, 30/31 just.-min., 48 pres. i den provisor. regeringen, d. 55.

Düppel, se Dybböl.

Dupré (dy-), 1) Jul., fr. landsk.-mål., f. 1812 Nantes, d. 89 Paris, en af grundl. af »paysage intime.» — 2) Giov., it. bildh., f. 1817 Siena, d. 82.

Du Puy (dy puī), Jean Baptist. Ed. Louis Camille, sångare, komp., f. omkr. 1773 Neuchâtel, 93 till Sthm, där han anställdes vid kgl. operan, förvist 99 ss. frisinnad, anställd vid kgl. teatern i Köpenh., åter i Sthm 12, d. där 22 ss. kapellmäst. v. operan. Komp. operor, baletter, sånger, marscher m. m.

Dupuy de Lôme (dypuī dö låm), Stanislas, fr. ingenjör, f. 1816, byggde det första skruflinjeskeppet, 59 det första pansarskeppet. Uppf. luftballong med en viss styrbarhet, d. 84.

dur, lat., »hård», tonart med stor ters. Jfr moll.

durāb|el, lat., varaktig, -ilitet, varaktighet.

dura māter, lat., »hård moder»; anat., hårda hjärnhinnan.

Duran (dyrang'), Charles, fr. genremål., f. 1837, sed. 04 dir. för fr. akad. i Rom.

Durance (dyrangs'), bifl. till Rhône i Frankrike, uppr. på Mont Genèvre, utf. nedanför Avignon, 380 km. l.

Durand (dyrang'), Alice, fr. förf., pseud. Henry Gréville, f. 1842 Paris, d. där 02, skr. rom. om ryska förhållanden.

Duran'go, förb.-stat i Mexico, 110,170 kv.km. 370,304 inv. Hst. D. 31,092 inv.

Duran'te, Franc, it. kyrkokomp., f. 1684, d. 55 Neapel. En af den neap. skolans främste målsmän.

duration, lat., varaktighet.

Durazz'o, turk. Dratsch, befäst turk. st. vid Adriatiska hafvet, 1,200 inv. 1502 eröfr. af turk. Ford. Dyrrhachium.

Durban (dörr'ban) l. Port Natal, hamnst. i brit. kolon. Natal, 69,903 inv.

durchlaucht, ty., »genomskinlighet», tit. på regerande furstar i Tyskland.

durschsnitt, ty., genomsnitt, medeltal.

Düren, st. i Rhenprovins. vid Roer, 27,168 inv. Bergsskola, gymnasium.

Dürer, Albrecht, berömd ty. målare, kopparst., träskärare, bildh., f. 1471 Nürnberg, d. där 28.

Durham (dörr'ham), grefsk. i n. England, 2,621 kv.km. 1,187,324 inv. Stenkol. Hst. D. vid Wear, 14,641 inv. Univ. Bisk.

Düring, 1) Johan Kristoff. v., gref., krigare, f. 1695 i Tyskland. 12 i sv. tjänst, deltog i krig. mot Norge o. Ryssland, 51 fältmarsk., tillh. mösspart., d. 59. — Hans bror 2) Otto Fredr. v., följde Karl XII fr. Turkiet t. Stralsund, stupade där 15.

durk, holl., sjö., förvaringsrum på skepp

Duroc (dyråck'), Mich., hert. af Friaul, fr. marsk., f. 1772, deltog i exped. mot Egypten 98, stupade 13 v. Reichenbach.

Durover'num, g. geogr., se Canterbury.

durra, bot, ett råg motsvarande sädesslag i Afrika.

Duse, Eleonora, it. skådesp., f. 1859 Vigevano, g. m. skådesp. Tebaldo Checchi, framstående i sededramat.

Dussek, Joh. Ladisl., ty. pianist, f. 1761 Böhmen, d. 12 St. Germain en Laye. Komp. konserter, sonater m. m.

Düsseldorf, st. i Rhenprov. vid Düssel o. Rhen, 253,000 inv. Betydlig handel o. industri. Målarskola, där många svenskar utbildat sig.

dussin, fr., 12 stycken.

dusör (fr. douceur), »sötma», gåfva af erkänsla.

Duveyrier (dyveriē), Henri, fr. Afrikaresande, f. 1840, d. 92 gm själfmord.

dux, lat., ledare, hertig; tonk., temat i en fuga.

Dvina, ry. fl., två käll-fl. Jug o. Sukona, utf. i Hvita haf. nedanf. Arkangel. 27,168 km. l. Omr.: 369,500 kv.km.

dvärg, liten, vanl. missbildad mska. I nord. myt. vänliga små jordandar, som visa sig nattetid: utmärkta metallarbetare.

dyadīk, gr., af Leibniz uppf. talsyst. med 2 till grundtal. I ett dyadiskt tal ingå blott siffrorna 0 och 1.

dyas, se permiska formationen.

Dybböl, ty. Düppel, by i Slesvig midt emot Sönderborg på Als. De dan. förskansningarna där stormades af tysk. 5/6 1848 o. 18/4 1864.

Dybeck, Rich., fornforsk., f. 1811, d. 77. Utg. tidskr. Runa (42/50 o. 65/76), Svenska minnesmärken (51) m. m.

Dyck l. Dijck (dejk), Anton van, målare, Rubens' störste lärj., f. 1599 Antwerpen, d. 41 London. Mest framstående s. porträttmål. Äfven hist.-mål.

dyfvelsträck, ty. Teufelsdreck, Asa foetida, den i luften hårdnande mjölksaften af Scorodosma foetidum Bunge. Vidrig lukt. Mot kramp och andra nervlidanden.

