Uppslagsbok för alla/M

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  L Uppslagsbok för alla

M
N  →
(index)


[ 537 ]

M.

M, m, 13:e bokst. i alfab.; ss. rom. talteck. M = 1,000. Abbr. f. Monsieur, Mac., m. abbr. f. maskulin., meter, minut etc.

M. A., förk. för magister artium, master of arts.

Maanselke, se Finland.

Maas (mas), fr. Meuse, bifl. t. v. till Rhen, i Frankr., Belg. o. Holland, uppr. på Langresplatån, förenar s. vid Gorkum m. Waal. 804 km. l.

Maastricht, holl. st. vid Maas, 36,146 inv. Fästn., fabr., hst. i holl. prov. Limburg.

mabille, (-bill'), i Paris trädgård [ 538 ]m. danslokal; upphörde på 1880-talet.

Mabillon (-bijång'), Jean, fr. hist., f. 1632, d. 07 Paris ss. benediktinmunk. Grund. den vetenskapl. hist.-forskn.

Mac (eng. uttal mäck, skotskt mack), gael., son.

macabre (-kābr), se Danse m.

Mac Adam, John Loudon, f. 1775 Skottld, d. 36 Moffat; grundl. af det eft. honom ben. sättet att belägga gator och vägar. Jfr makadam.

Macāo, port. koloni på Kinas kust, 12 kv.km., 63,991 inv. Hst. M., 60,000 inv. Frihamn.

macarōni, it., makaroner.

Macaulay (mäckåle), Thom. Babingt., lord af Rothley eng. hist., f. 1800, 39/41 krigssekret., 46/47 kabinettsledam., 57 pär, d. 59 Kensington. Skr.: The hist. of England etc, mästerliga essays m. m.

Macbeth, 1040 kon. i Skottld gm mord på Duncan VII, 56 besegr. af Macduff o. D:s son Malcolm, stupade 57.

Mac Carthy (mäck kārti), Justin, irl. förf., f. 1830 Cork, sed. 79 i parlam., tillhör homerulers. Skr. hist. arbeten, humorist, roman., fl. öfvers. på sv., m. m.

Macchiavelli, se Machiavelli.

Mac Clellan (mack kläll'en), Geo., hamndirekt. i N. York, f. 1826 Philadelphia, 61/62 öfverbefälh. f. unionsarmén, d. 85.

Macclesfield (mäck'elsfild), eng. st. vid Bollin, 34,624 inv. Fabr. Bergverk.

Mac Clintock (mäck klin'töck), Sir Francis Leop., eng. nordpolsfarare, f. 1819 Dundalk, d. 07 London, 48/49 2 resor f. Franklins uppsök., 83 amiral. Förf.

Mac Clure (mäck klûr), Rob. John Le Mesurier, eng. sjöfar., f. 1807 Irld, upptäckte nordvästra gmfarten fr. Berings sund omkr. N.-Amer., d. 73 Portsmouth.

Mac'cus, se atellaner.

Macdon'ald, Etienne Jacq. Jos. Alex., hert. af Tarent, fr. militär, f. 1765, eröfr. 98 Neapel, slagen 99 v. Trebbia, 01 sändeb. i Köpenh., 04/09 i onåd hos Nap. I, 09 marsk., 10 i Span., 12 kårchef i Ryssld, 13 slagen v. Katzbach, d. 40 Courcelles.

Macedōnien, se Makedonien.

Macerāta (-tje-), prov. i mel. Ital. 2,816 kvkm., 263,774 inv. Hst. M., s. o. om Ancona, 22,784 inv. Bisk., univ.

Macfarr'en (mäck-), Geo. Alex., eng. mus., f. 1813 London, 75 direkt, v. Roy. acad. of mus., d. 87 London. Komp. operor, oratorier, symfonier.

Macgregor (mäckgreg'ör), John, eng. kanotfarare, f. 1825 Gravesend, 49/50 i orienten, sed. i n. Afrika, Förenta stat. o. Canada, däreft. i Syrien, Sverige, Norge m. fl. länder, d. 92. Förf.

machwerk, ty., fuskeri.

Machiavell'i (mak-), Niccolò di Bern. dei, it. statsm. o. förf., f. 1469 Florens, d. där 27. Skr. komedier, hist. skr. o. den berömda Il principe, i hkn han framhåller klokh. o. konsekvens utan hänsyn t. moral ss. grundvalen f. en furstes politik. Bekämpades af Fredr. d. st. i hans «Antimacchiavell».

mâchicoulis (maschikulī), fr., fort., vertikala skottgluggar, s. förr anbragtes öfverst på torntinnar.

Maciejovice (matschejovit'se), ry. köping ej långt fr. Weichsel, slag 10/10 1794.

Mack, Karl, frih. v. Leiberich, österr. gen., f. 1752 Franken, 97 fältmarsk.-löjtn., 98 öfverbefälh. i Neapel, kapitul. 05 Ulm, därf. dömd t. fästn., 09 benåd., d. 28 S:t Pölten.

Mackenzie (mäcken'si), fl. i brit. N.-Amer., uppr. på Rocky Mountains, rinner gm Atapaska o. St. Slafsj., utf. i N. ishaf., omkr. 400 km. l., omr. 1,6 mill. kv.km.; heter i öfre loppet Atapaska o. Slaf-floden.

Mac Kinley (mäck kinn'le) Will., presid. i Förent. stat. 97/01, f. 1843 Ohio, 01 i Buffalo dödl. sårad af [ 539 ]en anarkist, gmförde det efter honom uppkallade lagförslaget om skyddstullar.

Maclean (maklīn), Rutg., frih., polit. o. landthush., f. 1742, tillhörde »patrioterna», vid statshvälfn. 89 arresterad, fr. 82 t. sin död 16 bosatt på Svaneholm (Skåne).

Macleod (macklaud'), Henry Dunning, skotsk statsekon., f. 1821 Edinburgh, bekant gm sin teori om krediten, d. 72.

Mac Mahon (mack maång'), Marie Edm. Patrice Maur. de, hert. af Magenta, fr. militär af irl. urspr., f. 1808, 48 brig.-gen., 55 divisionschef vid Sebastopol, 56 senator o. öfverbefälh. i Algeriet, 59 seger v. Magenta, marsk. o. hert., 70 slagen vid Wörth o. sårad vid Sedan, förde 71 Versaillesarmén mot kommunen, 73/79 fr. republ. pres., d. 93 vid Montargis.

Mâcon (makång'), hst. i fr. dep. Saône-et-Loire" v. Saône, 18,928 inv.

Macpherson (mäckförsön), James, skotsk lärd, f. 1738, d. 96 Belville. Utg. Ossians Fingal o. Temora m. m.

Madagas'kar, afrik. ö i Ind. haf., gm Mosambikkanal. skild fr. Afrikas fastld, 592,100 kv.km., 2,6 mill. inv. I det inre bergigt, 1,4/1,800 m. höga platåer. Klimat. vid kusten varmt o. osundt, i det inre landet temper. o. sundt. Vegetation, tropisk o. yppig. Inv. hovas, betsimasarakas o. sakalavas. Hst. sed. 02 Tamatave. M. står sed. 1885 und. fr. protektorat. 97 blef drottn. Ranavalona III afsatt o. deporterad.

madagasser, se malagasi.

madapolām, ett slags shirting, uppkalladt eft. en ind. by m. sma namn.

madame (madam'), fr., tit. f. gifta fruntimm., und. bourbonerna titel f. äldsta prinsessan af blodet; und. Nap. I på kejsarens moder.

Madeira (-dej'-) 1) bifl. t. Amazonfl., t. h., i Brasilien, uppkommer gm fören. af flere källfloder, 3,200 km. l., omr. 115,000 kv.km.; 2) afrik., Portugal tillhör, ö i Atlanten, 815 kv.km., 150,574 inv. Bergtopp; Ruivo, 1,913 m. h. Klimat, varmt, men mycket sundt (kurort). Växtligh. tropisk o. yppig. Prod.: vin, sydfrukter, sockerrör, lager, tobak, kaffe, te. Hst. Funchal.

mademoiselle (madmåasäll'), fr., tit. på ogift fruntimmer; und. bourbonerna Monsieurs äldsta dotter.

Madison (mädd'isön), hst. i n.-amer. fristaten Wisconsin, 19,164 inv. Univ.

Madison (~), James, n.-amer. stats-m., f. 1751 Virginia, 09 o. 13 pres., d. 36 ss. fredsdomare i Virginia.

madonna, it., ben. på jungfru Maria.

Madras', 1) eng. presidentsk. i O.-Ind., 367,064 kv.km., 38 mill. inv.; 2) hst. i M. på Koromandelkusten, 509,346 inv. Fort.

Madrīd, 1) prov. i Spanien, 7,989 kv.km., 775,034 inv.; 2) hst. i M. o. i Span. vid Manzanares, 540,000 inv. Slott, univ., akad., betydlig hand.

madrigāl, it., kort, lyr. dikt m. 6/15 merend. 11-stafv., jambiska versrader, hvaraf högst 3 rimmade.

Madvig, Joh. Nikol., dan. filol. o. statsm., f. 1804 Bornholm, 29/79 prof., 48/51 undervisn.-min., ordf. f. folketing. 52/53, 56 medl. af riksr., till 63 dess pres., 79 geheimekonferensråd, d. 86. Skr. i klassisk filol. m. m.

Mæcēnas, Caj. Cilnius, rom. statsm., kejs. Augustus' vän, Horatius' o. andra skalders gynnare, d. 8 f. K. M. har nu öfvergått s. benämn. på skyddare af konst o. vetensk.

maëstōso, it. tonk., majestätiskt.

Maeterlinck (mat-), Maurice, belg. förf., f. 1862 Gent, sed. 96 i Paris, har skrifvit dramer m. m., af hka flere öfvers. på svenska.

Mævius, se Bavius.

Maffēi, 1) Franc. Scipione di, markis, it. skriftst., f. 1675 Verona, d. där 55. Skr. trag. Merope m. m. [ 540 ]— 2) Andrea, it. skriftst., f. 1802, d. 85 Milano. Framst. öfvers.

maffia, it., heml. sällsk. på Sicilien; vid århundradets början af stor betydelse, jämförl. m. camorra (se d. o.).

Mafeking (maff-), st. i n. ö. brit. Betschuanaland. Förgäfves belägradt af boerna 1900.

Magalhães (-jāengs), l. Magelhaens, Fernão de, port. sjöfar., f. omkr. 1470, upptäckte 20 M:s sund (mel. Patagonien o. Eldslandet), 21 Ladronerna o. Filippinerna, d. där 21.

magblödning, se blodkräkning.

Magdalēna, 1) Rio M., fl. i Columbia, uppr. på Anderna, utf. i Karibiska haf., 1,570 km., omr. omkr. 266,000 kv.km. — 2) Stat i n. ö. Columbia, 50,295 kv.km., omkr. 90,000 inv. Hst. Santa Marta.

magdalenanunnor, sed. 12:e årh. kvinnl. ordensföreningar f. upprätt. af fallna kvinnor.

Magdeburg, 1) reg.-omr. i preuss. prov. Sachsen, 11,507 kv.km., 1,225,537 inv.; 2) hst. i M., vid Elbe, 241,000 inv. Fästn., domkyrka, rådhus, gymn., betydl. hand., fabr. — 20/5 1631 intag. o. förstördt af Tilly. 1806/14 t. kon.-riket Westfalen.

magen, anat., ligger i underlifvet, nedanf. diafragma, består af slemhud m. de afsöndrande körtlarna o. af muskellager samt bukhinneepitel; är en päronform. säck m. en utvidgning åt v. väggen samt 2 öppningar, af hka den öfre (cardia) leder t. matstrupen, d. nedre (pylorus) t. tarmarna. M. tjänar t. matens uppmjuk. o. blandande, t. ägghvitämnenas smältande och t. uppsugande af vatten, socker o. d.

Magendie (maschängdī), Franç., fr. fysiol., f. 1783 Bordeaux, d. 55 Sannois; grundl. af d. fysiol. patol. Förf.

Magenta (-djen'ta), it. st. nära Ticino, 7,974 inv. Slag 4/6 1859.

magen'ta, en röd (blårosa) anilinfärg.

mager, hos de gaml. kaldéerna, mederna o. perserna de vetenskapl. bildade, is. prästerna.

Magersfontein (-tīn), ort i Orangeflodsprov., sl. 11/12 99.

Magerö, Norges nordligaste ö, 390 kv.km.

mag|ī, gr., häxeri, trollkonst. -iker, trollkarl.

maginflammation, se bukhinneinflammation.

magis'ter, lat. Artium liberalium m., ford. benämn. på dem, s. tagit högsta filos. examen, numera i Sverige ersatt m. tit. doktor; lärare.

magister mathe'seos, den af Pytagoras funna 47:e propos. i Eukl:s 1:a bok.

magistrāt, lat., i Sverige i allmänh. en stads juridiska, exekutiva o. administrativa myndighet.

mag|katarr', läk., stark slemafsöndring samt ansvälln. af magens slemhinna. Akut m. yttrar sig gm kräkningar, smärta i magtrakten, näst. fullkomlig brist på aptit, stundom feber. Kronisk m. yttrar sig gm brist på aptit, uppstötningar, försvårad matsmältn., förstoppning omväxlande med diarré. Orsaker: i de flesta fall dietfel, stund, missbruk af starka drycker, stund. äfven förkylning, hvarjämte den kroniska också kan bero på cirkulationsrubbningar i lefvern. Botemedel: sträng diet, dubbelt kolsyr. natr., rabarber, emser, karlsbader, marienbader m. m. -kramp, läk., häftig, hopdragande smärta i magtrakten, ofta i fören. m. andnöd, kan vara nervös, v. blodbrist, hysteri, men förorsakas ofta genom oriktig diet. Behandl.: sträng diet, opium. -kräfta, läk., kan förekomma i alla delar af magen o. i olika former, yttrar s. gm bestämd. rubbn. i matsmältn., allm. illamående, kräkningar, svag aptit, starkt aftagande af krafterna. Behandl.: närande föda, ispiller, operation.

Magna charta, grundvalen f. [ 541 ]Englands statsförf., s. den 15/6 1215 gm adeln o. prästerskap. aftvangs kon. Johan utan land.

magnāt, lat., storman, medl. af ung. riksdagens 1:a kammare l. öfverh. (m.-tafeln).

Magne (manj), Pierre, fr. statsm., f. 1806, fl. gngr fin.-min., d. 79.

Magnēsia, g. geogr., st. i Lydien v. Hermosfl. Slag 190 f. K.

magnēsia, kem., metallen magnesiums oxid, MgO = 40, uppkommer gm förbränn. af magnesium, framställes i stort gm glödgn. af basiskt kolsyr. m. Hvitt, luckert pulver, svårsmält, löses obetydl. i vatten, lätt i syror; anv. ss. motgift v. arsenikförgiftn., v. cementfabr. o. vid framställn. af eldfast tegel. — M. alba, basiskt kolsyr. m., anv. ss. medel mot magsyra.

magnēsia-mjölk, bränd, i ljumt vatten löst magnesia; medel mot arsenik- o. kvicksilfverförgiftn.

magnesīt, min., MgCO3 = kolsyrad magnesia, färglöst, gulakt. l. grått mineral, kristalliniskt kornigt. I Steiermark, Schlesien; anv. t. fabrikation af eldfast tegel.

magnēsium, kem., Mg=24, metall. element, silfverhvitt, smidbart, förbrinner i luften m. intensiv låga (magnesiumljus), först framst. 1828 af Bussy. Eg. vikt = 1,75; anv. t. fotografi i mörkt rum.

magnēt, se magnetism.

magnetisk induktion, se magnetism.

magnetisk järnmalm, se järnmalmer.

magnetism', egenskapen hos bl. a. magnetisk järnmalm (naturl. magnet) att draga t. sig järn, kan öfverflyttas på stål, s. därigm förvandlas till konstgjord magnet. En i midten upphängd, i horisontalplanet fritt rörl., tunn magnet kallas magnetnål o. visar m. starkast vid ändarna l. polerna, af lika den, som visar mot norr, kallas nord-, den andra sydpol. Närmas 2 magnetnålar haa, draga de oliknämnda polerna haa t. sig, medan de liknämnda bortstöta haa. Om en magnet närmas ett stycke järn, blir äfv. detta för tillfället magnetiskt (magnetisk induktion). Utom på järn utöfva magneter magnetiska verkning, äfv. på nickel, kobolt, mangan m. fl., på andra ämnen däremot verka de bortstötande (diam.). Jfr elektromagnetism.

magnetisör, person, s. hos andra framkallar magnetisk sömn, hypnotisör.

magnet|kis, min., bronsgult, metallgläns, magnetiskt min. af järn o. svafvel; Falun, Kongsberg, Klefva, Baiern, Sachsen; anv. t. framst. af järnvitriol o. svafvelsyra. -nålar, fys., fritt, horisontalt sväfvande, långsträckta magneter, s. i följd af jordmagnetismens inverkan ständigt intaga sma läge.

magnēto|elektricitēt, fys., den elektr. ström, s. uppkommer i en sluten ledare, när denna hastigt närmas till l. aflägsnas från en magnetpol. -elektriska maskiner, fys., induktionsappar., i hka elektr. strömmen alstras gm induktionsrullarnas hastiga rörelse framf. polerna t. en l. flere starka magneter. Mest bekanta Siemens & Halskes. -mēter, gr., fys., instr. t. bestämmande af jordmagnetismens period. förändringar o. dess intensitet.

magnetpoler, se magnetism.

magni'ficat, lat., »han lofprisar»; den i kat. kyrkan vid vespern sjungna lofsången; Luk. 1:46 o. f.

magni'ficus, lat., präktig, ståtl.; benämn. på sv. universitetens rektorer.

magnōlia L., Magnoliaceæ. I ö. Asien o. N.-Amerika förekom, träd m. praktfulla, ofta vällukt. blommor.

Magnus, sv. kgr o. prinsar: 1) M. Ladulås, son af Birger jarl, f. 1240, reg. 75, upprätthöll landsfriden, däraf namnet, införde gm Alsnö stadga omkr. 1280 världsl. frälset (se d. o.), d. 18/12 1290 Visingsö. — Hans sonson 2) M. [ 542 ]Eriksson, son t. hert. Erik Magnusson, f. 1316, 19 kon. i Norge, s. å. i Sverige, erhöll 43 gm freden i Varberg Skåne, Halland o. Blekinge, måste s. å. afstå regentsk. i Norge åt sonen Håkan, tvangs att 57/59 taga sonen Erik t. medreg., förlorade 60 Skåne, Halland o. Blek., 64 afsatt, 65/71 i fångensk., drunknade 74 i Bömlfjord. i Norge. M. aflyste 35 träldom, våldgästn., öfvervåld o. lät 50 utg. den eft. honom benämnda landslagen; s. å. rasade digerdöden; g. m. Blanka af Namur. — Hans kusin 3) M. Birgersson, son t. kon. Birger Magnusson, f. 1300, utsedd t. tronfölj. 04, afrätt. 20 Sthm. — 4) M., son t. Gust. I, f. 1542, vansinnig, d. 95 Kungsbro. — 5) Jfr M. Henriksson och M. Nilsson.

Magnus, nor. kgr.: 1) M. d. gode, s. t. Olof d. hel., f. 1024, reg. 35, 42 kon. i Danm., d. 47. — 2) M. Haraldsson, son t. Harad Hårdråde, reg. 1066, d. 69. — Hans brorson 3) M. Barfot, son t. Olof Kyrre, f. 1073, reg. 93, dödad 03; g. m. Margareta Fridkulla. — Hans sonson 4) M. d. blinde, son t. Sigurd Jorsalafare, f. omkr. 1115, reg. 30, stupade 39 Holmengrå. — Hans systerson 5) M. Erlingsson, son t. Erling Skakke, kon. 1161, stupade 84. — 6) M. Lagaböte, son t. Håkan Håkansson, f. 1238, kon. 63, d. 80; lagstiftare, däraf namnet. — 7) Se sv. kon. M. 2.

Magnus, dan. prins, »kon. af Livland», son t. Krist. III, f. 1540, 71 kon. af Livland, d. i elände 83.

Magnus Henriksson, son till dan. prins Henrik Skatelär, dödade 1160 sv. kon. Erik d. helige, kon. i Sverige s. å., dödad 61.

Magnus Nilsson, son t. Nils Svensson o. Margareta Fridkulla, 1125 kon. i Västergötl., mörd. sin kusin Knut Lavard 31, stupade 34 Foteviken.

Magnusson, 1) Arne, isl. hist. o. samlare, f. 1663, d. 30 ss. prof. i Köpenh. Gjort Arnemagneanska stiftelserna. — 2) Finnur, kall. Finn Magnusen, isl. arkeol., f. 1781, etatsråd 39, d. 47. Utg. o. öfvers. den äldre Eddan m. m.

magsyra, läk., sura uppstötningar m. sveda i maggropen o. halsen, beror på jäsn. af födoämnena, hvarvid ättiksyra o. smörsyra bildas. Behandl.: magnesia, tvefaldt kolsyr. natron, undvik. af sura maträtter, spritdrycker.

magsår, läk., rundt sår, yttrar sig i häftig smärta, kräkningar, allm. illamående, störd matsmältning. Behandl.: mycket sträng diet, mjölkdiet, karlsbadvatten.

magyarer (madjārer), hufvudmassan af Ungarns befolkn., af ugriskt urspr.

Mahābārata, ind. nationalepos på sanskrit, skildrar baratidernas strid om Hastinapuras tron, smnfattar näst. alla ind. episka sagor; 100,000 dubbelverser.

mahat'ma, ind., teosof., kallas medlem af ett i Tibet befintligt föregifvet brödraskap, hvars medlemmar nått den högsta utveckling en mska kan nå.

ma'hdi, arab., 1) hos mohammedan. = Messias l. en Islams renhet återställ. profet; 2) se Mohamed Ahmed.

Mahmud II, turk. sultan, f. 1785, reg. 08, utrot. 26 janitscharerna, förlorade Serbien o. Grekld 30, gm Mehemed Ali 33 undanträngd ur Egypt., d. 39.

mahogniträdet, Swietenia, Cedrelaceæ. S. mahagoni L., i Centr.-Amer., S. senegalensis i Afrika o. S. febrifuga Roxb. i O.-Ind. lämna det värderade virket »mahogni». Barken läkemed. mot feber o. diarré.

Mahon (maån), bef. hamnst. på Minorca, 18,000 inv.

mahout (ma'hut), elefantförare.

Maia (maj'a), gr.-rom myt., dotter t. Atlas, mor t. Hermes; astron., planetoid, stjärna i Oxens stjärnbild.

maiden speech (mādön spītsch). [ 543 ]eng., »jungfrutal», en ny parlamentsledamots 1:a anförande.

Maidstone (mēdstön), hst. i eng. grefsk. Kent, v. Medway, 33,516 inv.

Maimonīdes, egentl. Rabbi Moses ben Maimon, jud. lärd, f. 1135 Cordova, d. 04 Kairo. Sökte filosof. grundval f. judendomen. Förf.

Main, biflod t. Rhen, t. h., uppr. på Fichtelgebirge, utf. vid Mainz, 495 km., omr. 27,445 kv.km.

Mainau, badens, ö i Bodensj.; lustslott.

Maine (mēn), förk. Me., n.-amer. fristat v. Atlant., 85,570 kv.km., 694,466 inv. Godt klimat. Hufvudnär. landtbruk. Unionsstat 1820. Hst. Augusta.

Maine (män), 1) ford. fr. prov., omkr. 10,000 kv.km., hst. le Mans, nu dep. Sarthe o. Mayenne. 1481 införlif. m. Frankr. — 2) Bifl. t. Loire, t.h., 12 km. l.

Maine (män), Louis Aug. de Bourbon, hert. af M., naturl. son t. Ludv. XIV o. markis. Montespan, f. 1670 Versailles, 18/20 i fångensk. f. smnsv. mot Filip af Orléans, d. 36 Sceaux.

Maine-et-Loire (män-ä-låār), fr. dep., 7,218 kv.km., 514,658 inv., Hst. Angers.

mainōter, gr. folkstam i s. Morea.

Maintenon (mängtnång'), Franç. d'Aubigné, markisinna, f. 1635 Niort af protest. fam., 52 g. m. skald. Scarron, 69 vårdarinna f. Ludv. XIV:s barn m. Montespan, 74 markis., 85 Ludv:s gemål i hemligh., d. 19 St. Cyr.

Mainz, st. i storhert. Hessen vid Mains utfl. i Rhen, 91,124 inv. Fästn., bisk., domkyrka, slott, fabr., betydl. hand. och industri.

maire (mär), se mär.

Mai'sur (maj-), 1) eng. vasallstat i Främre Ind., 76,258 kv.km., omkr. 5 ½ mill. inv.; 2) st. i M., 68,511 inv.

maître (mätr), fr., herre, lärare.

maj, lat., årets 5:te månad, uppkallad eft. gudin. Maia.

majbagge, se oljebagge.

majestät, lat., i forna Rom beteckn. f. folkets höghet l. värdigh., sederm. af ty.-rom. kejsarne antagen titel; nu titel f. kejsare, kgr o. deras gemåler. — -sbref, af kejs. Rudolf II 1609 t. Böhmens protest. utfärdad urkund om trosfrihet; gaf anledn. t. 30-år. krig., upphäfdt 1620. — sbrott, förgripelse i tal, skrift l. handl. mot statens öfverhufvud.

majlagarna, ben. på de 1873/75 i Preuss. utg. lagar, regler, förh. mel. stat o. kyrka; följder af »kulturstriden».

majo'lika, eft. ön Majorca (und. medelt. Majolica) namn på den äldre ital. fajansen; num. benämn, på den brokiga, mångfärgade fajansen.

majonnäs, fr., kall fisk l. fågel m. pikant sås.

maj'or, lat., äldre, större.

majōr, lat., lägsta regementsofficersgraden.

Majorāna, se Origanum.

majorāt, medelt.-lat., ärftl. adelsgods, s. ant. tillfaller den förstfödde i familjens äldsta gren (primogenitur) l. familjens l. lefnadsåren äldste medlem (seniorat).

Major'ca, se Mallorka.

maj'or dōmus, lat., egentl. hofmästare, i frank. riket den mäktig. hof- o. riksämbetsm.

majoritēt, lat., flertal. Absolut m., mer än hälften af de afgifna rösterna. Enkel m., den största röstsumman af flere olika sådana.

majs, Zea mays L., Gramineæ, äfv. turk. hvete kallad, inh. i S.-Amer.; kornen t. mjöl, hvaraf italienarnes polenta och brännvin (cicha, pulque), stänglarna t. socker och foder, tågorna t. hattar. Odlas äfv. s. prydnadsväxt.

Majūba, berg i brit. prov. Natal. Slag 1881.

majsēna, fint majsmjöl.

majus'kel, medelt.-lat., stor begynnelsebokstaf.

makadam', makadamisering, J. L. Mac Adams metod f. väg- och gatuläggn. m. krossad sten.

Makall'a, st. i Hadramaut. Hamn, handel.

[ 544 ]makarōner, it., näringsmedel af fint hvetemjöl i form af smala rör, trådar (vermiceller), stjärnor.

Makart, Hans, österr, mål., f. 1840 Salzburg, d. 84 Wien ss. prof. Utmärkt kolorist.

Makass'ar, se Mankassar, -olja, urspr. i M. tillverk, hårolja.

Makedōnien l. Macedonien, turk. prov. på Balkanhalfön vid Egeiska haf.; ford. kon.-rike, af Alex. d. st. höjdt t. världsrike, 145 f. K. rom. prov., 395 e. K. östrom. prov., 1453 turk.

makkabéer l. hasmonéer, jud. familj, hvars medlemmar 135 f. K. gjorde uppror mot Syriens herravälde o. återupprättade den jud. stat; utrotades af Herodes d. st.

Mako', hst. i ung. kom. Csanad v. Maros, 33,722 inv.

makrill'en, Scomber L., Acanthoplerygii. Vanl. m., S. scombrus L., allm. v. västra kusten, 40/60 cm. l.

makro'biotīk, gr., konsten att lefva länge. — -cefalī, gr., förstoring af hufvudet. — kosm', gr., den stora världen, världsalltet.

makrōner, fr., ett slags biskviliknande bakelser.

makulatūr, lat., trycksaker, s. end. äga pappersvärdet.

Malabār, brit. distr. på s.v. kust. af v. Ind. halfön, 33,000 kv.km., 6 mill. inv. Hst. Kalikut.

Maladett'a, högsta bergskedjan i Pyrenéerna, högsta toppen 3,404 m. h.

māla fide, lat., mot bättre vetande.

Mal'aga, 1) prov. i Spanien v. Medelhaf., 7,349 kv.km., 511,989 inv.; 2) hst i M., v. Medelhaf., 130,000 inv. Hamn, vinodl.

malagāsi l. madagasser, gemensam ben. på Madagaskars inv.

malaj'er, kollektivnamn f. den till malajiska l. bruna rasen hör. befolkn. på Malakka, Sundaöarna, Nya Zeeland, Söderhafsöarna och Madagaskar. Hufvudnär.: skeppsfart. Indelas i fl. underafdeln.; bilda ännu några ober. stater.

Malajiska arkipelagen, se Indiska arkip.

Malakīas, den siste af G. T:s mindr. profeter, i 5:e årh. f. K.

malakīt, gr., min. af vattenhaltig basiskt kolsyr. kopparoxid, utmärkt f. sin vackra smaragdgröna t. spanskgröna färg; kristallinisk. Eg. v. 3,7/4,1. I Sibirien, Ural, Cornwall, N.-Amer. Viktig kopparmalm; anv. äfv. t. prydnader.

