Uppslagsbok för alla/R

←  Q

Uppslagsbok för alla R

S  →

(index)

R.

R, r, 18:e bokst. i alfab. Rom. taltecken = 80, R = 80,000. Förkortn. f. regnum, rex, Réaumur (vid värmegrad), recipe (tag, på recept).

R, kem. tecken för radium.

Ra, egypt. solgud.

Raab (rāb), 1) bifl. till Donau i Ungarn, uppr. i Steiermark, 254 km. l.; 2) ung. st. vid fl. R. och Donau, 31,000 inv. Bisk.

rabalder, it., oväsen, buller.

Rabānus (Hrabanus) Maurus, ty. lärd, f. 776 Mainz, sedan 47 ärkebisk. där, d. 56. Skr.: ett ty.-lat. glossar. of v. bibeln, De universo libri XXII (en encyklopedi) m. m.

rabatt', fr., trädgårdssäng; hand., afdrag å köpesumma.

rabb'i, hebr., jud. skriftlärd.

rabbīn, hebr., jud. präst. — Rabbinska språket, hebr. språket sedan medeltiden.

Rabelais (rabblä), Franç., fr. satiriker, f. 1483 Chinon, d. 53 Meudon ss. kyrkoh. Skr. rom. Gargantua o. Pantagruel m. m.

Rabānius, Olof Matt. Teodor, jur., f. 1823, 54/62 prof. i Lund samt därefter i Uppsala, d. där 92. Skr.: Handb. i Sveriges gällande förvaltningsrätt (66/73) m. m.

rābies, se vattenskräck.

rabulist, lat., upprorsmakare.

race (rēs), eng., kapplöpning, kappridning.

rachā l. raka, hebr., dumhufvud (Matt. 5:22).

Rachel (raschäll'), Elisa, kallad Félix, berömd fr. skådesp., f. 1820 Schweiz, 38/55 v. Théat. franç. i Paris, d. 58 Canet. Störst i d. klassiska tragedien.

rachītis, gr., se engelska sjukan.

Racine (-sīn), 1) Jean de, fr. dramat. förf., f. 1639, d. 99 Paris. Främste målsman för den fr. klassiciteten. Skr.: dram. Andromaque (67), Britannicus (69), Bérénice (70), Mithridate (73), Iphigénie (74), Phèdre (77) m. fl. — Hans son 2) Louis, f. 1672, d. 63. Skr. oden, epistlar o. didakt. dikter.

rackelhanen, Tetrao urogallotetricides Sundev., bastard af orrtupp o. tjäderhöna, 67 cm. l., sällsynt i norra Europa.

rack'et, eng., slagträ i lawntennis.

Radaman'tys, gr. myt., son till Zeus och Europa, domare i underjorden.

Radcliffe (rädd'kliff), Anne, eng. rom.-förf., f. 1764, d. 23. Skr. skräckromaner.

radēra, lat., skafva, utplåna ngt skrifvet; teckna med radérnål.

radēringskonst, lat., konsten att medelst en nål (radérnål) på en med fernissa öfverdragen kopparplåt utföra en teckning, hvarefter etsmedel får intränga i kopparen på de sålunda blottade ställena.

Radetzky, Joh. Jos. Wenz., österr. fälth., f. 1766, i krigstjänst sedan 84, 09 fältmarsk.-löjtnant, 31 öfverbefälhaf. i Italien, måste utrymma Milano, segrade 48 vid Custozza, 49 vid Novara, gen.-guvern. i Lombard.-venetian. kon.-rik., d. 58 vid Milano.

radiāl, lat., strålformig.

radiāta, lat., zo., stråldjur.

radiation, lat., strålning, öfverkorsning. -s gemensam utgångspkt för periodiska stjärnfall.

radiātor, lat., mejerimaskin, som samtidigt kärnar och separerar mjölken.

rādie, lat, stråle; mat., rät linje, s. förenar en cirkels medelpunkt med dess periferi.

radikāl, lat., grundlig; s. i polit. drifver sina grundsatser till det yttersta o. vill omstörta det bestående; kem., atomgrupp, som i föreningar förhåller sig ss. en smnsatt kropp, ex. ammonium.

radioaktivitet, egensk. att utsända Becquerelstrålar.

radio|fonī, lat.-gr., den företeelsen att en på en mycket tunn skifva fallande intermitterande ljusstråle alstrar en ton. — -meter, lat., apparat, s. sättes i rörelse gm solstrålarnas inverkan på de svärtade sidorna af små glimmerblad.

rādium, en i uranpechblende förekommande metall med stor radioaktivitet. Uppt. 1898 i Paris af makarna Curie.

radja, i Indien tit. på infödd furste.

rado|tage (-āsch), fr., tanklöst l. dumt prat, joller. -tera, prata tanklöst.

rādius, lat., anat., lilla armpipan. Jfr. radie.

rādix, lat., rot.

Rādowitz, Jos. v., preuss. gen., f. 1797, 30 gen.-stabschef för artilleriet, ultrareaktionär, senare verkande för preuss. unionen, d. 53. Förf.

radschpūter, mycket utbredd folkstam i v. Hindostan.

Rætien, fornrom. prov. i Mellan-Alperna.

Rafael, ärkeängel, s. i Tobie bok besegrar Asmodi (se d. o.).

Raff, Joh. Joach., ty. komp., f. 1822, d. 82. Komp. piano- o. kammarmusik, symfonier, operor m. m.

Raffaēle, eg. R. Santi, den it. renässanstidens mest berömde mål., f. 1483 Urbino, d. 20 Rom. Väggmåln. i Vatikanen, talr. madonnor (sixtinska madonnan) o. hel. familjer, altartaflor m. m.

raffel, eng., ett slags hasardspel med tre tärningar.

raffinād, renadt socker.

raffin|ēra, fr., rena, ex. socker, oljor. -erad, renad, förfinad, slipad.

rafiabast, basttågorna af d. i trop. Afrika växande vinpalm. (Raphia vinifera), använd. i trädg.-skötseln till uppbindning m. m.

rafistulēra, söka, ifrigt gmsöka.

Rafn, Karl Krist., dan. arkeol., f. 1795 Brahesborg, sedan 26 prof. i Köpenhamn, d. där 64. Grund. 25 »Nordiske oldskriftselskab». Skr.: Nordiske kämpehistorier (21/26), Antiquitates americanæ (37) m. m.

rafraich|era (-fräschēra), fr., uppfriska. -issement (-issmang'), förfriskning.

Rag'lan, Fitzroy Jam., lord, eng. gen., f. 1788, tjänade und. Wellington i Spanien, förlorade vid Waterloo en arm, 54 öfverbefälhaf. på Krim, d. 55 vid Sebastopol af kolera.

Ragnar Lodbrok, sv. o. dan. sagokon., Sigurd Rings son, berömd viking, stupade vid ett försök att eröfra Engld.

Ragnarök, nord. myt., »gudarnes skymning», gudarnes undergång i striden mot Surts söner.

Ragnvald Knapphöfde, sveakon., efterträdde Inge d. y., men ihjälsl. 1130 af västgötar.

ragoût (-gû), fr., rätt af köttstycken med kryddad sås.

Ragunda älf, namn på Indalsälfven i dess öfre lopp.

Ragūsa, befäst st. i Dalmatien vid Adriatiska haf., 13,194 inv. Hamn. biskop.

Raibolīni, se Francia.

rails (räls), eng., se räl.

Raimon'di, Marc. Ant., kallad Markanton, it. kopparst., f. 1488 Bologna, d. 34. Stickn. efter Raffaele.

Raimund af St Gilles, gref. af Toulouse, en af de första korsfararne, eröfr. 1103 Tripolis, d. där 05.

Rainer (raj-'), ärkehert. af Österrike, f. 1827, frisinnad och högt bildad.

raja, se radja.

rajas, arab., af turk. underkufv., icke mohammed. folk.

Rakel, bibl., patriarken Jakobs hustru o. Benjamins moder.

rakēt, it., med sprängsats fylld cylindr. hylsa fäst vid en smal stång. Vid fyrverkeri o. d.

Rakoczy (-kåsi), Frans II, ättl. af 4 furstar af Siebenbürgen, f. 1676, fängslad 01 ss. missnöjd, flydde, gjorde flera gånger uppror, 07 furste, flydde åter 10, d. 33 Rodosto.

Raleigh (råle), Sir Walter, eng. sjöman, f. 1552 Hayes, gjorde 79 med sin bror upptäcktsresor till Amerika, senare under Elisabet ståth. i Cork, 95 exped. till S.-Amer. för guldgrufvor, 96 konter-amiral, 03 fängslad af Jak. I, skr. und. sin 12-åriga fångensk. Hist. of the world, gjorde 17 en äfventyrlig expedition t. Guyana, dömd o. afrättad 18.

raljē|ra, fr., skämta. -ri, skämt, gyckel. -jör, skämtare, gyckelmakare.

rallentan'do, it., tonk., dröjande, med aftag. hastighet.

Ramadān l. Ramasān, 9:e mohammed. månad. (fastetid).

Ramâjana, ind. epos af Valmiki i 4:e årh. f. K. Behandlar i 7 böcker o. 24,000 strofer Ramas (Vischnu förkroppsligad) historia.

Rambouillet (rangbujē), fr. st. s.v. om Paris, 6,176 inv. Jaktslott, park.

Rameau (-må), Jean Phil,, fr. mus., f. 1683 Dijon, d. 64 Paris. Grund. den egentl. harmoniläran. Skr. operor m. m. samt det epokgörande arb. Nouveau syst. de musique théorique.

Ramée (-mē), Louise de la, pseud. Ouida, eng. rom.-förf., f. 1840, bodde i Florens, d. Viareggio 08.

ramie (-mī), ett slags linne, väfdt af basttågorna af en i Kina o. Japan förekommande växt Boehmeria tenacissima.

ramifikation, grenbildn., förgrening.

Ramillies (-mijī), belg. by, 750 inv. Slag 23/5 1706.

Ramleh, st. i Palestina, 5,000 inv. Slag 25/11 1177.

Ramlösa, brunnsort i Malmöh. l., nära Hälsingborg.

Ramolīno, Maria Lætitia, se Bonaparte 2.

ramp, fr., lamprad framför teaterscen.

ramponēra, it., skada, illa medfara.

Rampsinit, gr. namn på Ramses III.

Ramsay (rämm'se), Sir Will., eng. kem., f. 1852 Glasgow, upptäckte med Rayleigh argon, vidare helium o. en del andra ämnen. Nobelpristagare 1904.

Ramsden, Jesse, eng. optiker, f. 1735, d. 1800. Uppf. delningsmaskinen m. m.

Ramses, egypt. kgr. 1) R. II, gr. Sesostris, 1388/22 f. K, eröfr. Syrien, Etiopien m. m. o. uppförde stora byggnader. — 2) R. III, gr. Rampsinit, 1269/44 f. K., berömd för sina stora skatter.

Ramsgate (räms'get), st. i eng. grefskap. Kent vid Nordsjön, 27,733 inv. Badort.

Ran, nord. myt., Öges maka, har ett nät, hvarmed hon söker fånga dem, s. färdas på sjön.

Rancé (rangsē), Dominique Armand Jean Lebouthillier de, f. 1626 Paris, trappisternas reformator, d. 1700.

rancheros (-tschērås), sp., i Mexico boskapsvaktare, förträffliga ryttare.

ran'cho (-tschå), sp., ensamt liggande landtgård.

Randel, Andr., mus., f. 1806, prof. vid mus. akad. i Sthm, d. 64. Komp. stråkkvartetter, uvertyrer, sångkvart, m. m.

Randers, dan. st. på Jylland vid Gudenå, 20,057 inv.

Randon (rangdång'), Jacq. Lou., gref., fr. marsk., f. 1795, 38/47 i Algeriet, 51 gen.-guv. där, 56 marsk., 51 o. 59/67 krigs-min., d. 71 Genève.

Ranft, Alb. Adam, teaterledare, f. 1858 Sthm, ägare af en mängd teatrar i Sverige, und. några år chef för K. Operan.

rang, fr., eg. ordning; behörig plats, värdighet, stånd, klass.

Rangabé, Alex. Risos, nygrek. skald o. statsm., f. 1810 Konstantinopel, d. 92 Athen. Skr. ep. dikter, dram., nov. äfvensom arkeol. o. lit.-hist. arb.

ranger|a (-schēra), fr., ordna, uppställa i rad l. led. -ad, ordnad, bergad.

Rangūn, st. i Brit. Birma v. fl. R., 234,000 inv. Handel.

Raniēri, Ant., it. förf., prof. i Neapel, f. 1809, d. 88. Skr. rom. Ginevra, hist. arb. m. m.

Ranke, Leop. v., ty. hist. förf., f. 1795, 41 historiograf, 59 förestånd. för den hist. kommissionen, d. 86. Den objektiva hist.-skrifning. målsman. Hans flesta arb. röra 16:e o, 17:e årh., skr. 80/88 en ännu ej afslutad världshist. m. m.

Rankhyttan, gård i Kopparb. l. Här kvarstår den lada, där Gustaf Vasa tröskade hos Anders Persson.

ransōn, fr., lösen för krigsfånge; detsma som ration (se d. o.).

Ranun'culus L., smörblomma, Ranunculaceæ. Talr. arter med skarp l. giftig saft; bladen af ett par arter kunna användas till grönsaker.

rapé, fr., rifvet snus.

Raphael, se Raffaele.

Ra'phanus L., Cruciferæ. R. sativus L., rättika, odlas för den skarpt smakande roten. Varietet: R. radicula, rädisa. R. raphanistrum L., åkerrättika, ätes af kreaturen, blommorna besökas af bin.

rapière (-jär), fr., lång stickvärja.

Rapp, 1) Geo., svärmare, f. 1770 Württemberg, stift. den socialistiska sekten harmoniter, d. 47 Ohio. — 2) Jean, grefve, fr. gen. und. Napoleon I, f. 1772, d. 21.

Rappahann'ock, fl. i nord.-amer. stat. Virginia, 200 km. l., utf. i Chesapeakeviken.

rappe, schweiz. mynt = 1/100 franc (= 0,₇ öre).

rappell', fr., återkallelse, förgaddring. -era, återkalla, hemkalla.

rapphönan, Perdix cinerea Lath., Gallinæ, 30 cm. l., allmän i s. o. mel. Sverige. Stannfågel.

rapport', fr., berättelse, anmälan; (utt. s. rappår), smnhang. -era, inberätta, afgifva berättelse om; angifva. -ör, angifvare, meddelare.

raps, afart af Brassica napus L., odlas ss. oljeväxt.

rapsōd, gr., hos grekerna sångare, s. offentligt föredrogo såväl egna s. andras sånger. -ī, lösryckt stycke ur större dikt; instrumentalfantasi. -isk, osmnhängande.

rap'tus, lat., eg. röfveri; anfall af t. ex. raseri, förtjusn.

rar, lat., sällsynt. -itēt, sällsynthet.

ras, zo., ständiga varieteter till skilnad från växlande.

rasch, kypradt groft ylletyg.

rasēra, fr., nedrifva, bestryka.

Rask, Rasmus Krist., dan. språkforsk., f. 1787 v. Odense, d. ss. prof. i österl. spr. Köpenhamn 32. Skr.: Undersögelse om det gamle nord. sprogs oprindelse (18, epokgörande), undersökning om zendspråkets äkthet m. m.

raskolnīker, ry., kättare, namn på alla icke ortodoxa bekännare af den grek. kyrkan. De förkasta nattvard., konfirmat.

Raspail (-paj'), Franç. Vinc, fr. republikan, f. 1794, föranledde republikens proklamerande febr. 48, d. 78. Äfven naturforskare.

Raspe, se Henrik (Heinrich) 7.

Rastatt, ty. riksfästn. vid Murg, 14,404 inv. Slott. Fred. 1714 mel. Frankrike o. Österrike.

rastrāl, lat., instr., hvarmed notlinjer uppdragas.

Ratan, hamn vid Bottniska viken. Slag. 1809.