Dyggve, kon. af Yngl.-ätten, Domars son.

dykdalb', i sjöbottn. nedtryckt grof pelare till fäste för trossar; namnet efter uppf. hert. af Alba (duc d'Albe).

dykeriapparat, app. för längre vistelse under vattenytan: dykarklockan, l. ock dräkt, försedd med hjälm, s. står i förbindelse med luftreservoar o. luftpump.

dykänder, Fuligulinæ, af andfåglarnas ordn. Baktån med större hudflik. Vingspegel saknas ofta. Skickliga dykare. Lefva i hafvet, men många häcka i sött vatten.

Dyle (dej'le), belg. fl., 86 km. l., förenar sig vid Rumpst med Nette till Rupel.

Dylta, bruk i Örebro l. Tillverkn. af rödfärg o. järnvitriol.

dymmelveckan, veckan före påsk.

dyn, gr., fys., en kraftenhet.

dynamik, gr., läran om kroppars rörelse.

dynamīt, ett af svensken Alfr. Nobel uppf., kraftigt verk. sprängämne, bestående af kiselgur (skal af diatomacéer) o. nitroglycerin. Grofkornigt, fettartadt pulver.

dynamo-elektrisk maskin, dynamo-maskin l. dynamo, en apparat, s. förmedelst elektro-magnet. induktion, förvandlar mek. energi, i form af roterande rörelse, till elektrisk o. tvärtom.

dynamomēter, gr., instr. till uppmätn. af mekan. kraft l. arbete.

dytiast', gr., maktinnehafvare, härskare. -ī, härskaresläkte, regenthus.

Dynekilen, hafsvik i Göteborgs o. Bohus l. 1716 en svensk transp.-flotta förstörd där af Tordenskjold.

dyner, ty., i närh. af hafskust. uppkastad sand, s. upptornar sig till kullar ända till 60 m. höga.

dyning, holl., djupa, långa vågor på hafvet före o. efter storm.

dynt, hos svinkreatur förekommande blåsmask, s. utvecklas ur ägg af binnikemasken, o. införd i mnskns magsäck utvecklas till binnikemask.

Dyrrhach'ium, se Durazzo.

dysenterī, gr., läk., rödsot.

dysfagī, gr., svårighet att svälja, uppkom, gm halsinflammat., förlamn. i sväljn.-musklerna, svulster i matstrupen o. s. v.

dyskrasī, gr., felaktig blandning af kroppens safter, t. ex. skrofulös, skorbutisk d.; utgör följden af många olika sjukdomsorsaker.

dyspepsī, gr., dålig matsmältning, vanl. symtom af en kronisk mag- o. tarmkatarr.

Dyster, Benj., äfventyrare, f. i slutet af 1600-talet i Finland, utgaf sig för Karl XII, sökte uppvigla dalkarlarne. Död på dårhus 1730.

dysurī, gr., svårighet att kasta sitt vatten.

Dyveke (dej-'), holl., »den lilla dufvan», dan. kon. Kristian II:s älskarinna, f. 1491 Amsterdam, dot. till köpmansänkan Sigbrit Willums i Bergen, fr. 13 i Köpenhamn, d. 17. Jfr. Torben Oxe.

Dzierzon (scher'son), Joh., ty. präst, uppf. af en ny biodl.-metod, f. 1811, d. 06. Skr.: Theorie u. Praxis d. neuen Bienenfreundes m. m.

däfvert, lyftkran på fartyg.

däggdjur, Mammalia, 1:a klassen af ryggradsdjur med rödt, varmt blod. Föda lefvande ungar. Omkr. 2,100 arter. Ordningar: tvåhändta, fyrhändta, fladdermöss, insektätare, gnagare, rofdjur, säldjur, snabeldjur, platthofvar, hästdjur, svindjur, kameldjur, dvärgmyskdjur, boskapsdjur, trögdjur, sirendjur, hvaldjur, pungdjur o. kloakdjur.

Döbeln, st. i kon.-riket Sachsen vid Mulde, 17,749 inv.

Döbeln, Geo. Karl von, frih., krig., f. 1758, 82/88 i utländsk tjänst, utmärkte sig i fin. kr. 1808/09, vann den lysande segern vid Juutas, 13 gen.-löjtn , d. 20.

Döbereiner, Joh. Wolg., ty. kem., f. 1780 Burg, d. 49 Jena. Uppf. platina-elddonet.

död, upphörande af alla lifsyttringar. Man skiljer mel. våldsam o. naturlig d., mel. verklig o. sken.-d.

Döda hafvet, sjö i Syrien med stark salthalt. 1,595 kv.km.

Döderhultsvik, se Oskarshamn.

dödsbok, en i mumiekistor ofta påträffad saml. af fornegyptiska böner att af den döde läsas på hans färd i underjorden.

dödsdans, se danse macabre.

dödsstraff, ådömes för mord, verkställes i Sverige gm giljotinering på fängelsegård. Upphäfdt i Portugal, Holland o. delvis i Schweiz.

döfhet, absolut oförmåga att höra. Medfödd l. förvärfvad gm öronsjukdom.

döfstumhet, medfödd l. förvärfvad gm sjukdomar, ss. skarlakansfeber o. sjukdom i det inre örat, is. under de första lefnadsåren. Stumheten är en följd af döfheten.

Döll'inger, Joh. Jos. Ign., ty. teol., f. 1799 Bamberg, prof. i kyrkohist. München, förklarade sig 70 mot påfvens ofelbarhet, bannlyst, slöt sig till gammalkatolikerna.

Dömitz, befäst st. i Mecklenb.-Schwerin vid Elbe, 2,943 inv. Sl. 1635.

Dönniges, Wilh. v., bai. diplomat, f. 1814, 42/45 guvern. för bai. kronprins, (senare Maximilian II), sändebud i flere länder, d. 72.

dös, arkeol., af stenhällar bildad grafkammare från stenåldern. Ofta = dolmen.