Malakk'a, Bortre Indiens sydöstligaste halfö mel. Kin. o. Ind. haf., gm M.-sundet skild fr. Sumatra. 154,000 kv.km., 1 à 2 mill. inv. (malajer). Ngra oafhäng. malajstat. finnas; södra spetsen brit.

mal-à-propos (-a-pråpå), fr., olägligt, i otid.

malāria, it., grupp af infektionssjukdomar, närmast motsv. frossa (se d. o.).

Malchin, st. i Meckl.-Schwerin v. Posse, 7,158 inv. Säte f. Mecklenb:s landtdag.

Malcolm (mäll'köm), Sir John, eng. statsm. o. hist., f. 1769, i O.-Ind. 82, guv. i Bombay 27/31, d. 33 Windsor. Skr. Persiens o. Indiens hist.

Malaspīna, Germanio, it. prelat, födelseår okändt, nuntie hos Sigismund, verkade för protestantismens undertryckande, d. 1604.

Malebranche (malbrangsch'), Nic., fr. filos., f. 1638 Paris, d. där 15. Oratorist o. förfäkt. af occasionalism. Förf.

Maledīverna, eng. arkipel. i Ind. haf., 6,773 kv.km., omkr. 130,000 inv. Korallöar.

Malesherbes (malsärb'), Chrét. Guill. de Lamoignon de, fr. statsm. och förf., 1721 Paris, ifrade för reformer, förvisad, 74/76 inr.-min., försvarade 92 o. 93 Ludv. XVI, häktad s. å., giljot. 94.

Malet (malä), Claude Franç, de, fr. gen., f. 1754, 90 brig.-gen., 05 guvern. i Paris, afsk. 07 f. republ. tänkesätt, arkebuser. 12 f. stämpl. mot Nap. I.

malfjärilar, Tineidæ, [ 545 ]Microlepidoptera; mest bekant malen, Tinea L. I Skandinavien finnas korn-m., T. granella, klädes-m., T. sarcitella L., päls-m., T. pellionella, tapet-m., T. tapezella L., o. fjäder-m., T. crinella L.

Malherbe (mallärb'), Franç de, fr. »klassisk» skald, f. 1555 Caen, d. 28 Paris.

malheur, se malör.

Malibran (-brang') Maria Felicità, fr. sångerska, f. Garcia Paris 1808, d. 36 Manchester. Is. firad i London.

mal|īs, fr., elakhet, »elak tunga». -itiös, elak, försmädlig.

mall, 1) tunn träskifva, hvarefter vid ritn. kroklinjer uppdragas; 2) skeppsb., tunna träribbor, hvareft. de buktiga fartygsdelarna arbetas.

Malling, Ove, dan. statsm. o. hist., f. 1746, statsr. 92, statsmin. 24, d. 29. Förf.

Malling, Ingrid Mat:a, dan. r.-förf., f. Kruse 1864, g. m. grossh. M., Köpenhamn, har skr. hist. och andra romaner.

Mallor'ca (malj-) l. Majorca, den största af Balear. öarna, 3,412 kv.km., 248,259 inv. Hst. Palma.

malm, min., fören. i så stor mängd mel. en tung metall o. vissa andra ämnen, att det lönar sig att därur framdraga denna metall; i dagl. tal benämn. på en leger. af koppar, zink, bly, hvaraf syltgrytor, ljusstakar m. fl. husgeråd förfärdigas.

malm (mām), eng., se juraformationen.

Malm, Aug. Vilh., zool., f. 1821 Lund, 81 tit.-prof., d. 82 Göteb. Förf.

Malma hed, nära Malmköping, exercisplats f. Söderml. reg.

Malmaison (-mäsång'), lustslott v. om Paris, Nap. I:s 1:a gemåls, kejs. Josefina, älsklingsplats o. dödsort.

Malmen, nära Linköping, exercisplats i Östergötl. l.

Malmköping, köping i Söderm. l., 684 inv. (08). Privil. 1785.

Malmsten, 1) Per Henr., läkare, f. 1811 Tuns socken, 60/76 prof. v. Karolinska iristit., d. 83 Växjö hospital. Förf. — Hans bror 2) Karl Johan, mat. o. ämbetsm., f. 1814 Skara, 42 prof. i Upps., 59 statsr., 66/79 landsh. i Skarab. l., d. 86 Upps. Fl. skr. i mat.

Malmström, 1) Bernh. Elis, skald, lit.-hist., f. 1816 Tysslinge, 50 ledarn, af Svenska akad., 59 prof. i Upps., d. där 65. Skr. Angelika (40), Litt-hist. studier (60/61), dikter m. m. — Hans bror 2) Karl Gust., hist., ämbetsm., f. 1822 Tysslinge, 77 prof., 78 ledam. af Sv. akad., 78/80 statsr., 82/87 riksark. Skr.: Sv. polit. hist fr. k. Carl XII:s död etc. (52/77), 6 bd, m. m. — 3) Joh. Aug., hist.- o. genremål., f. 1829 Östergötl., 66 prof., d. 01. Kung Heimer och Aslög m. m., illustr. t. fl. arb.

Malmö, sjö- o. residensst. i Malmöh. l. vid Öresund 81,120 inv. (08) Rådhus, promenad., forna slottet centralfäng., lifl. hand. o. sjöfart. Karl X Gust.:s staty.

Malmöhus län omfattar s.-v. del. af Skåne o. ö. Hven, 4,830 kv.km., 447,274 inv. (08). Sjöar: Ring- o. Vombsj. Residensst. Malmö, Öfr. st. Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trelleborg, Skanör med Falsterbo. Köpingar: Eslöf, Limhamn, Hörby.

Maloggia (-lådd'scha), alppass i kant. Graubünden, 1,811 m.

Malot (-låt), Hect. Henri, fr. förf., f. 1830, bodde i Paris, d. 07 Fontenay. Skr. roman. m. m.

Malouines, se Falklandsöarna.

Malpīghi, Marc., framst, it. anat., f. 1628 v. Bologna, d. 94 Rom ss. prof. Förf.

malplacērad, fr., på orätt plats, olämplig.

Malplaquet (-plakä), by i n. Frankr. Slag 11/9 1709.

malströmmen, hafsvirfvel i n.v. Norge mel. öarna Moskö o. Moskenäsö bland Lofotens öar.

malt, spannmål, s. underkastats en groningsprocess, hvarigm den däri [ 546 ]innehållna stärkelsen förvandlats t. dextrin o. drufsocker. Anv. v. ölbryggn. o. brännvinsbränning.

Malta, eng. ö i Medelh., 363 kv.km., 198,990 inv. Klimat: varmt, men friskt; höjd ända t. 250 m. Huf.när. landtbruk o. boskapsskötsel. Prod.: spannmål, vin, olja, sydfrukter, honung. Hst. La Valetta Eng. 1814.

Malte-Brun (maltbröng') se Bruun l.

maltesriddare, se johanniter.

maltextrakt', ur malt urdraget, ss. honung tjockflytande ämne; lättsmält födoämne, begagn. som dietetiskt medel, is. f. barn.

Malthus (mäll'thös), Thom. Rob., eng. statsekon., f. 1766, d. 34 Bath. Upphofsm. t. den teorien (malthusianismen) att befolkn. stiger i större förhåll. än mängden af födoämnen o. att därf. en inskränkn. i den naturl. folktillökn. är nödvändig. Förf.

malträtēra, fr., illa behandla.

malvasīr l. malvoasīr, 1) gr. vin, ben. eft. Napoli di Malvasia; 2) ett slags madeiravin.

Maltzan, Heinr. Karl Eckh. Helm v., ty. riksfrih., resenär, f. 1826 Dresden, resor i Europa, Afrika, Asien, däribl. år 60 s. pilgrim t. Mekka, d. gm själfmord 74 Pisa.

malör, fr. malheur, olycka.

mamertīner, urspr. fornitaliska utvandrade krigarskaror, is. Agatokles' af Syrukusa kampaniska legotrupper, s. efter hans död 289 f. K. intogo Messana; 266 anropade en del romarne, en del kartagerna om hjälp, hvarigm 1:a puniska kriget förorsakades.

Mamiāni della Rovēre, Terentio, it. grefve, statsm., filos., f. 1800 Pesaro, d. 85 Rom ss. pres. i högsta undervisn.-rådet. Skr. åtskill. filos, arb., äfv. dikter m. m.

mamlūker, i Egypten af turk. fångar bildade krigarskaror, uttogo 1251/1517 sultaner ur sina led, stört. sistnämnda år af osmanerna, senare und. dem åter mäktiga, 1811 utrotade af Mehemed Ali.

Mammillāria, Haw., Cacteæ, kaktussläkte i Mex. o. V.-Ind., med ätbara frukter, prydnadsväxter.

mammut, Elephas primigenius Blumen., fossil elefantart, med jättestora, bakåtböjda stöttänder och lång hårbetäckning, i Europas o. Asiens diluvialform. Fossilt elfenben.

Man (männ), eng. ö i Irländska sj., 589 kv.km., 54,784 inv. Hst. Douglas.

Managua (-nagva), hst. i Nicaragua vid M.-sjön, 25,000 inv.

Mancha, se La M.

Manche (mangsch), dep. i n.v. Frankr. v. Kanalen, 6,412 kv.km. 491,372 inv. Hst. St. Lô.

Manchester (männ'tschestör), 1) st. i England v. Irwell, med förstaden Salford 880,000 inv. Domkyrka, konstskola, museer, bot. o. zool. trädg., fabr., betydl. hand. o. industri. — 2) Ett slags bomullssammet.

manchesterpartiet (männ'tschästor) l. m.-skolan, ett und. Cobden och Bright i Engld bildadt parti, sträfvande eft. reform. i sociala o. handelsfrågor; frihandlare, jordaristokratiska fiender, fredsvänner.

manco, it., brist i varors mängd l. vikt.

Mandal, nor. st. i Listers o. M. amt, v. M.-älfvens uti. i Skagerak, 3,983 inv. Hand. o. sjöfart.

Mandalaj, sed. 1859 hst. i Birma, nära Iravadi, omkr. 65,000 inv.

Mandals amt, se Listers och M. amt.

Mandalsälfven, nor. fl., uppr. på Säterdalsfjeld., utf. vid Mandal, 73 km.

mandarīn, i Europa brukl. namn på höga kines. ämbetsm.

mandāt, lat., 1) uppdrag; fullmakt till ngn (mandatarie) att bevaka uppdragsgifvarens (mandantens) rättigheter o. intresse; uppdrag att vara ombud i ett lands l. en kommuns representation; 2) pappersmynt und. fr. direktorialregeringen.

[ 547 ]mandel, 1) farm., mandelträdets stenfrukt, hvars luddart. beklädnad lämnar mandelkli. Delas i söt-m. o. bitter-m., hkn senare är giftig; 2) anat., körtelart. organ på ömse sid. om tungspenen o. mel. de båda gombågarna; kallas äfv. örmandlar, göra gm afsöndr. af sekret ingången till svalget slipprig.

Mandelberg, Job. Edv., hist.-, landsk.- o. genremål., f. 1761 Sthm, d. 86 Köpenhamn.

Mandelgren, Nils Månsson, teckn. och kulturforsk., f. 1813 Skåne, d. 99 Ersta. Skr.: Monum. scandinaves du moyen-âge (55/62), Atlas t. Sveriges odlingshist. (77) m. m.

mandelolja, fet olja ur mandlar, anv. i medicin m. m. Jfr bittermandelolja.

mandelträdet, Amygdalus L., Amygdalaceæ. Vanl. m., A. communis L., odlas i Medelhafsländ., frukt. mandel. Dvärg-m., A. nana L., buske i ö. Europa o. Asien, prydnadsväxt.

mandenga l. mandingo, negerfolk i v. Sudan, 6 à 9 milj.

Manderström, Kristof. Rutger Ludv., frih., statsm., f. 1806 Sthm, sändeb. i Wien 55, utrik.-min. 58/68, pres. i kommerskoll. 68, medl. af sv. akad., grefve 60 (men ej introd.), d. 73 Köln. Förf.

mandingo, se mandenga.

mandolīn, it. stränginstr., liknande lutan.

Mandragōra L., Solanaceæ. M. officinalis Mill., i s. Europa o. orienten, m. mskolika, gift. rotknölar; anv. redan i forntid, ss. narkot. medel.

mandrillen, Cynocephalus mormon, en babianart.

Mandschuriet, kines, biland i n.o. vid Gula hafv., 939,290 kv.km., omkr. 5 ½ mill. inv. Högland. Klimatet kallt. Prod.: guld, silfver, kol, boskap. Inv. kines. o. mandschuer. Skådeplats för det ry.-jap. kriget 1904/05. Hst. Mukden.

manége (-nēsch), fr., ridhus, ridbana.

manér, fr., sätt, vis, (plur.) uppförande. Maniērerad, förkonstlad, tillgjord.

māner, lat., de dödas andar.

Manes l. Mani, österl. religionssiift., f. omkr. 215 Babylonien, korsfäst 276. Jfr manikéer.

manēter, Acalephæ, namn på släktena Medusa L. o. Cyaena Pér. Les., geléart., gmskinl. hafsdjur. M. aurita L., v. Sveriges syd- o. västkust., förorsakar en brännande smärta medelst sina nässeltrådar. Jfr Coelenterata.

Man'eto, egypt. öfverstepräst i 3:e årh. f. K. Skr. en i fragm. bevarad historia öfver Egypten.

Manfred, kon. af Neapel o. Sicil., son t. kejs. Fredr. II Hohenstauf., f. 1231, reg. 54, kon. 58, stupade 66 v. Benevent.

mangān, kem., metall, element, Mn = 54,8, aldrig gediget, utan end. i fören. m. syre; framställ. gm sina oxiders glödgn. m. kolpulver. Eg. vikt 8; grå. Föreningar: m.-oxidhydrat l. manganit, stålgrått till järnsvart min., kristall. Eg. vikt. 4,4, i Harz, Västergötl.; m.-oxid-oxidul, se hausmannit.; m.-spat = kolsyr, m.-oxidul, vackert rosenrödt, kristall, min.; i Sachsen, Dannemora, Nordmark, m.-superoxid, se brunsten.

mangoträdet, Mangifera L., Anacardiaceæ. Ind. m., M. indica L., inhemsk i O.-Ind., odl. i tropikerna. O.-Indiens näst finaste bordfrukt (mango).

mangrove-trädet (-gråv-), Rigzophoreæ, ett trop. träd, hvars luftrötter bilda riktiga skogar.

Manhem, ben. på Svitjod. -sförbundet, 1815 i Sthm stift, ordenssällsk., upplöst 1822.

manī, gr., läk., sinnessjukd., yttrande sig i exalter. sinnesstämn., stegrad inbillningskraft, liflig tankeverksamh., i mnga häns. mots. till melankoli; betyder i [ 548 ]smnsättn. (ss. mord-, mordbrands-, sup-, tjuf- m. m. mani) en sjuklig, på en bestämd tankegång riktad sinnesverksamhet och kallas då vanl. monomani.

maniakalisk, lidande af mani.

manifest', lat., offentlig förklar. — -ation, uppenbarelse.

manikéer, af Manes stift, religionssekt; lärde tillvaron af 2 eviga grundväs., ett godt o. ett ondt; f. att återlösa det förlor. ljuset sänder Gud soland. Kristus i en skenkropp; trodde äfv. på världsbrand, på djäfvulens stört, och apokatastasis.

manikūr, lat., händernas o. naglarnas vård.

Manīla, hst. på Filippinerna, på Luzon, v. Stilla haf., 302,000 inv. Hamn, univ. Handel. Sjöslag 1/5 1898.

manīlahampa, hampa liknande fibrer ur företrädesvis Musa textilis, anv. t. tåg, gardiner, mattor m. m.

Manill'a, till 1894 allm. instit. för döfstumma, nu döfstumskola i 7:e döfst.-distr. o. utbildningsanstalt för döfst.-lärare, på Djurgården vid Sthm. Utvidgn. af det af P. A. Borg 1812 anl. instit.

Manīn, Daniele, ital. patriot, f. 1804 Venezia, hufvudm. f. revol. 48/49, diktat. 48, d. 57 Paris ss. flykting.

manōk, Manihot Pohl, Euphorbiaceæ. Rotknölarna t. Manih. utilissima Pohl, den s. k. kassavaroten, tillhör trop. Amer.

mani'pel, enhet i rom.-republ. legionen, omkr. 150 man.

manipul|ation, handgrepp. -era, behandla med händerna, beröra, bearbeta.

Manitōba, förk. Man., brit. prov. i N.-Amer., hör t. Dominion of Canada, 191,000 kv.km., omkring 254,947 inv. Hst. Winnipeg.

ma-njerna (manjuema), central-afrik. folk vid Tanganjikasjön; nu till Kongostaten.

Mankass'ar l. Makassar, holl. st. på Celebes, 17,318 inv.

Man'kell, 1) Karl Abrah., mus., f. 1802 Slesvig, sed. 23 i Sthm, d. där 68. Förf. — Hans son 2) Julius, kapten, skriftst., polit., f. 1828 Sthm. 63 i polska frihetskrig., 70/72 i riksd. 2:a och 82/ 90 i 1:a kammaren, d. 97. Skr.: Studier of. sv. skärgårdsflottan etc. (55), Sv. krigshist. märkv. fältslag (57/59), Ant. rör. finska arméns och Finlds krigshist. (70) m. m. — Hans farbror 3) Gust. Ad., komp., f. 1812 Slesvig, sed. 33 i Sthm, 53 prof., d. 80 Sthm. — Dennes brorson 4) Otto Aug., teckn., f. 1838 Göteb., 68 agrée, d. 85 på Lidingön.

mank|emang', fr., fel, uraktlåtenhet. -era, ej träffa, försumma, brista.

mankīll' (af eng. man, människa, o. kill, döda), böjlig käpp med en blykula i ena ändan.

Man'lius, Marcus o. Titus, rom. fältherr, under kriget med gallerna, i 4:e årh. f. K. Jfr Capitolinus.

Mann, Thom., ty. förf., f. 1875 Lybeck, skr.: Huset Buddenbrook m. fl. rom., af hka flere öfvers. på sv.

manna, sockerart. ämne, hkt några växter, ss. Fraxinus ornus, Tamarix gatlica, Larix desidua, Alhagi maurorum m. fl. utsvettas. Bibelns m. var stäppalg. Lecanora.

mannagryn, urspr. af fröna till mannagräset (se d. o.), nuv. m. af hvete.

mannagräs, Glyceria fluitans L., Gramineæ, äfven ben. flottgräs; ganska allm. foderväxt i diken, dammar. Fröna anv. förr t. mannagryn.

mannasocker, se mannit.

mannekäng', fr., leddocka.

Mannerheim, 1) Lars Augustin, frih., polit., f. 1749, tillhörde 89 »patrioterna», 09/23 Sveriges 1:e justit.-ombudsm., d. 35 Sthm. — Hans brorson 2) Karl Gust., grefve, naturforsk., f. 1797 nära Åbo, landsh. i Vasa 33, Viborg 34, pres. i Viborgs hofr. 39, d. 54 [ 549 ]Sthm. Skr. i entomologi; storartad insektssaml.

Mannerskrantz, Karl Axel, kapten, riksdagsman, f. 1809 Kalmar l., bevistade de 9 sista ståndsriksd., 67/72 v. talm. i 2:a kam., 72/83 i 1:a kam., d. 88. Förf.

Mannheim, 2:a hst. i Baden vid Rhen o. Neckar, 236.000 inv. Fabr., hand.

Manning (männing), Henry Edw., eng. teol., f. 1808 Hertfordshire, först anglik. andl., 50 katol., 65 ärkeb. i Westminister, 75 kardinal, d. 92. Ultramontan.

mannīt l. mannasocker, kem., beståndsdel i mannan och åtskil. växter; kristalliserar i långa nålar. M:s salpetersyreeter, nitromannit, i hög grad explosiv.

māno des'tra, it., tonk., med högra handen. M. sinis'tra, m. vänstra handen.

Manoēle, kon. af Portugal, se Emanuel 1.

manomēter, gr., instr. f. uppmätn. af gas- l. ångtryck, is. i ångpannor, består ant. af ett glasrör, i hkt en trycket motsvarande kvicksilfverpelare stiger o. faller (kvicksilfver-m.), l. af ett fint metallrör (Bourdonsm.), l. en böjlig stålskifva, s. gm utväxling angifver trycket (metall-m.).

Manrēsa, st. i sp. prov. Barcelona, 23,252 inv.

Mansart (mangsār) Franç., fr. byggm., f. 1598 Paris, d. där 66. Oriktigt anses han som upphofsman till de efter honom uppkallade mansardtaken el. brutna tak.

manschett', fr.,handkrås; prydn. på ljusstakar.

Mansfeld, Peter Ernst v., ty. gref., fältherre, f. omkr. 1580 Luxemburg, först i österr., 10 i nederl. tjänst, stred i Böhmen, Pfalz o. emot Wallenstein, d. 26 Dalmatien.

Mansūra, st. i nedre Egypt. o. Nilen, 36,171 inv. Industri, handel. Slag 1250.

Mantegazza, Paolo, it. fysiol., f. 1831 Monza, sed. 70 prof. i Florens, d. 10 Santerenzo. Skr. »Kärlekens fysiologi», »Kärlekens hygien» m. m.

Mantegna (-ten'ja), Andrea, it. mål. o. kopparst., f. 1431 nära Padua, d. 06 Mantua.

manteldjur, Tunicata, klass af blötdjur utan skal, kroppen omgifven af en säck- l. tunnformig mantel; soml. rörl., andra fastvuxna.

Manteufel (-töjf-), 1) Otto Theod. v., frih., preuss. statsm., f. 1805, 48 inr.-min., 50 min.-pres., entledigad 58, d. 82. Reaktionär. — Hans kusin 2) Karl Rochus Edwin v., frih., preuss. militär, f. 1809 Dresden, 65 guvern. i Slesvig, 66 öfverbefälh. öf. Mainarmén, 71 öf. sydarmén, dref Bourbaki in i Schweiz, 71/73 öfverbefälhaf. öfver ockupationsarmén i Frankr., 73 gen.-fältmarsk., 79 ståth. i Elsass-Lothringen, d. 85 Karlsbad.

mantīk, gr., spådomskonst.

mantilj', fr. (sp. mantilla), bred slöja att bära om hufvudet; ett slags lätt damkappa.

Mantineia (-nej'a), gr. (lat. Mantinēa), g. geogr., st. i Arkadien. Slag 362 f. K.

mantiss'a, lat., decimalbråket i en logaritm.

Mantōva, se Mantua

Man'tua, it. Mantova, st. i Lombardiet v. Mincio, 29,142 inv. Fästn., bisk., domkyrka, museer, observat., målningsgallerier.

manuāl|e, medelt.-lat., kyrkohandbok. -er, orgelklaviatur, s. spelas m. händerna. Mots.: pedal.

manufaktūr, lat., slöjd, industri. -varor, vanl. alster af väfnadsindustrien.

mānu prōpria, lat., egenhändigt.

manuskript', lat., handskrift.

Manutius, it. boktr., 1) Aldus d. ä., f. 1450, d. 15 Venezia; hans son 2) Paulus, f. 1512 Venezia, d. 74 Rom, o. dennes son 3) Aldus d. y., f. 1547 Venezia, d. 97 Rom, utgåfvo s. k. Aldiner, utmärkta uppl. af is. klassiska förf.

Manzanāres, bifl. t. Tajos bifl. Jarama, flyter gm Madrid, 85 km. l.

manzanillaträdet, se Hippomane.

[ 550 ]Manzōni, Aless. Franc. Tom. Ant., it. skald, f. 1785 Milano, d. där 73. Skr. tragedier, roman. (I promessi sposi, öfvers. på sv.), m. m.

manöver, fr., af större truppsamlingar företagen stridsöfning.

maōri, inhemskt namn på N. Zeelands infödingar.

Maquet (makä), Aug., fr. förf., f. 1813 Paris, d. 88, t. 51 Al. Dumas d. ä:s medarbetare. Skr. roman., dram., dikter m. m.

marabū, l. adjutantfågeln, Leptoptilus marabu, Grallatores, i O.-Ind. o. n. Afrika; uppfödes f. erhållande af de praktfulla stjärtfjädrarna, s. användas t. prydnader.

Maracaibo, st. i Venezuela v. M.-viken (en del af Karibiska haf.). 34,284 inv. Hamn, handel.

Maranhão (maranjāung), stat i Brasilien v. Atlanten, 459,884 kv.km., 500,000 inv. Hst. M., 32,000 inv.; bisk.

Marañon (maranjån), se Amazonfloden.

Maraskīno, af sura körsbär gm jäsn. o. destillation, is. i Zara (Dalm.) tillverkad likör.

maras'mus, gr., läk., kraftnedsättning i följd af ålderdom, svält, vanvårdnad l. kronisk sjukdom.

Marat (-rā), Jean Paul, fr. revolutionsm., f. 1744, läkare, folkledare, terrorist, mörd. 93 af Charlotte Corday. Förf.

Maratōn, g. geogr., ort i Attika. Slag 490 f. K.

maratt'er, ind. folk, grund. i 17:e årh. ett mäktigt ostind. rike, s. 1818 till största delen o. 53 helt o. hållet lades und. Englds välde; språk, släkt med sanskrit.

Marbach, Gotth. Oswald, ty. förf., f. 1810 Schlesien, sed. 45 prof. i Leipzig. Skr. dramer, dikter, kritiker m. m.

Mārbod, grundl. af markomanernas rike i Böhmen, angreps 19 e. K. af Arminius, störtad 20, d. 38 Ravenna.

Marburg, 1) st. i Hessen-Nassau, v. Lahn, 17,531 inv. Univ. Religionssamtal 1529. — 2) österr. st. i Steiermark v. Drave, 24,601 inv. Bisk., domkyrka.

marcāto, it., tonk., markeradt.

Marceau (-så), Franç. Severin Desgraviers, fr. gen., f. 1769, 95/96 vid Rhen, sårad v. Altenkirchen och d. 96.

Marcello (-tjell'å), Benedetto, it. förf. o. komp., f. 1686 Venezia, d. 39 Brescia. Komp. oratorier, mässor, psalmer m. m.

Marcell'us, Marcus Claudius, rom. fälth., slog 222 f. K. gallerna, stred 16 mot Hannibal, eröfr. 12 Syrakusa, stupade 208 vid Venusia.

Marcell'us, pseud. för V. A. Bergstrand (se d. o.).

March, slav. Marava, bifl. t. Donau, t. v., i Mähren, uppr. på Schneeberg, utf. vid Theben, 350 km.

Marche (mark'e) l. Markerna, landsk, i Ital. vid Adriat. haf., 9,704 kv.km., 1,088,879 inv. Hst. Ancona (se d. o).

Marchesi (-kēsi), Pompeo, it. bildh., f. 1790 Milano, d. där 58.

Marchfeld, slätt i nedre Österr. mel. Donau o. March, omkr. 1,300 kv.km. Flere slag.

mar'cia, it., marsch.

Marcōni, Guilelmo, den trådlösa telegrafiens fulländare, f. 1874 vid Bologna, 96 till Engld, 09 Nobelpristagare.

Marcus Aurēlius, se Antonius 2.

Mardōnios, pers. fälth., svåger t. Xerxes, stupade 479 f. K. v. Plataiai.

mare, lat., haf.; m. clausum, slutet haf, där skeppsfart ej är tilllåten.

Mared, ort i Halland, sl. 10/11 1563.

mareld, hafvets fosforescens, s. framkallas af vissa hafsdjur, ss. inf.-djuret Noctilūca miliārs.

Maren'co, Leopoldo, gref., it. dram., f. 1831 i Turin.

Maren'go, it., by s. o. Alessandria, sl. 14/6 1800.

Mareōtis, g. geogr., landsk. i nedr Egypt.

Maret (-rä), Hugues Bern., fr. statsm., f. 1763, 99 Bonapartes gen.-sekr., 11 hert. af Bassano o. utr.-min., [ 551 ]16/20 i landsflykt, 31 pär, 34 konseljpres., d. 39 Paris.

Margareta, sv. furstinnor: 1) M., dotter t. Erik Glipping, g. m. kon. Birger Magnusson. — 2) M. Lejonhufvud, dotter t. riksr. Erik Abrahamsson (Lejonhufvud), Gust. I:s 2:a gem., f. 1/1 1514, förm. 36, d. 26/8 1551 Tynnelsö. — 3) Se M., Valdemar Atterdags dotter. — 4) M., Sveriges kronprinsessa, f. 15/1 1882, förmäld med kronprins Gust. Adolf 15/6 05.

Margareta, nor. drottn.: 1) M. Fridkulla, dotter t. Inge d. ä., 1101 g. m. Magnus Barfot o. 1103 m. dan. kon. Nils Svensson, d. 1130. — 2) M., dot. t. Erik d. h., 1185 g. m. kon. Sverre, d. 1209. — 3) M., dotter t. hert. Skule Bårdsson, 1225 g. m. kon. Håkan Håkansson, d. 1270. — 4) M., dotter t. Alexander III af Skottld, 1281 g. m. Erik Magnusson, d. 1283. — 5) Se Margareta, Valdemar Atterdags dotter.

Margareta, dan. drottn.: 1) se M., nor. drottn. 1. — 2) M. Sambiria. dotter t. hert. Sambor af Pommern, f. omkr. 1230, 1248 g. m. kon. Kristoffer I, d. 1282. — 3) Se M., Valdemar Atterdags dotter.