Rātibor, st. i preuss. Schlesien vid Oder, 37,749 inv.

ratifi|cēra, fr., stadfästa ett fördrag. -kation, stadfästelse (af ett fördrag).

ration, lat., mat l. foder för en dag.

rationalism', lat., filos. syst., enl. hkt förnuftigt vetande är skildt från det sinnliga; teol., grundsats, enligt hkn intet antages utan förståndets pröfning.

rationell', lat., förnuftsenlig; mat., tal, s. fullständigt kan uttryckas gm ett helt l. brutet tal.

Ratisbonne (-bånn'), Louis Gustave Fort., fr. förf., f. 1827. Skr. om Heine, lit. skisser, dikter, dramer m. m.

ratt, drillhjul, hvarmed rodret skötes på fartyg.

Rattazzi', 1) Urbano, it. statsm., f. 1810 Alessandria, sed. 48 ofta minister, d. 73 Frosinone. — Hans hustru 2) Marie, förf., dotter till en irländare o. Lætitia Bonaparte, f. 1833, sedan 62 gift med R., sedan 80 med spanjoren de Rute, d. 02.

Ratzeburg, furstend. i Mecklenburg-Strelitz, ö. om Lübeck, 382 kv.km., omkr. 20,000 inv.

Rauch, Christ., ty. bildh., f. 1777 Arolsen, d. 57 Berlin. Drottning Lovisas monument m. m.

Rauhe Alp, del af ty. Jura mel. Neckar o. Donau, 650/750 m. h.

Raumer, 1) Fried. Ludv. Geo. v., ty. hist. förf., f. 1781 Wörlitz, d. 73. Skr.: Geschichte der Hohenstaufen etc. (5:e uppl. 78), Gesch. Europas seit Ende des 15. Jahrh. (32/50, 8 bd) m. m. — Hans bror 2) Karl Geo. v., f. 1783, d. 65. Geogr. o. pedagog. arbeten.

Raumo, fin. st. i Satakunda vid Bottn. viken, 5,268 inv.

Raus, se Råhus.

Rauscher, Jos. Othmar, kardinal o. furstbisk. i Wien, f. 1797, d. 75. Slöt 55 konkordatet med påfven.

Ravaillac (-vajack'), Franç., f. 1578 Angoulême, mördade fr. kon. Henrik IV 14/5 1610, söndersliten af hästar 27/5 s. å.

ravelin (ravläng'), fr., fästn.-verk till skydd för kurtinen, består af två faser, s. bilda en utskjutande vinkel.

Ravenn'a, it. prov., 1,852 kv.km., 239,246 inv. Hst. R., 64,031 inv., låg ford. vid Adriat. haf., nu 4 km. därifrån. Und. medelt. residens för östgot. kgr, sed. för exarkerna.

Ravensburg, st. i Wurttemberg, 14,526 inv.

ravīn, fr., hålväg.

rayon (-jång'), stråle; område.

razzia, arab., plundrings-, ströftåg; skallgång efter uteliggare o. d.

Rayleigh (rēle), John Will. Strutt, eng. fys., lord, f. 1842, upptäckte 95 med Ramsay argon. Nobelpristagare 04.

Rb, kem. tecken för rubidium.

Rc, på recept, Recipe (tag)

Ré, fr. befäst ö midt emot La Rochelle.

Rēa, gr. myt., Kronos' gemål, moder till Zeus, Poseidon, Hades m. fl. Identifierad med Kybele.

Reade (rīd), 1) Charl., eng. rom.-förf., f. 1814, d. 84. — 2) Will. Winwood, eng. Afrika-resande, f. 1838, d. 75 Ipsden. Förf.

Reading (redd'-), eng. st. i Berkshire v. Kennet, 77,674 inv.

reagens', lat., kem., pl. reagentier, ämne, som vid analys användes för upptäckande af andra ämnen.

reagēra, lat., tillbakaverka, göra motstånd; kem., inverka på ett ämne.

reaktion, lat., återförande, sträfvan att tillämpa föråldrade grundsatser; kem., ett ämnes inverkan på ett annat. -är, person, s. deltager i reaktion.

reāl, lat., saklig, verklig. -encyklopedi, sakvetenskapl. ordbok. -katalog, efter innehåll. ordnad katalog. -lexikon, sakordbok.

reāl, ford. sp. mynt = 1/10 escudo = 19 öre; port. myntenhet = 0,₄ öre. Jfr. reïs.

reāle, lat., något verkligt.

realgār, min., svafvelarsenik, röd, förekommer i Ungarn, Harz. Gulnar i dagsljuset, emedan arseniksyrlighet o. svafvelarsenik (af annan smnsättning) bildas.

realis|ation, lat., förverkligande, afyttring. -era, förverkliga; försälja till nedsatt pris, utförsälja.

realism', lat., filos, åsikt, enl. hkn tingen existera oberoende af våra föreställningar; riktning inom lit. o. konst.

reāliter, lat., verkligen.

realitēt, lat., verklighet.

Rea Sil'via, Romulus' o. Remus' moder.

reassur|ans, fr., återförsäkring. -ēra, nylat., återförsäkra.

Réaumur (-åmyr), René Ant. Ferchault de, fr. fys., f. 1683, d. 57, uppf. ett efter honom uppkalladt matt glas, R:s porslin, o. en termometer (se d. o.).

rebell', lat, upprorsman. -era, göra uppror. -ion, uppror.

rēbus, lat., bild- l. teckengåta.

Récamier (-mjē), Jeanne Franç. Julie Adél., f. 1777 Lyon, gift m. bankir. R. i Paris, gjorde sitt hus till samlingsplats för notabiliteter, d. 49.

recens|ēra, lat., granska, bedöma en litterär prod. l. ett konstverk. -ent', granskare af dylikt. -ion, granskning.

recen'tior, lat., i Upps. benämn, f. nyligen inskrifven student (i Lund novitie).

recepiss'e, lat., mottagningsbevis.

recept', lat., föreskrift ang. tillredning af läkemedel.

reception, lat., mottagning, intagning i orden o. d.

receptivitēt, lat., mottaglighet.

recess', lat., öfverenskommelse, riksdagsbeslut. Svenska r. ha utfärdats i Kalmar 1483, Malmö 1524, Västerås 1527 m. fl. st.

recett', fr., uppbörd, is. inkomst af teaterföreställning, hkn tillfaller ngn af de uppträdande.

recidīv, lat., återfall (i sjukdom l. brott). -ist', person, som återfaller.

Recife, se Pernambuco.

recipiend', lat., den s. skall upptagas, ex. i en orden.

recipiēra, lat., mottaga, upptaga i orden o. d.

reciprocitēt, lat., ömsesidighet.

reciprōk, lat., ömsesidig.

recit|ation, lat., uppläsande. -atīv, fr., sång, s. noggrant följer talets tonfall, sål. ett slags stegrad deklamation -ēra, lat., föredraga, berätta.

Reclus (-kly), Elisée, fr. geogr., f. 1830, d. 05. Skr.: La terre (4:e uppl. 77), Nouvelle géogr. universelle (76/81, 7 bd) m. m.

rec'tor magnīficus, lat., af konsistorium vald styresman för universitetet.

recueil (-köj'), samling, samlingsverk.

redaktion, fr., ordnandet o. utgifvandet af verk, tidning o. dyl.; lokal för redaktörs verksamhet.

redaktör, fr., ledare o. utgifvare af lit. verk, tidning o. d., hvartill flere lämna bidrag.

redan (-dang'), fr., sågformigt fästningsverk.

redare, person, s. äger o. utrustar fartyg.

redempt|ion, fr., återlösning. -or, återlösare.

redomptoris'ter, orden, stiftad af Liguori 1732 för mission o. undervisning.

rederī, rörelse, s. drifves af redare. -bolag, bolag af redare (se d. o.).

rederijker (-rej'ker), holl., »retoriker», de nederl. mästersångarne i 15:e o. 16:e årh.

redigera (-schéra), fr., utöfva en redaktörs verksamhet; utarbeta.

redingote (-dänggått'), fr., lifrock, syrtut.

redondillas (-dil'jas), sp. och port. strofer med 4-, 6- l. 8-staf. verser, af hka 1:a o. 4:e, 2:a o. 3:e rimma l. assonera.

Red river, 1) bifl. till Mississippi t. h., 2,124 km. l., 2) fl. i N.-Amer., uppr. i Minnesota, utf. i Winnipegsjön, 650 km. l.

reducēra, lat., återställa, indraga. Jfr reduktion.

reduktion, lat., återställande, återförande till enheten af mynt, mått o. s. v.; indragning, nedsättning; kem., borttagande af syre från en oxid.

reduplikation, lat., fördubbling.

redutt', fr., sluten skans med endast utspringande vinklar.

Redwitz, Osk., frih. v., ty. skald, f. 1823, d. 91. Skr. lyr.-ep. dikt. Amaranth m. m.

Reed (rīd), Edw. Jam., eng. skeppsbygg., f. 1830, förestod 62/70 örlogsflottans varf samt byggde kasematt- o. tornskepp.

reel (rīl), liflig skotsk l. irl. folkdans.

reell', fr., verklig, sann, redbar.

ref, inrättning på segel för att förkorta dem.

refaktion, fr., l. refak'tie, holl., godtgörelse för skadad vara.

refektion, fr., måltid (i kloster),

refektōrium, lat., matsal i kloster.

referāt, lat., föredrag, redogörelse.

referendārie l. referent, lat., återberättare.

referens', lat., rekommendation.

referēra, lat., hänföra, återberätta, föredraga.

reflektēra, lat., återkasta, begrunda, öfverväga.

reflek'tor, lat., spegelinrättn. för ljusets återkastning. Jfr kikare.

reflex', lat., återsken. -ibilitēt, egensk. att kunna återkasta. -ion, återkastning; eftertänkande.

reflexīv, lat., återverkande.

reflexrörelse, ofrivillig rörelse, s. framkallas gm retning af vissa nerver, ex. ögonlockens blinkning, när ett slag hotar ögat o. s. v.

reform', lat., ombildning (till det bättre) af bestående förhållanden.

ref-orm, läk., popul. benämn. på en del kroniska hudutslag.

reformation, lat., ombildning, förbättring, is. kyrkoförbättring 16:e årh. Orsaker: kyrkans förfall i lefverne o. lära, påfvarnas maktlystnad o. utsugningssystem. Anledning; Tetzels aflatshandel, s. framkallade Luthers 95 teser. Hist.: 1517/25 orostiden; 25/32 trossatsernas fastställande; 32/35 polit. erkännande. Höjdpktr: 21 riksd. i Worras, 30 i Augsburg. Materialprincip: mskan blir salig blott gm tron; formalprincip: denna återfinnes blott i bibeln. Betydelse: folkens befrielse från prästväldet; samvets- o. trosfrihet.

reformātor, lat., omdanare, förbättrare.

reformēra, lat., omdana, förbättra.

reformerta kyrkan, d. i motsats till påfvedöm. o. Luthers lära af Zwingli o. Calvin grundade kyrkan. I Zürich uppträdde Zwingli 1529 mot aflaten o. grundade en evangel. församl. 34 bildade Farel en evang. församl. i Genève o. Calvin ledde den till 64. Hans läror spredos till Frankrike, Nederländerna, Skottld, Brandenburg, Pfalz. Bartolomeinatten 1572, Dortrechtsynoden 1818, Nantes. ediktet utfärdadt 1598, upphäfdt 85.

refraktion, fr., strålbrytning.

refrak'tor, lat., blott af linser smnsatt tub. Jfr kikare.

refriger|ātor, lat., kylapparat. -ation, afkylning.

refräng', fr., omkväde.

refus (-fy), fr., vägran. -era, vägra, förkasta.

regāl, lat., kunglig; ett slags hylla för stilar, böcker, papper e. d.

re galantuōmo, it., »konungen hedersmannen», namn på it. kon. Viktor Emanuel II.

regal|ēra, lat., präktigt undfägna. -ier, konungamaktens insignier: kronan, spiran, svärdet, äpplet o. nyckeln.

regālia, sp., namn på ett slags stora, starka havannacigarrer.

regatt'a, it., kapprodd, kappsegling.

regemen'te, fr., styrelse; den administrativa enh. inom sv. armén, i spetsen för hkn står en öfverste.

regener|ation, lat., omskapning, förnyande. -era, pånyttföda, förnya.

Regensburg, bai. st. vid Donau o. Regenfl., 48,412 inv. Katedr., bibliot., slott. Ford. ty. riksdagar.

regent', lat., statsöfverhufvud, riksföreståndare.

regēra, lat., styra, härska, behärska.

regering, lat., en stats styrelse.

reges'ta, med.-lat., kronolog. ordnade urkundsförteckning, med uppgift om datum, ort o. innehåll.

Reggio (reddsch'å), 1) R. nell' Emilia, it. prov., 2,290 kv.km., 281,235 inv. Hst. R. 60,700 inv. Bisk. 2) R. de Calabria, it. prov., 3,164 kv.km., 445,194 inv. Hst. R., det forna Rhegium, 58,490 inv.

régie (-schī), fr., finansförvaltn., is. förvaltn. af vissa statsinkomster; en regissörs sceniska åligganden.

Regill'us, liten sjö i forna Latium, Slag 496 f. K.

régime (-schīm), fr., förvaltn., lefnadsordning.

Regiomontānus, eg. Joh. Müller, mat., f. 1436 Königsberg, d. 76 Rom ss. bisk. af Regensburg. Införde tangenten i trigonometrien.

regiōn, lat., trakt, luftlager.

regissör (-schissör), fr., person, s. har att sätta ett stycke i scen, fördela rollerna o. d.

regis'ter, lat., förteckn., is. alfabet, innehålls- o. ordförteckn. i böcker; smnhörande orgelstämmor af ett slag; namn på olika delar af rösten. -ton, rymdmått för skeppsmätn. = 100 eng. kub.-fot = 2,₈₃₂ kub.-m.

registr|ātor, lat., tjänstem., s. mottager o. ordnar till ämbetsverk ankommande handlingar m. m. -atūr, hänvisningsbok. -ēra, införa i register.

registreringsapparat, inrättning t. uppteckn. af en barometers, en termometers l. andra instruments förändringar.

reglemen'te, fr., stadga, föreskrift.

reglēra, lat., ordna.

regn uppkommer, när med fuktighet mättad luft afkyles, i det vattenånga förtätas till små blåsor o. droppar.

Regnard (renār), Jean Franç., fr. dram. förf., f. 1655, d. 09. Skr. lustspel. Le joueur m. fl., satirer m. m.

Regnault (renå), 1) Jean Bapt., baron, fr. hist.-mål., f. 1754, d. 29. — 2) H. Vict., fys. o. kem., f. 1810 Aachen, sed. 40 prof. i Paris, d. 78. Undersökte luftarternas egenskaper, vattenångors tryck, bundet värme m. m.

regnbågen, uppstår gm solstålarnas brytn. o. återkastn. i de fallande regndropparna; iakttages, när man har solen på ryggen o. ett solbelyst moln framför sig. En rät linje dragen gm åskådarens öga o. solen träffar r:s medelpkt.

regnbågshinnan, se ögat.

Regnell, And. Fredr., läkare, mecenat, f. 1807, bosatt i Brasilien sed. 40, gjorde storartade donationer till vetenskapl. inrättningar sjukhus m. m., d. 84.

Regnier (renjē), Math., d. klass. fr. satirens grundläggare, f. 1573, d. 13.

Regnitz, bifl. t. Main t. vi., Baiern, 210 km. l.

regress', lat., återgång, tillflykt. -īv, återgående.

rēguladetri, lat., läran att af tre bekanta proportionella tal finna det fjärde.

regulātor, lat., appar. till utjämnande af oregelbundenh. i en maskins gång.

reguljär, fr., regelbunden.

Rēgulus, Marc. Atilius, rom. fälth. mot kartagerna i 1:a pun. kriget, fången 255 f. K., skickad t. Rom 250 för att medla fred med löfte att återkomma, höll sitt ord o. lär ha blifvit grymt afrättad i Kartago; astron., stjärna af 1:a storleken i stjärnbilden Lejonet; (r), met., ren metall; orn., kungsfågel.

Rehābeam, Salomos son, und. hkn Israel o. Juda afföllo; reg. 953/ 935 f. K.

rehabilit|ēra, fr., återgifva ngn hans värdighet, rättighet o. s. v. -ering, återinträdande i rättigheter.

