Hoppa till innehållet

Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/683

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

qui va piāno, va sano (ki-), it., den s. går långsamt, går säkert.

qui vive? (ki viv'), fr., hvem där?

qui vivrā, verrā (ki-), fr., den s. lefver, får se (hur det går).

quod bonum, felix faustumque sit! lat., må det lyckas!

quod erat demonstran'dum, lat., hvilket skulle bevisas.

Quorra, sr Niger.

quous'que tandem? lat., hur länge (skola vi finna oss i detta)?

Qvanten, Emil v., skald, tidn.-man, f. 1827 Finld, sed. 53 i Sthm, 64/72 bibliot. hos Karl XV, d. 03 San Remo. Skr. dikter (bl. a. Suomis sång) m. m.

Qvarnström, Karl Gust., bildh., f. 1810, lärj. af Fogelberg, sed. 53 dir. för konstakad., d. 67. Porträttstatyer m. m.


R.

R, r, 18:e bokst. i alfab. Rom. taltecken = 80, R = 80,000. Förkortn. f. regnum, rex, Réaumur (vid värmegrad), recipe (tag, på recept).

R, kem. tecken för radium.

Ra, egypt. solgud.

Raab (rāb), 1) bifl. till Donau i Ungarn, uppr. i Steiermark, 254 km. l.; 2) ung. st. vid fl. R. och Donau, 31,000 inv. Bisk.

rabalder, it., oväsen, buller.

Rabānus (Hrabanus) Maurus, ty. lärd, f. 776 Mainz, sedan 47 ärkebisk. där, d. 56. Skr.: ett ty.-lat. glossar. of v. bibeln, De universo libri XXII (en encyklopedi) m. m.

rabatt', fr., trädgårdssäng; hand., afdrag å köpesumma.

rabb'i, hebr., jud. skriftlärd.

rabbīn, hebr., jud. präst. — Rabbinska språket, hebr. språket sedan medeltiden.

Rabelais (rabblä), Franç., fr. satiriker, f. 1483 Chinon, d. 53 Meudon ss. kyrkoh. Skr. rom. Gargantua o. Pantagruel m. m.

Rabānius, Olof Matt. Teodor, jur., f. 1823, 54/62 prof. i Lund samt därefter i Uppsala, d. där 92. Skr.: Handb. i Sveriges gällande förvaltningsrätt (66/73) m. m.

rābies, se vattenskräck.

rabulist, lat., upprorsmakare.

race (rēs), eng., kapplöpning, kappridning.

rachā l. raka, hebr., dumhufvud (Matt. 5:22).

Rachel (raschäll'), Elisa, kallad Félix, berömd fr. skådesp., f. 1820 Schweiz, 38/55 v. Théat. franç. i Paris, d. 58 Canet. Störst i d. klassiska tragedien.

rachītis, gr., se engelska sjukan.

Racine (-sīn), 1) Jean de, fr. dramat. förf., f. 1639, d. 99 Paris. Främste målsman för den fr. klassiciteten. Skr.: dram. Andromaque (67), Britannicus (69), Bérénice (70), Mithridate (73), Iphigénie (74), Phèdre (77) m. fl. — Hans son 2) Louis, f. 1672, d. 63. Skr. oden, epistlar o. didakt. dikter.

rackelhanen, Tetrao urogallotetricides Sundev., bastard af orrtupp o. tjäderhöna, 67 cm. l., sällsynt i norra Europa.

rack'et, eng., slagträ i lawntennis.

Radaman'tys, gr. myt., son till Zeus och Europa, domare i underjorden.

Radcliffe (rädd'kliff), Anne, eng. rom.-förf., f. 1764, d. 23. Skr. skräckromaner.

radēra, lat., skafva, utplåna ngt skrifvet; teckna med radérnål.

radēringskonst, lat., konsten att medelst en nål (radérnål) på en med fernissa öfverdragen kopparplåt utföra en teckning, hvarefter etsmedel får intränga i kopparen på de sålunda blottade ställena.

Radetzky, Joh. Jos. Wenz., österr. fälth., f. 1766, i krigstjänst sedan 84, 09 fältmarsk.-löjtnant, 31 öfverbefälhaf. i Italien, måste utrymma Milano, segrade 48 vid