Margareta, utländska furstinnor: 1) M. af Anjou, dotter t. René af A., f. 1429, 45 g. m. Henrik VI af Engld, deltog med kraft i striden mel. Röda o. Hvita rosen, 71 slagen o. tillfångatag. af Edvard IV, 75 utlöst af Ludv. XI, d. 92 nära Saumur. — 2) M. af Angoulême, syster t. Frans I i Frankr., f. 1492, 27 drottn. af Navarra, d. 49. Förf. — 3) M. af Parma, naturl. dotter t. kejs. Karl V, f. 1522 Brüssel, 38 g. m. Ottavio Farnese af Parma, 59/67 ståth. i Nederländ., d. 86 Ortona. — 4) M. af Valois, dott. t Henr. II af Frankr. o. Katarina af Medici, f. 1553, 72 g. m. kon. Henr. IV, 99 skild fr. honom, d. 15. — 5) M. (Margherita), dott. t. prins Ferd. af Savoyen, f. 1851, 68 g. m. kon. Umberto I af Italien.

Margareta Valdemarsdotter, dotter t. kon. Vald. Atterdag, f. 1353, 63 g. m. nor. kon. Håkan Magnusson, 87 reg. drottn. i Norge o. Danm., 89 drottn. äfv. i Sverige, uppsatte 97 förslag t. unionsakt mel. de 3 nord. rikena, d. 1412 Flensburgs hamn.

margarīn, tekn., blandn. af oleomargarin (af talg) och vegetab. oljor, däribland, enl. sv. lag, sesamolja; anv. i st. f. smör. Årlig tillverkn. i Sverige 15 mill. kg., export 1 ½ mill. kg. -ost, beredes af separerad mjölk o. m.-fett. — Växtmargarin (»växtsmör»), af renadt kokosfett o. veget. oljor etc.

Mārgate (-get), eng. st. vid Themsens mynn., 23,507 inv. Hamn, badort.

Margaux, fr. by, rödvin fr. M.

margināl, lat., otryckt l. oskrifven kant på tryck- l. skrifsida.

Maria, 1) M., jungfru M.; om henne intet tillförlitl. bekant, dyrkas sed. 5:e årh. ss. Kristi moder, hennes dittills omtvistade obefläckade aflelse antagen s. dogm und. Pius IX 8/12 1854; ideell kvinnotyp i den kristna konsten. — 2) M., Lazarus' syster. Luk. 10: 38-42. — 3) M. Magdalena, botfärdig synderska. Luk. 7:36 o. f.

Maria, sv. furstinnor: 1) M. af Pfalz, Karl IX:s 1:a gem., f. 1562, g. 1579, d. 29/7 89. — 2) M. Elisabet, dotter t. Karl IX o. Krist. af Holstein, f. 1596, 12 g. m. hert. Johan af Östergötl., d. 18. — 3) M. Eleonora, Gust. II Ad:s gem., f. 1599, g. 20, d. 55. — 4) M. Pavlovna, Sveriges prinsessa, f. 19/4 1890, förmäld 3/5 08 m. Sveriges arffurste Vilhelm, hertig af Södermanland.

Maria, utländska furstinnor: 1) M. af Burgund, Karl den djärfves dott. o. arftag., f. 1457, 77 g. m. Maxim. I af Österr., d. 82. — 2) M. Sofia Fredrika, dotter t. landtgref. Karl af Hessen, f. 1767, [ 552 ]90 g. m. kon. Fredr. VI af Danm., d. 52. — 3) M. I. Tudor, dotter t. Henr. VIII af Engld o. Katar. af Aragonien, f. 1516, drottn. af Engld 53, sökte m. våld återställa kat. läran, 54 g. m. Filip II af Span., d. 58. — 4) M. II Stuart, dott. t. Jakob II, f. 1662, 77 g. m. Vilh. III af Oranien, 89 drottn. af Engld, d. 94. — 5) M. af Medici, dott. t. Frans II af Toscana, f. 1573, g. 1600 m. Henr. IV af Frankr., ef t. hans mord 10 reg., 31 stört, af Richelieu, d. 42. — 6) Maria Teresia, dott. t. Filip IV af Span., f. 1638, 90 g. m. Ludv. XIV, d. 83. — 7) Maria Leczinska, dott. t. kon. Stanisl. Leczinski, f. 1703, 25 g. m. Ludv. XV, d. 68. — M. Antoinette, dott. t. Frans I af Österr. o. Maria Teresia, f. 1755, 70 g. m. Ludv. XVI af Frankr., fängsl. 92, giljot. 93. — 9) Maria Lovisa, dotter till Frans II af Österr., f. 1791, 10 g. m. kejs. Napol. I, 16 hert. af Parma, 22 g. m. grefve Neipperg o. 29 m. gref. de Bombelles, d. 47. — 10) Maria II da Gloria, dotter till Pedro I af Brasil., f. 1819, 26 drottn. i Portugul, reg. 34, 35 g. m. August af Leuchtenberg, 36 g. m. Ferdinand af Sachsen-Koburg, d. 53. — 11) M. Feodorovna, egentl. M. Sofia Pr:a Dagmar, dott. t . Krist. IX af Danm., f. 1847, 66 g. m. kejs. Alex. III af Ryssld. — 12) M. Stuart, dott. t. Jak. V af Skottld, f. 1542, drottn. af Skottld 43, 58 g. m, Frans II af Frankr., 60 änka, återvände 61 t. Skottld, 65 g. m. Henry Darnley, hkn hon 67 lät mörda, s. å. g. m. mördaren Bothwell o. tillfångatagen af adeln, afsade sig kronan, flydde 68 t. Engld, inspärrad ss. eng. kronpretendent, afrättad 87 Fotheringay. — 13) M. Teresia, dott. t. österr. kejs. Karl VI, f. 1717, 36 g. m. Frans Stefan af Lothringen, vid faderns död 40 kejs. af Österr. samt drottn. af Ungarn o. Böhmen, förlorade 48 Schlesien, antog 65 sonen Josef II t. medreg., d. 80.

mariage (-āsch), fr., äktenskap; ett slags kortspel.

Mariager, dan. st. på Nörrejylland v. M.-fjorden, 914 inv.

mariāner, medlemmar af ty. ordens frivilliga sjukvårdsförening.

Marianerna l. Ladronerna, utom Guam ty. ögrupp i Stilla haf., n. om Karolinerna, 626 kv.km., 2,400 inv. Religion. kristen; korallfiske. Hst. Agaña på ön Guajan. Uppt. 1521; 1668 sp.

Maria-Teresiaorden, österr. militärorden, stift. 1757; 3 klasser.

Maribo l. Mariebo, dan. st. på Låland v. M.-sj., 3,838 inv.

Marieberg, statsegendom i Sthm, t. 1778 porslinsbruk, t. 1811 styckgjuteri, 1817/84 högre artilleriläroverk; 1876 anlades ammunitionsfabriken; 85 förlades d. v. trängbataljonen t. M.; nu fälttelegrafkårens kasern.

Mariefred, st. i Söderml. l. v. Mälaren, 1,230 inv. 08. Priv. 1605. I närh. Gripsholms slott.

Marie-Galante (marī-galangt'), fr. ö bl. de små Antillerna nära Guadeloupe, 149 kv.km., 15,181 inv.

Mariehamn, st. på Åland, 600 inv. (svenskar). Priv. 1861.

Marienbad, böhm. st. o. badort, s. v. om Karlsbad, 4,588 inv.

marienglas, se gips.

Marienlyst, dan. badort nära Helsingör. Ford. lustslott.

Marienwerder, preuss. reg.-område i W.-Preussen, 17,556 kvkm., 897,666 inv. Hst. M., nära Weichseln, 8,300 inv.

Mariestad, residensst. i Skarab. l. vid Tidans utl. i Vänern, 4,313 inv. (08). Priv. 1583.

Mari Mihi, pseud. f. K. G. O. E. Lindqvist.

marīn, fr., en stats samtl. sjöväsen is. det militära.

marin|ād, fr., ett sl. vätska f. konserver. af kött o. fisk. -era, inlägga kött o. fisk i saltlake o. d.

Marīni, Gianbatt., it. skald, f. 1569 Neapel, d. där 25; upphofsm. till den efter M. uppkallade gm [ 553 ]svulstigh. o. vekligh. karakteris. litteraturen (marinism). Skr.: Adone (23) m. m.

marīn-målning, bildlig framställn. af sjö- l. strandscener.

marionett', fr., leddocka.

Mariotte (-ått'), Edm., fr. fys. o. mat., f. omkr. 1620, d. 84 Paris; uppställde d. efter M. ben. lagen, att volymerna af en o. sma vikt luft stå i omvändt förh. till de på dem verkande trycken. Förf.

Mariott'i, Luigi, pseud. för A. Gallenga.

maritīm, lat., hör. till haf l. (sjöväsen).

Maritz'a, fl. i europ. Turkiet, uppr. nära Rodopeberg., utf. i Egeiska haf., 450 km., omr. 54,000 kv.km.

Mārius, Cajus, rom. fälth., f. 157 f. K. Arpinum, konsnl 7 gngr, slog Jugurta 104, teutonerna 102 o. kimbrerna 101, stred 88 mot Sulla, d. 86 Rom.

Mark, fht., ty. rikets gränsld, is. mot öster, under en M.-grefve, hkns värdighet i 11:e årh. blef ärftlig.

Mark, ford. ty. grefsk. i Westfalen.

mark, från 1536/1604 Sveriges myntenhet; från 1600-talet vikt = 1 skålp. — Ny ty. myntenh. = 100 pfennige = 88,89 öre. 1 Köln. m. = 233 gram. Jfr guldvikt.

markattan, Cercopithecus quadrumana, gamla världens apor. Gröna m., C. sabæus L., i varma Afrika, röda M., C. ruber Cuvier, vid Senegal.

marketen'tare, person, s. und. manövrer l. i fält åtföljer trupper f. att mot betalning tillhandahålla mat o. dryck.

Markham (mārkäm), 1) Clements Rob., eng. geogr. o. resande f. 1830, 50/51 i Norra ishaf. f. Franklins eftersök., 52/54, 60/61 i S.-Amer., 65/66 i O.-Ind., 68 i Abessinien. Förf. 2) Albert Hastings, eng. geogr. o. polarforskare, f. 1841, besökte Baffinsviken 73, deltog i nordpolsexp. 75/76, 92 amiral. Förf.

markīs (fr. o. eng. marquis, it. marchese, sp. marques), adelstitel mel. hert. o. grefve; äfv. fallskärm framf. fönster o. d.

Marklīn, Gabriel, bibliogr., f. 1777 Västerb., d. 57 Uppsala. Samlare. Skr.: Catalogus disput. (20, 56; forts. af Lidénska katalogen).

markobrunner, utsökt Rhenvin fr. Markobrunn i Wiesbaden.

markomanner, german. folk; kommo 10 f. K. und. Markbod ifrån Main till Böhmen; krig med rom. 166 e. K., besegr. af dem 270, försvunno i 5:e årh.

markscheider, ty., »grufmätare»; ford. bergstatstjänsteman,

marktschreier, ford. ben. på kvacksalvare, s. uppträdde på marknader o. utbjöd sina varor.

Mark Twain (-twän), pseud. f. S. L. Clemens.

Mar'kus, evangelist, Petri lärj., förf. M:s' evangelium, följde Paulus på hans 1:a missionsresa; skall ha afrättats i Alexandria. Hans dag 25/4. Venezias skyddshelgon. Lejonet helgadt honom.

markör, fr., person, s. antecknar ett spels (is. biljardspels) gång.

Marlborough (mārlbörå), John Churchill, hert., eng. fälth. o. statsm., f. 1650, öfvergick 88 t. Vilhelm III, 01 öfverbefälh. i Nederländ., allsmäktig und. drottn. Anna, stred 03/09 i Tyskland o. Nederländ. mot fransmän., 11 stört, af Bolingbroke, 12 afsatt o. anklag., 14 generalissimus, d. 22.

Marlitt, E., pseud. f. E. John.

Marlowe (mārlå), Christofer, eng. dram., f, 1564, d. 93 London. Skr.: Doctor Faustus m. m.

Mar'marasjön, ford. Propontis, inhaf mel. M. Asien o. Europa, gm sund. vid Dardanellerna förb. med Egeiska o. gm Bosporen m. Svarta haf., 209 km. l., 75 km. b.

marmelād, fr., i socker inkokta, från kärnor befriade frukter.

Marmier (-miē), Xavier, fr. förf., f. 1809, d. i Paris 92. Skr. reseskildr., noveller m. m.

Marmont (-mång'), Aug. Frédér. [ 554 ]Louis Viesse de, fr. milit., f. 1774, tjänade und. Nap. I, 09 marsk. o. hert. af Ragusa, 11 öfverbefälh. i Portugal, 13 vid Möckern, försvarade 14 Paris, följde 30 Karl X i landsflykt, d. 52 Venezia. Förf.

Marmontel (-mångtel'), Jean Franç., fr. förf., f. 1723, 72 rikshist.-graf, d. 99. Skr. roman., operatext. m. m.

marmor, min., kristall. bergart af kolsyrad kalk, s. kan poleras. Hvit m. fr. Cararra, Paros, anv. i bildh. Brokig m. anv. s. beklädnadssten, t. mosaik m. m.; mussle-m. är rik på försteningar. Ruin-m. har ruinlika teckningar. M. kan färgas med alkoholhalt. färgblandn. Sveriges förnämsta m.-brott på Kolmården.

marmorhvitt, färg af fint slammad krita.

Marmor-kronīken, en på Paros funnen, nu i Oxford befintl. marmortafla m. kronol. öfversikt af grek. hist. från 1582/264 f. K.

Marne (marn), 1) bifl. t. Seine, t. h., uppr. på Långres' platå, utr. i Seine nära Paris, 525 km.; 2) dep. i n. ö. Frankrike, 8,205 kv.km., 432,822 inv. Hst. Châlons; 3) Haute-M., dep. s. o. om 2, 6,220 kv.km., 226,545 inv. Hst. Chaumont.

Marnix, Fillips van, holl. stats- o. vetenskapsm., f. 1538 Brüssel, deltog 65 i nederl. uppror.. 83 borgmästare i Antwerpen, kapitul. 85, d. 98 Leijden.

Marochetti (-ketti), Carlo, baron, it. bildh., f. 1805 Turin, fr. 48 i Engld, d. 68 Passy. Drottn. Viktorias o. hennes gemåls sarkofagfig. i Frogmore, ryttarstatyer i Turin m. m.

marodör, fr., armé åtföljande, kringstryk. o. plundr. slödder.

Marokk'o, Maghreb el-aksâ, sultanat i n. v. Afrika v. Atlanten o. Medelhaf., 439,240 kv.km., öfver 8 mill. inv. Berg: Atlas. Flod.: Muluja, Draa. Klimatet i allmänhet sundt. Huf.-när.: åkerbruk, boskapssköts., handel. Hstäder Fess samt M., vid foten af Atlas, omkr. 50,000 inv. Moskéer, palats. Sultan: Muley-Hafid, sed. 08.

marokäng, se saffian.

maronīter, krist. sekt i Syrien, uppkom 713/15 på Libanon, erkändes 1445 af påfven. 1860 nästan tillintetgjorda af druserna.

Ma'ros (-råsch), bifl. t. Teis, t. v., uppr. på Karpaterna, utr. vid Szegedin, 876 km., omr.: 44,000 kv.km.

Maros-Vasarhely (mārosch-vāsjarhelj), st. i Siebenbürgen v. Maros, 19,522 inv. Slott.

Marot (-rå), Clém., fr. skald, f. 1495, d. 44 Turin. Skr. epigr., psalm., sonett., ballader m. m. Saml. arb. (1876), 5 bd.

Marpingen, by nära Trier, 1,720 inv. Vallfartsort.

Marquesas-öarna (markēsas-), fr. ögrupp i Stilla haf. ö. om Sällskapsöarna, 1,274 kv.km., 4,300 inv. Uppt. 1595. Und. Frankrike 1842.

Marryat (märr'jät), Fred., eng. romanförf., f. 1792 London, d. 48 Langham. Talr. sjöroman.

Mars, 1) rom. myt., krigets gud, grekernas Ares. — 2) Årets 3:e månad, uppkall. eft. gud. M. — 3) Planet, närmast utanför jorden; medelafst. fr. solen 227 mill. km., näst Merkurius d. minsta planet.; har 2 månar.

Mars (marrs), Anne Françoise Hipp. Boutet-Monvel, kallad mademoiselle M., fr. skådesp., f. 1779 Paris, d. där 47.

Marsāla, st. på västkusten af Sicilien, 59,567 inv. Handel, is. med m.-vin.

marschall', i marken nedslag, påle, uppbär. bleckskålar m. lysämnen.

Marschner, Heinr. Aug., ty. komp., f. 1796, d. 61 Hannover ss. gen.-mus.-direkt. Komp. operor, kvartetter m. m.

Marseille (-sej'), Frankr. 3:e st., v. Medelh., 517,000 inv. Hamn, bisk., slott, palats, museer, målningsgallerier, zool. o. bot. trädg., observat., navigationsskola, stor hand. o. sjöfart. [ 555 ]marseljäsen, fr. revolutionssång, 1792 komp. af Rouget de Lisle i Strassburg.

marser, 1) italiskt folk i mel. Italien, 91/88 f. K. i förb. m. samniterna mot romarne; 2) german, folk vid nedre Rhen, nästan tillintetgjordt af Germanicus 14 o. 16 e. K.

Marsfältet, 1) (lat. Campus Martius) åt Mars invigd plats för vapenöfningar i gamla Rom; 2) se Paris.

Marsh (mārsch), Othniel Charl., n.-amerik. paleontol., f. 1831 N. York, sedan 66 prof. där, d. 99 New Haven, bekant för sina upptäckter i Rocky Mountains. Förf.

Marshall-öarna (märschöll-), ögrupp i Stilla haf. ö. om Karolinerna, 405 kv.km., omkring 15,000 inv. Sed. 1885 und. ty. protektorat.

marsipān, (af lat. Marci panis, Marku's bröd), bakverk af mandel o. socker.

marsk, sammandragen form af marskalk, omtalas i Sverige fr. 1268, urspr. tillsyningsm. öfver kgns hästar, sedan anförare i krig o. en af rikets högsta ämbetsm., fr. Gustaf I:s tid kallad riks.-m. — Ämbetet upphäfdes 1680.

marskalk, nylat., egentl. stalldräng; sederm. stallmästare, hög militär- o. hoftitel. Jfr. marsk.

Mars-la-Tour (marrs-la-tûr), fr. by v. om Metz, slag 16/8 1870.

Marsrevolutionen, i mars 1848 i Tyskland uppkomna oroligheter, hade liberala reformer till följd.

Marstrand, st. o. badort i Göteb. o. Bohus l., på M.-ön i Kattegatt; 1,782 inv. (08). Privil. 1442. Ofvanför staden den numera slopade fästn. Karlsten.

Marstrand, Vilh. Nikl., dan. mål., f. 1810 Köpenh., prof. 48, direkt, vid mål.-akad. 53, d. 73 Köpenh.

marsvinet, Cavia III., Glires. Vanl. m., C. cobaya Schreb., från S.-Amerika, 20/24 cm. l., husdjur.

Marsvinsholm, stort gods i Malmöhus l.

Mar'syas, gr. myt, blef lefvande flådd af Apollon, emedan han utmanat honom till täflan i flöjtspel.

Marta, Lazarus' syster. Luk. 10:38 o. f.

Marteau (-tå), Henri, fr. violin., f. 1874, har konserterat i Europa o. Amerika.

mart|er, gr., pina, kval. -era, pina, tortera.

Marthenholz, se Cæsalpinia.

Martiālis, Marc. Valerius, rom. skald, f. omkr. 42 e. K. i Spanien, d. 101 1. 102. Skr. epigram.

martiālisk, krigisk, manhaftig.

Martin, S:t, västind. ö bl. Små Antillerna, 99 kv.km., 6,800 inv. Tillh. till hälften Frankrike, till hälften Nederl. Hufvudorter: Marigot o. Philipsburg.

Martin, 1) d. hel., bisk. af Tour, f. omkr. 319 Ungarn, d. omkr. 400 i Candes. Dag 11/11 (Mårtens gås.) — 2) M. V, påfve, egentl. Odone Colonna, påfve 1417 t. sin död 31.

Martin, Elias, hist.-, genre- och landsk.-mål., f. 1739 Sthm, d. där 18. Landskap med vattenfall i Nationalmuseum m. m.

Martienau (-tinå), Harriet, eng. förf:a, f. 1802 Norwich, d. 76. Skr. barnböcker, reseskildr., social-tendent. berätt. m. m.

Martin'ez de Campos y Anton, Arsenio, sp. gen. o. statsman, f. 1834, deltog i kriget mot Marokko, på Cuba o. mot carlisterna, utropade 74 Alfons XII till kon., slutade 76 carlistkrig., 81/83 krigsmin., d. 00 Larauz.

Martin'ez de la Rosa, don Franc., sp. statsm. o. dram., f. 1789 Granada, 22, 34/37 min.-pres., landsflykt. 23/33, 58 statsrådspres., d. 62 Madrid.

Martinique (-nick'), fr. ö i V.-Indien, 988 kv.-km., 207.011 inv. Hst. Fort-de-France. Uppt. 1502 af Colombo. Sed. 1675 med undant. af korta mellantider franskt.

Mar'tius, Karl Friedr. Phil. v., ty. naturforsk., f. 1794 Erlangen, 17/20 i Brasilien, därifr. han medförde 7,000 växtarter, 26 prof. i München, d. där 68. Förf.

[ 556 ]martyrer, gr., sdna s. under förföljelserna mot de kristne ledo döden för sin tro; blefvo vanl. förklarade för helgon.

marulk, Lophius piscatorius L., hör t. de taggfeniga fiskarna, hufvudet mer än 1/3 af kroppslängden, 89 cm. l. Sparsamt i Öresund och Kattegatt.

Marx, 1) Ad. Bernh., ty. mus.-förf., f. 1799 Halle, d. 66 ss. prof. där. Skr. kompositions-, musiklära m. m. — 2) Karl, ty. socialist o.förf.,f. 1818 Trier, grund. 64 i London den s. k. internationalen, d. där 83. Skr.: Das Kapital m. m.

Maryland (mēriländ), förk. Md, n.-amer. fristat v. Atlanten, 31,848 kv.-km., 1,188,044 inv. Mildt klimat. Produkter: kol, järn, koppar. Hst. Annapolis.

marzipān, it., se marsipan.

maräng', fr., ett slags bakverk af ägghvita o. strösocker.

Masaccio (-satt'jå), eg. Tommaso Guidi, it. mål., f. 1401, d. 1428 Rom.

Masaniell'o, egentl. Tommaso Aniello, neapol. upprorsman, f. 1622 Amalfi, fiskare, ledde 47 uppror, mot Spanien, mördad s. å. Hjälten i operan »Den stumma från Portici.»

Masa'ua, st. i egentl. Sudan. v. Röda haf., 7,775 inv. Sed. febr. 1885 besatt af italienarne. Från 1865 utgångspunkt f. sv. missionsverksamh. i Afrika.

Mascarenhas (-ren'jas) l. Maskarenerna, ögrupp i Ind. haf. ö. om Madagaskar, består af öarna Mauritius, Réunion, Rodriguez.

Mascagni (-kann'ji), Pietro, it. operakomp., f. 1863 Livorno, sed. 03 direktör f. rom. musiksällskapet. Komp. opera Cavalleria rusticana (90), L'amico Fritz m. fl.

mascaron (-rang'), fr., arkit., grinande ansikte till prydn. på dörrar, brunnar o. d.

masculīnum, lat., gram., manligt kön.

Maschonaland, del af brit. Sambesi i Afrika, omkr. 20,000 inv.

Masenderān, pers. prov. vid Kaspiska hafvet, omkr. 27,000 kv.km., omkr. 200,000 inv., fruktbart. Hst. Sari.

Masiniss'a, numidisk furste, i 2:a pun. krig. fr. 212 f. K. mot Kartago, från 202 mot Rom. 201 kon. i Numidien, d. 149.

Māsius, Karl Wilh. Herm., ty. pedag., f. 1818, sed. 62 prof. i Leipzig, d. där 93. Skr.: Die Thierwelt (öfvers. på sv.) m. m.

mask, fr., lösansikte för att dölja eget ansikte l. framställa ngn viss karaktär; person klädd i m. o. i vidsträckt bemärk. hvarje dräkt t. en m. -era, förkläda, dölja. -erād, bal af maskerade personer.

maskar, Vermes L., en provins inom djurriket, delas i ring-m., Annelida, stjärn-m., Gephyrea, hjuldjur, Rotatoria, tråd-m., Nematodes, hak-m., Acanthocephali, och platt-m., Plathelminthes.

Maskat l. Oman, sultanat vid ö. kusten af Arabien, vid M.-viken, 194,200 kv.km., omkring 1 mill. inv. Hst. M. vid M.-viken, omkr. 40,000 inv. Hamn, handel; fästning.

maskīner, lat., mer l. mindre smnsatta verktyg l. instr. för att understödja, bespara l. helt o. hållet ersätta mskokraften samt för att höja arbetets kvantitet, kvalitet o. billighet, delas i kraft-m, (ång-, gas-m.), mellan-m. (transmissioner) o. arbets-m., (svarfvar, kvarnar m. m.).

maskinerī = maskin l. smnsättning af flere maskiner.

maskopī, (förvrängn. af holl. maatschappij, handelssällskap), hemlig förbindelse, hemligt samråd.

maskros, Taraxacum officinale Web., Synanthereæ, allm. i hela Skandinavien.

maskulīn, lat, till mankön hörande.

Maspero (-prå), Gaston Cam. Charl., fr. egyptol., f. 1846 Paris, 74 prof. där, 81/86 direkt, för bulakmuseet i Kairo, sed. 87 i Paris.

Masque de fer, se Järnmasken.

[ 557 ]Masreliez (maröljē), Louis Adr., hist.-mål., f. 1747 Paris, kom s. späd till Sverige, 84 prof., 05 direkt. för mål.-akad., d. 10 Sthm. Priamos hos Akilleus m. m.

mass'a, negerspr., herre, husbonde.

Massa Carrāra, ford. it. hertigd., sed. 1859 jämte Modena it. provins. M., 1,781 kv.km., 174,400 inv. Hst. Massa, 5,000 inv.; bisk.

Massachusetts (-tjû'setts), förk. Mass., n.-amer. fristat v. Atlant., 21,535 kv.km., 2,900,000 inv. Huf.-när.: åkerbr., industri, fiske, handel. Hst. Boston.

massage (-sāsch), fr., mek. behandl. af sjukd., bestående i knådande, strykande, tryckande, klappande af musklerna.

massagēter, forntida nomadfolk i Central-Asien.

massak'er, fr., massmord, blodbad.

Massé, Victor, fr. komp., f. 1822, d. 84 Paris. Talr. operor.

Masséna, André, fr. milit., f. 1758 Nizza, sed. 78 i fr. tjänst, slog ryssarne 99 Zürich, 1800 öfverbefälh. i Ital., 04 marsk., 07 hert. af Rivoli, 09 furste af Essling, 10/11 öfverbefälhaf. i Portugal, 14 pär, d. 17 Paris.

Massenet (-sönä), Jules Emile Frédr., fr. komp., f. 1842, 78 prof. Paris. Komp. operor, orkesterverk, klavérstycken m. m.

massēra, fr., behandla m. massage.

Massil'ia, lat. namn på Marseille, (se d. o.).

Massillon (-sijång'), Jean Bapt., fr. teol., f. 1663 Hyéres, 04 Ludv. XIV:s hofpred., 17 bisk. i Clermont, d. 42. Förf.

Massinger (mäss'indschör), Phil., eng. dram., f. 1584, d. 40 London. Skr.: The duke of Milan m. m.

massīv, fr., tät, tjock, alltigm af sma ämne.

massorēter, jud. skriftlärde, s. samlade gramm. o. krit. anm. (massorā) till G. T.

Mastāi-Ferretti, se Pius IX.

mas'tix, tekn., färglöst l. gulaktigt harts af Pistacia Lentiscus L. på Kios; delv. lösl. i alkohol; anv. t. rök- o. tandpulv., kittfernissa m. m. Tuggas i orienten.

mastodon'ten, gr., fossil mångklöfv. m. stora stöttänder, i Europas o. Indiens tertiär- o. N.-Amerikas diluvialform.

māsur, ty., is. hos björk o. lönn förekom, missbildn. gm förhindrande af ordentl. årsringars bildande.

Matabēlelandet, hufvudsakl. beståndsdel af det forn. M.-riket i s. ö. Afrika, del af det brit. skydds-områd. Syd-Rhodesia, 187,600 inv. Stad Buluvajo.

matadōr, sp., förnämste tjurfäktaren i Spanien; högsta korten i vissa spel; viktig, mäktig man.

Matamōros, st. i Mexico vid Rio grandes utl. i Mex. vik., omkr. 8,347 inv. Hamn.

Matapān, Kap M., näst Tariffa Europas sydligaste spets.

Matark, sp. st. vid Medelhaf., 19,704 inv. Industri.

match (mätsch), eng., spel, täfling.

maté, ett af de torkade bladen af Ilex Paraguayensis beredt te, särsk. anv. i Syd-Amer. Kallas äfven Paraguayté.

Matejko, Jan Alojzy, polsk hist.-mål., f. 1838 Krakov, 73/85 direkt. för konstskolan där, d. 93.

matematīk, gr., vetensk. om storhet.; delas i ren m., (aritmetik, algebra, geometri, differential- o. integralkalkyl m. m.) o. tillämpad m. (mekanik m. underafd., astronomi, geodesi m. m.).

māter dolorōsa, lat., den öfv. Jesu död sörjande modern.

materiāl, lat., råämne; allt f. ett visst företag erforderligt.

materialism', den lära, enligt hkn materien l. det sinnligt förnimbara är grundvalen f. alla fysiska o. psykiska fenomen. Hvad materien själf är, är icke bestämdt. Alla teorier om m. sluta med motsägelser.

matēri|e, lat., kroppsl. ämne i mots. till form l. kraft. -ell, kroppslig, syftande på kroppsl. ämnen.