Rehnsköld, Karl Gust., gref., f. 1651 Greifswald, tog viktig del i landstign. på Själland 1700 samt i krigen i Livland o. Polen, segrade 06 vid Fraustadt, blef fältmarsk.. grefve, fången vid Poltava 09, fri 18, d. 22.

Reichsanzeiger, Berlintidning, tyska regeringens officiella organ.

Reichenbach, st. i kon.-rik. Sachsen, 24,911 inv.

Reichenbach, 1) Karl v., baron, ty. naturforsk., f. 1788 Stuttgart, d. 69 Leipzig. Uppt. kreosot, paraffin m. m. Förf. — 2) Gottfr., bot. o. geol., f. 1793 Leipzig, d. 79 ss. prof. i Dresden. Eget växtsyst. Förf.

Reichenberg, böhm. st. v. Görlitzer Neisse, 34,099 inv. Fabr., slott.

Reichstadt, Nap. Frz Karl, hert. af, Napoleon I:s son med Marie Louise af Österrike, f. 1811 Paris, fick titel kon. af Rom, sedan 14 uppfostrad i Wien, d. 32 Schönbrunn. Kallades af bonapartisterna Napoleon II.

Reid (rīd), Thom., skot. filos., f. 1710, 63 prof. i Glasgow, d. 96. Grund, det sunda mskoförståndets (common sense) filosofi.

Reidgotland, ford. namn på Jylland.

Reimersholm, holme i Mälaren nära Sthm. Här ligga R:s spritförädl.-fabr. o. Sthms yllefabr.

Reims (rängs), fr. st. vid Vesle, 110,000 inv. Katedr., ärkebisk., mus., bibliot., bot. trädg., vin.

reineclaude (ranklåd), fr., ett slags plommon (se d. o.). Jfr ren klor.

Reineke Fuchs, lågtyskt epos, s. behandlar den germ. djursagan. Flere bearb. af ämnet, hvars ursprung går långt tillbaka. Första gngn troligen 1498.

Reinhold, Karl Leonh., ty. filos., f. 1758 Wien, prof. i Jena o. Kiel, ifrig kantian, d. 23.

re-installation, lat., åter insättning i ämbete.

reïs (sing. real), port. o. brasil. räknemynt = 0,₄ öre.

reis (rē-is), turk. kapten.

reïs-efendi, namn på turk. utrikesminister.

Reissiger, Karl Gottl., ty. mus., f. 1798, d. 59 ss. kapellmäst. i Dresden. Komp. sånger, mässor m. m.

Reissmann, Aug., ty. mus.-förf, f. 1825, bodde i Leipzig, d. 03 i Wiesbaden. Skr. talr. biogr.,teor. o. hist. arb., äfven operor m. m.

reiter|ation, lat., återupprepande. -era, återupprepa.

Réjane (-schann'), Gabriele, fr. skådesp., f. 1857, 83 vid Palais Royal-teatern i Paris, sed. 06 led. af egen teater där; mest pikanta roller.

Rejmyre, glasbruk i Österg. l.

rekapitul|ation, fr., upprepande af hufvudinnehållet; kr., förnyad värfning. -era, i korthet upprepa; kr., taga ny värfning.

reklam, fr., berömmande anmälan, puff. -ation, återfordrande. -era, återfordra, göra anspråk på.

Rekarne, slättbygd mel. Hjälmaren o. Mälaren.

rekognoscēra, lat., kr., undersöka en terräng etc.

rekommend|ēra, fr., anbefalla; försäkra en värdeförsändelse. -ābel, prisvärd. -ation, förord, afgift för värdeförsändelse.

rekre|ation, lat., vederkvickelse, förströelse. -era, vederkvicka, förströ, roa.

rekonvalescens = konvalscens.

rekord, dokument, urkund; sport., den kortaste tid, s. blifvit uppnådd (i fråga om hastighetstäflan).

rekryt, fr., nyantagen soldat. -era, värfva manskap; skaffa nya krafter.

rektang|el, lat., geom., rätvinklig, oliksidig fyrhörning. -ulär, rätvinklig.

rektifikation, lat., beriktigande; kem., omdestillering; mat., förvandling af en kroklinje till en rät linje af samma längd.

rektor, lat., styresm. för läroanstalt. -āt, rektors ämbete.

rekurrens'feber l. rekurrent (återfalls-)tyfus, en tyfoidfebern liknande sjukdom, ej sällsynt i Ryssland o. Irland; beror på en bakterieart, Spirochæte obermejeri.

re'kviem, lat., kat. kyrk., själamässa, se requiem.

rekvi|rera, lat., begära, föreskrifva. -rent', person, s. rekvirerar. -sition, begäran, beställning. -sīta, tillbehör.

rekyl, fr., tillbakastudsning.

relāta rēfero, lat., jag berättar, hvad jag hört (utan att svara för sanningen).

relatēra, fr., berätta.

relation, lat., berättelse, förhållande, förbindelse.

relatīv, lat., s. har afseende på; s. står i förhåll. till ngt annat. Mots. absolut.

releg|ation, lat., förvisning från ett läroverk. -era, förvisa etc.

relief (reljeff), fr., upphöjdt arbete; sönderfaller i: basrelief (ba-), lågt upphöjdt arb., o. hautrelief (å-), s. framhäfver figuren minst till häften.

religion, förhåll, mel. mnskn o. de öfvermänskliga väsen, på hka hon tror. Detta förhåll. kan fattas antingen ss. ett inre = religiös tro (subjektiv religion) l. ss. ett yttre = en historiskt gifven, i lära o. kult. utpräglad religionsform (objektiv religion). Från kristen synpkt skiljer man mel. naturlig r., den gm betraktelse af världen o. mnskonaturen vunna kännedomen om Gud, i mots. till uppenbarad r., hvars kunskapskälla är en särskild gudoml. uppenbarelse. — -s framställn. af religionens allm. väsen o. dess hist. framträdande från filos. ståndpkt. — -s fördrag mellan partier af olika relig., is. den i Augsburg 1555 o. den i Münster 1648. — -s frihet att bekänna sig till o. utöfva hkn religion s. helst utan förlust af medborgerliga rättigheter.

religiositēt, lat., gudsfruktan.

religiös, fr., som angår religionen, gudfruktig.

relīk, lat., verklig l. förment återstod eft. ngn helig person.

relä, fr., telegr., »öfverdragare», elektromagnet, som sätter lokalbatteriet i verksamhet.

remarkābel, fr., märkvärdig.

Rembrandt, eg. R. Harmenz. van Rijn, ber. nederl. mål., f. 1607 Leiden, d. 69 Amsterdam. Hist. bilder, porträtt.

remēdium, lat., läkemedel.

reminiscens', fr., erinran.

remis (-mī), fr., oafgjordt schackparti.

remiss', fr., försändelse, hänvisning.

remittent', lat., öfversändare.

remittēra, lat., återskicka, hänvisa.

remmare, stor, kupig glaspokal.

remonstran'ter, se arminianer.

remont', fr., för arméns räkning uppköpt häst, tills den förklaras duglig. -ēring, anskaffande af remonter.

remontant'rosor, rosor, s. ända in på hösten flere gånger sätta nya blommor.

remontoār, fr., uppdragningsinrättning på ur utan urnyckel.

remplacēra (rang-), fr., ersätta, efterträda.

Remscheid, ty. st. i Rhenpr., 64,341 inv. Fabr.

remunerativ, lat., belönande, vedergällande.

Rēmus, Romulus' tvillingbroder.

Rémusat (-mysā), 1) Jean Pierre Abel, fr. orientalist, f. 1788 Paris, d. där 32. Skr.: Grammaire chinoise m. m. — 2) Franç Charl., fr. statsm., f. 1797 Paris, 40 inr.-min., 51 Napoleon III:s motståndare, fängslad, förvisad, 71/73 utr.-min., d. 75 Paris. Förf. — Hans son 3) Paul, förf. o. deputerad, f. 1831, d. 97, utgaf sin farmors (till svenska öfversatta) memoarer fr Nap. I:s hof m. m.

Renan (-nang'), Erneste, fr. förf., f. 1823, prof. i Paris, d. där 92. Skr.: Vie de Jésus, öfvers. på mga spr., ang. semit, spr., aposteln Paulus m. m.

Renātus, se René.

rencontre (rangkåntr'), fr., tillfälligt smnträffande. skärmytsling.

rendēra (rang-), fr., gifva vinst, afkasta.

rendez-vous (rangdevū), fr., »inställ dig», aftaladt möte.

Rendsburg, st. i Slesvig-Holstein vid Eider, 15,581 inv.

René I af Anjou (Renatus), hert. af Lothringen, gref. af Provence, kon. af Neapel, trubadur, f. 1409 Angers, d. 80 Aix.

renegāt, lat., affälling, is. kristen, s. öfvergår till islam.

renen, Rangifer tarandus L., af hjortdjurens familj, 1,₉ m. l., vild i n. Europa, Asien, Amerika, hos lapparne husdjur, lämnar kött, mjölk, skinn m. m.; användes s. dragare.

renetter, en äppelsort från Normandie.

Renfrew (renn'frû), grefsk. i Skottland, 634 kv.km., 268,934 inv. Hst. R. vid Clyde, 9,297 inv.

Reni, Guido, it. mål., f. 1575 Bologna, d. där 42.

renlafven, se Cladonia.

Rennes (ränn), fr. st. vid Ille o. Vilaine, 74,676 inv. Ärkeb.

Renn'ie (-ni-), John, skot. ingen., f. 1761, d. 22. Byggde Waterloobron i London m. m.

renomm|é, fr., rykte, -ērad, ryktbar.

renon|ce (-nångs'), fr. l. renons, kort., brist på kort i en viss färg, pengar o. s. v. -sēra, afstå.

renov|ation, lat., förnyande, upphjälpande. -era, förnya, upphjälpa, reparera; hand., förnya (en växel).

Renström, Sven, patriot., f. 1794, köpm. i Göteborg, doner. 1 ½ mill. kr. till Göteborgs st., d. 69.

rentier (rangtjē), fr., person, s. lefver på sina räntor.

renässans (-angs'), fr., återupplifvande af den klassiska forntidens vetensk. o. konster. R. i byggnadsk. delas i för-r. (1420/1500), hög-r. (1500/60) o. sen-r. med dess afarter barock, rococo o. s. v.

reorganis|ation, lat., omgestaltning, ombildning. -era, omskapa, ombilda.

reostāt, gr., app. för reglering af strömstyrkan i en galvan. ledning.

repar|ābel, lat., som kan iståndsättas. -ation, förbättrande, lagning, iståndsättning. -rera, åter iståndsätta, laga, förbättra.

reparti|sera, fr., proportionellt fördela utgift, is. för ett nöje. -tion, sådan fördelning.

repellēra, lat., fys., stöta tillbaka.

repertoār, fr., spellista.

repet|ēra, lat., upprepa. -ition, upprepande, omsägning. — -itör, upprepare; biträdande lärare vid vissa läroverk.

repli, fr. stödjepunkt, understödstrupp.

replik, fr., gensvar; aktörs sista ord före motspel. svar.

reporter (repårter), eng., tidningsreferent.

represent|ant', lat., ställföreträdare, ombud. — -ation, lat., föreställning, församling af ett lands ombud. — -ativ, lat., föreställande; s. sker gm ombud, statsförfattning, statsform enl. hkn folket gm valda ombud deltager i regering. — -ēra, lat., framställa, vara någons ställföreträdare.

repressālier, lat., vedergällning för våldsåtgärd.

repris, fr., återtagn.; tonk., omtagning.

reproch|e (-pråsch), fr., förebråelse. -ābel, tadelvärd. -era, förebrå.

repro|ducēra, lat., åter framalstra. -duktion, återalstring, mångfaldigande; aftryck.

reptilier, lat., kräldjur (se d. o.).

republik, lat., fristat, statsskick, enl. hkt ett flertal personer utöfvar styrelsen. Man skiljer mel. aristokrat o. demokrat, r., allteftersom regeringen ligger i händerna på en viss klass af medborgare l. på hela folket. -ān, medlem af republ. — anism', hyllande af republik. tänkesätt.

repuls', lat., afvisande. -ion, tillbakastötning. -iv, tillbakastötande.

reputation, lat., anseende. Reputērlig, aktningsbjudande.

rēquiem (æternam dona eis), lat. (gif dem evig) ro; själamässa.

requiesc'at in pāce, förk. R. I. P., lat., hvile han (hon) i frid!

resēda, Resedaceæ. R. odorata, L., från Egypten, välluktande trädgårdsväxt, användes till parfymer.

reserv, lat., behåll, förvar; trupp, som användes endast i nödfall. -ation, förbehåll. -era, förbehålla, förvara, lägga af. -erad, förbehållsam.

reservoār, fr., vattenbehållare.

resid|ens', lat., högt uppsatt persons boning. -ent', sändeb. af lägre rang. -era, bo, vistas.

resīduum, lat., bottensats.

resign|ation, lat., nedläggande af syssla; undergifvenhet. -era, afstå, nedlägga en syssla. -ērad, undergifven.

resist|ēra, lat., motstå. -ance (-ang's), fr., motstånd.

Reschid Mustafa Pascha, turk. statsm., f. 1802, reformvänlig, min. 37, 39/41 o. 45, storvesir 46/52 o. 56, d. 58.

re|skribēra, lat., utfärda en befallning. -skript', af högre myndighet utfärdad skriftlig anordning.

resolūt, lat., beslutsam. -ion, beslut; läk., uppsugn. af exsudat (se d. o.).

resolvēra, lat., besluta.

resōn, fr., förnuft, billighet, måtta. -ābel, förnuftig, skälig. -nemang', tankeföljd, tankeutbyte. -nera, göra förnuftsslut, göra invändningar, prata.

resonans (-angs'), fr., efterklang gm ljudvågornas återkastande l. andra kroppars medklang. -botten, på vissa stränginstr. anbragt skifva, s. förstärker ljudet.

resorbēra, lat., uppsuga.

resorcīn, färgämne, s. bildas vid behandl. af gummiharts o. s. v. med kaustikt kali.

resorption, lat., insugning.

resp., abbr. för respektive.

respekt', fr., hänsyn, vördnad. -ābel, vördnadsvärd. -era, vörda. -iv, särskild, hvar för sig.

respir|ation, lat., andning. -ātor, apparat, s. bindes framför munnen, för att hindra kall och förorenad luft att intränga i andedräktsorganen. -era, andas.

respīt, fr., uppskof. -dagar, anståndstid f. betalnings erläggande.

respond|ēra, lat., försvara en lärd afhandling. -ent', försvarare af en dylik.

responsōrium, lat., vid kyrklig växelsång körens svar.

ressort (-år), fr., fjäder, driffjäder; fack.

restant'ier, lat., utestående fordringar.

restaurant l. restaurang (-stårang'), fr., spiskvarter.

restaur|ation, lat., gm revolut. fördrifna dynastiers återuppsättaiide på tronen; i England huset Stuart 1660, Frankrike huset Bourbon 1814; återupphjälpande; spiskvarter. -atör, -atrīs, värdshusidkare, -idkerska. -era, återställa, iståndsätta.

restēra, lat., återstå.

restitu|ēra, lat., återställa, återinsätta. -tion, återställande i dess förra skick; hand., återbetalning af erlagda tullafgifter.

restitutionsediktet, 1629 af kejs. Ferdinand II mot protestanterna utfärdadt edikt. Upphäfdt gm westfal. freden 1648 i länder utom Österrike.

restriktion, lat., inskränkning.

result|ant, mek., en af flere i en pkt verkande krafter resulterande kraft. -āt, utgång, följd. -era, härröra, framgå, uppkomma.

resumé (-sy-), kortfattad öfversikt.

resumēra, lat., sammanfatta.

resymé, se resumé.

resurrektion, lat., återuppståndelse.

resurs, fr., utväg.

resårer, fr., spiralfjädrar i möbelsitsar o. madrasser; kautschukband.

retablēra, fr., återupprätta.

retard|ation, fördröjande, minskn. i hastighet. -era, fördröja, sakta.

rētina, lat., anat., näthinnan i ögat.

retirād, fr., återtåg.

retiré, fr., tillbakadragen, blyg.

retirēra, fr., draga sig tillbaka, fly.

rētor, gr., talare. -īk, vältalighetslära. -isk, hörande till retoriken.

retort', lat., vid destillation användt kärl till upptagande af den destillerade vätskan.

retro|aktīv, fr., tillbakaverkande, is. om lag. -grād, lat., tillbakaskridande.

reträtt, fr., återtåg, tillflykt, fristad.

retūr, fr., återgång, återresa. -nēra, återskicka.

retuschera, fr., förbättra, hjälpa upp ett konstverk.

Retz (räs l. rä), Jean Franç. Paul de Gondi, kardinal, f. 1614 Montmirail, förföljdes af Mazarin, d. 79 Paris.

Ret'zius, 1) And. Joh., naturf., f. 1742, 77/12 prof. i Lund, d. 21. Skr. i flere grenar af naturvetensk. Dennes son 2) And. Ad., anat., etnol., f. 1796, sed. 24 prof. vid Karol. inst, d. 60. Gjorde viktiga undersökningar i anat. och fysiol., uppställde ett nytt etnol. system efter hufvudskål. form. — Dennes son 3) Magn. Gust., anat., etnol., publicist, f. 1842, 77/90 prof. vid Karol. inst., en af de 18 i Sv. akad. 1901, 84/87 red. för Aftonbladet. — Dennes hustru 4) Anna Vilh:a, f. Hierta 41 Sthm, 76 g. m. Gustaf R., har verksamt bidragit till den kvinnl. slöjdens höjande o. utöfvat en gagnande verksamh. på skilda omr.

Reuchlin (röjk'-), Joh., ty. humanist, f. 1455, d. 22. Skr. Micropædia s. grammatica græca (78), Rudimenta hebraica (06) m. m.

reumatism' (röj-), gr., läk., egendomlig affektion af leder o. muskler, uppträder än akut, än kroniskt (is. i en led) o. framkallar större l. mindre smärta. Har ofta hjärt- o. hjärnsjukdomar till följd. Behandl.: invärtes salicylsyra, utvärtes inlindn. i vadd, bepensling med jodtinktur, massage, varma bad.

reuniōn, fr., återfören.; dansnöje. -s domstolar und. Ludvig XIV, s. hade att undersöka, hka områden fordom tillhört Frankrike, på det han skulle kunna införlifva äfven dessa m. sitt rike.

Réunion (-yniång'), ford. Bourbon, fr. ö i Indiska haf., 1,980 kv.km, 173,315 inv.

Rēus, sp. st., 26,601 inv. Fabr.

Rēus, grefve af, se Prim.

Reuss (röjs), 1) R.-Greiz, ty. furstend., 316 kv.km., 70,603 inv. Hst. Greiz. 2) R.-Schleiz, ty. furstend., 826 kv.km., 144,584 inv. Hst.: Gera.

Reuss (röjs), bifl. till Aar t. h., 145 km. l.

Reuter (röj-), 1) Fritz, platt-ty, förf., f. 1810, d. 74. Skr. humorist. berättelser öfver det nord.-ty. landt- o. småstadslifvet. De flesta of vers. på svenska. — 2) Paul Jul., grund. den R:ska telegrambyrån i London, f. 1821 Kassel, d. 99 Nizza.

Reuterdahl (röj-'), Henr., teol., f. 1795, ecklesiast.-min. 52/55, ärkeb. 56, 52 ledam. af sv. akad., d. 70. Skr.: Svenska kyrkans hist. (38/66) m. m.

Reuterholm (röj-), Gust. Ad., frih., statsm., f. 1756, red. tidigt hert. Karls (sedan Karl XIII) vän, 92/96 presid. i kammarrevisionen och förmynd.-reger. egentlige ledare, visade sparsamhet o. duglighet, men högmod, fåfänga och förföljelselusta mot Gustaf III:s vänner, förvisad från Sthm 96, d. 13 Holstein.

Reuterswärd, 1) Patrik Oscar, politiker, bruksägare, f. 1820 d. 07, riksdagsm. 44. Ifrig protektionist. — 2) Matilda, operasångerska, f. Jungstedt 1864 Norrköp., anst. vid K. operan 88/91, 92/06, gift 81/91 m. operasång. E. E. Linden, 05 m. arkitekten Reuterswärd. Framstående lyr. artist.

Reutlingen (röjt-), st. i Württemb. v. Echatz, 23,763 inv.

Rēval (Revel), hst. i ry. guv. Estland vid Finska vik., 64,800 inv. Grund. af dan. kon. Valdemar II. Möte mel. Johan III och Sigismund 1589.

revanche (-vangsch'), fr., hämnd, skadestånd.

Rewbell' (reb-), Jean Franç., fr. revolut.-man, f. 1747 Kolmar, advok., konventsledam., 95/99 i direktorium, d. 07.

revelj', fr., väckningssignal för soldater.

reveny, fr., inkomst.

reverbēr, fr., konkav spegel till ljusets återkastning.

Revēre, Giuseppe, it. skald, f. 1812, d. 89. Skr. hist. dram., sonetter o. skisser.

rev'erend, eng., titel för eng. prästman.

reverens', lat., vördnad; vördnadsbetygelse.

rêverie (-rī), fr., drömmeri.

revers', lat., baksida på ett mynt; skuldsedel.

revetēra, fr., eg. öfverkläda; rappa, brädfodra ett hus.

revidēra, lat., granska, pröfva.

review (revjû), eng., granskning, namn på litter. tidskrift.

revīr, it., visst skogsområde.

revision, lat., granskn., pröfning af fälld dom (hos oss i högsta domstolen).

revīsor, lat., tjänsteman, s. har att granska räkenskaper.

revokation, lat., återkallelse.

Revolaks, kapellförs. i Uleåborgs l., Finland. Sl. 27/4 1808.

revolt', fr., uppror.

revolution, lat., våldsam polit. l. social omstörtning, statshvälfning. -är, böjd för statshvälfning. -s 1793 i Paris inrättad kriminaldomstol, s. skulle uppspåra o. undanrödja revolutionens fiender. Upphäfd 1795.

revol'ver, lat., af Colt uppf. skjutvapen m. vridbara pipor.

revy, fr., mönstring; namn på literär tidskrift.

revär, fr., inväfd rand i byxtyg.

rex, lat., konung.

Reybaud (räbå), Marie Roche Louis, fr. förf., f. 1799, d. 79. Skr:; Études sur les réformateurs ou socialistes modernes (7:e uppl. 64), rom. Jérôme Paturot (43) m. m.

Reykjavik, Islands hst., på v. kusten. 6,682 inv. Bisk. Handel m. fisk o. tran. Grundl. 877.

Reynolds (renn-), Sir Joshua, eng. porträttmål., f. 1723, d. 92.

Rhamnus L. Rhamneæ, buskar, utbredda öfver hela jorden. Brakved, R. frangula L., med officinell bark.

Rheims, se Reims.

Rheingau, område i Hessen-Nassau mel. Rhen o. Lahn.

Rhen, ty. Rhein, Tysklands hufvudfl., uppr. på S:t Gotthard, gmflyter Bodensj., utf. med flera armar i Nordsjön o. förenar sig vid mynningen med Maas. 1,218 km. l., omr. 224,400 kv.km.

Rhenbaiern, se Pfalz.

Rhenförbundet, 1806 af Napol. I påbjudet förbund mel. ty. furstar med uteslutning af Österrike o. Preussen, utvidgadt 07 o. 08, inskränkt 10, upplöst 13.

Rhenpfalz, se Pfalz.

Rhenprovinsen, preuss. prov. vid Rhen, 26,988 kv.km., 5,₇ mill. inv. Hst. Koblenz.

rhenska viner, i Rhentrakten, is. i Rheingau växande viner. Bästa sorter: Johannisberger, Steinberger, Markobrunner, Rauenthaler, Hochheimer.

Rheum L., rabarber, Polygoneæ. R. officinale Baill., från Tibet o. Kina, lämnar den officinella rabarberroten. Bladstjälkarna af flere arter användas s. grönsaker.

Rheydt, st. i Rhenprov., 40,151 inv. Fabr.

Rhinōceros, se noshörning.

Rhizōpoda, gr., zo., rotfotingar.

Rhodanus, lat. namn på Rhône.

Rhode Island (råd aj'länd) (förk. R. I.), n.-am. frist. v. Atl. 3,237 kv.km., 498,387 inv. Mildt klimat. Näring: boskapsskötsel, åkerbruk, fiske. Hst. Providence o. Newport.

Rhodes, Cecil, eng. kolonialpolitiker, f. 1853 Hertfordshire, d. 02 Kapstaden, 84 finansmin., 90/96 president i Kapkolonien. Förvärfvade Rhodesia åt Engld.

Rodēsia, ett eft. Cecil Rhodes uppkalladt brit. skyddsområde i Syd-Afrika, 1 mill. kv.km. o. 1,₄ mill. inv.

Rhodium, tecken Rh, i platinamalm förek. metall, sp. v. 12,₂, atom.-vikt = 103.

Rhododen'dron L., alpros, Ericineæ, förekommer und. en mängd olika arter. Odlas s. prydnadsbuske.

Rhodus, se Rodus.

Rhône (rån), flod i Schweiz och Frankrike, uppr. vid Furka i Schweiz, gmflyter Genèvsjön, utf. i Medelhafvet, 782 km. l. Omr. 98,900 kv.km.

Rhön, berg mel. Werra, Fulda o. frank. Saale.

R. I., förk. för rex, imperator, (lat.) konung, kejsare; äfv. för Rhode Island (N.-Amer.).

Ribbing, sv. adelssläkt, 1) Per, frih., f. 1670, d. 19 ss. landsh. i Uppsala, uppsatte grunddragen till den fria författn., s. antogs 19. — 2) Ad. Ludv., gref., konspiratör, f. 1795, gardeskapten, delt. i smnsvärjn. mot Gustaf III, landsförvist, d. 33. — 3) Sigurd, filos., f. 1816, 50/85 prof. i Uppsala, d. 99 Upps., framstående lärj. af Boström. Skr.: Om Socrates (46), Om pantheismen (51), Platos idélära etc. (58), Philosophiens hist. (2:a uppl. 72) m. m.

Ribe, dan. st. på Jylland vid Nibsån. 4,213 inv. Bisk.

Ricardo, Dav., eng. statsekonom, f. 1772, d. 23. Hans namn är förknippadt med en teori om grundräntan. Skr.: Princ. of polit. economy a. taxation m. m.

Ricāsoli, Bettino, baron, it. statsm., f. 1809, 48 anf. för det nationella partiet i Toscana, 60 guv. där, 61/62 o. 66/67 min.-pres., d. 80.

Riccio (ritt'jå), Dav., piemontesare, Maria Stuarts förtrogne, mördad 1566 på Darnleys befallning.

Richardson (ritt'schördsön), 1) Sam., grundl. af den eng. familjeromanen, f. 1689, d. 61. Skr.: Pamela (40), Clarissa (49), Sir Charles Grandison (53). — 2) Sir John, resande, f. 1787 Dumfries, 19/22 med Franklin i arkt. Amerika, 48/49 expedit, för uppsök, af Franklin, d. 65.

Richelieu (rischljö), 1) Armand Jean Duplessis, hert. af, berömd fr. statsm., f. 1585 Paris, 07 bisk. af Luçon, 22 kardin., 24 1:e min., regent för Ludv. XIII, kufvade hugenotterna och stärkte rikets makt, energisk och despotisk, gynnade konst o. vetenskap, grund. Acad. française, d. 42. — Hans sonsonson 2) Louis Franç. Armand Dupl., hert. af, f. 1696, diplom, o. gen. under Ludvig XV, 48 marsk., d. 88. — Dennes sonson 3) Arm. Dupl., hert. af, f. 1766, emigrant o. bourbonernas agent, 03/13 ry. guv. i Odessa, 15/18 och 20/21 fr. premiärm., d. 22.

Richepin (rischpäng') Jean, fr. skald, f. 1849 Algeriet, bosatt i Paris, har skrifvit Chanson des gueux m. m.

Richert, 1) Joh. Gabr., jurist, statsm., f. 1784, framstående ledam. af lagkommittén och lagberedn., en af de liberales ledare, d. 64. Skr.: Förslag till nationalrepresentation (30), med K. H. Anckarsvärd m. m. — Hans brorson 2) Mårten Birger, filol., f. 1837, sed. 77 prof. i nord. språk i Uppsala, d. 86. Förf.

Richmond (ritsch'mönd), 1) st. nära London vid Themsen, 31,672 inv. 2) hst. i Virginia vid James river, 86,148 inv. Kapitol., bibliot., börs, teat., fabr.

Richter, Jean Paul Friedrich, pseud. Jean Paul, ty. humorist, f. 1763, d. 25 Baireuth. Skr. rom. Hesperus (95), Quintus Fixlein (96) m. fl. samt estet. o. polit. skrifter.

Rīcimer, svev, 456/72 västrom. härförare.

Rīcinus Tourn., Euphorbiaceæ. Af R. communis L., från O.-Indien, lämna fröna ricinolja; prydnadsväxt.

riddar|e. 1) I forna Rom stånd (equites) af rikt folk mel. patric. och plebejer. 2) Under medelt. medlemmar af d. lägre adeln, s. gm krigstjänst, is. under korstågen, kommo till betydelse, framstående gm bildning o. poet. lyftning. Blomstrade i 11:e/13:e årh., urartade sedan 14:e årh. o. försvunno så småningom. 3) Nu medlem af någon bland nuv. riddarordnar. — -ordnar, andliga, uppstodo på korstågens tid. De viktigaste voro: tempelherrar, johanniter, tyska riddare o. svärdsbröder. Jfr orden.

Riddarholmen, fordom Gråmunkeholmen, en af de öar, på hka Sthm är bygdt.

Riddarhuset, af Gust. II Adolf 1626 inrättadt samlingsställe för adeln. Till det nu begagnade R. lades grund. 1648.

riddarhusordningen, af Gust. II Adolf 1626 utfärd. förordn., enligt hkn adeln erhöll sin stadga och delades i 3 klasser: herre-, riddare o. svenneklassen. Ny r. 1762, 1810, 1835, 1855, 1866.

Riddarhyttan, järnbruk i Västmanlands l.

riddarsporre, Delphinium L., Ranunculaceæ. Flera arter odlas s. prydnadsväxter.

Ridderstad, Karl Fredr., förf., publicist, f. 1807, sed. 40 utg. af tidn. »Östgöta Correspondenten», d. 86. Skr. en mängd hist. roman., skådespel, dikter m. m.

ridikyl, fr., löjlig; liten väska (borde skrifvas retikyl).

ridå, fr., förhänge, is. teaterförhänge.

Riēgo, Rafael del, sp. revolut.-man, f. 1785, 20 i spetsen för revolut., hängd 23.

Rien'zi, Cola di, rom. demokr., f. 1313 Rom, 47 und. påfvens frånvaro folktribun, flydde 48 hatad för sitt högmod, återvände 54 ss. senator, dödad s. å. i ett upplopp.

Riesengebirge, berg mellan preuss. Schlesien o. Böhmen, 38 km. l.

Rietz (rīts), Joh. Ernst, hist., språkforsk., f. 1815, d. 68 ss. kontraktsprost i Lunds stift. Utg. åtskilliga medeltidsskrifter o. utarb. en märklig Ordbok öfver svenska allmogespråket (62/67) m. m.

Riga, hst. i Livland vid Düna, ej långt från R.-viken, 283,000 inv. Ärkeb., katedr., slott, mus. 1621/ 1710 svenskt.

rigabalsam, destillat. af rosmarin, lavendel m. m. Anv. mot sår l. andra yttre skador.

Rigas, Konstant., gr. martyr, f. 1754, stift. Hetäria (se d. o.), af Österrike utlämnad till turkarna o. skjuten i Belgrad 98. Skr. den grek. nat.-sången.

Rigaud (-gå), Hyacinthe, fr. porträttmål., f. 1659, d. 43 Paris.

Rigel, arab., klaraste stjärnan i Orion.