[ 558 ]Mathieu (-tiö), Claude Louis, fr. astron., f. 1783, d. 75 ss. prof. Paris. Und. 30 år utg.: Ann. du bureau des longitudes.

Matilda, markgref. af Toscana, f. 1046, gift med Gottfrids af Bouillon onkel Gottfrid af Lothringen. Ifrig anhäng. af Gregorius VII, testamenter. hon alla sina besittningar t. kyrkan, d. 15.

matiné, fr., morgon-, förmiddagskonsert l. spektakel.

matjes-sill, holl., eg. jungfrusill, den bästa holl. delikatessill.

Mato Grosso, stat i Brasil., 1,379, 651 kv.km., 92,827 inv. Hst. Cuyàba.

Matra, gren i Ungarn af Karpaterna.

matrik'el, lat., namnförteckn., stamrulla, inskrifningsbok.

matrīs, fr., gjutform f. stilar. Mots.: patris.

matrōna, lat., ärevörd. äldre gift fruntimmer.

matsmältning, fysiol., d. process, hvarigm födan förändras, så att den assimileras med magsaften. Därtill tjäna saliven, magsaften, s. innehåller pepsin, salt- o. mjölksyra samt salter, gallan, bukspottkörtelns sekret, tarmsaften samt äfv. mag- o. tarmmusklernas mekan. arbete, hvarigm födan förarbetas i mindre partiklar.

matstrupe, det muskulösa, cylindriska rör, s. ligger mel. luftstrupen o. ryggraden o. från svalget leder t. magen, i hkn det inmynnar vid cardia.

Matterhorn, bergpass på Penniniska alp. på gränsen mel. Wallis o. Italien, 4,482 m.

Mattēus, evangelist, Jesu lärjunge, förf. af det eft. M. ben. evangeliet, urspr. tulltjänsteman, skall ha lidit martyrdöd. i Etiopien. Dag 21/9.

Mattheson, Joh., ty. musikförf., f. 1681 Hamburg, d. 64. Skr. generalbasskolor m. m.

Mattīas, en af Jesu lärj., gm lottdragning apostel i Judas Iskariots ställe. Dag 24/2.

Mattias, 1) M., ty. kejs., son t. Maximilian II, f. 1557, kejs. 12, kon. af Ungarn 18, d. 19. — 2) M. Corvinus, son t. Joh. Hunyad, f. 1443, kon. i Ung. 58, tillbakaslog turkarne, gynnade konst o. vetensk., eröfr. 85 en del af Österrike jämte Wien, d. där 90.

Mattis, pseud. f. M:a Lundström.

maturitēt, lat., mogenhet. -s före läroverksstadgan af d. 18/2 05 benämn. för afgångsexam. fr. högre allm. läroverk.

Maubeuge (måbösch), fr. befäst st. vid Sambre, 12,970 inv.

Maupassant (måpassang'), Guy de, fr. förf., f. 1850 Normandie, d. 93 vid Paris, anhäng. af den rationalist. skolan, skref lyriska dikter-romaner, noveller m. m

Maupertuis (måpertyī), Pierre Louis Moreau de, fr. mat, f. 1698 St. Malo, 41 pres. f. akad. i Berlin, d. 59 Basel. Förf.

Mauretānien, g. geogr., n. v. del. af Afrika, nuv. Marokko.

Mauritius l. Ile (Isle) de France, den största af Maskarenerna (se d. o.) 1,826 kv.km., 373,336 inv. Mildt o. sundt klimat. Produkt.: socker, ris, kaffe, indigo, bomull. Hst. Port Louis. Sed. 1814 eng.

Mauritius- o. Lazarus-orden, it. orden, stift. 1434; 5 klass.

Maury (måri), Matthew Fontaine, amer. hydrogr., f. 1807 Virginia, 44 förestånd. för sjöobs. i Washington, d. 73 Lexington. Uppfann vind- o. regnkart. Förf.

Mauser, Wilh., ty. tekn., f. 1834, d. 82. Uppfann det efter M. ben. infanterigeväret.

Mausōlos, kon. i Karien 377/53 f. K.; bekant för den af hans gemål Artemisia öfver honom uppresta praktfulla graf (mausolé).

mauvais (måvä), fr., dålig; m. sujet (-sysché), »dåligt subjekt», utsväfvande sälle.

Maxen'tius, 306 e. K. rom. kejs., drunknade 312 i Tiber i slag. mot Constantinus.

maxill', lat., ent, insekternas andra käkpar.

Max'im, Hiram, am. ingenjör, f. 1840, konstruerade 83 en automat, [ 559 ]mitraljös., 09 ljudlösa gevär o. kanoner.

maxīm, lat., grundsats.

Maximiānus, Marius Aurelius Valer., 286/305 rom. kejs., flydde 308 t. Gallien, sökte störta Constantin d. st., dödades 310 i Massilia.

Maximīlian, kurfurstar af Baiern: 1) M. I., son till hert. Vilh. V af B., f. 1573 Landshut, uppfostrades af jesuiter, reg. 97, 09 i spetsen för kat. ligan, segr. 19 vid Prag, kurfurste 23, d. 51 Ingolstadt. — Hans sonson 2) M. II Maria Emanuel, son t. Ferd. Maria, f. 1662, reg. 79, hjälpte 83 att befria Wien, 92 ståth. i sp. Nederländ., 06 f. förbund m. Frankr. i riksakt, 14 återinsatt, d. 26. — Hans sonson 3) M. III Jos., son t. kejs. Karl VII, f. 1727, reg. 45, d. 77. — Kgr af Baiern: 4) M. I Jos., son t. prins Fredr. af Zweibrücken-Birchenfeld, f. 1756, 95 reg. i Zweibrücken, 99 kurfurste af Baiern, i förbund m. Napoleon I, 06 kon., 13 på de allierades sida, d. 25; ytterst älskad af folket. — Hans brorson 5) M. II Jos., son till kon. Ludv. I, f. 1811, reg. 48, d. 64; gynnade vetenskap o. konst. — Rom.-ty. kejs.: 6) M. I, son t. kejs. Fredr. III, f. 1459, 77 g. m. Maria af Burgund, 86 kon., 93 kejs., införde 95 »evig landsfred», stred i Italien mot Venezia o. Frankrike, d. 19Wels, kallad  »den siste riddaren». Förf. — Hans sonsons son 7) M. II, f. 1527 Wien, kon. af Böhmen 62, af Ungarn 63, kejs. 64, d. 76. Beviljade protest, fri religionsöfning. — 8) M. (Ferd. M. Jos.), bror till kejs. Frans Josef af Österrike, f. 1832 Wien, 57 g. m. Charlotte af Belgien, 57/59 gen -guv. i Lombardiet, 63 gm Napoleon III:s inflyt. kejs. i Mexico, höll 64 sitt intåg, 67 af republik. inneslut. i Queretaro o. skjuten.

Maximīlians-orden, bai. ord., stiftad 1853; 1 klass.

Maximīnus, 1) Caj. Jul. Verus M., kallad trakiern, rom. kejs. 235, mördad af sina egna sold. 238. — 2) Caj. Galer. Valer. M., 307 rom. kejs., 313 slagen af Licinius vid Adrianopel, dödade sig själf s. å.

max'imum, lat., d. största, högsta.

Max-Josefsorden, bai. ord., stift. 1806; 3 klasser.

May (mä), Sir Thom. Erskine, lord Farnborough, eng. förf., f. 1815, sedan 56 sekreter. i underhuset, d. 86. Skr. i politik.

Mayenne (majänn'), dep. i n. v. Frankrike, 5,212 kv.km., 313,103 inv. Hst. Laval.

Mayfair (me'fär), eng., en ö. om Hyde Park i London belägen förnämlig stadsdel.

Mayo (mäo), irl. grefsk. v. Atl. hafv., 5,507 kv.km., 202,627 inv. Hst. Castlebar.

mayonnaise (-jånnäs), se majonnäs.

mayor (mär), högsta magistr.-person i eng. stad (utom London, Dublin o. York).

mazagran (-sagrang')> fr., kaffe i ett glas; namnet eft. den algeriska byn M.

Mazarin (-saräng'), egentl. Mazarini, Jules, fr. statsm., f. 1602 Pescina, 32 präst, 42 kardinal 43 min. efter Richelieu, 51/53 fördrifven från Paris, d. 61 Vincennes. Reger. energ., men despot.

Mazepp'a, Ivan Stefanovitsch, kosakhetman, f. 1644, 87 hetman, 98 af Peter d. st. utn. till furste af Ukraine, 09 med Karl XII, flydde eft. Pultavaslaget till Bender, där han s. å. intog gift.

Mazérska kvartettsällskapet, ett på grund af donat. af grossh. Joh. Mazér (f. 1790, d. 47) 1849 bildadt sällsk. för idkande af »kvartett- o. kammarmusik.»

mazurka, se masurka.

Mazzīni, Guiseppe, it. agitator, f. 1805 Genua, grund. 32 i Marseille »det unga Italien», 33 in contumaciam dömd till döden, 42/48 i London, 49 rom. triumvir, åter [ 560 ]t. London s. å., först 70 t. Italien, d. 72 Pisa.

Md, förk. för n.-amer. stat. Maryland.

Me, förk. för n.-amer. stat. Maine.

mean'der, arkit., slingrande, vriden prydnad.

Meath (mīdh), vanl. kalladt East (īst) M., irl. grefsk. vid Irl. sjön, 2,346 kv.km., 67,463 inv. Hst. Trim.

Mechelin, Leo, finsk jurist, f. 1839, 82/90 chef för finansdep., 03/04 landsförvist, sed. 05 i senaten.

Mecheln, fr. Malines, belg. st. v. Dyle, 59,000 inv., ärkeb., domk., mus.-akad., handel o. industri.

Meckel, Jon. Friedr., ty. anat., f. 1781 Halle, d. 33 ss. prof. där. Bek. f. sitt syst. i jämf. anatomi. Förf.

Mecklenburg-Schwerin, ty. storhertigd. v. Östersj., 13,162 kv.km., 625,000 inv. Rel. evang. Hst. Schwerin o. Ludwigslust. Öfr. st. Wismar, Rostock, Güstrow m. fl. Nuv. storhert.: Fredrik Frans IV, sin fars eftertr. 97, tilltr. reg. 01.

Mecklenburg-Strelitz, ty. storhertigd., s. o. om M.-Schw., 2,930 kv.km., 103,451 inv. Relig. evangelisk. Hst. Neu-Strelitz. Nuv. storhert.: Adolf Fredrik, sed. 04.

medalj, fr., skåde-, minnes- l. belöningspenning.

medaljong', fr., stor skåde- l. minnespenning, litet fodral för porträtt o. d.

Medeia (-ej'-), lat. Medēa, gr. myt., dotter till kon. Aietes i Kolkis, af Iason, hkn hon förhjälpte till gyllene skinnet, bortförd, sedan öfvergifven; dödade sina barn o. flydde.

Medelhafvet, jordens största inhaf, mel. Europa, Asien o. Afrika, m. Marmarasj, 2,885,500 kv.km. Delar: Egeiska, Joniska, Adriatiska, Tyrrheniska haf., Genua- o. Lejonviken, St. o. Lilla Syrten. Står gm Gibraltars sund i förbindelse med Atlanten.

medelhögtyska, se tyska språket o. litteraturen.

medellifslängden l. med.-åldern f. alla und. en viss period aflidna var i Sverige 1871/80 för mannen 45 o. för kvinnan 49 år mot resp. 42 o. 46 und. perioden 1856/70. Åren 1901/05 utgjorde dödssiffran 15,5 på hvarje tusental inv.

Medelpad, landsk. i Norrland, gränsar i n. v. t. Jämtland, i n. o. t. Ångermanland, i ö. till Bottniska viken, i s. till Hälsingland, i v. till Härjedalen, 7,353 kv.km. Vattendrag: Indalsälfven, Ljungan. M. är i v. bergigt, mot kusten tämlig. lågländt. Huf.-när.: skogsskötsel. M. bildar jämte Ångermanld Västernorrlds l. St. Sundsvall.

medelproportional, mat., = kvadratrot. ur prod. af 2 tal.

medelpunkt, den pkt i en kroklinje (cirkeln, ellipsen, hyperbeln m. fl.), s. tudelar alla gm den gående kordor.

medeltal, mat., erhålles gm talens addition o. summans delning med talens antal.

medeltiden, tidrymden från slutet af folkvandringarna l. västrom. rikets fall (476 e. K.) till Amerikas upptäckande l. reformat. början.

Medevi, hälsobrunn i Östergötl. l., 3 mil från Askersund.

mediation, lat., förmedling.

mediatisērade kallas de forna »riksomedelbara» ty. områden (furstendöm., grefsk., städer), s. med förbehåll af vissa företrädesrättigheter underkastats en större stats suveränitet.

Mēdici (-tji), ber. florentinsk familj, bekant i slutet af 13:e årh.: 1) Cosimo, f. 1389, 35 republikens hufvudman, d. 64; förrskön. staden, gynnade vetensk. o. konst liksom hans brorson 2) Lorenzo, f. 1449, pres. 69, d. 92. — Hans sonsons son 3) Alessandro, 1531 ärftl. hert. af Toscana, mörd. 37. — 4) Cosimo, f. 1519, storhert. af Toscana, d. 74. Ätten utdog 1737. Jfr Katarina o. Maria af M.

[ 561 ]medicīn, lat., vetenskap. om människans friska o. sjuka tillsånd samt konsten att förebygga o. bota sjukdomar, ursprungl. rent empirisk m. vidskepl. o. religiösa inblandn., först af Hippokrates utbild. till konst o. vetensk. Man särskiljer d. egentl. m. jämte patologi o. terapi från den preventiva m. l. hygienen.

medicinēra, medelt.-lat., begagna läkemedel.

Mēdien, g. geogr., landsk. i Asien, mel. Kasp. haf., Armenien, Assyrien, Susiana, Persis, Partien o. Hyrkanien; mycket bergigt; und. 7:e o. 6:e årh. f. K. makt. kon.-rike. 559 f. K. införl. m. Persien.

medievāl, hör. till medeltiden; ett slags boktrycksstil.

medikament', lat., läkemedel.

Medīna, st. i Arabien i landsk. Hedschas, 40,000 inv. Ber. moské m. Mohammeds graf. Vallfartsort.

Meding, Osk. (pseud. Gregor Samarov), ty. skriftst, f. 1829, se- 73 i Berlin, d. 03 Charlottenburg. Skr. romaner, memoarer m. m., många öfvers. på sv.

mēdio, lat., i midten.

Mediolānum, se Milano.

medit|ation, lat., eftertänkande, öfvervägande. -era, eftertänka, grunda.

mēdium, lat., midt; medelväg, hjälpmedel; fys., omgifvande ämne; spirit., person, gm hkn andarna uppenbara sig.

medschīdie, turk. guldmynt = 100 piaster = 16,60 kr., (5 guld-m. = 1 pund = omkr. 83,76 kr.). — 1 silfver-m. = 20 piaster = omkr. 3,35 kr.

medschīdie-orden, turk. orden, stift. 1861; 4 klasser.

Medoc, (-dock') rödt Bordeaux-vin från M. i fr. dep. Gironde.

Medūsa, se gorgoner, maneter.

Meerane, fabr.-st. i kon.-riket Sachsen, 24,994 inv.

meeting (mīting), i England o. N.-Amer. folkförsaml. f. rådslående om allm. angelägenh.

Mefistōfeles, en ur folksagan lånad ben. på djäfvulen.

mefitisk, lat., stinkande, kväfvande (lukt).

mega, gr., i sms. »stor».

Megaira (-gaj-'), lat. Megæra, se erinnyer.

megalīter, gr., af stora stenblock bestående minnesmärken från forntiden, is. i v. och n. Europa.

Megalōpolis, g. geogr., hst. i Arkadien.

Megara, g. geogr., hst. i gaml. gr. landsk. Megaris, mel. Attika o. Korint.

megatērium, lat., fossilt djur af sengångarnas släkte, i S. Amerikas diluvialformation.

Megära, gr., »argsint kvinna», se erinnyer.

Megerle, se Abraham a S:a Clara.

Mēhemed Ali, v. kon. af Egypt., f. 1769 Kavala (Makedonien), kom 99 ss. soldat till Egypt., 05 pascha, utrotade 11 mamlukerna, eröfr. 31 Syrien, s. han 41 återställde till Turkiet mot erkännande af hans ståthållarskaps ärftlighet, d. 49; verkade f. reform, eft. europ. mönster, men despotiskt.

Mēhemed Ali Pascha, egentl. Karl Detroy, turk. gen., f. 1827 Brandenb., kom 43 s. skeppsgosse t. Turkiet, mohammedan, 77 öfverbefälh. i Bulgarien, 78 vid Berlinkongressen, s. å. mörd. i Albanien af rebeller.

Mehlen, Berent v., f. i slutet af 1400-talet, 21 i sv. tjänst, 23 riks-r., stämplade mot Gustaf I, und. grefvefejden mot Sverige.

Méhul (meyl), Étienne Henri, fr. komp., f. 1763, 95 prof. vid konservat. i Paris, d. där 17. Komp. Josef i Egypten m. fl.

Meijer, 1) Karl Fredr., milit., förf., f. 1791, d. 72 ss. gen.-löjtn. Skr. om kriget mel. Sverige o. Danmark 1808/09. — 2) Bernhard, lit.-hist., f. 1848, var under en lång följd af år red. för Nord. Familjebok. Skr. Svenskt lit.-lex. m. m.

Meilhac (mejack'), Henri, fr. dram., [ 562 ]f. 1832 Paris, d. där 97. Skr. talr. komedier (Frou-Frou bl. a.) o. librett. (en del tills. med Halévy) m. m.

Meiningen, residens- o. hst. i hertigd. Sachsen-M. vid Verra, 15,949 inv. Slott, fabr. v. Elbe. Domkyrka, berömd porslinsfabr.

Meissen, st. i kon.-rik. Sachsen.

Meissner, 1) Karl Hjalm., mus., f. 1865 Hälsingf., kapellmäst. vid K. Operan 08/10, musikdir. vid Kalm.-reg. från 1887. — Dennes hustru 2) Emma Olivia Ekström, f. Berg 66, operettsång., debut. på Söd. Teat. i Sthm 88; fr. 97 vid Ranfts teat.

Meissonier (mäsonjē), Erneste, fr. mål., f. 1815 Lyon, d. 91 Paris. Hans mestadels små, men högt betalda dukar äro dels genretaflor, dels bataljstycken.

mekan|īk, gr., fys., läran om lagarna för kroppars jämnvikt (statik) o. rörelse (dynamik), hvilar på lagar, bekräftade genom försök o. först satta i system af Newton. -iker, person, som är kunnig i mekanik; förfärdigare af fysikal., astron. o. matem. instrument. -isk, maskinmässig; omedveten. -ism', en maskins verkande delar.

Mekhong, fl. i Bortre Indien o. Kina, uppr. på ö. Himalaja, utf., bild. ett delta, i s. Kin. haf., omkr. 42,000 km. l.

Mekines, st. i inre Marokko, 50/ 60,000 inv. Sultanens sommarresidens.

Mekka, arab. st. i Hedschas, 60,000 inv. Moskéer, Kaaba, vallfartsort ss. Mohammeds födelseort.

Mekkabalsam, se Balsamodendron.

Melac', fr. gref. o. gen., härjade 1689 på Ludv. XIV:s befalln. Pfalz, föll 09 i slag. vid Malplaquet.

Melanch'thon (Schwarzerd), Phil., ty. teol. o. reformat, f. 1497 Bretten (Pfalz), 18 prof. i Wittenberg, uppträdde sed. 19 i skrifter för Luthers sak, delt. 28 i reform, gmförande i Sachsen, förf. 30 Augsburg. bekännelsen o. 31 dess Apologi, deltog i alla förlikningsförsök med katolikerna, angreps på det häftig. af de stränga lutheranerna f. antag. af Leipzigs interim o. sin böjelse f. Calvins nattvardslära o. synergismen, d. 60 Wittenberg; för sin stora lärdom kallad »Præceptor Germaniæ».

Melander, Anders, präst, f. 1801, d. 67 ss. kyrkoh. i Skeninge. Skr.: Grek.-sv. handlex. till N. T. m. m.

Melanderhjelm (förut Melander), Daniel, mat., f. 1726, d. 10 ss. f. d. prof. i Upps. Skr.: Fundamenta astronomiæ m. m.

meistersinger (maj-), se mästersångare.

Melanēsien, de af papuas bebodda öarna i Stilla hafvet.

melanīt, min., brun l. svart granat.

melankolī, gr., läk., själssjukdom yttrande sig i dyster sinnesstämning, likgiltighet för den yttre världen, slöhet.

melass', sista produkten vid sockerfabrikationen; inneh. jämte oförändr. socker många salter, slemsubstanser o. svårkristalliserande socker; förarbetas på socker och sprit. Kreatursfoder.

Melba, Nelly, konstnärsnamn f. Minnie Armstrong, f. Mitchel, austral. sångerska, f. 1865 Melbourne, har uppträdt i Europa, bl. a. i Sthm (93).

Mel'bourne (-börn), hst. i eng. kolon. Victoria i s. Australien, vid Bas-sundet, 538,000 inv. Univ., bisk., pal., mus., bot. trädg., observat., hamn. Grundl. 1837.

Meleagros (lat. Meleāger), gr. myt., argonaut, dödade kalydon. vildsvinet o. 3 morbröder, dog, emed. hans mor brände upp ett vedträ, hvarvid hans lif enl. oraklet var fäst.

melēr|a, fr., blanda. -ad, om tyg: spräcklig.

Melikow, se Loris-M.

Melilōtus Tourn. Papilionaceæ. M. officinalis Willd., allmän; kreatursfoder, officinell.

Melīn, 1) Hans Magn., teol., förf., f. 1805, 47 prof. i Lund, 65 dom. [ 563 ]prost där, medl. af sv. akad., d. 77. Skr.: Predikningar, Handlex. öf. gr. spr. m. m. Öfvers. Goethes Faust. II. — 2) Karl Alfr., skald, f. 49 Utö, Sthms l., fil. d:r 75, lekt. i Sthm sed. 03, ledarn, af Sv. Akad. 98. Skr.: Humleplockningen (82), Prinsessan o. svennen (85), sagosp. Snöhvit (97) m. m.

Melingue (meläng'), Luc., fr. mål., f. 1841 Paris, d. 89.

meliss, Melissa L., Labiatæ. M. officinalis L., i s. Europa, sydv. Asien; trädgårdsväxt; lämn. eter. olja o. tesurrogat.

Melkisēdek, jud. präst-kon. i Salem (Jerusalem) på Abrahams tid (1 Moseb. 14); messiastyp.

Mellan-Amerika, se Central-Amerika.

mellangärdet, lat. diaphragma, den tjocka, muskulösa hud, s. med öppningar f. blodkärlens o. matstrupens gmgång skiljer bröst- o. bukhålan.

Mellin, Gust. Henr., präst, förf., f. 1803, d. 76 ss. kyrkoh. i Lunds stift. Skr.: Blomman på Kinnekulle, Sveriges sista strid, nov. m. m.

melod|ī, gr., anordnad följd af med haa öfverensstäm. toner till skillnad från harmoni. -īk, melodilära.

melodrām, gr., af musik beledsagad, själfständ. l. i ett drama förekom. deklamation.

melon, se gurksläktet.

melonkaktus, Melocactus Dec., Cacteæ, i S.-Amer., V.-Indien; ätbara frukter, prydnadsväxt.

melōnträdet, se Carica.

Melōs, g. geogr., se Milo.

Melpome'ne, gr. myt., en af muserna, sorgspelets gudinna.

Melusīna, enl. sagan en hafsgudinna o. stammor för fr. familjen Lusignan.

Melville (-vill'), 1) ö v. Australiens nordkust; 2) ö i Norra ishaf. n. v. om Boothia Felix; 3) halfö i Hudsonsvik.

membrān, lat., hud; pergament.

membrum, lat., lem, medlem.

Memel, 1) st. i Ost-Preussen vid Kurisches haff, 20,687 inv. Hamn, varf. 2) flod, se Niemen.

memen'to, lat., »kom i håg!»; minnestecken. M. möri, tänk på döden!

Mem'fis, g. geogr., nedre Egyptens hst. vid Nilen, anlagd af kon. Menes; förfallen sed. 525 f. K.

Memling, Hans, flandr. mål., lefde i Brügge, d. där 1495.

Mem'non, gr. myt., etiop. furste i förbund m. trojanerna, dödades af Akilleus. M:s-stoden, kolossal stenbild (monolit) vid Tebe i Egypten, klingade i soluppgång, i följd af temperaturombyte.

memoārer, fr., minnesteckningar.

memorābel, lat., minnes-, tänkvärd.

memoran'dum, lat., anteckningsvärdt; anteckning, anmärkning.

memoriāl, lat., inlaga, betänkande; hand., dagbok.

Mem'phis, st. i Tennessee (N.-Amer.) v. Mississippi, 113,669 inv.

Menabrēa, Federigo Luigi, it. gref. o. statsm., f. 1809 Chambéry, 59 gen., 61 sjömin., 67/69 min.-pres., sedan 76 sändeb. i London, d. 96 Chambéry.

menād, gr. = bacchantinna.

menageri (-scherī), fr., saml. af lefv. in- o. utländska djur.

Menai-sundet (mēnä-), mellan Wales o. ön Anglesea; däröfver Britanniabron.

Me'nam, fl. i Siam, uppr. vid Kinas s. gräns, utf. nära Bangkok i Siamviken, 1,500 km. l.

Menan'dros (lat. Menan'der), gr. skald, f. 342 f. K. Athen, d. 290; representant f. den s. k. »nya» gr. komedien.

Mendeli (ford. Pentelikon), berg n.o. om Athen, 1,110 m. h.

Mendelssohn, 1) Moses, ty. köpman o. filos, af jud. härkomst, f. 1729 Dessau, d. 86 Berlin. Lessings vän. Saml. skrift., utg. 1880, 2 bd. — Hans sonson 2) M. Bartholdy, Felix, ty. komp., f. 1809 Hamburg, d. 47 Leipzig ss. förest. [ 564 ]f. det af honom grund. konservat. Skr. mus. till »En sommarnattsdröm», »Antigone», Lieder ohne Worte, symfon. m. m.

Mendoza, don Diego Hurtado de, sp. statsm. o. förf., f. 1503 Granada, d. 75 Madrid. Skr. skälmrom. Lazarillo de Tormes, hist. arb. m. m.

Menelāos (lat. Menelāus), gr. myt., kon. af Sparta, bror till Agamemnon o. gift med Helena, hvilkens bortförande förorsakade trojan. krig., hvari M. var en af anförarne.

Menelik, se Menilik.

Menēnius Agripp'a, rom. patricier; förmådde 494 f. K. de uppror. plebejerna att återvända gm fabeln om magen o. de mot den uppror. lemmarna.

Me'nes, 1:e kon. i Egypten omkr. 5000 f. K., anlade Memfis.

menestrels (eng. minstrels), und. medelt. i Frankrike o. England kringvandr. folkskalder och sångare.

Mēne tēkel ūfarsīn, de hemlighetsfulla, arameiska på väggen af osynl. hand skrifna ord, s. bebådade för Belsasar hans rikes undergång; bild., högtidlig varning.

Mengel, Paul Fritz, publ., f. 1813, 59/84 medarb. i »Aftonbladet», förf. und. sign. Göran pikanta »Riksdagskaleidoskop» för »Göteborgs-Posten», d. 89.

Mengs, Raph., ty mål., f. 1728, d. 79 Rom.

Menilek (orätt Menelik), kejs. af Abessinien, f. 1844, 65 kon. af Schoa, sed. 89 negus af hela Abessinien, besegrade italienarna s. å.

Mennander, Karl Fredr., teol., f. 1712, d. 86 ss. ärkebiskop. Naturhist.

Menn'o, Simons, stift. af mennoniternas sekt, hans anhängare förkastade barndopet, f. 1492 Friesland, d. 59 Holstein. Förf.

mens sana in cor'pore sano, lat., en frisk själ (bor blott) i en frisk kropp.

mensūr, lat., mått, något afmätt; på orgelpipor förh. mel. längd o. vidd; ty. studentuttryck för duell på värja. -āl musikstycke, skrifvet m. -āl våra nuv. i 12:e årh. uppfunna noter af bestämbar tidslängd.

mensurāb|el, lat., mätbar. -ilitēt, mätbarhet.

Mentāna, it. ort, nära Rom. Slag 3/11 1867.

Menter, Sophie, se Popper.

mentōl, hufvudbeståndsdel i pepparmyntoljan. Anv. s. kylande, smärtfördrif. medel.

Mentōne, fr. st. v. Genuavik., 9,944 inv. Hamn, badort.

Men'tor, Telemakos' lärare o. följeslagare, däraf ynglings handledare.

Ment'schikov, 1) Alex. Danilov., ry. furste, statsm., fälth., f. 1672 Moskva, steg från bagarlärling i Peter d. st. tjänst till min. o. fältmarsk., 06 ty. riksfurste, 07 ry. furste, oinskränkt härsk. ss. förmynd. f. Peter II, 27 störtad o. skickad till Sibirien, d. 29 Beresov. — Hans sonsons son 2) Alex. Sergejev., f. 1789, delt. i fälttåg. 12/15, 36 sjömin., 53 sändebud i Konstpl, framkallade gm sin råhet Krimkriget, försvarade Sebastopol, drog sig tillbaka 55, d. 69.

menu (-ny), fr., matsedel.

menuett', fr., långsam o. gratiös dans i ¾ takt.

menus plaisirs (-ny pläsīr), fr., »små nöjen», fickpengar.