Rigi, bergknut vid Vierwaldstättersjön. Högsta topp R.-Kulm, 1,800 m. R. har några kur- o. badorter.

rig|orism, fr., alltför sträng sedelära. -orös, sträng i detta afs. -ör, stränghet.

rigsdaler, förr silfvermynt i Danmark = 100 öre.

Rig-Veda, en af hinduernas heliga böcker.

Rijsvijk (rajs'vajk), by nära Haag. Fred 20/9 1697.

Rikard, 1) R., ty. kon., urspr. grefve af Cornwallis, f. 1209, son till eng. kon. Johan utan land, kon. 57, vistades föga i Tyskland, d. 72 England. — 2) R. I, Lejonhjärta, d. förres farbror, eng. kon., f. 1157 Oxford, kon. 89 efter sin far Henr. II, deltog 90 i 3:e korståget, eröfr. Cypern 91, återvände 92, men fängslades i Österrike, utlöst 94, i ett krig med Frankrike dödad vid Limoges 99. — 3) R. II, eng. kon., f. 1366 Bordeaux, kon. 77 efter sin farfar Edvard III, störtad o. fången af Henrik IV 99, d. 1400 hungersdöden. — 4) R. III, eng. kon., f. 1452, hert. af Gloucester, 83 reg. f. sin bror Edvard IV:s son, men upphöjde sig till kon. o. lät strypa sina 2 brorsöner, stupade 85 vid Bosworth mot Henrik VII.

rikoschettera, fr., studsa (upp).

riks|amiral, 1602/80 namn på sv. flottans högste befälh., en af riksämbetsmännen. — -antikvarie, ämbetsm., s. vårdar sv. statens hist. museum o. myntkabinett. -arkivet, samling af handlingar, som röra rikets hist., vårdas af en riksarkivarie.

riksbanken, bank hvars förvaltning bestämmes gen. af konung o. riksdag gemensamt stiftad lag. Kon. utser riksbanksfullmäktiges ordf., o. riksdagen väljer öfriga 6 fullmäktige. Banken, som står under ledn. af dessa 7 fullmäktige o. årligen revideras af riksdagens revisorer, har ensam sedel utgifningsrätt (fr. 1904). Grundfond 30 mill. kr.; statens vinst på senare åren 8/9 mill. kr.

riksdagen, namn på sv. folkrepresentationen. R. utvecklade sig ur rådsmötena und. medelt. o. kallades först herredagar. Från 1435 sände äfven bönderna stundom ombud. R. ordnades dock först 1617, då det bestämdes, att sv. folket skulle representeras af 4 stånd. 1723/72 var r. allsmäktig. 1789 beröfvades den all makt, återfick densamma 1809. Sedan 1866 är r. delad i 2 kamrar.

riksdagens revisorer, statsrevisorer, 12 af riksdag, årlig, utsedda män, s. ha att granska statsverkets, riksbankens o. riksgäldskontorets förvaltning.

riksdaler, förr silfvermynt i Sverige o. Norge =100 öre.

riksdrots, ford. en af de s. k. riksämb.-männen. Jfr drots.

riksduma, ryska folkrepresentationen.

riksföreståndare l. rikshöfvidsman, titel för person, s. styrt Sverige, när kon. ej funnits l. und. kon:s minderårighet.

riksgäldskontoret, verk, som har att ombesörja likviden af sv. statsskulden m. m. Står under förvaltn. af 7 fullmäktige.

riks|heraldiker, har att upprätta förslag till vapen för dem, s. erh. adl., friherrl. l. grefl. värdighet. -kansler, en af de 5 riksämbetsmännen, ford. namn på chefen för kon:s kansli. -marsk, en af de 5 riksämbetsmännen, ford. namn på högste befälh af. öfver sv. krigsmakten till lands. -marskalk, högste hoffunktionären i Sverige. -rätt, i Sverige domstol för dömande af justitieråd och statsråd. -skattmästare, en af de 5 riksämbetsmännen, 1602/84 namn på högste ledaren af Sveriges finanser. -stat, af riksdagen utarbetad plan öfver statens inkomster o. utgifter för följande år. -städer, st. i forna ty. riket, s. stodo omedelbart und. kejs. o. riket. -ämbeten, ford. namn på 5 ämbeten för statsförvaltning. Deras innehafvare kallades riksdrots, riksmarsk, riksamiral, rikskansler, riksskattmästare (se d:a o.)

rim uppstår, när slutorden i två versrader äro likljudande fr. o. m. den sista betonade vokalen. Är rimmet enstafvigt, t. ex. stark— mark, kallas det manligt, är det tvåstafvigt, t. ex. brinna—vinna, kallas det kvinnligt, är det trestafvigt, t. ex. fallande—skallande, kallas det glidande.

Rimfaxe, nord. myt., Natts häst, från hvars mule faller dagg öfver dalar.

rimfrost, frusen dagg (se d. o.).

Rimini, it. st. vid Adriatiska hafvet, 43,203 inv.

rimkrönikor, 1) Svenska medeltidens r. omfatta Gamla l. Erikskrönikan, s. skildra folkungarnes brödrastrider (1229/1319), Nya l. Karlskrönikan, s. omfattar tiden 1389/1452, samt Sturekrönikorna, s. fullfölja Sveriges hist. till 1520. — 2) Danska rimkrönikan, viktig skrift fr. 15:e årh., går till Kristian I.

rimtursar, nord. myt., onda jättar härstammande fr. Yme.

Rinaldo Rinaldīni, berömd ty. röfvarrom. af Vulpius (1799).

Rindön, ö i Vaxholms skärgård. Kaserner, befästningar, Källvikens järnkällor.

ring, smnslutning för främjande af egna intressen. Jfr trust.

ringdufvan, Columba palumbus L., Columbidæ, har på halsens sidor en stor, hvit fläck, omgifven af metallglänsande fjädrar, är 42 cm. l., allmän i s. o. mel. Sverige. Flyttfågel.

Ringerike, naturskön trakt kring Tyrifjord i Norge.

Ringkjöbing, dan. st. på Jylland vid R.-fjorden, 2,712 inv.

ringmaskar, Annulata, hafva nästan alltid långsträckt, oftast med utvändigt synliga segment försedd kropp och röra sig medelst borst, fotknölar l. sugskifvor. Hit höra t. ex. borstmaskar o. iglar.

Ringsjön, insjö i Skåne, 42 kv.km; aflopp: Rönneån.

ringtrasten, se trastsläktet.

Rinman, Sven, bergvetenskapsman, f. 1720, d. 92. Gjorde flere viktiga uppfinning, inom bergsmekaniken. Förf.

rinoplastīk gr., kir., operat., hvarigm näsan l. delar däraf återställas.

rio, sp. o. port., flod.

Rio de Janeiro (schanē-iru), Brasiliens hst. vid R.-viken af Atlanten, 900,000 inv. Hamn, handel, slott, katedr., bisk., univ.

Rio de la Plata se La Plata.

Rio Grande, fl. i v. Afrika, utf. i Atlanten, 400 km. l.

Rio Grande del Norte, flod i N.-Amer. mel. Förent. stat. o. Mexico, utf. i Mexic. viken. 2,500 km. l.

Rio Grande do Sul, brasil. stat vid Atlanten, 236,553 kv.km., 897,455 inv.

Rio Negro, bifl. t. Amazon-fl. t. v. 2,150 km. l.

Rio Vermejo, bifl. t. Paraguay t. v., 1,224 km. l.

R. I. P., förkortn. för requiescat in pace.

ripor, Lagopus Leach, af hönsfåglarnas ordn. Hit höra: fjällripan, L. Mutus. L. Mont., dalripan, L. lapponicus Gmel., o. moripan, L. scoticus Lath., hka alla äro stannfåglar i vårt land.

Rippoldsau, kurort i Baden, 590 m. öf. hafvet.

riposte (-påsst'), fr., fäktk., rask kontrastöt; bild., raskt, kvickt svar.

rips eng., ett slags slätt tyg med upphöjda ränder.

ripuārier, gren af frankerna vid nedre Rhen.

ris, Oryza L., Gramineæ. Vanligt r., O. sativa L., fr. S.-Asien, är för omkr. halfva mänskligheten d. viktigaste sädesslaget. R. användes äfven t. beredn. af arrak.

ris, pappersmått, 20 böcker.

risk, fr., fara, vågstycke. -ābel, vådlig. -era, våga, löpa fara.

risppapper, kines. papper af märgen af Aralia payrifera.

Ristōri, Adelaïde, it. skådesp., f. 1822, 47 gift m. markisen G. del Grillo, d. 06 Rom. Gästspel i Europa, Amer., Austral. Hjältinna.

ritardan'do, it., tonk., dröjande.

Ritter, 1) Karl, ty. geogr., f. 1779 Quedlingburg, 20 prof. i Berlin. Många resor gm Europ., d. 59. Förf. — 2) Heinr., ty. filos. o. hist.-förf., f. 1791 Zerbst, d. 69 ss. prof. i Göttingen. Skr.: Allg. Gesch. der Philosophie m. m.

rituāl, lat., kyrkl. ceremoni.

riturnell, it., namn på för-, mellan- l. efterspel i arior, operor o. s. v.

rītus, lat., bruk, kyrkoordning.

rivāl, lat, medtäflare. -isera, täfla. -itēt, täflan.

Riviēra, it., kuststräckan vid Genuaviken, fr. Nizza t. Spezia. Delas gm st. Genua i R. di Ponente (i v.) och R. di Levante (i ö.).

Rīvoli, ital. by vid Adige. Sl. 14-15/1 1797.

Rjukanfos, nor. vattenfall, s. bildas af Månelven i Telemarken, omkr. 220 m. h.

Rjäsan, guvern. i Ryssland vid Don, 42,098 kv.km. 1,802,196 inv. Hst. R. vid Trubesj, 35,282 inv. Ärkeb.

robb'ert (eng. rubber), spelt., vinst före utgången.

robe (råb), fr., klänning med släp; ämbetsdräkt för domare o. s. v. i Frankr.

Robert, 1) R., kallad R. le Diable, hert. af Normandie sed. 1027, förde ett vildt lif, gjorde därför en vallfärd till Jerusalem, dog på återfärden i Nikaia 35. — 2) R. Guiscard (giskār), hert. af Apulien, f. 1015, eröfr. Kalabrien, bannlystes af Gregor. VII, d. 85. — 3) R., hert. af Parma, f. 1848, efterträdde 54 sin mörd. fader Karl III, fördrifven 59, d. 07.

Robert Bruce, se Bruce.

Roberts, Fred. Sleigh, earl, brit. gen., f. 1832 Irland. 99/00 öfverbefälh. i boerkriget o. 00/04 för brit. hären; 01 earl.

Robespierre (-pjär), Maximil. M. Isid., fr. revolut.-m., f. 1758 Arras, 89 medl. af konstit. församl., 93 presid. i välfärdsutsk., faktisk diktator, lät afrätta alla motståndare, befallde i maj 94 förnuftets dyrkan, anklagad 27/7 (9 Thermidor), jämte sina anhängare giljot. 28/7 s. å.

Robin Hood (råbb'in hudd), eng. folkhjälte o. röfvare i 13:e årh.

Robinson, 1) Edw., n.-amer. lärd, f. 1794 Connecticut, d. 63 ss. prof. i N. York. Skr.: Biblical researches in Palestine m. m. — Hans hustru 2) Therese Alb:e Luise (pseud. Talvj), f. von Jakob 1797, d. 70 Hamburg. Stora förtjänst, om slav. lit.

robinsonāder, äfventyrl. berättels. om förslagne sjömän; uppkallade eft. De Foes rom. Robinson Crusoe.

robust', lat., stark, kraftfullt byggd.

Robus'ti, se Tintoretto.

Roc l. Rok, en i oriental. sagor förekommande jättefågel.

Roca, Cabo da, Europas västligaste pkt, nära Lissabon.

Rochambeau (-schangbå), Jean Bapt., gref., fr. marsk., f. 1725, 80 öfverbefälh. för de fr. hjälptrupperna i N.-Amer. mot engelsm., 94 räddad från giljot. gm Robespierres fall, d. 07.

Rochdale (råtsch'del), st. i eng. grefsk. Lancashire, 86,390 inv. Fabr.

Rochefort (råschfår), fr. st. vid Charente och nära Atlanten, 36,458 inv. Örlogshamn.

Rochefort (~), Vict. Henri af R.-Luçay, fr. polit., intransigenternas ledare, f. 1830, angrep Napol. III:s reg. sed. 68 i tidn. »Lanterne», inspärrad jan. 70, befriad sept. s. å. och medlem af provisor. reg., delakt. i kommunen o. deport. till Nya Kaledonien, flydde därifrån, fick amnesti 80 och åter, till Paris, 89 åter dömd, flydde till London, återvände 95.

Rochefoucauld, se La Rochefoucauld.

Rochelle, se La Rochelle.

Rochester (rått'schestör), 1) eng. st. i grefsk. Kent, 30,590 inv.; 2) hamnst. i N. York, 170,798 inv.

Rockefeller, John Davison, am. industriidkare, miljardör, f. 1839, upprättade Standard Oil Company i Cleveland, har donerat väldiga summor.

rockēra, fr., i schackspel, flytta tornet till rutan närmast kungen, o. kungen på andra sidan om tornet.

rockfiskar, Batoidei, af bredmunnarnas ordn. Hit höra: darrockan, Torpedo marmorata Risso, som utdelar elektriska stötar, i Medelhafvet, Atlant. o. Ind. haf., knaggrockan, Raja clavata L., vid Europas kuster, klorockan, R. radiata Donov., vid n. Europas kuster, slätrockan, R. batis L., vid Europas kuster m. fl. af samma släkte; vidare spjutrockan, Trygon pastinaca L., m. en sågtandad tagg i svansen, Atl. haf., Kina, Japan.

Rockford, st. i n.-amer. staten Illinois, 50,000 inv., hvaraf ung. hälften af svensk börd.

Rocky mountains (råck'i maun'tens), se Klippbergen.

rococo (råkåkå), fr., den på renässansen i 18:e årh. följ. smakriktningen. Karakteriseras gm krökta och hvälfda gaflar, maniererade dörr- och fönsterinfattningar, öfverflöd på blomstergirlander o. andra ornament o. s. v.

rodān, l. svafvelcyan, CNS, radikal, s. med väte bildar rodanvätesyra o. med metaller rodanmetaller.

Rodenberg, Jul., ty. skald o. förf., utg. af «Deutsche Rundschau» i Berlin, f. 1831. Skr.: dikter, reseskildr., rom. m. m.

Roderik, västgöternas siste kon., mörd. sin företrädare o. kom på tronen 710, drunknade 11 på flykt, eft. sl. vid Jeres, hvarigm arab. eröfr. Spanien.

Rodin (-däng'), Aug., fr. bildh., f. 1840 Paris, naturalistiska konstverk.

rodiserriddare, se johanniter.

rōdium, sällsynt metall af platinametallernas grupp.

Rod'ney (-ne), Geo. Brydges, lord, eng. sjöhjälte, f. 1718, amiral 59, befriade det belägrade Gibraltar 80, eröfr. 81 öarna S:t Eustache, Martin o. Saba, segr. 82 of. franska flottan vid S. Domingo, d. 92.

Rodope berg i forna Trakien, 2,000 m. h.

Rōdus (Rhodus), turk. ö i Egeiska haf., ej långt fr. M. Asiens kust. 1,424 kv.km., 30,200 inv. Mildt klimat. Prod.: vin, olja, tobak, sydfrukter. Hst. R., 10,800 inv. Hamn.

Roer (rūr), bifl. till Maas, 208 km. l.

Roermonde (rur-), holl. st. vid Roer o. Maas, 10,500 inv. Bisk.

rofdjur, Feræ, ordn. bland däggdjuren med hörntänderna kägelform. och högre än de andra och kindtänder af tre slag. Hit höra: kattdjur, hyenor, vessledjur, hunddjur, björndjur.

roffåglar, Accipitres, ordn. bland fåglarna med stark, krökt, vid roten m, vaxhud försedd näbb, stora, starka vingar, fyra tår och skarpa, böjda klor. Hit höra: ugglor, dagroffåglar.

rofolja, fet olja, s. erhålles gm pressn. af fröna af Brassica napus, B. campestris m. fl. växter.

rofva, Brassica campestris, var. rapa L., Cruciferæ, 2 slag: 1) med tjock rot, af Brassica rapa napifera, 2) med smal rot, Br. rapa oleifera, allmänt odlade s. näringsmedel o. foderväxt.