Meran, st. i Tyrol. vid Adige, 9,284 inv. Slott, kurort.

Mercātor (lat. öfvers. af Kremer), Gerh., flandr. geogr. o. mat., f. 1512, hert:s af Jülich kosmogr., d. 94; bek. gm sin projektion, i hkn paralleller o. meridianer bilda mot haa räta vinklar.

Meredith, 1) pseud f. Lytton 2. — 2) Geo., eng. skald o. rom.-förf., f. 1828, d. 09.

Merīda, hst. i mexik. staten Yucatan, 43,630 inv. Univers., domkyrka.

meridiān, lat., den storcirkel på jorden, s. går gm en viss plats o. båda polerna: jfr längd. Tänker [ 565 ]man sig en m:s plan utsträckt till det skenbara himlahvalfvet, bildar dess skärn. därmed platsens himmels-m. l. middagslinje, vid hkns passerande alla stjärnor (äfven solen) uppnått sin största höjd öfver horisonten. Magnet, m., det vertikala plan, s. man kan tänka sig lagdt gm en i horisontalplan, fritt sväfvande magnetnåls längdriktn., bildar alltid en vinkel (deklination) med den astronom, m.

meridiāncirkel, astron., instr., best. af en tub, s. rör sig i meridianplanet kring en vågrät axel o. en därmed förenad graderad cirkel.

Mérimée (-rimē), Prosp., fr. förf., f. 1803 Paris, 53 senator, d. 70 Cannes. Skr. nov., dikter, hist. arb. m. m.

merīno, fårart; kypradt kamullstyg.

merīt, fr., förtjänst.

merkantīl, lat., hör. till handel. -systemet, den åsikt inom statshushålln. und. 17 o. 18 årh., att handeln utgör grundvalen f. nanationalrikedom. o. att den bör understödjas gm skydd för den inhemska industr., befordran af utförsel, handelsfördrag, kolonialpolitik, beviljande af privilegier m. m.

merkaptāner, kem., svafvelhalt. org. föreningar med intensiv löklukt.

merkatorsprojektion, kartprojektion, uppkallad eft. den belg. geogr. G. Mercator (se d. o.), i hkn paralleller o. meridianer bilda räta vinklar mot haa.

Merkūrius, 1) rom. myt., handelns gud, grekernas Hermes (se d. o.). — 2) Alkemisternas benämn. på kvicksilfver.

Merkūrius, astron., den solen närmaste planeten med 4,900 km. ekvatorialradie, 70/215 mill. km. fr. jorden, i medeltal 57,6 mill. km. från solen; omloppstid 88 dagar; utan måne.

Merle d'Aubigné (märl dåbinjē), Jean Henri, schweiz. hist., f. 1794 Genève, d. där 71. Skr.: Hist. de la réformation m. m.

Merlin, i gamla brit. sagorna omtalad trollkarl.

Mēroë, g. geogr., etiopiskt rike i Nubien o. Abessinien vid öfre Nilen. Präststat. Kgn valdes bland prästerna. Hst. M.

merovin'ger, 1:a kon.-ätten i Franken; stamfar Merovig l. Meroveus (448/57); försvagades gm inre tvister o. våldsgärningar; förlorade makten till de karolingiska majores domus; den siste, Childerik III, störtad af Pipin den lille 752.

Merseburg, reg.-distr. i prov. Sachsen, 10,207 kv.km., 1,255,244 inv. Hst. M. vid Saale, 20,023 inv. Domkyrka, fabr.

Mersen, holl. by nära Maastricht. Fördrag 870.

Mersey (mörsi), eng. fl., uppkommer af Tame o. Goyt, utf. v. Liverpool i Irl. sj., 120 km.

Merv, oas i Central-Asien i s. Turkistan. St. M., 3,926 inv.

mesallians', fr., giftermål m. person af ringare stånd.

mesān, sjö., m.-mastens gaffelsegel. -mast, aktersta masten på ett 3-mastadt fartyg l. en galeas.

Me'sched, hst. i pers. prov. Korasan vid Tetschend, 60,000 inv. Moské, handel.

Mes'mer, Friedr. Ant., ty. läkare, f. 1733, sed. 78 i Paris, d. 15. Grund. läran om animala magnetismen o. om magnet. kurer.

mesogōtiska, se gotiska spr.

Mesopotāmien, ford. namn på landet mel. öfre Eufrat och Tigris; nu turk.

mesozōiska perioden, 3:e afd. i jordens utvecklingshistoria, innefattar krit-, jura-, triasformationerna.

messa di voce (-vå'tje), it., tonk., röstens gradvisa till- o. aftagande i sång (< >).

Messalina, Valeria, rom. kejs. Claudius' 1:a gemål, grym o. sedeslös, mörd. 48 e. K.

Messel, Alfr., ty. arkitekt, den förnämste på sin tid, f. 1853, d. 90. Warenhaus Wertheim i Berlin m. m.

[ 566 ]Messēnien, g. geogr., landsk. på Peloponnesus, nu gr. nomarki i s.v. delen af Morea, 3,342 kv.km., 155,800 inv. Hst. Kalamata.

Messēnius, 1) Joh., hist. o. dram., f. 1579, uppfostrad af jesuiter, 09 prof. i Uppsala, 13 förestånd. f. riksarkiv., häkt. f. stämpl. 16, d. 36 i fängelse. Skr.: Scondia illustrata, dram. Disa, Signill m. m. — Hans son 2) Arn. Joh., f. 1608, följde 16 sin far i fängelse, rymde 23, återvände o. hölls fängslad t. 40, rikshist.-graf o. adlad 46, 51 ankl. för sammansvärjn. o. afrättad. — Hans son 3) Arnold, f. 1629 i Keksholms fängelse, uppmanade 51 Karl Gustaf till uppror, jämte fadern afrättad s. å.

Messiāden, relig. epos af Klopstock.

Messīas (hebr. Maschiasch, den smorde), i G. T. den väntade räddaren af Davids släkt, s. i lekaml., andl. o. polit. hänseende skulle återställa Israels forna härligh., ss. hvars ideal Davids välde ansågs.

messidōr, fr., »skördemånad», 10:e mån. i fr. revolut. tidräkn., från 19 juni t. 18 juli.

Messīna, st. på Sicilien v. M.-sund., omkr. 150,000 inv. Ärkebisk., domkyrka, citadell, palats, univ., akad., hamn, 2 fyrar. Förstördt af jordbäfning 28/12 1908.

mestīs, afkomling af hvit o. indian.

mes'to, it., tonk., sorgset.

metafor, gr., bildlikt uttryck, liknelse.

metafrās, gr., omskrifning.

metafysīk, gr., vetensk. om allt varas yttersta grunder. Jfr filosofi.

metaller, de enkla kroppar, s. ha metallglans o. metallisk färg samt stor specifik vikt, äro olösl. i vatten o. alkohol, goda värme- o. elektricitetsledare, delas i ädla (platina, guld, silfver, kvicksilfver) o. oädla, l. i lätta m. (alkaliska o. jordart. m.) o. tunga.

metalloīder, de icke metalliska, enkla kropparna, äro: syre, väte, kväfve, svafvel, selen, fosfor, tellur, arsenik, klor, brom, jod, fluor, bor, kol, kisel.

metallurgī, gr., läran om de kemiska (mera sällan de mekaniska) processer, hvarigenom metallerna, många metalloider (ex. svafvel) o. vissa af deras förening. (ex. svafvelantimon) framställas ur sina naturl. föreningar (malmer).

metamorfōs, gr., förvandling.

metastās, gr., omflyttning; läk., en sjukdoms uppträdande på en annan plats l. i ett annat organ.

Metastāsio, egentl. Trapassi, Pietro, it. skald, f. 1698 Assisi, d. 82 ss. hofskald i Wien. Fulländ. d. it. opera seria.

metātesis, gr., bokstafsomflyttning.

Metauro, fl. i mel. It., uppr. på Apenninerna, utf. v. Fano i Adriat. haf., 135 km. l. Sl. 207 f. K.

meteōrer, gr., luftfenomen, små kroppar, s. indragas i atmosfären, där utaf farten råka i glödgning, förbrinna o. således ej nå jorden. Stjärnfall.

meteorīter l. meteorstenar, enstaka l. i större antal, ofta under eldutveckl. o. detonation nedfallande sten- l. järnmassor, hka förut rört sig i rymden såsom små himlakroppar.

meteorologī, gr., läran om de i atmosfären försiggående förändringarna i lufttryck, temperatur, fuktighet, elektr. förhållanden o. d., äfvens. om däraf uppkomm. följder, ss. storm, nederbörd m. m.

meter, gr., 1) mått, versmått; 2) längdenheten i metersyst., 1/1000000 af en fjärdedels jordstorcirkel. 1 m. = 10 deci-m. = 100 centi-m. = 1,000 milli.m. = 0,1 deka-m. - 0,01 hekto-m. = 0,001 kilo-m.

meterkilogram, se kilogram-meter.

Methōdius, broder t. Cyrillus 3, en af slavernas apostlar.

Metis, gr. myt., Okeanos' dotter, 1:a gemål till Zeus, s. uppslukade henne o. därpå ur sitt eget hufvud födde Pallas Atene.

metōd, gr., planmässigt, efter bestämda grundsatser fortgående förfaringssätt för uppnåendet af ett visst mål; is. vid undervisning.

[ 567 ]metodis'ter, af J. Wesley o. G. Whitefield 1729 stift. sekt, s. ville lefva efter den i bibeln uppst. metoden. 41 skilde sig Whitefield, s. hyllade Calvins predestinationslära, från den arminianskt sinnade Wesley. Allvarlig, men ofta öfverdrifven religiositet. — Metodisternas antal i Sverige omkr. 20,000 (09).

metrīk, gr., läran om versbyggnaden. Metrisk, i bunden form; (om mått o. vikt) hörande till metersystemet.

metronōm, gr., taktmätare; instr. för noggrant best. af takten i ett musikstycke.

metropōl, gr., moder-, hufvudstad. -īt, ärkebiskop.

Metternich, 1) Klem. Loth. Wenzel v., österr. furste o. statsm., f. 1773, 09 utr.-min., 21 hof- o. statskansl., störtad 48, lefde sedan 51 tillbakadraget i Wien, d. 59. Motståndare till all nationell o. liberal rörelse. — 2) Hans son 2) Rich. Klem. Loth. Herm. v., furste o. diplom., f. 1829, 59/70 sändeb. i Paris, utgaf faderns memoarer, d. 95 Wien.

Metusalem, Henoks son, blef äldst (969 år) af alla patriarkerna.

metylalkohol, kem., CH4 O, färglös, alkohol liknande vätska, s. erhålles, då den gm torr destill. af trä framställda träättikan destilleras; lösl. i vatten, alkoh. o. eter. Eg. v. 0,81; kokpkt 66°; brännbar. Anv. till fernissor, polityr, anilinfärger m. m.

Metz, st. o. fästn. i ty. Lothringen, vid Seille o. Mosel, 60,791 inv. Bisk., domkyrka, krigsskola, museum, betydl. handel, fabr. 1870 eröfradt af tyskarna.

Meudon (mödång'), fr. st. nära Seine, 9,702 inv. Lustslott. Slag 13/1 1871.

Meurthe (mört), 1) fr. bifl. till Mosel, t. h., uppr. på Vogeserna, utf. nedanf. Nancy, 161 km. l; 2) M.-et-Moselle (mört-e-måsel'), depart. i n.ö. Frankrike, 5,232 kv.km., 484,722 inv. Hst. Nancy.

Meuse (mös), se Maas.

Meuse (~), dep. i n.ö. Frankrike, 6,228 kv.km., 283,480 inv. Hst. Bar-le-Duc.

Mexicanska viken, vik af Atlanten vid Amerikas ostkust mel. Mexico o. Florida. Utgångspkt för Golfströmmen.

Mexico (mech'i-), 1) Republik i s. del. af N.-Amerika, 1,987,201 kv.km., 13,6 mill. inv. Gränsar i n. till Förenta stat., ö. Mex. viken o. Honduras, s. Guatemala o. Stilla haf., v. Stilla hafvet. Berg: Sierra Madre, Anahuacplatåen. Toppar: Popocatepetl, 5,270 m., Iztaccihuatl, 4,790 m., Orizaba, 5,450 m. Floder: Rio grande del norte, Colorado, Santiago m. fl. Klimat, temper. o. sundt. Huf.-när. åker- och bergsbruk, boskapsskötsel. Prod.: guld, silfver, kvicksilfver, svafvel, bly, sydfrukter, kochenill, rabarber m. m. Inv.: indianer, kreoler, mestiser. Pol. ind.: 27 stater, 1 territ. o. förbundsdistr. M. Hst. M.; öfr. st.: Saltillo, Vera-Cruz, Potosi, Merida, Guadalaxara, Colima, Morelia, Puebla, Guanaxuato, Queretaro, Zacatecas m. fl. Hist.: Urinv. azteker under en kon., stodo på en ganska hög kultur; uppt. 1518, 19 Cortez i M., 21 eröfradt af Span., 26 span. v.-kon. i M., 1810 oafhäng., 63 kejsardöme, 64 Maximil:s intåg, inre strider, Maxim. skjuten 67, M. sedan republ., författn. 1857. Relig. kat. Presid.: Porfirio Diaz, för 7:e gång. vald 1910. — 2) Hst. i M. på Anahuacplatåen, 350,000 inv. Ärkebisk., domk., univ., bergsskola, akad., observat.

Meyer, Jos., ty. bokhandl., f. 1796 Gotha, d. 56 Hildburghausen. Grund, bibliogr. institut., sed. 74 i Leipzig; utg. Meyers Konversationslexikon.

Meyerbeer (-ber), egentl. Jak. Liebmann Beer, Giacomo., ty. komp.r f. 1791 Berlin, d. 64 Paris. Komp. oper. Hugenotterna, Profeten, Afrikanskan m. fl.

[ 568 ]Mézières (mesiär), befäst hst. i fr. dep. Ardennes, 7,884 inv. Flere gånger belägrad o. eröfr., senast 2/1 1871.

mezzatin'ta, it., medelfärg; i kopparstickar-ek. -manér = svartkonstmanér.

mezz'o, it., half, till hälften. M. forte, halfstark. M. piano, täml. sakta.

Mezzofan'ti, Gius., it. lingvist, f. 1771 Bologna, d. 49 Rom ss. kardinal. Talade 58 språk.

Mezö-Tur (mä'sö-), ung. st. vid Berettyo, 25,383 inv.

mf., förk. för mezzoforte.

m. g., tonk., förk. för main gauche, fr., vänstra handen.

Miāko = Kioto (se d. o.).

miaotse, oafhängigt folk i s. Kinas bergstrakter.

mias'ma, gr., i luften befintl. organ. smittämne, orsak. t. de s. k. miasmat. infektionssjukdom.

Miaulis, Andr. Vokos, gr. sjöhjälte, f. 1768 Negroponte, segrade 22 vid Patras o. Spezzia, brände 31 gr. flottan v. Poros, d. 35 Athen.

Michaëli, Louise, sångerska, f. Michal Sthm 1830, debut 49, konstresor 55/56 i Danmark, 59/63 England, d. 72.

Michaelson, Knut Gottl.,dram. förf., f. Upps. 1859, bruksdisp. till 03, chef f. K. Dram. teat. 07/10. Skr.: Markis de la Ferrière (84), Skandalen i natt (91), Unge grefven (95), En skugga (00) m. fl. dramer.

Michel, Louise, fr. anarkist, f. omkr. 1830, d. 05, 71 deporterad t. N. Kaledon., åter i Paris 80, ifrig kommunist o. talarinna vid anark. möten. Kallad »Röda jungfrun». Förf.

Michelangelo (mikelan'dje-; eg. M. Buonarotti), it. renässansens störste bildh., mål. o. arkit., f. 1475 Caprese, d. 64 Rom. Huf.-verk i Rom: kupol, till Peterskyrkan, Sixtinska kapellet; i Florens: minnesvårdar i San Lorenzo m. m.

Michelet (mischlē), 1) Jul., fr. hist., f. 1798 Paris, 38 prof. där, afsatt 51, d. 74 Hyères. Skr.: Histoire de la révolution franç. m. m. — 2) Karl Ludw., ty. filos., f. 1801 Berlin, sed. 29 prof. där, d. 93. Skr. filos. arb.; hegelian.

Michigan (mi'tschigänn), förkortn. Mich., nordamer. fristat vid M.-sj., 151,923 kv.km., 2,420,982 inv. Klimatet i norra del. kallt, eljest tempereradt. Huf.-när.: landt- och bergsbruk, handel. Prod.: spannmål, smör, ull, koppar, järn, kol, salt. Hst. Lansing, största st. Detroit. 1837 stat. -sjön (~), en af de 5 stora canadens. sj. i N.-Amer., gm Mackinawsund. fören. m. Huron, 61,660 kv.km.

Mickievicz (mitskje'vitsch), Adam, polsk skald, f. 1798 Litaven, d. 55 Konstpl. Skr. epos, dikter m. fl. för polska lit. epokgörande skrifter.

micrococc'us Kg., Schizomycetes, bakterier m. klotformiga celler. Flertalet m. äro oskadliga, några arter utgöra däremot farliga smittämnen.

Mi'das, gr. myt., kon. af Frygien, s. af Apollon fick åsneöron.

middagslinje, se meridian.

middagspunkt, meridianens s. skärningspkt m. horisonten.

Middelburg, hst. i holl. prov. Seeland på ön Walcheren, 18,831 inv. Hamn.

Middeldorpff, Albr. Theod., ty. kir., f. 1824 Breslau, 54 prof. där, d. 68. Grundl. af galvanokaustiken.

Middlesborough (midd'elsbro), st. i eng. grefsk. Yorkshire v. Nordsjön, 109,000 inv. Hamn, storart. fabriker.

Middlesex (middl'sex), grefsk. i mel. Engld, 734 kv.km., 2,585,139 inv. Hst. Brentford.

Midgård, nord. myt., mskornas bostad, midt på jorden. -s-ormen, nord. myt., son till Loke, blef nedstört. i hafvet, dödas vid Ragnarök af Tor.

Midhat Pascha, turk. statsm., f. 1825 Bulgarien, 60/72 ståth. i olika [ 569 ]prov.; 72, 76 storvesir, 67 afsatt o. landsförv., 78 benåd., 81 dömd till död. för delaktighet i Abd-ul-Asis' mord, benåd. m. landsfövisn., d. 84 Arabien.

midī, fr., middag; söder. — Canal du (dy) m. = Languedoc-kanalen.Pic du M., topp på Pyrenéerna, 2,885 m. h.

midinaīter, ford. nomad, folk i n. Arabien.

midnattspunkt, meridianens norra skärningspkt m. horisonten.

midshipman (midd'schip-), eng. o. n.-amer. sjökadett.

Mieris (mir-), 1) Frs van, holl. genremål., f. 1635 Leijden, d. där 81. — Hans son 2) Willem, genremål., f. 1662 Leijden, d. där 47.

Mieroslav'ski, Ludv. v., polsk revolutionsm., f. 1814 Nemours, deltog i pol. revol. 30/31, häktad 46 i Posen, befriad 48, 49 anför. f. uppror. på Sicilien o. i Baden, 63 diktat. i Polen, d. 78 Paris. Förf.

Mignard (minjār), Pierre, fr. portr.-mål., f. 1610 Troyes, d. 95 Paris.

Mignet (minjā), Franç. Aug., fr. hist., f. 1796 Aix, 30 statsråd o. arkivarie, d. 84. Skr.: Hist. de la révolut. franç. m. m.

mignon (minjång'), fr., älskling, gunstling.

migrän, fr., läk., nervös, ofta regelbund. återkomm. hufvudvärk i ena hufvudhalfvan; kan förorsakas af de mest olikart. anledn. Behandl.: hvila, ombyte af vistelseort, kaffein, kinin, elektricitet.

Miguel (mi'gel) dom, portug. tronpretend., son t. kon. Joh. VI, f. 1802 Lissabon, 22 o. 24 uppror mot fadern, 28 reg. f. sin brorsdotter Maria da Gloria, lät s. å. utropa sig t. kon., 32 fördrifven af sin broder Pedro I af Brasil., afsade sig 34 tronanspr. o. förvisades fr. Port, d. 66 vid Wertheim. Grym.

Mīka, en af småprofeterna, omkr. 730 f. K.

mikādo, titel på kejs. af Japan.

Mīkael, en af ärkeänglarna, dag d. 29/9.

Mīkael Nikolajēvitsch, ry. storfurste, bror t. kejs. Alex. II, f. 1832 Petersb., sed. 57 g. m. prins. Cecilia (Olga Feodorovna) af Baden, s. dog 91.

Miklagård, fornnord. namn på Konstantinopel.

Miklosich (-sitsch), Frz v., österr. filol., f. 1813 Steiermark, 49/86 prof. i Wien, d. 91. Skr. slav. språkens gram. m. m.

mikro . . ., gr., i smnsättn. liten, små . . .

mikrober, detsma s. bakterier.

mikrofōn, gr., af prof. Hughes uppf. apparat för förstärk. af ljudet i telefonerna, består af en tillspetsad, mel. 2 kolplattor sittande, vertikal kolstång. Vid kolplattorna fästas telefonens ledningstrådar.

mikrofotografī, fotografi af mikroskopiskt förstorade föremål.

mikrokefalī, gr., läk., missbildn. i i följd af hämmad utveckling af hjärnan; orsak till idiotism.

mikrokocker, kulbakterier, kulformiga mikrober.

mikrokos'mos, gr., världen i smått, is. mskan.

mikromēter, gr., vanl. m. tub l. kikare försedt instr. f. finare mätningar; till mätn. af mycket små vinklar användes heliometern, best. af en tub, hvars objektivlins är ituskuren i 2 mot haa vridbara halfvor. -cirkel, sdn s. visar ett taget mått betydligt förstoradt. -skruf, sorgfälligt gängad, i en fast mutter rörlig skruf m. stort graderadt hufvud, hvars antal kringvridningar anger den längd skrufven flyttat sig.

Mikronēsien, se Oceanien.

mikroskōp, gr., fys., opt. instr., s. gm smnställn. af linser visar små föremål förstorade. Det föremål, s. skall förstoras, befinner sig i närheten af en samlingslins (objektiv) m. kort brännvidd, o. en 2:a lins (okular) förstorar d. af objektiv, alstrade bilden samt visar betraktaren det sålunda (ända till 1,500 [ 570 ]gngr) förstor, föremålet. Enkelt m., se lup.

mil, vägmått: i Danm. 7,532 km., Engld; landm. 1,609 km., sjöm. 1,855 km.; Frankr.: gam. lieu 4,455, ny 10 km.; geogr. 1. ty. m. 7,420 (= 1/15 ekvat. grad), Holld 1 km., Ital. 1 km., N.-Amer. 1,609 km., nordty. förb. 7,5 km. (sed. 1873), Norge 11,297 km., Portugal (legoa) 5 km., Ryssld (verst) 1,067 km., sjöm. = eng. sjöm., Span. (legua) 6,687 km., Sverige: gam. mil 10,689 km., nym. 10 km., Österr. 7,586 km.

mila, m. mossa, torf l. kolstybbe betäckt, i regebundna lager lagd hög af trä l. stenkol f. bränning af träkol l. koks.

Milan I, kon. af Serbien (af dynast. Obrenovitj), f. 1854, furste 68, 82 konung, abdik. 89, d. Paris 01. G. m. Natalia Kescko (f. 58), rysk öfverstedotter o. fr. henne skild 89.

Milāno, lat. Mediolanum, it. st. i Lombardiet v. Olona, med område 491,000 inv. Palats, domkyrka, muséer, akad., observat., målningsgallerier (bl. a. palatset Brera), betydl. hand. o. industri.

Milētos, gr. (lat. Milētus), g. geogr., st. i Karien vid Egeiska haf., 494 f. K. förstördt af perserna.

milīs, lat., ungef. = landstorm; i Frankr. det 1871 upplösta nationalgardet, i Engld större delen af landtarmén.

militarism', nylat., soldatväsendets förhärskande o. gynnande.

militär, fr., soldat l. saml. af soldater.

Militärgränsen, ford. österr.-ung. gränslandet mot Turkiet, 1881 införlifvadt med Kroatien-Slavonien.

Miljūtin, Dmitri Alexejev., ry. gref. o. statsm., f. 1816 Moskva, 62 krigsmin., reorganiserade ry. armén, gmförde 74 allm. värneplikt, 78 gref., 98 generalfältmarsk.

miljö, fr., medelpkt, omgifning, verksamhetsområde.

Mill, John Stuart, eng. filos. o. statsekonom., f. 1806 London, d. 73 Avignon. Utilitarie o. positivist. Förf., af största värde hans Logik.

Millais (-lä), John Everett, eng. genremål., f. 1829 Southampton, d. 96 London.

Millau (mijå), fr. st. vid Tarn, 18,701 inv. Fabr.

mille, lat., tusen. Pro m., för tusen; tecken 0/00.

millefiore, it., glasmosaik af smnsmälta, olikfärgade glasstänger.

Milles, Vilh. Karl Emil, bildh., f, i Lagga, Sthms l. 1875. Arb.: Ung flicka (00), Salome (01), Sten Sture (skiss) m. fl.

Millēsimo, it. st. vid Bormida, 1,505 inv. Sl. 13—14/4 1796.

Millet (mijä), Jean Franç., fr. landskapsmål., f. 1815, d. 75 vid Fontainebleau. Hans mest berömda duk är Angelus.

milliard, fr., = 1000 millioner.

milligram, fr., = 0,001 gram. Millimēter = 0,001 meter.

milliōn, lat, 1000 X 1000.

Millöcker, Karl, österr. komp. f. 1842 Wien, kapellmäst. där, d. 99. Skr. operett. Tiggarstudenten, Bellevilles mö, Gasparone m. fl.

Milne-Edwards (millnedvār), Henri, fr. naturforsk., f. 1800 Brügge, d. 85 Paris.

Mīlo, ford. Melos, den västligaste af de gr. Kykladerna, 162 kv.km., omkr. 5,310 inv. Hst. M.

Mīlo, Titus Annius, rom. folktribun 57 f. K., d. 48.

Milōn, gr. atlet fr. Kroton omkr. 520 f. K.

milrēis, port. guldmynt = 1000 reis = omkr. 4 kr., i Brasilien silfvermynt = 1,80 kr.

Milti'ades, athen. fältherre, segr. 490 f. K. vid Maraton, d. i fängelse 489.

Milton (miltn), John, eng. skald, f. 1608 London, d. 74. Skr.: Paradise lost m. m.

Milutinōvicz (-vitsch), Simeon, serb. skald, f. 1791, d. 48 Belgrad. Skr. sorgesp. Obylicz m. m.

Milwaukee (-wåki), största st. i [ 571 ]Wisconsin, vid Michigansjön, 318,000 inv. Hamn, handel.

Mime, nord. myt., vis jätte, väktare af M:s brunn, vishetens källa v. en af asken Yggdrasils rötter.

mimer, lat., »närmare», ford. ett slags skådespel.

mimīk, gr., konsten att tala medelst åtbörder.

Mimner'mos, gr. lyr. omkr. 600 f. K.

Mimōsa Ad., Mimoseæ. M. pudica L., liten buske; i Brasilien o. V.-Ind. Drifhusväxt; bladen högst känsliga.

mīna, gr. vikt = 1500 drakmer = 1,5 kgr.

mīna, bef., i jorden nedgräfd behållare m. krut, dynamit o. d., gm hvars explosion på rätt tid man vill ernå vissa ändamål; delas i fladder- l. fält-m., s. begagnas på öppna fältet, demolitions-m., s. anlägges und. fästningars utanverk, kontra-m., s. anv. f. att förstöra belägrandes minor.

Mīna, 1) don Franc. Espoz de, sp. gerillaanf., f. 1781, 08/14 mot fransm., d. 36 Barcelona ss. gen.-kapten. — Hans brorson 2) don Xavier, gerilla-anf., f. 1789, 17 skjuten i Mexico f. delaktigh. i revol.

minarēt, arab., högt, smärt torn vid moské, hvarifr. böntimmarna utropas.

Minas Geraes (minasch dscherāisch), stat i inre Brasil., 574,855 kv.km., 3,184,099 inv. Diamantgruf. Hst. Ouro-Preto.

Minch-kanalen, se Hebriderna.

Mincio (mint'schå), bin. t. Po, t. v., uppr. i s. Tyrolen, gmrinner Gardasj., 150 km. l. Sl. 25-26/12 1800.

Mindanāo, en af Filippinerna, 97,968 kv.km., 499,634 inv. Hst. M.

Mindāro, en af Filippinerna, s. om Luzon, 9,650 kv.km., 62,000 inv. Huf.-ort: Calapan.

Minden, reg.-distr. i Westfalen, 5,253 kv.km., 687,269 inv. Hst. M. v. Weser, 25,428 inv. Domkyrka, fabr.

Mindre Asien, Anatōlien, Anādoli, Natōlien, främre Asiens stora halfö mel. Svarta haf., Marmarasj. o. Medelhaf., uppfylldt af flere bergsträckor, bl. hka Taurus o. Antitaurus. Floder: Kisil-Irmak, Sakaria, Menderez. Prod.; majs, ris, tobak, olja, siden, sjöskum. Pol. indeln. i 8 vilajet. St. Smyrna, Brussa, Trebizond, Erzerum, Sinope, Skutari, Kutahia, Angora. Omkr. 1400 fullkoml. eröfr. af turkarne.

mineralfärger, dels i naturen förekomm. färdigbildade, dels af mineraliska råämnen m. konst framställda, täckande, ofta giftiga färgämnen.

mineralier, medelt.-lat, kristalliniska l. amorfa, fasta, säll. flytande, homogena, oorgan. naturalster l. sönderdelningsprod. af organ. ämnen (ex. stenkol, brunkol, brunsten) af den mest olikart. kem. smnsättn., utmärkta för sin klyfbarh., hårdh., glans, stora specifika vikt. Utgöra hufvudbeståndsdel. af jordskorpan.

mineralkällor, sdna, hkas vatten inneh. dels oorgan. salter, dels gaser. Delas i 1) alkaliska m. med halt af kolsyra o. kolsyr. natron jämte små mängder andra salter (Bilin, Vichy, Selters, Ems, Marienbad, Karlsbad, Lundsbrunn, Franzensbad), 2) bittersalt-m., s. inneh. svafvelsyr. natron samt kalk- o. talksalter (Püllna, Saidschitz), 3) koksalt-m., som ha koksalt t. hufvudbeståndsdel (Torpa, Kissingen, Wiesbaden, Baden-Baden, Kreuznach), 4 svafvelhalt. m., inneh. vätesvafla o. andra svafvelfören. (Aachen, Aix), 5) järnhalt. m., rika på järnsalter (Porla, Ronneby, Karlstad, Medevi, Ramlösa, Spaa, Pyrmont), 6) jordarthalt. m., utmärkta för sin kalksalthalt (Wildungen) o. 7) indifferenta m., s. äro fattiga på salter o. gaser, m. ofta ha hög temperatur (Gastein, Teplitz, Loka, Söderköping).

mineralogī, läran om mineralierna.

mineraloljor, de gm torr destill, af sten- o. brunkol, trä, torf, [ 572 ]bituminös skiffer erhållna, af kolväten best. oljorna, ss. fotogen, bensin, bensol.

mineralvatten, mineralkällors vatten, s. nu ofta framställes m. konst. Till m. räknas äfven kolsyrade vatten.

Minerva, lat., se Atene.

Minghett'i, Mario, it. statsm., f. 1818, 60 min., 63/64, 73/76 min.-pres., d. 86 Rom. Förf.

Mingrelien, landsk. i Kaukasus, 1804 ryskt.

Minho (min'jå), fl. i Span., uppr. på Cantabr. bergen, utf. v. Caminhão i Atlant., 280 km. — Se Entre M. e Douro.

miniatyrmålning, afbildningar i liten skala, arabesker, sirade bokstäfver o. d. med vattenfärger på papper, pergament, elfenben m; m.; mest i gamla handskrift.; undanträngd af kopparstick o. träsnitt.

Minié, Claude Étienne, fr. öfverste, f. 1805, uppfann 49 det eft. honom ben. geväret; d. 79 Paris.

minimāl, lat., det minsta; ytterst liten.

minimum, lat., det minsta, ringaste.

minis'ter, lat., egentl. tjänare; titel f. cheferna f. statsdepartementen o. statsråden, hka tills. bilda ministären und. en stats- l. premiär-m. l. m.-pres., äfvens. för främm. makters sändebud af 2:a o. 3:e rangen (m. plenipotentiaire, m.-resident).

ministeriella mål, ärenden, s. angå utländska makter.

Minneapolis (minniä-), st. i n.-amer. staten Minnesota, v. Mississippi, 274,112 inv. Handel.

Minnesota, förk. Minn., n.-amer. fristat v. Öfre sjön, 217,088 kv.km., 1,751,394 inv. Klimat. sundt. Huf.-när. åberbr. o. boskapssköts. Hst. St. Paul. 1858 unionsstat.

minnesångare (af gammalty. minne = kärlek), ty. lyriker und. 12:e o. 13:e årh., is. af ridderl. stånd, hka dels vistades vid furstehofven, dels drogo omkring t. dem o. företrädesvis besjöngo kärleken. Jfr trubadurer, truvärer.

minorāt, lat., gods, s. städse tillfaller den yngste arfvingen. Mots.: majorat.

Minor'ca, den mindre af Balearerna, 760 kv.km., 37,576 inv. Huf.-ort Port Mahon.

minōre, it., mindre, i mus. = moll.

minorīter, (fratres minores = ringare bröder), se franciskaner.

minoritēt, nylat., mindre antal, is. vid omröstningar.

Mi'nos, gr. myt., kon. på Kreta, eft. sin död en af domarne i underjorden.

Minotauros (-tau'-), gr. myt., son t. Pasifaë (Minos' gemål) o. en tjur, en mska m. tjurhufvud, instängdes i labyrinten på Kreta, dödad af Teseus m. tillhjälp af Ariadne.

Minsk, guvernem. i v. Ryssld, 91,406 kv.km., 2,147,621 inv. Hst. M., 53,400 inv. Bisk.

min'strels, und. medeltiden i Frankrike o. Engld kringvandrande folksångare.

minuend', lat., det tal, fr. hkt ett annat skall dragas.

minus, lat., mindre; mat., tecken (—) utvisar, att den storh., framf. hkn det står, skall dragas fr. den föregående.

minūt, lat., 1/60 af en timme l. en grad; tecken (').

minutiös, fr. pedantiskt småaktig.

minörer, fr., de ingenjörtrupper, s. skola utföra alla min- o. sprängningsarbeten.

mir, landtkommun i Ryssld.

Mirabeau (-bå), Honoré Gabr. Victor Riquetti de, fr. gref. o. statsm., f. 1749 Provence, t. 80 på faderns anstiftan för tygellöst lefnadssätt fl. gngr i fängelse, 84/85 i Engld o. Preuss., 89 en af ledarne f. revol., sed. på hofvets sida, d. 91. Förf.

mirābile dic'tu, lat., underbart att säga.

mirākel, lat., under, underverk.

Miramār (ej Miramare), slott vid Triest, nu tillh. kejs. af Österr.

Mirza (-sa), pers., eft. namnet titel f. person, tillh. dynastien; framf. namn. = herre.

Mirzapur, st. i Främre Ind. v. Ganges, 79,862 inv.

[ 573 ]Mirz'a Schaff'y, arab. lärd i Tiflis, d. 1850, hkns namn begagnades s. pseud. af Bodenstedt (jfr d. o.).

misantrōp, gr., mskohatare. -isk, mskohatande, folkskygg.

mise en scène (mis ang sän), fr., förberedelserna f. ett teaterstyckes uppförande.

miserābel, lat., eländig.

miserēre, lat., egentl. »förbarma dig»; kat. mässa (Ps. 57: 2), ben. eft. begynnelseorden, m. mus. af Allegri m. fl.; läk., tarmvred.

Mises, Dr., pseud. f. Fechner (se d. o.).

Miskolcz (miscb'kålts), hst. i ung. komit. Borsod, 43,096 inv.

misogyn, gr., kvinnohatare.

mispeln, Mespilus L., Pomaceæ. M. germanica L., inhemsk i Orienten, odlas is. i Frankr. o. Ital., ätbara frukter.

miss, eng. ben. på ogifta fruntimmer, s. ej ha rätt till tit. lady; fröken.

missāle, nylat., mässbok; rom.-kat. kyrkohandbok.

Missinipp'i, se Churchill.

mission, lat., sändning, is. utsändn. af kristna lärare (missionärer) f. kristendomens utbred. bland hedningar. De förnämsta m.-sällsk. äro: Congregatio de propaganda fide i Rom 1622, Colleg. de propag. fide 1627 m. huf.-verksamh. i Kina, O.-Ind. o. Japan; baptisternas 1792, i Holld 1797, brit. o. utländska i London 1804, stora amerikanska i Boston 1810, i Basel 1816, Danm. 1821, Sverige 1835, Norge 1841; dessutom otaliga inre missionssällskap m. olika syften, ss. bibelns o. gudliga skrifters spridande m. m. M. äfv. = moral. uppgift, syftemål.

Mississipp'i, 1) amer. fl., en af jordens största floder, uppr. i Minnesota, gmflyter Itaskasj., utf. nedanför New Orleans i Mex. viken, 6,530 km. l., omr. 2,248,000 kv.-km.; 2) nord-amer. fristat, förk. Miss., v. M. o. Mex. vik., 121,232 kv.km., 1,551,270 inv. I det inre delvis prärier. Klimatet mildt, men ombytligt. Huf.-när. åkerbr. o. boskapsskötsel. Hst. Jackson. Unionsst. 1870.

missīv, lat., sändebref; prästs förordnande att tjänstgöra på viss ort.

Missolon'ghi, befäst hst. i gr. nomark. Akarnanien o. Etolien, v. Patrasvik., 11,015 inv. Fl. gngr belägr-, senast 1825/26.

Missouri (-sûri), 1) biflod t. h. till Mississippi, uppr. på Rocky Mountains, inf. ofvanf. St. Louis, 4,900 km., omr. 1,341,600 kv.km.; 2) förk. Mo., n.-amer. fristat vid Mississippi o. Missouri, 179,778 kv.km., 3,106,665 inv. I det inre prärier, f. öfrigt bergigt. Huf.-när. boskapssköts., åker- och bergsbr. Hst. Jefferson. Stat 1821.

mistelten, nord. myt., d. telning, hvarmed Had dräpte Balder.

mister (abbr. mr), eng., herre; tilltalsord f. herrar utan titel.

mistrāl, kall nordvästvind vid Frankrikes s.-kust.

Mistrāl, Frédr., nyprovençal. skald, f. 1830 i Mailane, lefver där, erhöll 04 tills. med Echegary Nobelpris för litteratur. Skr. epos Mirèis, m. m.

mistress (miss'is; abbr. mrs), eng., tilltalsord t. gifta frunt., s. ej ha rättigh. t. titeln lady.

misär (-sär), fr., nöd, elände; begär i vissa kortspel.

Mitau, hst. i Kurl. vid Aa, 29,700 inv. Slott.

Mit'ford (-förd), Mary Russeli, eng. förf., f. 1786, d. 55. Skr. skildr. af eng. landtlifvet, dram., berättelser m. m.

Mitra, de gamle iranernas o. indernas solgud, dyrkad äfv. i Rom; (m) biskopsmössa.

mitraljös, se kulspruta.

Mitridāte VI, siste kon. af Pontos, f. 132 f. K., reg. 120, eröfr. 88 hela M. Asien, besegrades o. dödade sig själf 63. Talade 22 språk.

Mitscherlich, Eilhard, ty. kem., f. 1794, d. ss. prof i Berlin 63. Upptäckte iso- o. dimorfismen. Förf.

Mittelfranken, bai. reg.-omr., 7,599 [ 574 ]kv.km., 868,072 inv. Hst. Ansbach.

Mittermaier, Karl Jos. Ant., ty. rättslärd, f. 1787 München, d. 67 ss. prof. i Heidelberg. Talr. jur. skr.

mixtum, lat., något blandadt; m. compositum, mischmasch, röra.

mixtūr, lat., blandning, blandade flyt. läkemedel.

mjältbrand, elakart., smittsam sjukdom, s. is. förekommer hos nötboskap, hästar, får m. m., men äfv. kan öfverflyttas på mskan, förorsakas af bakterier o. yttrar sig i uppträdande af karbunklar o. feber samt leder ofta till döden; öfverflyttas på mskor gm insekter, gm m.-blodets inkommande i sår, gm förtärandet af kött fr. kreatur, behäft. med m. m.-karbunklar behandlas m. frät. medel o. kinin.

mjälten, ett i vänstra sid. af bukhålan liggande blodrikt organ, bidragande t. blodbildning. l. blodfiltrationen.

mjöd, jäst dryck af honung, vatten o. kryddor.

mjölbaggen Tenebris molitor L., Coleoptera, förekommer i bagerier, kvarnar m. m.; larven, d. bekanta mjölmask., anv. t. föda åt burfåglar.

mjöldagg, hvitakt. öfverdrag på många växters blad och frukter, af åtsk. arter af svampsläkt. Erysiphe, Ascomycetes; utvecklar sig is. vid stor fuktighet.

mjöldrygor, mjölökor, Claviceps purpurea Tul., Pyrenomycetes, parasitsvamp på vissa sädesslag, is. råg; göra kornen utvänd. svartvioletta, invänd. rödhvita, mjöliga och giftiga. Med. namnet på sdna korn Secale cornutum.

mjölk, vätska, s. består af 87,3 % vatten, 3,5 % ägghviteämnen, 5 % mjölksocker, 0,7 % oorg. salter o. 3,5 % fett. En ko kan lämna ända t. 8,400 liter om året, en kvinna 1,300 gr. om dagen. Oafsedt kvinno-m. förtär européen näst. end. ko- o. get-m., men Asiens o. nordens nomadfolk äfv. sto-, ren- o. åsne-m. Kommer ofta i handeln kondenserad. — Pasteuriserad m., m., s. upphettats till 80° o. därig. blifvit bakteriefri. — Mjölkmjöl l. torrmjölk är den fasta massa, s. återstår efter mjölkens indunstning i luftförtunnadt rum.

mjölksaft, 1) hvit, gul, röd l. blå, mjölklik vätska ur mnga växter, inneh. kautschuk, vax, stärkelse, harts, alkaloider. 2) Se chylus.

mjölkskorf, läk., is. i skrofulösa barns ansikte o. hufvud uppträdande utslag af små blåsor. Behandl.: sorgfälligt aflägsn. af den m. fett l. olja uppmjukade skorpan o. ansiktets bestrykn. m. bly- l. tjärsalva, hufvudets m. karbolsyrehalt. olja.

mjölksocker, färgl., föga sött smak., i vatten o. alkoh. lösligt ämne; fås af den vid ostberedningen återstående vätskans inkokande t. torrhet o. utkristalliserande; anv. till framställ, af silfverspeglar o. i farmacien.

mjölksyra, kem., färg- o. luktlös, i vatten o. alkohol lösl., vid jäsning af mjölksocker o. andra kolhydrat uppkomm. organ. syra.

Mjölne, nord. myt., Tors hammare.

Mjösen, insjö i s.-ö. Norge, 393 kv.km. Tillflöde gm Lagen, gm Vormen utl. i Glommen.

mm. förk. för millimeter.

Mn, kem. tecken för mangan.

mnemonīk l. mnemoteknik, gr., konst. att gm särsk. hjälpmedel (idéassociationer, anv. af tal i st. f. bokstäfver m. m.) stegra minnets kraft.

Mnemosy'ne, grek. myt., minnets gud:a, m. Zeus moder t. muserna.

Mo., förk. för den n.-amer. staten Missouri.

Moabit, västl. stadsdel af Berlin.

moabīter, ford. semit. folk s.-ö. om Döda hafv., 600 f. K. underkufv. af Nebukadnesar.

moaré, fr., vattradt tyg.

mobb, eng., pöbel, slödder.

[ 575 ]mobīl, lat., rörlig, krigsrustad.

Mobile (-bīl), st. i n.-amer. stat. Alabama, nära M.-flodens utl. i Mex. vik., 38,469 inv. Hamn, handel.

mobīlgarde, 1870/71 i Frankr. anv., 72 upplösta trupper.

mobīlier, lat., lösegendom.

mobilis|ēra, göra rörlig; förvandla fast egendom till när som helst disponibelt kapital; sätta en armé på krigsfot. -ering, försättande på krigsfot etc.

mockasiner, af oberedda hudar förfärdigade indiankängor utan sulor.

mod, fr., bruk, gällande smak, is. i klädedräkt. Modern', fr., enligt nyaste modet.

modalitēt, lat., log., graden af ett omdömes visshet, s. kan vara möjlig (problematisk), verklig assertorisk) l. nödvändig (apodiktisk).

Modée, Reinh. Gust, lagsaml., dram., f. i Finld 1698, d. 52 ss. tit.-kansliråd. Utarb. Utdrag ur alla . . . publique handl. etc. (1742/ 1829), 15 bd m. m.

modell', fr., förebild. Plastisk m., ett i förminskad skala utfördt mönster t. bildhuggar- l. byggnadsarbete. -era, forma en modell.

Mōdena, ford. it. hertigd., nu prov. 2,597 kv.km., 60 it. Hst. M., mell. Secchia q. Donaro, m. omkr. 64,843 inv. Ärkebiskop, domk., univ., slott.

moder|āt, lat., måttlig, sansad. -ation, återhållsamhet, måtta, hofsamhet.

moderāto, it., tonk., måttligt.

moderatör, mek., regleringsinrättn., regulator.

moderera, lat., jämka, dämpa, minska, mildra, sakta.

moderlut, kem., den vätska, hvarur salter utkristallisera, men s. fortfarande innehålla sdna. Anv. t. bad m. m.

modern', enl. nyaste modet. -isera, förändra eft. nyaste smak.

modest', lat., blygsam, ärbar. Modestī, blygsamhet.

Mo'dica, st. på s. Sicilien, m. 48,962 inv.

modifi|ēra, lat., inskränka, närmare bestämma. -kation, inskränkning, förändring, jämkning.

modul|ation, lat., tonk., öfvergång fr. en tonart t. en annan. -era, än höja, än sänka stämman.

modus, lat., mått, sätt, vis; spr., sättet att uttrycka en handl. l. ett tillstånd, indikativ, det bestämda, konjunktiv, det villkorliga, imperativ, det befallande, infinitiv, det obestämda o. (i grek.) optativ, det önskande sättet; tonk., tonart. M. viven'di, sättet att lefva o. umgås m. mskor.

Moe, Jörgen Ingebrektss., nor. skald o. kulturhist., f. 1813 i Holm, bisk. i Kristiansand, d. 82 Skr. Digte o. tills. med P. K. Asbjörnsen utg. saml. af nor. folksagor.

Moeris, g. geogr., gräfd sjö i Egypten, v. om Nilen.

Moesien, g. geogr., rom. prov. mel. Donau, Svarta haf., Hæmus och Drina.

Mogadōr, st. i Marokko vid Atl. haf., 12,000 inv. Hamn, betydl. handel.

Mogul, se Stormogul.

Mohacs (-hatsch), st. i Ung. vid Donau, 15,832 inv. Sl. 29/8 1526 o. 12/8 1687.

mohair (-här), fr., angoraull och däraf väfda tyg.

Mohamm'ed (arab. = den prisade), egentl. Abul Kasem ben Abdallah, Islams stiftare, f. 571 i Mekka, köpman, uppträdde 10 s. profet, vann föga anhang, flydde 22 till Medina, eröfr. 30 Mekka och nästan hela Arab., d. 32 Medina.

Mohamm'ed II, turk. sultan, sonson t. M. I (1374/21) o. son till Murad II, f. 1430, reg. 51, eröfr. 53 Konstpl, 56 slagen v. Belgrad, d. 81. Energisk, men grym och vällustig.

Mohamm'ed Ahmed, arab. anstift. af uppror i Sudan 1881/85. Utgaf sig för mahdi (se d. o.), d. 85.

[ 576 ]mohammedanska religionen, se Islam.

mohawk (-håk), en till irokeserna hörande indianstam.

Mohed, exercisplats i Gäfleb. l.

mohikaner, utdöd indianstam i N.-Amerika.

Mohilev', 1) guvern. i v. Ryssland, 48,046 kv.km., 1,686,764 inv. Hst. M. vid Dnjepr, 50,600 inv. Grek. o. rom. ärkebisk.; 2) st. i s.v. Ryssl. vid Dnjestr, 25,141 inv.

Mohr, Karl Fried., ty. kem., f. 1806 Koblenz, 67 prof. i Bonn, d. där 79. Stor förtj. om farmacien m. m.

Mohrungen, st. i Ost-Preussen, 4,121 inv. Slag 25/1 1807.

moira, gr. myt., ödesgudinna. Moirerna voro Kloto, Lākesis och A'tropos.

moitié (måatjé), fr., hälft, äkta hälft.

mokassīn, se mockasin.

Mokka, arab. st. v. Röda haf., 5,500 inv. Hamn, kaffeodling.

Molander, Joh. Harald, skriftställare, teat.-regissör, f. 1858 Sthm, intendent vid Sv. teat. 98, d. Sthm 00. Förf. för scenen åtsk. arb. ss. Rococo (82), Furstinnan Gogol (83) samt rom. En lyckoriddare (96).

molass', finkornig, grå sandsten fr. tertiärformationen, Schweiz.

Molay (målä), Jacq. Bern. de, tempelherrarnes siste stormast., bränd i Paris 1313.

Molbech, Krist. Knut Fred., dan. skald, f. 1821 Köpenhamn, 58/84 prof. i Kiel, sed. teatercensor i Köpenh., d. där 88. Skr. lyr. o. dram. arbeten.

Moldau, ford. furstendöme v. nedre Donau, 37,970 kv.km., omkring 2 mill. inv. 1859 fören. m. Valakiet till ett rike, Rumänien. Hst. Jassy.

molekyl, fr., se atom.

molekylärkrafter, de krafter, som blott äro verksamma emel. en kropps molekyler o. på omätbart små afstånd. Dit höra: kohesion, elasticitet, kapillaritet, kem. frändskap m. m.

Moleschott, Jakob, ty. fysiol., f. 1822, sed. 78 prof. i Rom, d. där 93. Hyllade läran om oskiljbarheten mellan kraft och materie. Förf.

moleskin (mållskinn), eng., tyg af ull o. bomull.

molest', lat., besvärlig, mödosam. -era, besvära, plåga.

Molfett'a, st. i s.ö. Ital. v. Adriat. haf., med omkr. 40,135 inv. Hamn, bisk.

Molière (-liär), egentl. Popuelin, Jean Bapt., en af världens största lustspelsförf., f. 1622 Paris, d. där 73. Skr.: Les femmes savantes, Le Tartuffe, L'Avare m. fl. (mga äfv. öfvers. på sv. o. uppförda i Sverige).

Molin, 1) Joh. Pet., bildh., f. 1814 Göteborg, d. 73 ss. prof. v. konstakad. i Sthlm, har bl. a. utfört »Bältespännarne» o. den s. k. »Molins fontän» i Kungsträdg. i Sthm. — 2) Pelle, förf., f. 64 i Ångermanland, de sista åren af sitt lif bosatt i nordligaste Norge, d. Bodö 96. En novellsaml. af honom und. tit. Ådalens poesi utgafs 97.

moll, lat., tonk., tonsläkte, omfattande alla de tonarter, s. ha liten ters. Jfr dur.

molla, hos turkar o. perser hederstit. för öfverdomare; arab., skriftlärd.

Mollesund, municip.-samh. o. fiskläge i Göteb. och Boh. l., 958 inv. (08).

mollien'tia, lat., uppmjuk. medel.

Mollīna, Tirso de, pseud. f. G. Telez.

mollus'ker, se blötdjur.

Mollwitz, by i Schles. vid Brieg, 700 inv. Sl. 10/4 1741.

moln, i luften sväfvande, smnhopade vattenblåsor l. isnålar, de förras kondensering upphof till nederbörd.

Molock, fenic. eldgud, hedrades m. mskooffer.

moloss'er, g. geogr., hellen. folk i Epeiros.

moloss'us, lat., 3-stafvig versfot — — —.

Moltke, Hellmuth Karl Bernh. v., preuss. gref. o. militär, f. 1800, 22 ur dansk i preuss. tjänst, 58 [ 577 ]chef f. gen.-staben, uppgjorde fälttågsplan till krigen 66 o. 70, fältmarsk. 71, d. 91 Berlin.

mol'to, it., mycket.

Moluck'erna, ögrupp i Stilla haf. mel. N. Guinea, Sundaöarna och Filippin., 55,741 kv.km., 375,000 inv., delas i Egentl. M., Amboina- o. Bandaöarna. Uppt. 1511, sed. 17:e årh. holl.

molybdēn, kem., Mo = 96, metall. element, s. framställes ur molybdenglans o. molybdensyrad blyoxid. M.-syrad m.-oxid = mineral. indigo l. blå karmin. -glans blyertslikn. min. af svafvel och m.; anv. till framställn. af m.-preparat.

moment', lat., ögonblick, tidpunkt; ngt, åstadkommande rörelse; väsentl. omständighet; bevekelsegrund.

Mommsen, 1) Theod., ty. arkeol. o. hist., f: 1817 Slesvig, sed. 57 prof. i Berl., d. 03. Nobelprist. 02. Skr. rom. hist. o. många verk of. rom. antikviteter; redig. »Corpus inscriptionum latinarum». — Hans bror 2) Johan Tycho, filol., f. 1819 Slesvig, gymnasialdirekt. i Frankfurt a. M., d. 1900. Förf.

Mōnaco, suveränt furstendöme und. fr. protektorat v. Genuavik., 1 ½ kv.km., 15,200 inv. Hst. M. på en klippa i hafvet, 3,292 inv. Badort, spelbanken Monte Carlo. Reg. furste Albert I, sed. 89.

monāder, gr., enl. Leibniz enkla. okroppsl. väsen, hka äro de yttersta grund. till alla fenomen o. böra skiljas från atomerna, s. ha utsträckn. i rummet.

monadologī, gr., se Leibniz.

Monaides'chi (-ski), Giov., it. markis, 1652 sv. drottn. Kristinas stallmäst. o. gunstling, 57 på hennes befalln. mördad i Fontainebleau.

monarkī, gr., den statsform, enl. hkn högsta makten innehafves af en enda person (monark). Maktens innehafvande ant. ärfves (arfrike) l. bestämmes gm val (valrike). M. delas i oinskränkta (absoluta), i lika monarken har obegränsad makt, o. inskränkta (konstitutionella), i hka folkrepresent. deltar i lagstiftn. m. m.

Monastīr, turk. st. i Makedon., 50,000 inv.

Mondōvi, st. i n.v. Ital. v. Ellero, med omkr. 19,255 inv. Bisk. Sl. 2l/4 1796.

mondän, fr., världslig, världsligt sinnad.

monēcisk, gr., växt m. skilda han- o. honblommor på sma stånd.

Monge (mångsch), Gaspard. fr. mat., f. 1746, 83 prof. Paris, 92 sjömin., följde Bonaparte t. Egypten, d. 18 Paris. Grund. École polytechn. o. uppfann deskriptiva geometr.

mongoler, den gula rasen, ett i mell. Asien utbredt folk m. bredt ansikte, brakycefal skalle, utstående kindknotor, vanligen sneda ögon, svart hår och nästan skägglös haka.

Mongolīet, n. delen af kin. riket, 2,787,600 kv.km., omkr. 2 mill. inv.

monism', gr., läran, att principen för »varat» blott är en, d. v. s. att grundvalen för alla både andliga o. lekaml. fenom. är kvalitativt densma (af ant. genomgående andl. l. helt o. hållet lekamlig natur). Jfr evolutionsteori.

Moniteur (-tör), fr., förmanare; 1789/1868 Frankr. statstidn.

monit|ion, fr., anmaning. -ōrium, lat., anmaningsbref.

mōnitor, lat., påminnare; sjö., namn på ett slags pansarfartyg.

Monk (mönk), Geo., hert. af Albemarle, eng. milit. o. statsman, f. 1608, tjän. und. Cromwell, 54 guv. i Skottld, bemäktig. sig 60 väldet i Engld o. återkall. Karl II, stred 66 till sjös mot holländ., d. 70.

Monmouth (månn'möth), grefskap i v. Engld, 1.489 kv.km., 211,400 inv. Hst. M. vid Wye, 6,100 inv.

Monmouth (~), James, hert., nat. son till Karl II af England, f. 1649 Rotterdam, sökte 85 bemäktiga [ 578 ]sig eng. kronan, tillfångatagen o. halshuggen s. å.

mono|drām, gr., dram m. blott en handlande o. tal. person. — -fysīter, gr., kristen sekt, som hos Kristus antog blott en natur (den gudoml.); 451 i Kalkedon fördömd ss. kättersk. — -gamī, gr., giftermål mel. en man och blott en kvinna. Mots.: bi- o. polygami. — -gonī, gr., könlös fortplantning. — -grafī, gr., afhandl. öfver ett enda föremål l. ämne. — -grām, gr., i haa sammanslingrade begyn.-bokst. till ett namn; utkast t. teckning. monokel, fr., ögonglas f. ett öga. — -klīnisk, gr., enbäddig; växt med tvåkönade blommor. — -kotyledōner, gr., fanerogama växter m. ett hjärtblad, omfatta i tropik. 1/5 och i nord. 1/3 af alla fanerogamer. Jfr dikotyledoner.-krōm, gr., enfärgad målning. — -līt, gr., pelare l. bildhuggararb. af ett enda stenblock. — -lōg, gr., samtal med sig själf. — -manī, gr., se mani.-pōl, gr., uteslutande rättighet att tillverka l. drifva handel m. en viss vara. -plan, flygapparat, konst, enligt systemet »tyngre än luften», drakprincipen. Första kända försök af Archytas (gr. filos. o. matem. i 4:de årh. f. K.). Konstrukt. i nyare tid: Pelterie (monoplanet i fören försedd med en 25 hkr. motor, s. drif. en 4-bladig propeller), Blériot m. fl.

Monop'oli, it. st. v. Adriat. haf., m. omkr. 22,545 inv. Bisk., hamn.

mono|teism', gr., tro på en Gud. — telēter, gr., kristen sekt, lärde, att Kristus hade 2 naturer, men blott en vilja. Förkast. i Konstpl 680. — -tōn, gr., entonig, enformig.

Monrad, Ditlev Gotth., dan. teol. o. statsm., f. 1811 Köpenh., 48 o. 49 undervisn.-min., bisk. 49, 63/64 min.-pres., 65/69 på N. Zeeland, 69 åter bisk. på Låland-Falster, d. 87.

Monroe (mönn'rå), James, n.-amer. statsm., f. 1759 Virginia, delt. i befrielsekriget, 17/25 pres., d. 31 New York. -doktrinen, hans förklaring af år 1823, att Europas inblandn. i För. stat. inre angelägenhet, skulle anses som krigsorsak.