Roger, 1) R. I, gref. af Sicil., f. 1031, eröfr. Sicil. 61/71, 90 Malta, d. 01. — Hans son 2) R. II, f. 1097, 27 hert. af Apulien, 30 kon. af Sicil., i strid med påfven, d. 54.

Rogers (råddtschörs), Sam., eng. skald, f. 1763 Lond., d. 55. Skr.: lärodikt. Pleasures of memory, poet. berättelser, dikter, skisser m. m.

Rogier (råschiē), Charl., de belg. liberales ledare, f. 1800, 32/34 o. 47/52 inr.-min., 61/68 utr.-min. Ifr. för frihandelns utveckl., d. 85.

rojal|ism, fr., tillgifvenhet för det regerande kungahuset. -ist, anhängare af kungen. -istisk, konungsl. sinnad.

Rojas (-chas), Franc, de R.-Zorilla, sp. dram., f. 1607, dödsår obekant. Skr.: Del rey abajoninguno m. m.

Rok, se Roc.

Rokitanisky, Karl, ty. läk., grund. af den moderna patol.-anat. skolan, f. 1804, d. 78 ss. prof. i Wien.

Roland, hjälte i Karl d. stores sagokrets och talrika dikter.

Roland de la Platière (-läng' dö' la platiär), 1) Jean Marie, fr. statsm., f. 1734, 92 inr.-min., begick själfmord för att undgå giljot. 93. — Hans sköna hustru 2) Manon Jeanne, f. 1754, ifrig republikan, giljot. 93 ss. anhängare af girondisterna.

Rolf Krake, dan. sagokon. i Lejre, omgaf sig m. 12 bärsärkar, dräptes af sin halfsyster Skuld.

roll, fr., rulle; teat., skriftlig uppteckning af allt hvad en skådesp. har att säga i en pjäs; för tillfället antaget sätt.

Rom (it. Roma), Italiens hst. vid Tiber, med 532,000 inv. (08). Påfvens residens; palats, villor, kloster, corso, Span. trappan, Peterskyrkan, Vatikanen, Sixtinska kapellet, San Angelo, palats. Barberini, pal. Borghese, pal. Corsini, pal. Farnese, Kvirinalen, univ. botan. trädg., akad., bibliot, teat.-museum. — R., den forna hst. i rom. riket i landskap. Latium, grund. af Romulus o. Remus, uppfördes på 7 kullar, blef sedan kyrkostatens hst., är sed. 1871 Italiens hst. Jfr. romerska riket.

rom, sprithalt. dryck, s. erhålles gm jäsn. o. destillat. af rester vid sockerberedn. (s. k. melass). Den bästa fr. Jamaica.

Romagna (-an'ja), ford. it. landsk, i Kyrkostaten.

Roman, rumän. st. vid Moldau, 14,019 inv. Bisk.

romān, fr., prosaberättelse af episk karaktär o. större omfång. Tager stoff l. lokalitet ur historien (histor. r.) l. förlägger händelserna till det närvarande (tids-r.). Talrika underafdeln.: tendens-r., familje-r., sentimental, diakt. r. o. s. v.

romancēro, saml. af fornspanska romanser o. folkvisor.

romanesk', svärmisk.

Romāno, Giulio, se Pippi.

Romānov, ry. bojarsläkt, som härskade i Ryssld 1613/1730, kom på tronen m. Mikael Feodorovitsch, nådde sin höjdpunkt m. Peter d. st., utslocknade m. hans sonson Peter II.

romans', fr., en liten poet. berättelse af episk-lyr. karaktär; af sp. ursprung. Äfven musikstycke.

romanska språk, dotterspråk af det latinska: i tal., span., port., franska, rum., äfvensom munarter i delar af Graubünden.

romanska stilen, arkit., rundbågestilen, utbildad under 10:e/13:e årh.

romantīk, medeltidens poet. o. svärmiska riktn. i lefnad, seder och konst i mots. till antiken.

roman'tisk, underbar, aningsfull, fantastisk, svärmisk.

romantiska skolan, en utan hänsyn till klassiska förebilder skapande riktn. i lit. o. konst. Se vidare Nya skolan.

Romarbrefvet, bok i N. T. förf. af aposteln Paulus.

romb, gr., snedvinklig, liksidig prlogram. -oēder, solid fig., begränsad af 6 romber. -oīd, prlogram, s. är hvarken rätvinkl. l. liksidig.

Romerike, 2 fögderier i Akershus amt i Norge omkr. Glommen o. Vormen.

romerska kurian, den påfl. kyrkoregeringen.

romerska riket, rike und. forntiden, för hkt staden Rom var raedelpkt. Denna grundlades enl. sagan af Romulus 753 f. K., o. den siste af de 7 kgrna störtades 510. Därpå styrdes riket af 2 årl. valda konsuler, skaffade sig hegemonien of. latinerna 466, erhöll 450 gm decemvirerna nya lagar, ansattes 390 af gallerna, slutade 366 striden mel. patricier o. plebejer gm bestämmelsen, att en af konsulerna skulle vara plebej, underk. 338 latiner, 290 samniter, 283 etrusker o. umbrer, 272 Tarentum, 266 Syd-Ital., hvarpå båda stånden blefvo fullt likställda. Striden med Kartago om herraväldet på Sicil. ledde eft. 1:a pun. kriget 241 till Siciliens förvärfvande, hvartill Sardinien o. Corsica kommo 238, eft. 2:a pun. kr. 204 till Spaniens eröfr., eft. det 3:e 146 till Kartagos underkastelse. Und. tiden blefvo 167 Epeiros, 148 Makedon., 146 Hellas och därpå 133 M. Asien romerska. I statens inre framträdde emellertid i st. f. striden mel. patric. o. plebej. slitningar mel. optimaterna och folket, hkt Graccherna sökte skaffa en bättre ställning, men dukade under. Marius, folkpartiets ledare, besegrade Jugurta, kimbrer o. teutoner, o. 90/88 måste rom. tilldela italiska folk borgarrätt. Marius och Sulla söndersleto staten gm blodiga tvister. Pompejus, optimaternas anförare, slog de upproriske slafvarne, sjöröfvarne o. Mitridates, eröfr. Syrien o. bildade 60 m. Cæsar o. Cassius 1:a triumviratet, men blef oenig m. den förstnämnde, s. eröfr. Gallien 58/51, o. mördades 48. Cæsars diktatur slutade m. dennes mord 44, hvarpå hans mördare besegrades 42 af det 43 bildade 2:a triumvir. af Octavianus, Antonius o. Lepidus. Sedan Lepidus blifvit utstött o. Antonius besegrad vid Actium 31, blef Octav. ensam härskare o. utbildade kejsardömet till sin död 14 e. K. Eröfr. af Span. samt Donau- o. Alpländerna fullbordades. Från Tiberius (d. 37) till Vitellius (d. 69) hade Rom vansinniga och odugl. kejsare. En bättre tid började m. Vespasianus 69 o. varade med få afbrott till M. Aurelius' död 192, hvarpå rikets förfall började. Det var ej längre romerskt, utan ett konglomerat af folk, bland hka främlingar blefvo allt mer förhärskande o. där pretorianerna förfogade of. tronen samt tillsatte o. mörd. kejs. Sed. 259 var riket deladt mel. flere fältherrar, s. bekrigade haa, tills Aurelianus återställde enheten. Men Diocletianus återinförde själf delning 286, hkt framkallade nya strider, tills Constantinus d. st. blef ensam härskare 324. Denne förlade residenset till Konstpl 330 o. upphäfde därigm faktiskt rom. riket. Kristendomen antogs 325, men efter Const:s död 337 företogo hans söner en ny deln. af riket, hkn varade till 353. Theodosius, den siste härskaren öf. det odelade rom. riket, lämnade åt sina söner ett öst- o. ett västrom. rike, som nu, det första för längre, det senare för kortare tid trädde i stället för det försvunna romerska riket.

romersk-katolska kyrkan kallas sed. 1054 (se grekiska kyrkan) västerlandets kristna kyrka, sed. reformat. den kyrka, som erkänner påfvens auktoritet. Utom de 3 ekumen. bekännelserna ligga till grund för densma den rom. katkesen af 1566 o. Canones et decreta concilii Tridentini. Jämte bibeln gäller traditionen; hon har 7 sakrament; nattvarden är ett försoningsoffer, gudstjänsten praktfull. Helgon, jungfru Maria, reliker tillbedjas. Aflat, penitensväsen, fastor, rosenkrans, celibat, munkväsen. Prästerna äro Guds ställföreträdare.

romersk rätt, de inom rom. riket gm gammal häfd, prætors-edikter, senats- och folkbeslut o. s. v. uppkomna rättsreglerna, smnfattade under kejs. Justianianus till en lagkodex (corpus juris civilis), hkn sedermera haft starkt inflytande på lagstiftn. inom de flesta europ. stater.

Romsdals amt, amt i v. Norge, 136,137 inv.

Rōmulus, Roms myt. grundl., son af Rea Sylvia och Mars, utsattes jämte sin tvillingbror Remus, diade en varginna, grundlade Rom 753 f. K., mörd. Remus, d. 716.

Rōmulus Augus'tulus, siste väst-rom. kejs., upphöjdes 475, störtades af Odoaker 476.

rond (rångd), fr., kringvandr., s. nattetid göres af vederbörande för att se efter vakter och poster.

rondeau (rångdå), fr., se rondo.

ron'do, it., l. rondeau, liten dikt af franskt urspr., hvari begynnelsestrofen, som innehåll, hufvudtanken, upprepas eft. vissa regler o. äfv. bildar slutet; tonk., tonstycke, hvars hufvudtema ofta återkommer.

Ronneby, st. i Blekinge l. vid R.-ån, 3,435 inv. (08). Hälsobrunn. Stadsprivil. 1879.

Ronnebyån, aflopp till Ö.-sjön för den i Småland belägna sjön Rottnen.

Ronsard (rångsār), Pierre de, fr. skald, f. 1524, d. 85 Tours. Efterbildade de gamle. Skr.: La Franciade m. m.

rood (rudd), eng. ytmått = ¼ acre = 10,₁₁₇ ar.

Roon, Albr. Theod., gref. v., preuss. fälth., sed. 59 krigsmin., f. 1803, 73 fältmarskalk, d. 79 Berlin.

Roos (ros), 1) Matilda, rom.-förf:a, f. 1852, d. 08. Skr.: rom. Marianne (81), Höststormar (82), Vårstormar (83), Berättelser o. skizzer (84), Hårdt mot hårdt (86), Önskekransen (04) m. fl. mycket lästa ber. — 2) Anna Maria, förf:a, f. 62 Sthm, har und. pseud. o. äfv. und. eget namn utg. diktsamlingar o. ber. ss. Aderton år, ett större relig.-vetensk. arb. Fariseismen i våra dagar (02).

Roos se Ros.

Roosevelt, Theod., amer. statsm., f. 1858 N. York., 95/97 polispresid., i sp.-amer. kriget anf. för ett kavalleriregem., 01/09 presid. i Förent. stat. Besökte Sverige 10. Nobelpristagare 09. Förf.

Ros (Roos), gammal sv. ätt. 1) Ture Jönsson (Tre rosor), upprorsmakare, f. omkr. 1470, motarbetade Gust. Vasa på riksd. i Västerås 27, framkallade uppror i Småland, misslyckades i Västergötl., flydde till Kristian II, fanns 32 hufvudlös på Kungälfs gata. — 2) Axel Erik (R. af Hjälmsäter), frih., krigare, f. 1684, page o. lifdrabant hos Karl XII, följde Karl på färden till Stralsund, d. 65 ss. gen.-löjtn. och f. d. landshöfd. — R. gaf Tegnér motiv till dikten »Axel».

ros, växt, se Rosa.

Rosa L., rosenbuske, Rosaceæ, med sköna blommor, växer vild i alla världsdelar utom Australien. En mängd arter och varieteter odlas.

Rosa, 1) Salvatore, it. landskapsmål., f. 1605, d. 73 Rom. — 2) Pietro, arkeol., f. 1815 Rom, sed. 71 i spetsen för utgräfn. i Rom, d. 91.

Rosārio, argentin. st. vid Parana, 122,156 inv.

rosārium, lat., rosenkrans, större radband.

Rosas, Juan Manuel de, diktator i Argentin. republ., f. 1793 Buenos Aires, härskade m. grymhet 29/52, d. 77 Southampton.

Roscher, Wilh., ty. statsekon., f. 1817, 48 prof. i Leipzig, d. 94. Skr.: System d. Volkswirtschaft m. m.

Rosc'ius, rom. skådesp., Ciceros samtida, d. 61. Högt uppburen.

Roscoe (rås'kå), Sir Henry Enfield, eng. kem., f. 1833 London, 58/85 prof. i Manchester. Skr. lärob. i kemi m. m.

Roscomm'on, grefsk. i irl. prov. Connaught, 2,459 kv.km., 101,639 inv. Hst. R., 1,994 inv.

Rose, Heinr., ty. kem., f. 1795, d. 64. Framst. analytiker.

rose (rås), fr., ros, rosenfärgad.

Rosebery (råsberri), Arch. Ph. Primrose, earl, liberal eng. statsm., f. 1847, 94/95 premiärmin., hist. förf.

Rosen, Kriget mel. röda o. hvita R., krig mel. husen Lancaster och York om eng. tronen, is. mel. Henr. VI o. Ed. IV, sed. 1451, slutade 85 med Henr. VII:s seger.

Rosen, von, sv. adelsätt från Böhmen. 1) Ad. Eug. v., gref., svenska järnvägarnas fader, f. 1797, anlade Sveriges 1:a järnv., Örebro-Ervalla-banan, 1856, d. 86. — Hans son 2) Geo. Joh. Otto, gref., hist.-mål., f. i Paris 1843, prof. vid Fria konst. akad. Erik XIV, Katar. Månsdot. o. Göran Person m. m. Bland hans senaste skapelser må nämnas Drottn. Dagmars uppväckelse o. Sfinxen. Äfven förf.

Rosen, 1) Geo., ty. orientalist o. hist. förf., f. 1820, d. 91. Skr.: Gesch. der Türkei von 1826/56 m. m. — 2) Jul., eg. Nicol. Dufek, ty. dram. förf., f. 1833 Prag., d. 92 Görtz Skr. lustspel, farser m. m.

Rosenberg, 1) Karl Mart, statist., publ., f. 1843. Skr.: Handbok i bankväs. (78), Geogr.-statist. handlex. öfver Sverige (81/83) m. m. 2) Ax. Edv. Joh., landskapsmål., f. 1858. Motiv från Stockholmstrakten.

Rosenborg, slott i Köpenhamn, byggd t 1604.

Rosendal, 1) k. lustslott på Djurgården, uppfördt af Karl XIV Joh., 1910 bestämdt till museum för Bernadotte-minnen. 2) fabriksanläggn. i Mölndal i Göteb. o. Bohus. l.

Rosenhane 1) Schering, frih., statsm., f. 1609, d. 63 ss. riksråd o. öfverståth. i Sthm, deltog i fredsunderhandl. i Tyskld 42/45. Förf. — Hans bror 2) Gust., frih., skald, f. 1619, d. 84 ss. presid. i Dorpats hofrätt. Skr.: Venerid (80), Fyratijo små vijsor (82) m. m.

Rosēnius, Karl Ol., väckelsepredikant, f. 1816, sed. 42 red. af tidn. »Pietisten», d. 68.

Rosenkilde, Krist. Niemann, dan. kom. skådesp., f. 1786, d. 61. Ypperlig komiker.

rosenkrans, katol. radband, sed. 13:e årh. Nyttjas äfv. af buddist. o. mohammedaner.

rosenkreuzare (-kröj-), heml. sällskap i 17:e o. 18:e årh. med alkemist. o. spirit. tendenser.

rosenobel, ford. eng. mynt, ungef. = ett pund (18 kr.).

rosenolja, flykt. olja, som erhålles gm destillat. af törnrosor. Framställes is. på sydsluttn. af Balkan, i Tunis o. s. v. Anv. till parfymer.