Monrōvia, hst. i Liberia, vid Atl. haf., omkr. 5,000 inv. Hamn.

Mons (mång), hst. i belg. prov. Hennegau, 27,072 inv. Domkyrka.

monseigneur (mångsänjör; abbr. M'gr), fr., nådig herre, tit. f. prinsarne samt de högsta andl. och värdsl. tjänstem. i Frankr.

monsieur (måsjö, abbr. M.), fr., herre; i Frankrike förd. titel för konungens äldste broder.

monsignōre (-sinjåre), it., tit. på högre kat. prelater.

Monsigny (mångsinjī), Pierre Alex., fr. mus., f. 1729, d. 17 Paris. En bland grundl. af fr. kom. oper. Komp. operor m. m.

monstrans', lat., »det allra heligaste», i kat. kyrkan kärl t. förvarande af den invigda hostian.

mon'strum (monster) lat., vidunder, missfoster.

monsūn, den i n. delen af Ind. haf. regelb. blås., period, vinden, okt. t. mars n.o., april t. sept. s.o.

montagnard (mångtanjār), fr., egentl. bergsbo; medlem af yttersta vänst. und. fr. revol.

Montaigne (mångtänj'), Michel Eyquem de, fr. förf., f. 1533, d. 92. Skeptisk filos.

Montalambert (mångtalangbär), 1) Marc René de, fr. markis och milit., f. 1714, d. 1800 Paris. Uppf. d. eft. honom ben. befästn.-syst. Förf. — Hans sonson 2) Charles Forbes de Tryon de, fr. gref., publ., f. 1810, d. 70 Paris. Förkämpe f. kat. kyrkans intressen.

Montalvān, don Juan Perez de, sp. skald, f. 1602, d. 38. Skr. nov., lustspel m. m.

Montān, Erik Vilh., hist., publ., f. 1838, docent v. Upps. univ., tit. prof., 84/95 huf.-redakt. f. [ 579 ]Stockholms Dagblad, d. 09. Utg. Bidr. till Gust III:s hist., Sveriges riddersk. och adels riksdagsprotok. 1719/27, Dagboksant. af G. J. Ehrensvärd, Hist. anteckn. o. bref af J. v. Engeström m. m.

Montāna, förk. Mont., amer. fristat omkr. Missouris källor 380,872 kv.km., 243,329 inv. Berg: Rocky Mountains. Fl.: Missouri, Yellowstone m. fl. Huf.-när. åker- och bergsbruk, boskapsskötsel. Prod.: guld, silfver, koppar, järn m. m. Hst. Helena. Stat 1864.

montanis'ter, kristen, i 2:e årh. uppkomm., eft. frygiern Montanus ben. sekt, s. trodde på uppenbarelser o. profetior o. predikade sträng askes. Försvunno i 6:e årh.

Montauban (mångtåbang'), hst. i fr. dep. Tarn-et-Garonne v. Tarn, 30,506 inv. Evang.-teol. fakultet, vinodl.

Montauban, se Cousin-M.

Montblanc (mångblang'), Europas högsta bergtopp i n.-v. hörnet af Italiens gräns till Frankrike, 4,750 m.

Mont Cenis (mång senī), bergtopp mel. Ital. o. Frankr., s. om Montblanc, 3,592 m. Öfv. platån leder en berömd alpväg o. gm berget den 12 km. långa 1859/71 byggda tunneln, 1,254 m. öfver hafvet.

Mont d'Or (mångdår), berg i Auvergne, 1,884 m. h.

Montebell'o, it. by s. om Pavia, 2,119 inv. Slag 9/6 1800, 20/5 1859.

Mon'te Carlo, se Monaco.

Montecassīno, benediktinordens äldsta o. förnämsta kloster, nära it. st. Caserta.

Montecchi (-techi) o. Capuletti i Shakespeares «Romeo o. Julia» två fientl. familjer.

Montecris'to, klippö s. om Elba, bekant gm A. Dumas' roman »Grefven af M. C.».

Montecūculi, Raim., österr. gref. o. gen., f. 1608 Modena, befälh. i 30-år. krig., 58 fältmarsk., 64 mot turkarne, 72/75 mot Frankr., 74 ty. riksfurste, d. 81.

Montefiōre, Sir Moses, den gm sin storartade verksamhet bekante ind. filantropen, f. 1784, d. 1885 Ramsgate, 101 år gammal.

Montēlius, Gust. Oskar Augustin, arkeol. o. hist., f. 1843, 07 riksantikvarie. Skr.: Från jernåldern (69), Statens hist. museum (2:dra uppl. 74), Sveriges forntid (72/74), Lifvet i Sv. und. hednatiden (2:a uppl. 78), 1:a del. af »Sveriges hist. fr. äldsta tid t. våra dagar» m. m., dessutom redig. »Sv. fornminnesfören. tidskr.» (fr. 75) och »Nord. tidskr.» (fr. 80).

Montemayōr, Jorge de, port. skald, f. före 1520, d. 61. Grund. herderomanen gm sin Diana.

Montenēgro l. Zrnagora, konungarike på Balkanhalfön, mel. Albanien, Bosnien och Adriat. haf., 9,080 kv.km., 250,000 inv. Bergigt. Topp: Kom, 2,760 m. Prod.: ost, boskap, frukt. Hst. Cettinje. Öfr. städer: Podgoritsa, Dulcigno, Antivari m. fl. Rel. gr.-kat. På 1300-talet till 1389 lydstat und. Serbien. Därefter fejder med turkarne. 1566 blef M. ett sl. kyrkostat, hvars styresman, vladiken, af Peter d. st. gjordes t. lydfurste und. Ryssland. Själfständigt o. ärftl. furstendöme 1852, konungarike 1910. Nuvar. reg. Nikolaus (Nikola, Nikita) I, furste 60, kon. 10.

montēra, fr., färdiggöra, utrusta, smnsätta (en maskin).

Monterey (-rei), st. i n.ö. Mexico, 62,266 inv.

Mon'te Rōsa, topp på Penniniska alp., 4,638 m. h.

Monteroton'do, it. st. n.o. om Rom, 5,435 inv. Sl. 21/10 1867.

Mon'te San Angelo (-an'djelo), it. st. nära Adriat. haf., med 21,876 inv. Vallfartsort.

Mo'nte Sa'nto, »heliga berget», = Atos (se d. o.).

Montespan (mångtespang'), Franç. Athénaïs de, fr. markisin., f. 1641, gift 69 m. markis de M., 68/82 [ 580 ]Ludvig XIV:s älskar., m. honom 8 barn, d. 07.

Montesquieu (mångteskjö), Ch. de Sécondat, fr. baron och förf., f. 1689, d. 55 Paris. Skr.: L'esprit des lois m. m.

Montever'de, Claudio, it. komp., f. 1568, d. 43 Venezia. Stor förtjänst om mus.-dram. m. m.

Montevidēo, hst. i Uruguay vid Atlant, o. Rio de la Plata, 303,000 inv. Hamn, handel.

Montez (-tēs), Lola, dansös, f. 1820 i Skottl., 46 älskar, t. kon. Ludvig I af Baiern, gm honom gref:a Landsfeld, fördrif., d. 61 New York.

Montezūma, näst siste kon. i Mexico, reg. 1502, dödad 20. Hans afkomlingar, gref. af M., utdogo 1836.

Montfaucon (mångfåkång'), Bern. de, fr. arkeol., f. 1655, d. 41 Paris. Skr.: Palæographia græca m. m.

Montfort (mångfår), Simon de, gref. af Leicester, f. 1206 Frankr., 36 i eng. tjänst, hjälpte 64/65 att grunda den parlament. författn., stup. 65 v. Evesham.

Montgolfier (månggålfjē), 1) Jos. Mich., fr. uppfinn., f. 1740, d. 10 Balarruc-les-Bains. Uppfann de m. uppvärmd luft drifna luftballongerna (montgolfiärer) m. m. Förf. — Hans bror 2) Jacq. Etienne, f. 1745, d. 99, har andel i broderns uppfinn.

Montgolfierska vattenmaskinen, se hydraulisk vädur.

Montgomery (möntgömm'öri) 1) eng. grefsk. i Wales, 2,064 kv.km., 58,492 inv. Hst. M. vid Severn, 1,034 inv. — 2) Hst. i Alabama v. Alabamafloden, 30,346 inv.

Montgom'ery, sv. adl. ätt, härstam. fr. Normandie: 1) Robert, milit., f. 1737, öfverste v. Nylands reg,, deltog i Anjalaförbund., d. 98. Förf. — 2) Gust. Adolf, ämbetsm., hist., f. 1790, landsh. i Västerb. 1., d. 61. Skr.: Hist öfv. krig. emel. Sverige o. Ryssld år 1808 o. 1809 m. m. — Den förstnämndes sonsons son 3) Hugo M.-Cederhjelm, skald, f. 1847, d. 72 ss. attaché vid sv. beskickn. i Rom. Skr.: Dikter (71). — Dennes bror 4) Robert, skald, f. 1851. Skr. dikter m. m.

Montgomery (månggåmmerī), Gabr. de, fr. ridd., stack 1559 utan afsikt kon. Henr. II vid en tornér. med sin lans i ögat, flydde till Engld, stred sedan ss. hugenott i Frankr., slagen 73, afrättad 74.

Montholon (mångtålång'), Charl. Trist. de, grefv. af Lee, Nap. I:s trogne anhängare, f. 1782 Paris, följde N. t. S:t Helena, 40 fängslad f. deltagande i Nap. III:s landstign., benådad, d. 53. Förf.

Montluçon (månglysång') fr. st. v. Cher, 35,062 inv. Fabr.

Montmartre (mångma'rtr), höjd i n. del. af Paris. Flera slag.

Montmirail (mångmiraj'), fr. st. i dep. Marne, 2,100 inv. Slott, badort. Sl. 11/2 1814.

Montmorency (mångmårangsī), 1) Anne de, fr. marsk. o. konnetabel, f. 1492, kämpade und. Frans I, slog hugenotterna, d. 67 Paris. — Hans sonson 2) Henri de, hert. o. militär, f. 1595, stridde äf. mot hugenotterna, 30 marsk., afrättad 32 Toulouse f. uppror, stämplingar.

Montpellier (mångpejē) hst. i fr. dep. Hérault, nära Medelh. 75,950 inv. Univ. Bisk., observat., muséer.

Montpensier (mångpangsiē), Ant. Marie Phil. Louis d'Orléans, hert. de, 5:e son t. kon. Ludv. Fil., f. 1824, 48/70 i Spanien, dödade 70 infant. Enrico, sed 70 i Paris, d. 90.

Montperdu (mångperdy), topp på Pyrenéerna, 3,358 m. h.

Montreal (måntriāl), st. i Canada v. Lawrencefl., 350,000 inv. Univ., domkyrka, fabr. Betydl. handel.

Montreux (mångtrö), klimat. kurort i Schweiz i kant. Pays de Vaud vid Genève-sjön.

Montrose (måntrås), skotsk st. v. Esks mynn. i Nordsj., ) 2,401 inv. Hamn.

[ 581 ]Montserrat (mångserrā), berg i sp. prov. Barcelona, 1,237 m. h.

monument', lat., minnesvård. -āl, konstnärl. utfördt, f. lång varaktigh. bestämdt verk.

Mon'za, it. st. s. o. Comosj., med 42,600 inv. Domkyrka, slott.

Mooker-heden (mok-), slätt i Holland (Geldern). Slag 14/4 1574.

Moore (mur), Thom.; irl. skald, f. 1779 Dublin, d. 52. Skr.: Lalla Rookh, Irish melodies, hist. verk m. m.

morāl, lat., smnfattning. af grunderna för det sedliga; sedelära (= etik); sedlighet; först af Sokrates uppställd s. lära, sed. föremål f. näst. alla filosofers undersökningar. -isk, sedlig. -itēt, sedlighet. -iteter, ett slags andl. skådesp. und. medelt., hvari sedeläran dramatiskt framställdes. Uppkommo i Frankr.

Morāles, Luis de, sp. mål., f. 1509 Badajoz, d. 86 där.

Mora stenar, plats i Lagga socken af Sthms l. Här valdes o. hyllades ford. sv. kgr.

moratōrium, lat., jur., beviljadt anstånd med betalning, anståndsbref.

Morāva, 1) bifl. t. h. till Donau i Serbien, uppk. af serbiska och bulgar. M., 335 km. — 2) Se March.

Moray Firth (mörr'ä förth), hafsvik på Skotlds n.ö. kust, gm Kaledon, kanalen förenad m. Atlant.

morbidess', fr., mjukhet i köttpartierna på måln. l. skulpturarb.

morbleu (mårblö), fr., för tusan!

mor'bus, lat., sjukdom.

mordent', lat., tonk., kort, skarp drill utan efterslag.

Morēa, sed. medelt. namn på Peloponnesos, deladt i 5 nomarkier.

Moreau (mårå), Jean Victor, fr. gen., f. 1761, 96 öfverbefälh. f. Rhen- o. Moselarmén, 94 anklagad o. landsförvist, 13 sårad vid Dresden, d. s. å.

mōrer, inv. i det gamla Mauretanien, blandn. af araber, berber m. m. Fanat. islamiter.

mōres, lat., seder.

Morett'o, egentl. Alessandro Bonvicino, it. mål., f. omkr. 1500, d. omkr. 47 Brescia.

Mor'feus, gr. myt., drömmarnas gud.

morfīn, kem., C17 H19 NO3+H2 O = 303, alkaloid i opium, färg- och luktlösa, mycket beskt smakande, i vatten o. alkoh., men ej i eter lösl. giftiga nålar. Kramp- och smärtstill., sömngifvande medel; missbrukas ofta, vanl. i form af af subkutana injektioner, då smån. kronisk morfinförgiftn. inträder.

morfologī, gr., läran om organens utveckl., form o. byggnad utan afs. på lifsyttringarna.

Morgagni (-gan'ji), Geov. Batt., it. anat., f. 1682, d. 71 ss. prof. i Padua. Grundl. af patol. anat. Förf.

Morgan (mårgän), 1) Sidney, eng. förf., f. 1783, d. 59 London. Skr. reseskildr., roman. m. m., 2) J. Pierpont, am. bankir, f. 1837, 71 etablerad i N. York, grund. jättetrusterna.

morganātiska äktenskap l. äktenskap till vänster äga rum inom reg. hus o. högadeln, medföra ej rätt t. mannens ståndsföreträden l. full arfsrätt. Få ej ingås i Sverige.

Morgarten, bergsluttn. i kanton. Zug. Slag 15/11 1315.

morgen, ty. ytmått, i Preuss. = 0,36, i Baden 0,255, Württemberg 0,315 hektar.

Morghen, Raffaele, it. kopparstick., f. 1758 Florens, d. ss. prof. där 33.

morgonstjärna, 1) planeten Venus, då den är synl. på morgnarna; synl. på aftnarna kallas den aftonstjärna. 2) und. medeltid, bruklig stridsklubba, hvars ände var besatt m. taggar.

morgue (mårg), fr., i allm. bårhus, där funna lik utställas till igenkänning.

moripan, se ripor.

moris'ker, sed. 1492 i Spanien kvarblifna morer; tvingades att antaga kristend., 1609 till det [ 582 ]mesta fördrifna. Ännu återstå omkr. 60,000.

Mor'isons piller, farliga, starkt afförande piller.

Moritz, 1) M., hert. af Sachsen, son t. hert. Henr. den fromme, f. 1521, protestant 39, reg. 41, 46 på kejsarens sida, 48 kurfurste, 51 mot kejs., s. han 52 tvingade t fördr. i Passau, d. 53. — 2) M., prins af Oranien, son till Vilhelm I af O., f. 1567, 85 ståth. i Holld o. 90 i de förenade nederl. provinserna, slog spanjorerna, d. 25 Haag. — 3) M., gref. af Sachsen, kallad marskalk af Sachsen, naturl. son t. kurf. Aug. II af Sachsen och Aurora Königsmark, f. 1696, 09 i kejsarens och 20 i fr. tjänst, 26 kort tid hert. af Kurld, 44 marsk. af Frankr., eröfr. 46 Belgien, d. 50 Chambord.

Morley (mårle), 1) Henry, eng. lit.-hist., f. 1822 Lond., 65/79 prof. där, d. 94. Skr.: Library of Eng. lit. m. m. — 2) John, eng. förf., f. 1838, sed. 67 redakt. f. »Fortnightly review», 05 min. för Indien, 08 viscount. Skr. of. Cobden, Voltaire, Rousseau m. m.

mormōner, relig. sekt i N.-Amer., stift. 1830 af Joe Smith på grund af en understucken bok; grund. 40 kolonien Nauvoo i Illinois, fördrefs därifr. o. utvandrade 46/47 t. västern, där den vid St. Saltsj. grundl. st. Nya Jerusalem. Lär., en blandn. af kristend., judend. och hedendom, medgifver månggifte, gynnar materiell utveckling, usel i andl. hänseende. Sektens största utbildn. skedde under 2:e profeten Brigham Young; 87 lagligen undertryckt. — Antalet m. i Utah omkr. 260,000, hela ant. ½ mill. I Sverige funnos d. 1/10 1909 2,175 mormoner.

Mornay (-nä), Charl. de, krigare, f. omkr. 1514 Frankr., i Gust. I:s tjänst, Erik XIV:s sändeb. t. Elisabet af Engld o. Maria Stuart, öfverbefälh. v. Varberg 1565, f. stämpl. mot Joh. III, afrättad 74.

Morny (nī), Charl. Aug. Louis Jos. de, fr. gref. o. statsm., son till drottn. Hortense o. gref. Flahault, f. 1811 Paris, ledde statsstrecket 51, d. 65 Paris.

morot, Daucus carota L.. Umbelliferæ, i Europa, N.-Amer., n. Asien odlad rotfrukt.

Morph'y, Paul, n.-amer. schackspelare, f. 1837. N. Orleans, tjänstem. där, d. 84.

Morr'is, Will., eng. skald, f. 1834 Lond., d. 96. Skr.: Story of Sigurd the Volsung, m. m.

Morse (mårs), Sam. Finl. Breese, uppf. af den efter honom ben. skriftelegrafen, f. 1791 Charlestown, 58 prof. New Haven, d. 72 N. York.

mortalitēt, lat., dödlighet.

Mortier (mårtjē), Ed. Ad. Casim. Jos., hert. af Treviso, fr. marsk., f. 1768, 05 marsk., af Ludv. XVIII utn. till pär, 34 krigsmin., d. 35 vid Fieschis mordförsök på Ludv. Filip.

Mōrus 1. More, Thomas, eng. humanist, f. 1480 Lond., 29 lordkansler, f. vägran att aflägga ed åt Henr. VIII ss. kyrkans öfverhufvud fängsl. 34 o. afrättad 35. Skr.: Utopia.

moräner, se glaciär.

mosaīk, it., arbete, best. af konstmässigt smnfogade färgade stenar, glas- l. marmorstycken o. d.; liknar på afstånd målning; af oriental. urspr., mycket omtyckt hos greker o. rom. De mest fulländade m. åstadkommas nu i Ital. o. Spanien.

mosaiska trosbekännare åtnjuta i Sverige allm. medborg. rättigheter, men få ej bekläda ecklesiast. samt vissa civila ämbeten. Jfr judar.

Mosambīk, 1) kuststräckan af s. Afrikas ö. kust, 761,100 kv.km., 2,300,000 inv.; 2) st. i M., port. besittn., 5,000 inv., säte f. guv. o. bisk.; 3) M.-kanalen, sund mel. M. o. ön Madagaskar.

Mosander, Karl Gust., farmst. kem., [ 583 ]f. 1797, d. 58 ss. prof. v. Karolinska instit., upptäckte flera kem. element. Skr. en mängd uppsatser i tidskr. m. m. Utg. (tills. m. Ronander) »Tidskr. för läkare o. pharmaceuter« (32/39).

Mosel (fr. Moselle), bifl. till Rhen, t. v., uppr. på Vogeserna, utf. v. Koblenz, 505 km. l.

Mosen, Jul., ty. skald, f. 1803, d. 67 Oldenburg. Skr. epos, dram. (Cola Rienzi m. fl.), rom., dikter, m. m.

Mosenthal, Salom. Herm., ty. dram., f. 1821, d. 77 Wien. Skr.: Deborah m. fl.; Werke 1877, 6 bd.

Moser, 1) Friedr. Karl v., frih., ty. statsm., f. 1723, 72/80 kansler i Hessen-Darmst., d. 98 Ludwigsburg. Patriot o. förf. — 2) Gust. v., lustspelsförf., f. 1825, d. 03. Skr.: Krieg im Frieden, Ref Reiflingen m. fl.

Moses, israeliternas befriare o. lagstiftare, om hkn ingenting tillförlitl. är bekant, men s. enl. legenden skall ha lefvat omkr. midten af 2:a årtus. f. K. Skr.: 5 M. böcker. Den mosaiska lagstiftn. ett verk af flere århundraden.

Mosheim, Joh. Lor. v., ty. luth. teol., f. 1694 Lübeck, d. 55 ss. prof. o. kansler i Göttingen. Lärdaste teol. på sin tid. Grundl. af den pragmatiska kyrkohist.

moskē, arab. mesdschid, mohammed. tempel, utan bilder; smyckas end. af arabesker o. språk ur koran.

Moskītokusten, kuststräcka i Nicaragua v. Karibiska haf., omkr. 130,000 kv.km., 15,000 inv.

moskītos, besvärl., stickande myggor, is. i trop. Amer.

moskovīter = ryssar.

Moskva, 1) bifl. t. v. till Oka, 425 km. l.; 2) guvern. i inre Ryssld, 33,302 kv.km., 2,430,581 inv. Hst. M. (uttal. Mas'kva), Rysslds forna hst., v. M.-fl., 1,359,000 inv. Kreml, katedral., univ., akad., observ., museer, målningsgalleri, 2 bot. trädg. Palats.

moslem (moslīm, pl. moslemīn), arab., muselmän, bekänn, af islam.

Moss, nor. st. v. en vik af Kristianiafjord., 8,341 inv. Konvention 14/8 1814 mel. Sverige o. Norge.

mossdjur, Bryozoa, klass af blötdjur, mikroskop, små djur i mosslika l. blad- o. trädartade kolonier, s. stundom betäcka andra föremål; mest sjödjur; många fossila arter.

mossor, Musci, lägsta klassen af de stam- o. bladbildande kryptogamerna, bestå blott af celler, fortplanta sig gm generationsväxl. o. hafva i st. f. rötter blott rothår; of. 3,800 arter äro kända; högst viktiga i naturens hushålln.

Most, Joh. Jos., ty. bokbind. o. socialdemokrat., f. 1846, 74/78 medl. af riksd., 78 förvis, fr. Tyskld, utgaf i London »Freiheit», 81 för eggande t. mord dömd t. 1 ½ års tvångsarb., d. 06 Cincinnati.

Mostar, hst. i Herzegovina v. Narenta, 17,020 inv.

Mosul (Mossul), turk. befäst, st. v. Tigris, 61,000 inv. Bad. Muslinstillverkn.

Motala, st. i Östergötl. l., v. Vättern o. M. ström, 3,004 inv. (08). Priv. 1880; stormekan. verkstad.

Motala ström, fl. i Östergötl., Vätterns utl., gmflyter Boren, Roxen, Glan, utf. v. Norrköp, i Brå viken.

motett', it., tonk., flerstämmig kyrksång utan ackompanjem.

motion, lat., kroppsrörelse; parlamentar. förslag.

motīv, lat., bevekelsegrund; hufvudmelodien i ett tonstycke; grundformen till ett konstverk.

Motley (mått'li), John Lothrop, amer. hist., f. 1814 (Mass.), 61/71 sändeb. i Wien o. London, d. 77 England.

motorbåt, en båt, i hkn en motor drifver propellern.

motōrer, lat., maskiner, s. förvandla kraft i mekan. arbete; delas i hand-, tramp-, vatten-, vind-, ång-, varmlufts-, gas-, magnetoelektr. o. dynamoelektr. m.

motōrisk, lat., frambringande rörelse.

[ 584 ]mott'o, it., tänkespråk.

Molins (muläng), fr. st. vid Allier, 22,340 inv. Fabr.

Mount Everest (maunt ev'erest), se Gaurisankar.

Mouton (mutång'), Geo., se Lobau.

Mozart, Wolfg. Amadeus, ty. tonkonstnär, f. 1756 Salzburg, uppträdde offentl. red. vid 6 års ålder, 78 kapellmäst. där, 81 musiklär. o. konsertmäst. i Wien, d. där 91. En af Tysklands störste komp. Komp. oper. Figaros bröllop, Don Juan, Trollflöjten m. fl., rekviem, mässor m. m.

mp. = mezzo piano, it., tämligen sakta.

M. P. = Member of Parliament. (eng.), parlamentsledamot.

Mr, abbr. f. mister l. monsieur. — Mrs, abbr. f. mistress.

Ms. = manuskript.

Mūcius, Cajus, M. Scævola, skall enl. sagan 507 f. K. ha brännt upp sin högra hand för att visa kon. Porsena, s. han ville mörda, sin ståndaktighet.

mud, holl. våtvarumått = 1 hl.

muff, bred järnring t. förening af rör, axelledningar m. m.

muffel, halfcylindr., m. flat botten försedt o. baktill slutet kärl af eldfast lera l. järn för upphettning af ämnen und. lufttillträde. -färger, porslinsfärger, s. v. ringa hetta inbrännas i glasyren.

muf'ti, arab., öfverstepräst o. öfverdomare hos mohammedanerna.

Mühlbach, Luise, pseud. för Klara Mundt.

Mühlhausen, kretsst. i prov. Sachsen v. Unstrut, 34,359 inv. Fabr.

Muir (mjûr), John, skotsk sanskritist, f. 1810 Glasgow, d. 82 ss. prof. i Edinburgh. Förf.

Muk'den, st. i Mandschuriet, 170,000 inv.

Muk'tar Pascha, turk. gen., f. 1835 Brussa, 75 gen.-guvern. i Bosnien, 77 öfverbefälh. i Armenien, 78 på Kreta, 79 guvern. i Monastir, 85 till Egypten, turk. öfverkommissarie.

Mūlahacēn, se Cumbre de M.

mulan, se mulåsnan.

Mulatt'er, sp. afkomlingar af negrer o. hvita.

mullbärsträdet, Morus L., Moreæ. Hvita m., M. alba L., i Kina, Centr.-Asien, s. Europa, Gotland, o. svarta m., M. nigra L., i Persien, ha ätbara frukter; bladen föda f. silkesmaskar; träet slöjdvirke.

Mulde, bifl. t. Elbe, t. v., i Sachsen, uppr. på Erzgebirge. 102 km. l.

Mülhausen, fr. Mulhouse, st. i Eisass v. Ill, 91,916 inv. Fabr., hand., tekn. skola, museer.

Mülheim, 1) M. an der Ruhr, kretsst. i Rhenpreuss., 80,599 inv. Fabr., bergshandt. — 2) M. am Rhein, kretsst. i Rhenpreussen, 50,207 inv. Fabriker.

Mull (möll), ö bland Hebriderna.

Müller, 1) Joh. Gottwerth, ty. förf., f. 1744, d. 28. Skr. rom. Siegfr. v. Lindenberg m. m. — 2) Friedr., kallad Målare-M., ty. skald o. mål., f. 1750, d. 25 Rom. (Tillhör Sturm-und-Drangperiod.). Skr. dram., idyller m. m. — 3) Johannes v., ty. hist, f. 1752 Schaffhaus., d. 09 Westfal. Skr. Schweiz' hist. — 4) Wilh., ty. skald, f. 1794 i Dessau, d. 27 där. Skr. Lieder der Griechen m. m. — 5) Joh. Heinr. Jak., ty. fys., f. 1809 Kassel, d. 75 ss. prof. i Freiburg. Skr. i fys. o. meteor. — 6) Charles, fr. mål., f. 1815, d. 92. Hist. o. genrebild. — 7) Wolfgang, ty. skald, f. 1816, d. 73. Skr. dram., roman., epos m. m. 8) Max, s. t. M. 4, ty. språkforsk., f. 1823 Dessau, sed. 54 prof. i Oxford, d. där 1900. Skr.: Hist. of ancient sanskrit lit., nov. m. m.

Mul'men, st. i Tenasserim (brit. Birma) v. Bengaliska viken, 58,446 inv. Hamn, handel.

multesläktet, ikt., Mugil L., Acanthopterygii. Multen, M. chelo G. Cuvier, ända t. 60 cm. l., i Medelhaf., Afrika, Sveriges västkust; sed. forntiden ansedd som läckerhet.

multip'el, lat., se multiplikation.

[ 585 ]multiplikand', lat., en af faktorerna vid multiplikation.

multiplikation, lat., mångfaldning; aritm., mångfaldigande af ett tal lika mnga ggr s. ett annat tal angifver. Resultatet kallas produkt l. multipel.

multiplikātor, lat., mat., en af faktorerna i multiplikation; fys., instr. f. att göra svaga galvan. strömmar märkbara, därigm. att dessa ledas gm talrika trådspiraler omkr. en fritt sväfvande, horisont, magnetnål, som därigm. ger större l. mindre utslag.

mul'tum, lat., mycket, rikliga tillgångar.

mullvad, Talpa europæa L., Insectivora, i Europa, n. och mel. Asien, lefver af insekter, maskar m. m., nyttig.

mullvadssyrsa, se gräshoppor.

mulåsnan, Equus hinnus, bastard af hingst och åsna, frambringas sällan, men mulan l. muldjuret, E. mulus, bastard af åsnehanne o. sto, användes mycket i bergstrakter för sin säkra gång.

mūmie, gm balsamering l. lufttorkning (naturl. m.) för förruttnelse skyddadt lik. Åtskill. folk, is. de gamla egypterne, förvarade gm balsamering sina aflidnas kroppar, ss. senare fynd visat.

mumma, ett af Christ. Mumme 1492 i Braunschweig först bryggdt mörkt öl.