Rosenstein, 1) Nils Rosén, v., läk., f. 1706, d. 73 ss. prof. i Uppsala, utg. ypperliga popul. med. skrifter, is. en om barnsjukdomar. — Hans son 2) Nils v., filos., biogr., f. 1752, 84 guv. för kronprinsen, 86 ledam. af sv. akad., 09 statssekret., d. 24. Skr.: Försök till en afh. om upplysningen etc. (93), Företal till flere skalders saml. arb. m. m.

rosen|sten, ädelsten, s. under är plan, ofvan slipad till 3-sid. fasetter, s. smnlöpa i en spets. -trä, mörkrödt, ådrigt, välluktande trä fr. trop. länder af Pterocarpus-arter o. a. trädslag. Anv. till snideri. -vatten, erhålles gm destillat. af törnrosblad o. vatten.

Rosersberg, kungsgård o. slott i Sthms län vid Mälaren. Skjutskola.

Roses metall, legering af 1 del tenn, 1 bly o. 2 vismut. Smältpkt 94°.

rosett', fr., rosartad prydnad. -fönster, got. rundfönster, hvars öppn. är fylld m. staf- o. rosverk.

Rosett'e, egypt. st. vid Nilen o. Medelh., 14,414 inv.

rosfeber, se erysipelas.

Rosinan'te, don Quijotes häst i Cervantes' roman; skinkmärr.

Rosīni, Giov., it. förf., f. 1776, d. 55 Pisa. Skr. hist. romaner m. m.

Roskilde, st. på Själland vid R.-fjorden, 8,368 inv. Slott, katedr. Till 1443 Danmarks hst. 28/2 1658 fred.

Roslagen, den till Sthms l. hörande ö. delen af Uppland.

rosmarīn, Rosmarinus L., Labialæ. Vanlig r., R. officinalis L., fr. Medelh.-länderna, officinell, lämnar eter. olja.

Ross, 1) Sir John, brit. sjöf., f. 1777 Skottld, företog 18 en exped. för att upptäcka en nordvästl. gmfart till nordpolen, uppt. 33 norra magnet, polen, 50/51 exped. till Franklins uppsökande, d. 56. — 2) Sir James Clark, sjöf., f. 1800 London, 41 exped. till Nya Zeeland till 78° s. br., uppt. s. å. det stora södra islandet, 48 exped. till Franklins uppsökande, d. 62.

Ross'and Cromarty (-mārti), grefsk. i Skottld, 7,972 kv.km., 76,421 inv. Hst.: Dingwall.

Rossander, Karl Jak., läk., f. 1828, 63/93 prof. vid Karol. inst., framstående ögonläk. och kirurg, d. 01. Förf.

Rossāno, it. st. vid Tarantoviken, 13,555 inv. Ärkeb.

Rossbach, by i prov. Sachsen. Slag 5/11 1757.

Rosse (råss), Will. Parsons, earl, eng. astron., f. 1800, d. 67. Uppförde ett jätteteleskop.

Rossett'i, 1) Gabr., it. skald o. lärd, f. 1783, d. 54 ss. prof. i London. — Dennes son 2) Dante Gabr., mål. o. skald, f. 1828 London, d. 82. — Dennes bror 3) Will. Mich., eng. kritiker, f. 1829

Rossi, 1) Pellegrino L. O., gref. it. statsm., f. 1787, sed. 15 ss. polit. flykt. i Genève, 34 i Paris, 39 pär, 48 rom. minister, mörd. s. å. Förf. — 2) Giovan. Batt., it. arkeol., prof. i Rom, f. 1822, d. 04 Undersökn. of. katakomberna. Förf. — 3) Ernesto, it. skådesp., f. 1829 Livorno, d. 96 Pescara, gasterade i Europ. o. Amer. Hjälteroller. Realist.

Rossīni, Gioachino, it. komp., f. 1792, d. 68 Passy. Komp. melodirika operor: Barberaren i Sevilla, Vilh. Tell, Othello m. fl.

rossläder, läder, beredt af hästhudens länddel.

rosso antīco, röd grek. antik marmor.

rost, parasit. svamp, bildar rostfärgade fläckar på frukt, sparris, rosor m. m.

rost, öfverdrag af järnoxidhydrat på järn. Bildas i fuktig luft.

Rostand (-ang'), Edm., fr. förf., f. 68 i Marseille, sed. 85 i Paris, 02 ledam. af fr. akad. Skr. bl. a. skådesp. Cyrano de Bergerac o. L'Aiglon, djurdramat Chantecler.

rostbiff, eng., stekt oxkött.

Rostock, st. i Mecklenb.-Schwerin vid Warnow o. nära Ö.-sjön, 60,790 inv. Univ.

Rosto'ptschin, Feod., gref., ry. statsm., f. 1765 gen., min., 12 gen.-guv. i Moskva, som han antände, dementerade dock detta i en skrift, d. där 26.

Rostov', ry. st. vid Don, 119,889 inv.

rostra, lat., fornrom. talarstol på Forum.

Roswitha (Hroswitha), eg. Helene v. Rossow, ty. skaldinna, d. 967. Skr. en dikt om Otto d. I o. 6 latin. komedier.

rot, 1) bot., se växter; 2) gramm., gemensam grundform för besläktade ord; 3) mat., tal., af hkt en bestämd potens är = ett gifvet tal. Ex. 2 är kvadrat-r. till 4, 4:e r. till 16 o. s. v. En ekvations r. är hvarje tal, s. satisfierar ekvat. Tecken √.

rot|ation, lat., hvälfning kring en axel. -era, vända sig kring sin axel, indela i rotar.

rotationsellipsoīd, se ellipsoid.

Rotebro, gästgifvaregård i Uppland. Sl. 1497 o. 1521.

rōtel, lat., packe af rättegångshandl., saml. af mål, s. vid lottn. inom domstolar faller på hvarje särsk. föredragande.

rotering, i Sverige förr sättet för största delen af fotfolkets samt en del af flottans båtsmäns uppställning och underhåll. 1892 beslöt riksdagen r:s afskrifning.

rotfotingar, Rhizopoda, urdjur med ut- och indragbara utskott på kroppshöljet; äro nakna, omgifna af skal l. försedda med en kiselställning.

Rotherhithe (rodh'örhajth), s. stadsdel. i London vid Themsen, 38,268 inv.

Rothschild, det mest betydande o. rikaste bankirhus i Europa, grund, af Mayer Anselm R,, f. 1743 Frankf. a. Main, d. 12. Hans söner grund. bankirhus utom i Frankf. a. M. i Wien, Paris, London, Neapel.

rots, ty., en hos hästsläktet förekomm. infektionssjukdom med svulstbildningar, angriper is. näsan, struphufvudet, bronkerna, lungorna. Kan öfverföras på människan.

Rotteck, Karl v., ty. hist. förf., f. 1775, d. 40. Skr.: Allg. Weltgeschichte m. m.

rott'en boroughs (-börr'ås), förfallna eng. köpingar, s. till 1832 hade rätt att välja parlamentsledamöter.

rott'en row (-rå), förvrängn. af fr. route du roi, ridbana i Hyde Park i London.

Rotterdam, holl. st. vid Maas, 412,000 inv. Handel, mus., bibliot., akad.

rotting, malaj., de smala, ljusgula rören af de i O.-Ind. växande r.-palmerna, is. af Calamus rotang. Till käppar, spröt, flätverk, tåg o. s. v. Af några arter ätas de unga skotten.

Rottnen, insjö i s. Småland, 34,₅ kv.km., ger upphof åt Ronnebyån.

rotun'da, lat., rund byggnad.

rotvälska, smnblandadt språk, tjuf- och landstrykarspråk.

Roubaix (rubä), fr. st. vid R.-kanalen, 209,000 inv. Fabr.

roué (ruē), fr., utsväfvande person.

Rouen (ruang'), fr. st. vid Seine, 116,316 inv. Ärkeb., akad., mus., bibliot., tafvelsaml., katedral.

rouge (rûsch), fr., röd, rödt smink.

rouge et noir (rûsch e nåār), fr., »rödt o. svart», ett franskt hasardspel.

Rouget de Lisle (ruschē dö' līl), Jos., ingenjörofficer, f. 1760, d. 36 Paris. Förf. marseljäsen (92).

Rouher (ruär), Eug., fr. statsman, f. 1814, 49/52 justit.-min., 70 min.-pres. (vicekejsare), bonapartisternas ledare till 79, d. 84 Paris.

roundhead (raund'hedd), eng., »rundhufvud», förr spenamn på puritanerna i Engld, emedan de buro kortklippt hår.

Rousseau (russå), 1) Jean Bapt., fr. skald, f. 1670 Paris, d. 41 vid Brüssel. Skr. satir, epistlar o. epigr. samt oden. — 2) Jean Jacq., epokgörande förf. o. filos., f. 1712 Genève, d. 78 Ermenonville. Skr.: La nouvelle Héloïse (59), Le devin du village (52), Émile (61), Contrat social (62), Confessions (67) m. m. — 3) Théod., landsk.-mål., f. 1812 Paris, d. 67.

Roussillon (russijång'), ford. fransk prov. vid Medelh., det nuv. depart. Pyrenées orientales.

route (rutt'), fr., väg, resa.

routine (rutīn), fr., se rutin.

Rovigno (-vin'jå), st. i Istrien v. Adriat. haf. 10,302 inv. Hamn.

Rovīgo, hert. af, se Savary.

Roxāne, dotter till den baktriske ståth. Oxyartes, sed. 327 f. Kr. Alex. d. stores gemål.

Roxen, insjö i Östergötl., 97 kv.km., gmfluten af Motalaström.

royal (råajall'), fr., kunglig.

Royal Society (råj'all såsaj'eti), tre lärda samfund i London, Edinburgh och Dublin.

rubāto, it., tonk., »rubbadt tempo», den friare behandl. af ett tempo på uttrycksfullare ställen.

rubel, ry. silfvermynt à 100 kopek = 2,₉₂ kr.

Ruben, Jakobs äldste son och ättefader för R:s stam.

Rubens, Peter Paul, berömd nederl. mål., f. 1577 Siegen, d. 40 Antwerpen. Stift. af den brabantska skolan. Öfv. 1000 taflor.

Rubenson, 1) Alb., mus., f. 1826 Sthm, 72 inspektor (fr. 88 tit. direktör) vid Mus. akad., d. 01. — 2) Rob., fys., metreol., f. 1829 Sthm, prof., förest. för meteor. centralanstalten i Sthm, d. 92. Förf. — 3) Mauritz, publicist o. kommunalman i Göteborg, f. 1836, d. 99. »Flygande» korrespondent, rask och vaken.

Rübezahl, enl. sagan bergande i Riesengebirge.

Rūbico, g. geogr., gränsflod mel. Gallien o. Italien. Cæsar tågade öfver denna 49 f. K.

rubīdium, Rb, alkalimetall, upptäckt af Bunsen gm spektralanalys.

rubīn, röd, dyrbar varietet af korund, fr. Ceylon. R. vägande öf. 3 karat äro dyrare än diamanter. -glas, med guldpurpur l. kopparoxid rödfärgadt glas.

Rubinstein, Anton, ty mus., f. 1829 nära Jassy, 62/67 dir. vid konservat. i Petersburg, d. 94. Firad pianovirtuos. Komp.: operor, orator., symfon., violinkonserter m. m.

rubricera, lat., förse med öfverskrift, ordna efter rubriker.

rubrik, lat., öfverskrift, afdelning.

Rūbus L., Rosaceæ. R. fruticosus, björnbärsbusken, i Europa o. orienten; R. idæus L., hallonbusken, i Europa, odlas för sin frukt; många andra arter.

Rückert, Friedr., ty. skald, f. 1788 Schweinfurt, d. 66. Utmärkt lyriker o. mästare i efterbildn. af främm. dikter.

rudan, Carassius gibelio Bloch, fisk af karparnas fam., till 42 cm. l., allmän, is. i dammar; former: sjöruda (större), dammruda (mindre).

Rudbeck, 1) Olof d. ä., lärd, f. 1630, studerade först anat. (uppt. 51 de lymfatiska kärlen) o. bot., blef 58 prof. i Upps., anlade den bot. trädg. Vann sin största ryktbarhet gm sitt arb. Atland l. Manheim (79/02), hvari han sökte bevisa, att Platons Atlantis var Sverige, d. 02. — Hans son 2) Olof d. y., lärd, f. 1660, 92/30 prof. i Uppsala, d. 40, gjorde stora saml. till ett planschverk of. sv. fåglar o. ägnade sig åt oklara jämförande språkstudier.

Rudensköld, 1) Karl, gref., förf., f. 1698, 61/65 o. 69/72 medlem af rådet, d. 83. Ansedd som vitter förf. — Dennes dotter 2) Magdalena, f. 1766, blef 84 hoffröken o. sed. Gustaf Armfelts älskarinna; ss. medveten om hans stämplingar, schavotterade hon 94 o. sattes på spinnhuset, fri 96, d. 23. — 3) Torsten, gref., förf., f. 1798? d. 59. Inlade stor förtjänst om folkskolan.

Rüdesheim, st. i Hessen-Nassau vid Rhen, 4,772 inv. Vin.

rudimatērie, lat., råämne.

Rudin, Erik Geo. Valdem. Nap., teol. förf., f. 1833 Ö. Ryd, Östergötld, fil. d:r 57, teol. d:r 77, teol. prof. 92/00, ledam. af Sv. akad. 96, har skr. predikosaml. Evighetsvinkar, Läran om mskosjälen m. m.

rudiment', lat., första grunden till ngt, outveckladt organ. -är, outvecklad.

Rudolf, 1) R. af Schwaben, 1059 hert. af Schwaben, 77 motkon. till Henr. IV, d. 80 efter slaget vid Mölsen. — 2) R. I, f. 1218, son till Albr. af Habsburg, 73 vald till kon., förvärfvade Österr., d. 91 Germersheim. — 3) R. II, f. 1552, Maximil. II:s son, 72 kon. af Ungarn, 75 af Böhmen, 76 kejs., alkemist o. astrol., lät jesuiterna råda, d. 12.

Rudolstadt, hst. i Schwarzburg-R., 12,494 inv.

ruff, holl., rum på fartygs däck, kajuta på segelbåt.

Rufīnus gallier, 394 mäktig min. hos östrom, kejs. Arcadius, mörd. 395.

Ruge, Arnold, ty. polit. förf., f. 1802 Rügen, d. 80 Brighton.

Rügen, preuss. ö. i Ö.-sjön, 968 kv.km., 47,022 inv. Hufvudort: Bergen. 1648/1814 svensk.

Rūgendas, Geo. Phil., ty. bataljmål, o. kopparst., f. 1666, d. 42.

rūgier, german. folk vid Oder, senare vid Donau, uppgick omkr. 500 i andra folk.

Ruhmkorff, Heinr. Dan., ty. mek., f. 1803 Hannover, d. 77. Uppf. den eft. honom uppkallade induktionsapparaten.

Ruhr, bifl. till Rhen t. h. 235 km. l.

ruīn, lat., förfall, undergång, lämning eft. byggnad. -era, förstöra, bringa t. undergång.

Ruisdael, (röjs'dal), berömd nederl. landsk.-mål., f. 1625, d. 82.

rulād, fr., kok., hoprullade fisk- l. köttstycken; tonk., löpning i sång.

Rule Brittann'ia (rûl-), härska Britannia! eng. folksång.

rulett (rulätt'), fr., trissa; hasardspel, hvarvid man låter en liten kula falla på en i numrerade fält indelad roterande trissa. Den ruta, på hvilken kulan stannar, bestämmer vinst l. förlust.

rullsten, geol., lösa, kantstötta stycken af klippmassor, dels spridda på jordytan, dels inbäddade i sand- o. lerlager.

Rūmex L. Syra, Polygoneæ. R. acetosa L., scutatus L. o. patientia L., i Europa, till grönsaker. Äfven andra arter ätliga.