Munch, 1) Pet. Andr., nor. hist., f. 1810 Kristiania, 41 prof. där, d. 63 Rom. Huf.-verk: Det norske folks hist. (51/63), 8 bd. — 2) Andreas, nor. skald, f. 1811 Kristiania, 60 prof. där, d. 84. Skr. dikt., dram., romanser m. m.

Münch-Bellinghausen, Eligius Frz Jos. v. (pseud. Friedr. Halm), ty. dram., f. 1806 Krakov, d. 71 Wien. Skr.: Der Fechter von Ravenna m. m.

München, hst. i Baiern v. Isar, 567,000 inv. Ärkebisk., univ., akad., konserv., måln.-gallerier, muséer (glyptoteket, pinakoteken m. fl.), Bavarias staty m. m.

München-Gladbach, se Gladbach.

Münchhausen, Hieron. Karl Friedr., hannov. frih. o. ry. ryttmäst., f. 1720, d. 81 Hannover. De vidunderl. berättelserna om M:s äfventyr smnskrifna af R. E. Raspe (d. 1794 London).

Munck af Rosenschiöld, Eberh. Zak., läkare, f. 1775, d. 40 ss. prof. i Lund. Förf.

mundering, kr., soldats beklädnad.

Mundt, 1) Theod., ty. förf., f. 1808, d. 61 ss. univ.-bibl. i Berl. Skr. estet. o. lit.-hist. verk, roman. m. m. — Hans hustru 2) Klara (pseud. Luise Mühlbach), förf., f. 1814, d. 73 Berlin. Skr. talr., is. hist. roman.

mun'dus vult dec'ipi, lat., världen vill bedragas.

municipāl, medelt.-lat., hör. t. stad. -samhälle, del af kommunalt landområde. Municipier, fornit. städer und. romersk öfverh., men m. själfstyrelse.

Mūnin, nord. myt., en af Odins korpar.

munk, gr., andlig, tillh. ngn viss fören. l. orden. -latin, dålig latin, som skrefs af munkarne und. medeltiden. -skrift, den skrift, på hkn urkunderna fr. 13/16 årh.äro skrifna.

Mun'kacs (-katsch), ung. st. v. Latorcza, 14,416 inv. Bisk., vinodl., bergverk. Fl. gngr belägr. och eröfr. 1821/23 Ypsilantis fängelse.

Munkaczy (-katsch'i), Mik., ung. genremål., f. 1846 Munkacz, 72 i Paris, d. 00. Mest bekant är hans tafla Kristus inför Pilatus.

Munktell, Joh. Teofron, mek. industriidk., f. 1805 Kärrbo, 26 verkmäst. vid myntverk., anlade 33 i Eskilstuna en mek. verkst., nu en af de största i Sverige. Framst. kom.-man., d. 87.

munläsa, läk., krampakt. smndragn. af käkmusklerna. Betänkl. sjukdom. Behandl.: smärtstillande medel, kloral, opium.

Münnich, Burkh. Kristof. v., ry. gref. o. statsm., f. 1683 Oldenburg, 21 i rysk tjänst, 32 gen.-fälttygmäst., eröfrade 36 Krim, 42 [ 586 ]förvis. t. Sibirien, benåd. 62, d. 67 Petersburg.

Munster (mönn'-), prov. i s. v. Irld, 24,554 kv.km., 1 mill. inv., delas i 6 grefskap.

Münster, reg.-omr. i Westfal., 7,249 kv.km,, 818,062 inv. Hst. M. (äfv. Westfalens hst.) v. Aa, 81,439 inv. Bisk., domkyrka, univ., rådhus, palats.

münster, se mynster.

Munter, Jeremias, pseud. f. B. E. Fornell.

Münzer, Thom., religionssvärmare, f. 1489 Harz, ifrade mot Luther, framkallade 22 bildstormn. i Wittenberg, eggade 25 bönderna till uppror, s. å. slagen, tillfångatagen o. afrättad i Mühlhausen.

Munzinger, Werner, schweiz. Afrikares., f. 1832, 51/70 i ö. Afrika och v. Asien, 72 gen.-guv. i ö. Sudan, mörd. där 75. Förf.

Mur, bifl. t. Drave, t. v., uppr. på Salzburgalp., rinner gm Steiermark, 416 km. l.

Mūrad, 1) M. I., turk. sult., f. 1319, reg. 59/89, eröfr. Trakien, Bulgagarien o. M. Asien, 89 mördad af serberna. — 2) M. V, turk. sult., son t. Abd-ul-Medjid, f. 1840, reg. 76 eft. Abd-ul-Asis, afs. eft. 3 mån., d. 04.

Mūrad Efen'di, egentl. Frz v. Werner, skald, f. 1836 Wien, d. 81, ss. turk. såndeb. i Haag. Skr. dram. skaldestyck. m. m.

Murat (myrā), Joach., fr. milit., f. 1771 vid Cahors, 96 Bonapartes adjut., 1800 hans svåger, 04 marsk., 06 storhert. af Berg, 08 kon. af Neapel, 12 o. 13 kavall.-öfverbefälh., 14 fördrag med Österr., 15 slagen af österr. v. Tolentino, s. å. skjuten i Kalabrien.

Mūraviev, 1) Nikol. Nikolajevitsch, ry. gen., f. 1793, i fältt. 12/15, 28 o. 31, 54 ståth. i Kaukasien, eröfr. 55 Kars, d. 66. — 2) Mik. Nikolajev., ry. statsm., f. 1795, 63 gen.-guv. i Litaven o. »Polens bödel», 65 återkallad o. grefve, d. 66.

Murberg, Joh,, förf., publ., f. 1734, ledam. af sv. akad. 87, d. 05 ss. rektor i Sthm. Skr. hist. afhandl. m. m. 11 år redakt. af »Posttidningen».

murbräcka, fornt. krigsmaskin.

Murchison (mörtschisön), Sir Roder. Impey, skotsk geol., f. 1792, d. 71 ss. gen.-direkt. Utg. geol. atlas öfver Europa.

Mur'cia, sp. prov. vid Medelhaf., 11,597 kv.km., 577,987 inv. Hst. M. v. Seguraflod., 112,000 inv. Bisk., katedr.

Muret (myrē), Marc. Ant., fr. humorist, f. 1526, d. 85 Rom. Skr.: Oraliones, Epistolæ m. m.; utg. klassiker.

murgröna, Hedera L, Araliaceæ. Vanl. m., H. helix L., i Europa, Asien o. Afrika.

Murillo (-riljå), Bartol. Esteb., ber. sp. hist.- o. genremål., målade helgonbilder o. eljest taflor m. relig. ämnen, f. 1617 Sevilla, d. där 82.

murklor, Morchella, Discomycetes. Vanl. m., M. esculenta Pers., o. M. patula Pers., i Europas, N.-Amerikas o. Asiens barrskog., äro båda ätbara.

murmeldjuret, Arctomys Schrb., t. gnagarna hör. släkte. Alp-m., A. marmota L., på Alperna, Pyrenéerna, Karpaterna; har smakl. kött, kan tämjas.

Murner, Thom., ty. satir., f. 1475, d. efter 26 Heidelberg; Luthers motståndare.

Murray (mörr'ä), Australiens största fl., rinner gm Victoria o. s. Australien, 2,500 km. l. Omr. 910,000 kv.km.

Murray (~), 1) Jam. Stuart, naturl. son t. Jakob V af Skotld, f. 1531, legitimiserad af sin halfsyst. Maria Stuart, tvang henne att fly 68, mörd. 70. — 2) John, eng. bokh., f. 1808, d. 92, bekant för sina reshandböcker.

Murschidabād, eng. st. i Främre Indien vid Ganges, 15,168 inv.

Mur'suk, huf.-ort i Fessan. 6,500 inv. Samlingspkt f. karavan.

Murten, schw. st. i Freiburg vid [ 587 ]M.-sjön, 2,263 inv. Slag 22/6 1476.

Musa, L., Musaceæ. Bananen, M. paradisiaca L., o. pisangen, M. sapientium L., öfverallt i trop., har välsmak., ätliga frukter; blad o. bladfibrerna tekn. o. ekonomiskt viktiga.

Musagētes, gr. myt., binamn på Apollon.

Musaios (-saj'), 1) myt. gr. skald. — 2) gr. gram. i 5:e årh. e. K. Skr. epos. Hero o. Leandros.

muschplåster, se engelskt plåster.

mu'schik, ry., rättare mushik, bonde.

mūserna, gr. myt., sköna konsternas o. vetensk. gudinnor, döttrar t. Zeus o. Mnemosyne, voro: Erato, Euterpe, Kalliope, Kleio, Melpomene, Polyhymnia l. Potymnia, Terpsikore, Taleia o. Urania.

musēum, lat., offentl. åt vetensk. l. konst ägnad anstalt, is. saml. af konstverk, fornsaker, naturförem. m. m.

musīvarbeten = mosaik (se d. o.).

musīv|guld, kristallinisk fören. af tenn o. svafvel till oäkta förgylln. på trä, papp m. m. -silfver, pulveriser. tenn o. vismutamalgam t. oäkta försilfring.

musīk, gr., hos grekerna namnet på alla af muserna beskyddade konster, sedermera särskildt tonkonst, d. v. s. den konst, s. söker att gm toner och tonföljder förverkliga det skönas idé; indelas i teoretisk o. praktisk o. den senare a) betr. de yttre medl. i vokal- o. instrumentalm., b) m. häns. t. ändamål. i kyrko-, teater-, kammar-, konsert-, militär-m. m. m. Den västerl. m. utvecklade s. under medelt. gm uppfinn. af mensuralnoter, taktstreck, kontrapkt., flerstäm. sång m. m. o. nådde s. högsta blomstr. med Handel, Bach, Haydn, Gluck, Mozart, Beethoven. Nyare tidens tonkonst mest riktad åt det romant. och dramat. hållet.

muskatell'- l. muskātviner, söta viner af m.-drufvan, äro: Lachrymæ Christi, Lunel, Frontignac, Rivesaltes, Syrakusa.

muskler, lat., anat., de mel. 2 mot haa rörliga ben gående köttknippena, gm hks smndragn. o. uttänjn. dessa ben röra sig mot haa.

muskotträdet, Myristica L., Myristiceæ. Äkta m., M. fragrans, på Banda-öarna o. Molukkerna, lämnar muskottnötterna, hkas läderart., mångklufna fröhyll. komma i handeln under namn af muskottblomma. Af nötterna pressas olja, anv. i medicinen.

muskul|atūr, lat., smnfattning af en organisms muskler. -ös, muskelstark.

Muskö, ö i Östersjön, Sthms l.

musköt, fr., det i 16:e årh. uppkomna eldvapnet, s. utträngde hakebössorna.

muslīn, fint, gmskinl. bomullstyg.

Muspelhem, nord. myt., eldens värld s. om Ginungagap.

musseldjur, Conchifera, klass af blötdjur, hufvudlösa, oftast inneslutna mel. två med ett band förenade skal; ha gälar, lefva i hafvet, ofta i samhällen o. fastsittande å klippor.

mussel|guld, fint fördeladt m. gummi rifvet guld t. förgyllning och målning. -silfver, fint fördeladt, m. gummi rifvet silfver till försilfring o. målning.

mussēra, fr., skumma (om vin).

Musset (mysē), Alfr. de, fr. skald, f. 1810 Paris, d. där 57. Georges Sands älskare. Romantiker. Skr. berättelser, dikter m. m. Oeuvres compl. (76) 10 bd.

Mus'tafa, 1) Kara turk. storvesir 1676, belägr. 83 Wien, s. å. slagen där och strypt i Belgrad. — 2) Bairaktar, turk. statsm., f. 1755, mördade 08 sultan Mustafa IV o. sprängde sig själf i luften s. å. — 3) pseudonym f. A. E. U. Kuylenstierna.

Mustag = Karakorum (se d. o.).

mustahāfis, arab., turk. landsstormen.

[ 588 ]mustangs, halfvilda hästar på amerikanska prärierna.

mus'tie, dotter t. hvit o. mulattska.

muselmān (pl. -er), förvrängn. af moslemin, bekännare af islam.

Musäus, Joh. Karl Aug., ty. förf., f. 1735, d. 87 ss. prof. i Weimar. Skr.: Volksmärchen d. Deutsch. m. m.

Mutanabb'i, arab. skald, f. 915 Kufa, mörd. 65 af beduiner. Skr.: Divan.

mutātis mutan'dis (abbr. m. m.), lat., m. nödiga förändringar.

Myūtansjön, en af Nilens källsjöar, n. v. om Ukereve.

Mycoder'ma Pers., Schizomycetes. M. vini Desm. o. M. cerevisiæ Desm., förorsaka vins o. öls surnande: M. aceti (ättikmoder) Part. förvandlar alkohol till ättiksyra.

myggor, Tipulariæ, till Diptera hör. insektsfamilj, bland hkn allmänn. äro: vanl. stickm., Culex pipiens L., knott, Ceratopogon pulicaris, is. i Lappland, harkrank, Tipula, m. öfver 60 skandinav, arter.

Mykāle, g. geogr., udde i Jonien. Slag 479 f. K.

Mykēnai (lat. Mycēnæ), g. geogr., st. i Argolis, förstörd 463 f. K.

mykologī, gr., svamplära.

mykōsis, gr., gm klyfsvampar förorsakad sjukdom.

mylady (milädi), eng., nådig fru, nådig fröken.

Mylonius, se Björnklou.

mylord (milård), eng., nådig herre.

mynheer (majnher), holl., min herre; skämtsam benämning på holländare.

mynster (münster), ty., katedral, domkyrka.

mynt, allmänna bytes- o. betalningsmedlen, präglas, und. statens kontroll, vid särskilda myntverk, af guld, silfver, koppar, nickel o. dessas legeringar; skillnad, mel. det nominella (präglade) o. metallvärdet uppbär präglingskostnaden. Ett m:s vikt kallas skrot, dess procenthalt af ädel metall korn. -fot, lagliga bestämmelserna om ett lands hufv.-m:s skrot o. korn. I Sverige är sed. 1873 endast guld värdemätare.

mynta, Mentha L., Labiatæ. Krus-m., M. crispa, o. peppar-m., M. piperita L., odlas is. i England o. N.-Amerika, äro officinella och lämna eter. oljor, s. anv. t. likör m. m.

mynttecken, benämning på de af Karl XII utgifna nödmynten af koppar.

myopī, gr., närsynthet.

myran, Formica L., t. ordn. steklar hör. insektsläkte, lefver i större l. mindre samhällen (stackar}; hannarna ha vingar, honorna end. und. parningstiden försedda med sdna; arbetsm. vinglösa, outvecklade honor. Hästm., F. herculeana L., nästan svart, stackm., F. rufa L., brunröd, svartm., F. fusca, brunsvart, rödm., F. flava, gulaktig. M. om vintern i dvala.

Myrberg, Otto Fredr., teol., f. 1824, 66/92 prof. Upps., d. 99 v. Upps.

myriād, gr., 10,000; i pl. = otalig mängd.

myrmalm, se järnmalm.

myrmidōner, gr. myt., folkslag i Tessalien, enl. sagan uppkomna af bin. Myrmidōn, liten själf klok, anspråksfull person.

Myron, gr. bildh., omkr. 450 f. K.

Myrr'a, gr. myt., dotter t. Kinyras o. Afrodite, mor till Adonis.

Myrr'ha, brungult t. rödbrunt, i vatten o. alkohol olösligt balsamgummi af Balsamodendron.

myrsloksläktet, Myrmecophaga L., t. ordn. tandfattiga däggdjur hör. släkte. Myrsloken, M. jubata L., gråbrun, med lång, yfvig svans; i S.-Amerika. Kaguaren, M. tridactylus L., har gripsvans; i Peru.

myrsyra, kem., HCO2H = 46, finnes färdigbildad i myror, etternässlor, tallbarr, svett m. m., framställes med konst genom destill. med glycerin och oxalsyra. Färglös, skarpt sur vätska. Kokpkt 105°. Eg. v. 1,285. Löslig i vatt. o. alkohol.

[ 589 ]myrten, Myrtus L., Myrtaceæ. Vanl. m., M. communis L., i s. Europa, Asien, Afrika; prydnadsväxt.

Mysien, g. geogr., landskap i n.v. delen af M. Asien.

mysk, bisam, se myskhjorten.-bagge, Cerambyx moschatus L., grönt metallgläns. skalbagge m. mysklukt. ¾ cm. l. — -hjorten, Moschus moschiferus L., till boskapsdjuren hör., i mel. Hög-Asien inhemskt djur af rådjurets storlek. Hannen har vid nafveln en körtelpung, hvari afsöndr. mysk, hkt använd. ss. läkemedel och parfym. — -oxen, bisamoxen, Bos moschatus, hör till boskapsdjuren, inhemsk i N.-Amer. polarland.; luktar starkt mysk.

mystērier, 1) hos flere af forntidens folk brukl., hemliga gudstjänst, af äfv. polit. natur, hvaribland de eleusinska voro de mest berömda; 2) und. medelt. skådesp. med ämnen hämtade ur bibeln, is. Kristi lidandes historia (passionsspel), hka först uppfördes i kyrkor af andlige, sed. på gator o. öppna platser af egna sällskap. Ännu fortlefvande i Ober-Ammergau.

mystēri|um, lat., hemligh. -ös, hemlighetsfull.

mysticism', lat., l. mystīk, gr., i teol. betyd, den gudsdyrkan, s. i motsats t. tro o. insikt grundar sig på föregifven omedelbar inre berör. med det högsta väsendet; i modern bemärk.: sjuklig böjelse för det öfversinnliga och fantastiska.

mysti|fiēra, lat., föra ngn bakom ljuset, drifva med. — -fikation, medelt.-lat., missbruk af en persons lättrogenhet; gäckeri.

mys't|iker, anhängare af mysticismen; grubblare. — -isk, s. har afs. på mystik, dunkel, hemlighetsfull.

myt, gr., saga, berättelse, sägen, is. från den förhist. tiden, företrädevs. om ett folks gudomligheter.

myterī, smngaddning (is. af soldater, sjömän, fångar).

Mytilēne, g. geogr., största staden på ön Lesbos.

Mytilus edulis L., Conchifera, 5 cm. l.; i Medelhaf., Nord- o. Östersjön förek. ätbar mussla.

mytologī, gr., gudalära; smnfattning af ett folks sägner om dess gudar. Klassisk m., grekers o. romares m.

målarkonst, den af de bild. konst., s. medels linjer o. färger på en jämn yta så framställer bilder ur människo- o. naturlifvet, att de få utseende af full verklighet, delas efter materielet o. framställningssättet i teckning (på papper, pergament o. d.), stafflimålning (på trä, linne m. m., is. m. oljefärger), fresko- l. väggmåln. (på väggytor), o. efter de behandlade ämnena i historiemåln., hvartill höra religiös, idealhist., allegor. och mytolog. måln., porträtt-, genre-, djur-, stilleben- samt blomster-, landskaps- o. marinmåln. Äldsta gr. m. fr. omkr. 700 f. K.; t. denna slöt sig den gamla rom. m., s. i 3:e årh. e. K. öfvergick t. kristl. m. Byzant. m. 600/1200 var inskränkt t. strängt kyrkl., åt askes lutande stilistik, fick sin fria utveckl. i Italien, Nederländerna o. Tyskland och uppnådde högsta blomstr. 1450/1550, hvarefter inträdde stillastående o. småningom nedgående. Uppblomstrade ånyo i 19:e årh.

målsträv, i Norge språkrörelse, s. afser att höja bygdemålen t. riksspråk.

månad, egentl. tid f. månens omlopp kring jorden. Man skiljer mel.: synodisk m., tiden från ena nymånen till den andra = 29 dag. 12 tim. 44 min. 3 sek., sol-m. = 1/12 år = 30 dag. 10 tim. 29 min. 4 sek., o. almanacks-m. = 30/31 dagar (februari 28/29). Borgerlig m. = 30 dagar.

[ 590 ]måncykel, se cykel.

måndag, veckans 2:a dag, ben. eft. månen.

måne, af solen belyst himlakropp, hkn rör sig omkr. en planet o. med denna kring solen. Jorden har 1, Mars 2, Jupiter 4, Saturnus 8, Uranus 4, Neptunus 1 för oss obekant m. — Jordens m. har 3,480 km. storcirkeldiameter, 384,420 km. afst. fr. jorden, vänder denna alltjämt sma sida o. omgifves ej af ngt märkbart luftlager. Dess yta visar talrika ojämnheter (månfläckar), hka på månkartor betecknas s. berg o. slätter.

månförmörkelse uppstår, då jorden kommer i rät linje mel. solen o. månen, således vid tiden för fullmåne. M. återkommer efter 18 år o. 10/11 dagar.

Måns Månsson, pseud. för M. H. Hultin.

Månsson, Nils, från Skumparp i Skåne, riksdagsm., f. 1776, d. 37. Efter 1814 en af bondeståndets inflytelserikaste medlemmar.

mården, Martes G. Cuvier, Feræ. Skogs-m., M. sylvatica Nilsson, brunaktig l. gråbrun, 48 cm. l., allm. i n. Europa o. Asien. Sten-m., M. foina Briss., i mel. Europa o. v. Asien. Canadiska m., M. canadensis, Briss., i N.-Amerika. Alla tre lämna värderadt pälsverk.

måssläktet, Larus L., Longipennes. Allmännast hos oss äro: skrattmåsen, L. ridibundus L., strykfågel, fiskmåsen, L. canus L., stannfågel, gråtruten, L. argentatus Brünnich, stannfågel, hafstruten, L. marinus L., strykfågel, sillmåsen, L. fuscus L., strykfågel, o. tretåiga måsen l. ringkedjan, L. tridactglus L., flyttfågel.

Mädler, Joh. Heinr. von, ty. astron., f. 1794 Berlin, 40/66 direkt, för observat. i Dorpat, d. 74 Hannover. Utg. populära astron. skr., månkartor m. m.

Mähren, markgrefsk., österr. kronland mel. Ungarn, Schlesien, Böhmen o. nedre Österrike, 22,222 kv.km., omkr. 2 ½ mill. inv. Berg: Karpaterna, Sudeterna, Mähr. berget. Toppar: Altvater, Hochschar m. fl.. Floder: Oder, Ostrovitza, March. Hufvudnär.: åkerbruk, boskapssköts., fruktodl. Hst. Brünn. Öfriga st.: Olmütz, Iglau, Znaim, Sternberg, Kremsier.

mähriska bröder, af återstoderna af husiterna 1467 uppkomm. krist. sekt, undertr. 1620. Ur dess kvarlefv. framgick 1722 evang. brödraförs. (herrnhutare).

Mälaren, Svealands största sjö mel. Uppland, Västmanland o. Södermanl., 1,163 kv.km., en af Sveriges vackraste sjöar, bek. för sina många vikar och öar, utlopp i Östersjön gm Norrström v. Sthm.

människan, Homo sapiens L., Bimana, skiljes från aporna is. gm hufvudskålens o. händernas byggnad, den svaga hårväxten, den upprätta gången, talet, tandbyggn. Delas eft. hufvudskålens form i kortskallar (brakycefaler) o. långskallar (dolikocefaler) o. efter käkbildningen i raktändta (ortognater) o. skeftändta (prognater).

människoraser. Jordens samtliga invånare delas af Blumenbach i 5 hufvudgrupper l. raser: 1) den kaukas. l. hvita, 2) den mongol. l. gula, 3) den amerikanska l. röda, 4) den afrikanska l. svarta, 5) den malajiska l. bruna. Flower delar mnskorna i tre raser: den hvita, den mongoliska (med underraserna den malajiska o. den amerikan.) samt den svarta.

mär, fr., kommunföreståndare i Frankrike.

märgel, blandn. af kolsyrad kalk med lera o. ofta äfv. med järn- och manganoxider, anv. som gödningsmedel.

märkrulla, af vederb. myndigheter utfärd. intyg öf. namn o. nationalitet på ett fartyg, dess ägare, befälhaf., besättn., last, lästetal m. m.

[ 591 ]märs (mastkorg), vid toppen af undermasten fäst plan af plankor o. ribbor.

mäss, eng., på krigsskepp det rum, där officer., läkare, kadetter intaga sina måltider.

mässa, lat., i den gamla kat. kyrkan d. del af gudstjänst., s. innefattade nattvard. begående, sederm. den därvid brukliga bönen vid altaret o. is. det af de tre delarna: offertorium, konsekration o. sumtion bestående s. k. mässoffret, d. v. s. brödets o. vinets förvandl. till Kristi lekamen o. blod samt nattvardens anammande. I luth. kyrk. gudstjänst i allmänh. med undantag af predikan, d. v. s. den s. k. altartjänsten.

mässling, morbilli, läk., en is. hos barn uppträdande smittosjukd., begynn. med snufva, nysning, hosta, ljusskygghet o. feber, hvarefter kroppen, is. ansiktet, blir betäckt m. lindr. upphöjda röda fläckar, lika efter 4/5 dagar fjälla sig o. bortgå; mycket smittsam; angriper mskan näst. aldrig mer än en gång. Behandl.: intag. af sängen, ren 15° varm luft, halfmörkt rum, feberlindrande medel.

mässing, legering af koppar o. zink; smidbar, hårdare o. billigare än kopparn; delas i röd m. (80 % koppar), gul m. (50/70 %), hvit m. (20/40 %).

Mäster Knut, präst, upprorsm., 1523 domprost i Västerås, gjorde 24 jämte Peder Sunnanväder uppviglingar i Dalarna, 25 i Trondhjem, 27 afrättad i Sthm.

mästersångare, Meistersinger, de ty. skalder af borgerl. härkomst, hka sed. 14:e årh. fortsatte d. af minnesångarne grund. lyriska konstdiktning. och bild. slutna förening. (gillen), hvari denna konst utöfvades handtverksmässigt och med strängaste iakttag. af fastställda regler (tabulatur). Sista gillet stängdes 1839 i Ulm.

mätbref, af vederb. myndighet utfärd. intyg om ett fartygs rymd o. lastdryghet.

mätress', fr., egentl. härskarinna; älskarinna.

Möbius, Theod., ty. filol., f. 1821 Leipzig, 65/89 prof. i Kiel., d. 90 Leipzig. Skr.: Catalogus libror. islandic. etc. (56), Altnord. Glossar (66) m. m.

möblemang', fr., möblering, möbler.

Möckeln, insjö i s. Småland, 48 kv.km. Gmflytes af Helgeå.

Möckern, by i kon.-riket Sachsen, vid Weisse Elster, 9,593 inv. Slag 16/10 1813.

Möen, dan. ö i Östersjön, s.o. om Själland, 229 kv.km., 15,780 inv. Hst. Stege.

mögelsvampar, flerfald. släkten, ss. Mucor, Botrytis, Oidium m. fl., frodas på fuktiga, vegetabil. och animala ämnen.

Mölle, fiskläge o. municip.-samh. i Malmöhus l., 655 inv. (08).

Möller, 1) Peter v., hist., språkforsk., f. 1809, d. 83 ss. godsägare o. f. d. ryttmäst. Skr.: Ordb. öfver hall. landskapsmålet (58), Bidrag till Hallands hist. (74) m. m. — 2) Karl Osk., arkit., f. 1857 Malmö, öfverintendent 04. Hans förnämsta verk kyrkor. — 3) Dagmar, sångerska, f. Bosse 66, vid operan i Sthm 81/89 och 92/94 samt i Kristiania 91, s. lärarinna vid konservat. i Sthm 00. — 4) Axel, astron., f. 1830 Skåne, d. 95 Lund, 63/95 prof. i Lund. Beräkn. för Fayesska kometen m. m.

Mölndal, fabriksort nära Göteborg, omkr. 4,000 inv.

mönja, kem., Pb3 O4 = 685, fören. af blyoxid o. blysuperoxid, främst. gm upphettning und. lufttillträde af bly oxid l. blykarbonat, är ett rödt pulver, anv. till målarfärg o. kitt, vid glas- o. tändstickstillverkning.

Mönsterås, köping i Kalm. l. vid Kalm. sund, 1,349 inv. (08).

Mörbylånga, köping i Kalmar l. (Öland) v. Kalm. sund. 237 inv. (08).

[ 592 ]Mörkö, ö i Östersjön, Södermanl. l.

Mörner, 1) Karl, grefve, statsman, f. 1755, öfverståthåll. i Sthm, 16/18 riksståth. i Norge, d. 21. — 2) Karl Otto, frih., militär, f. 1781, d. 68. Endast märkv. gm sina underhandl. med dåvar. marsk. Bernadotte, hvarigm denne blef svensk tronföljare.

Mörrumså, uppr. i Småland, aflopp f. Helgasjön o. Åsnen, utfaller i Östersjön nära Karlshamn.

mörsare, kort, slätborradt l. räffladt skjutvapen f. kastn. i höga bågar.

mörten, Leuciscus rutilus L., fisk af blåsmunnarnas ordn., ända t. 36 cm. l., allm. i n. och mel. Europas insjöar och vattendrag; äfvensom vid somliga hafskuster, ätlig.

Möser, Justus, ty. förf., f. 1720 Osnabrück, d. där 94. Werke (58), 10 bd.

Mösseberg, berg i Västergötl.; vid M. ligger en vattenkuranstalt och ett sanatorium med samma namn.

mösspartiet l. mössorna, namn på det i allmänh. ryssvänliga partiet und. den s. k. frihetstiden. Jfr hattpartiet.