Rumīlien, turk. landskap.

rumōr, lat., larm, buller. -mästare, fordom ordningsman vid hälsobrunn; lustigkurre.

rumpparlamentet, 1648 öknamn på eng. underhuset, sedan dess icke republikanskt sinnade medlemmar fördrifvits af Cromwell.

Rumänien, România, kon .-rike på Balkanhalfön, 131,353 kv.km., 6,₈ mill. inv. Berg: Karpaterna, Transylvan. alperna. Floder: Donau, Aluta, Dumbovitsa, Seret, Prut. Prod.: säd, boskap, hudar, läder, garn, trä, olja. Inv.: rumäner, judar, bulgarer, magyarer, ryssar, greker, serber. Relig.: grek.-katol. J.: 3,204 km., T.: 7,679 km., Telef.: 5,₄ mill. samtal. Armé: fredst.: 93,000 man, krigsst.: 287,000. Flotta: 31 fartyg, 101 kanoner, 2,412 man. Polit. indeln.: 32 distrikt; ford. Moldau o. Valakiet. Hst.: Bukarest. Öfr. st.: Jassy, Galacz, Braila, Krajova, Giurgevo, Fokschani, Piatra. Författn. 1866. — Hist.: R. ford. en del af rom. riket. I 10:e o. 11:e årh. bildades flere hertigd. i R., s. i 14:e årh. smnsmälte till 2 större stater: Moldau och Valakiet. Dessa voro en tid själfständ. men kommo senare under turk. välde. Till 1656 Moldau och Valakiet under ry. protektorat. Eft. Krimkriget åter under turk. öfverhöghet, men med autonom förvaltn. 1866 valdes prins Karl Ludv. af Hohenzollern-Sigmaringen till furste af R. 77 krig med Ryssland mot turk. Oafhäng.-förklaring s. å. Afträdde en del af Bessarabien till Ryssld o. fick i utbyte Dourudscha 78. 81 Karl I kon. af R.

Rundetårn, af Kristian IV till Trinitatiskyrkan i Köpenh. tillbyggdt torn.

rundhufvud kallades puritanerna i Långa parlamentet und. borgerl. kriget i Engld 1644/49 af kavaljererna (se d. o.).

rundhult, på fartyg gemensamt namn på master, stänger, rår m. m.

rundmaskar, Nemathelmia, djur m. osegmenterad, cylindrisk, säckformig l. trådlik kropp utan särskilda rörelseorgan. Hit höra t. ex. trådmaskar, Nematoidea, o. plattmaskar, Platyelmia.

Runeberg, 1) Joh. Ludv., Finlands störste skald, f. 1804 Jakobstad, 32/37 red. f. »Helsingfors morgonblad», 37/57 lektor i Borgå, sed. 63 bunden vid sjukbädden, d. 77. Skr.: Serviska folksånger i öfvers. (30), de episka idyllerna Elgskyttarne (32), Hanna (36) och Julqvällen (41), den romant. berättelsen Nadeschda (41), romanscykeln Kung Fjalar (44) samt Fänrik Ståls sägner (I 48, II 60), s. skildra sv.-fin. kriget 1808/09. R:s sista verk var tragedien Kungarne på Salamis (63); dessutom psalmer, smärre berättelser m. m. — Hans son 2) Walter, framst. bildh., f. 1838, elev af Bissen, sed. 77 i Paris. »Apollon o. Marsyas», faderns staty m. m.

Rūnius, Joh., sv. skald, f. 1679, d. 13. Skr. diktsaml. Dudaim.

Runn, insjö i Dalarna, afrinner gm en kort å till Dalälfven.

runor, nordens äldsta bokstafsskrift. De äldre r., som äro gemensamma för alla got.-german. folk, utgjorde 24 tecken. De yngre, egendoml. för norden, utgjorde blott 16 tecken och finnas på många runstenar.

runstycke, kopparmynt i Sverige före 1845, = 1/12 skilling (=0,₁₇ öre).

Ruotsinsalmi, fin. fästn. på en ö i Fin. viken. Örlogshamn.

rupee (-pī), o.-ind. silfvermynt = 1,₇₂ kr.

Ruprecht, kurf. af Pfalz sed. 1398, ty. kon. sed. 1400, d. 10.

ruptūr, fr., brytning, oenighet.

Rurik, en svensk viking, det ry. rikets grundl., eröfr. Novgorod 862, d. 879. Hans ätt härskade till 1598.

rusdrycker och rusmedel, verka först upplifvande, därpå bedöfvande o. förslappande: alkohol, eter, opium, haschisch, betel, coca m. m.

Ruskin (röss-'), John, eng. konstkritik. och förf., f. 1819, d. 00. Skr.: Modern painters (43/60), The Stones of Venice (51/53) m. m.

rusniāker, detsma som rutener.

Russell (röss-'), 1) lord John, eng. statsm., f. 1792, sed. 30 kabinettsmedlem, 35/41 inr.-min., 46/66 flere gånger prem.-min., d. 78. Framstående talare o. polit. — 2) Will. Howard R., förf., f. 1821 vid Dublin, sed. 54 krigskorrespondent för Times, d. 07 Kensington.

russ'in, de torkade bären af flere arter af vinrankan från Italien, Frankr., Span., Grekld, M. Asien m. fl. st.

russtjänst (eg. tjänst t. häst), krigstjänst, s. urspr. ålåg sv. adeln, men s. sedan blef ett på frälsejord hvilande besvär. Jfr frälse.

Ruster Ausbruch, ung. vin från staden Ruszt.

rustīk, lat., landtlig; arkit., murverk af kvadersten med ohuggen framsida l. efterbildning af dylikt.

Rustsch'uk, bulgar. befäst st. vid Donau, 32,712 inv.

rutēner l. rusniaker, slav. folkstam i Galiz. o. Ungarn.

rutēnium, sällsynt metall af platinagruppen.

Ruth, moabitiska, stammoder för Davids hus. Om henne handlar R:s bok i G. T.

rutīn, fr., gm öfning förvärfvad färdighet. -erad, som har sådan färdighet.

Rutland (rött'-), grefsk. i n. England, 394 kv.km., 19,708 inv. Hst.: Oakham.

Rütli (Grütli), höjd i Uri vid Vierwaldstätter-sjön. Schweiz, förbundet stift. där 7—8/11 1307.

Ruyter (röj-'), Mich Adriaanszoon de, holl. sjöhjälte, f. 1607 Vliessingen, konteramiral, 65 mot de turk. korsarerna, 67 tvang han Engld till fred, stred 75 segerrikt mot Englds o. Frankr:s förenade flottor, d. 76 i följd af sår.

Rybinsk, ry. st. vid Volga, 25,223 inv.

Rydberg, 1) Abr., donator, f. 1784, d. 44. Donerade penning, t. inrättandet af en praktisk sjömansskola o. skeppsgossebrigg. — 2) Karl Henr., förf., publicist, f. 1820, d. 02, red. af tidn. Kapten Puff 56/65 och 72/74. Skr. teaterpjäser m. m. — 3) Olof Simon, hist. förf., f. 1822, utgaf 76/98 i 11 band Sveriges traktater etc., d. 99. — 4) Abr. Viktor, skald, lärd, f. 1829, medarb. i Gbgs Handels- o. Sjöf.-tidn. 55/76, 77 ledarm. af sv. akad., sed. 84 prof. i kulturhist. vid Sthms högskola, d. 95 Djursholm. Skr.: rom. Fribytaren på Östersjön (57), Den siste athenaren (59) m. fl., Bibelns lära om Kristus (62), s. väckte ofantligt uppseende, Romerska dagar (76/77), Dikter (82), Undersökn. i german. mytol. (86), en mästerl. öfvers. af Goethes Faust, Vapensmeden (91), ett nytt band Dikter (s. å.), Om nakenhet och klädselsätt (95) m. m.

Rydboholm, 1) bomullsspinneri i Älfsb. l. 2) herregård i Sthms l., Gust. Vasas ungdomshem.

Rydelius, Andr., filos, förf., f. 1671, 10 prof. o. 34 bisk. i Lund, d. 38. Skr.: Nödige förnuftsöfningar m. m.

Rydin, Herm. Ludv., jur., f. 1822, 55/90 prof. i Uppsala, d. 04. Skr.: Föreningen mel. Sverige o. Norge etc. (63), Svenska riksdagen (73/79) m. m.

Rydqvist, Joh. Erik, språkf., f. 1800, 58/65 bibliotekarie vid k. bibliot., 49 led. af sv. akad., d. 77. Skr.: Nordens äldsta skådespel (36), Svenska språkets lagar (50/74 o. 83), ett epokgörande verk, m. m.

rygg|kota, består af en främre, halfcylindr. del, kroppen, o. en bakre bågform. del med 4 ledutskott. Jfr ryggraden. — -märgen, den del af nervsyst., s. utgår från förlängda märgen o. fyller ryggkotornas kanal. Består af en yttre hvit o. en inre grå massa. Från r. utgå 31 nervpar, af hka de främre äro motoriska, de bakre sensitiva. — -märgs bestå i akuta l. kron. inflammat., tuberkulos, nybildningar, ryggmärgstvinsot m. fl. Mestadels åtföljda af förlamning. — -märgstvinsot, Tabes dorsalis, kronisk sjukdom, s. beror på en förstörande förändring af bakre ryggmärgssträngarna. Börjar m. smärta i benen, osäkerhet i gången och myrkrypning i huden samt slutar med förlamn. af armar och ben. Obotlig l. varar mycket länge. — -raden, den benartade, pelarform. förbindelsen mellan hufvudet och bäckenet, hos mskan smnsatt af 33 ryggkotor, af hka 24, näml. 7 hals-, 12 bröst- o. 5 ländkotor, kallas verkliga, de öfriga 9, som bilda sakralbenet o. tångbenet, kallas falska kotor. — -rads Vertebrata, symmetriska djur med brosk- l. benartadt skelett, rödt blod och ej mer än 2 par extremiteter. Klasser: däggdjur, fåglar, kräldjur, amfibier, fiskar.

rysch, fr., veckad remsa till garnityr.

ryska kyrkan, gren af grek.-kat. kyrk., s. grundades gm Vladimir I 988 o. löste sig fr. patriarkatet i 15:e årh. Sed. 1721 är tsaren kyrkans påfve.

ryska språket och litteraturen. Språket är en gren af den slav. spr.-stammen med egna, mest fr. grek. tagna skriftecken. — Litterat.: Äldsta litterära minnesmärken äro legender o. sagor. Med tatarernas inträngande kväfdes all litterat. Först med Peter d. st. började den uppblomstra: eftrebild.n af fransm. (Kantemir, Lommonossov. Trediakovski, Sumarokov, Cheraskov m. fl.). Liksom Peter uppmuntrade äfven Katarina litterat. Under hennes tid framstodo Dershavin, Visin, Karamsin, s. bekämpade d. franska klassiciteten. Eft. 1812 börjar en nationell period i ry. litt. I spetsen för den slavofila skolan står Rysslands störste skald Alex. Serg. Puschkin. Denna skolas motståndare, de s. k. västeuropéerna, förklarade sig för den franska smaken (Herzen, Ogarev m. fl.). Gogol skildrade äfv. det lägre folkets lif. Bland 1800-talets förf. märkas Ivan Turgenjev och efter honom Gontscharov, Tolstoi m. fl.

rysk-japanska kriget 1904/05, ett mel. Ryssld o. Japan, på grund af att Ryssld icke ville utrymma Mandschuriet, utbrutet krig, i hkt Japan slutade som segervinnare och erhöll i fred. i Portsmouth (N.-Amer.), öfverhögheten öfver Korea o. södra delen af ön Sakalin.

Ryssland, Rossiya, kejsardöme, Europas största stat. Europ. R., 5,377,444 kv.km., 128 mill. inv. Därtill komma ry. besittningar i Asien, tillsammans 26 mill. kv.km. o. omkr. 18 mill. inv. Europ. R. gränsar i n. till N. Ishafv.; s. Kasp. haf., turk. Armenien, Persien, Svarta hafv.; ö. Sibir.; v. Skandinavien, Ö.-sjön, Tyskland, Österr. Berg: Ural, Kaukasus, Valdai. Toppar: Elbrus, Kasbek, Taganai, Iremel. Floder: Petschora, Dvina, Neva, Düna, Memel, Weichsel, Prut., Dnjestr, Bug, Dnjepr, Pripet, Desna, Don, Donez, Kura, Aras, Terek. Kuban, Volga, Kama, Oka, Moskva, Ural, Mesen. Sjöar: Enare, Saima, Onega, Ladoga, Ilmen, Peipus, Elton. Prod: spannmål, mjöl, majs, lin, hudar, trä, läder, pälsverk, min. oljor, petroleum, oxar, kaviar, galoscher, grafit. Inv.: ryss., pol., bulgar., serb., litaver. letter, finnar, lappar, liver, samojeder, syrjäner, tscheremisser, mordviner, baschkirer, kirgiser, kalmucker, jud., zigenare, tyskar, svenskar m. fl. Relig.: grek.-kat. Polit. indeln.: 78 guv. o. storfurstend. Finland m. 7 län. Hst.: S:t Petersburg. Öfr. större städer: Moskva, Varschav, Odessa, Riga, Lodz, Cherson, Kiev, Kischinev, Charkov, Kasan, Vilna, Cherkov, Saratov, Nikolajev, Elisabetgrad, Astrakan, Tula, Orel, Berditschev, Dünaburg, Samara, Reval Libau, Bjelostok m. fl. — Hist.: R. äldsta inv. voro slaver. 862/ 1224 härskade skandinav. varäger i R., af hka den förste var Rurik. Und. Vladimir, 980/1015, infördes grek.-kat. kristendom. 988. 1147 grundlades Moskva. I börj. af 13:e årh. var R. deladt i 10 furstend. 1224 inföllo mongolerna o. grundade ett välde, som upphäfdes 1480 af Ivan Vasiljevitsch, 1462/05. Hans son Vasilij, 1505/33, antog tsartitel o. grundade Rysslands enhet. Under Ivan II, 1533/84, eröfrades Kasan o. 1568 började Sibiriens eröfr. Med hans son Feodor utslockn. Ruriks stam 1598. 1610/13 R. und. pol. välde. 1613/45 Mikael Romanov tsar, 1682/25 Peter d. st. 1700/21 krig m. Sverige, eröfr. af Östersjöprov. 1725/27 Katarina I, 1727/30 Peter II. 1741/62 Elisabet, s. hade krig med Sverige o. eröfr. en del af Finld. 1762 kom huset Holstein-Gottorp patronen. 1762/96 Katar. II; 1768/74 1:a ry.-turk. kriget, Krims eröfr. 1787/92 2:a kriget med Turkiet, eröfr. af landet mel. Dnjestr o. Bug. 1788/90 krig m. Sverige. 1795 förvärfvades Kurland. Polens deln. s. å. 1796/01 Paul I, 1801/25 Alex. I. 1805/07 krig m. Frankr., 1808/09 krig m. Sverige, eröfr. af Finld. 1806/12 3:e ry.-turk. kriget, eröfr. af Moldau och Valakiet. 12/13 förhärjades R. af fransm. und. Nap. I. 25/55 Nikolaus I. 26/28 krig m. Pers., eröfr. af en del af Armenien, 28/29 krig m. turk. 53/56 Krimkriget med Engld, Frankr., Turk. o. Österr., 55/81 Alex. II. Krig i Kaukasus, förfärfv. af Amurlandet, eröfr. af Turan. Lifegenskapens upphäfv. 61. 63 pol. upproret. 76/77 krig med Turkiet, eröfr. af en del af turk. Armenien o. utvidgning af Bessarabien, sed. 97 förb. med Frankr., 04/05 krig med Japan för Mandschuriet o. Korea, slutade med nederlag för Ryssland, 05 upprättades riksduman. Nuv. tsar Nikolaus II, sed. 1894. — Inkomst- och utgiftsstat för 1908 slutade på 2,581 mill. rubel. Statsskulden (1908) 8,710 mill. rubel. J. 71,511 km. T. 242,440 km. Telef. 280,₃ mill. samtal. Armé (i fredstid): 1,384,000, 4,958 kanoner, i krigstid 2,150,000 man. Flotta: 407 fartyg med 2,729 kanoner och 35,194 man.

ryssolja, se björktjära.

rytm, gr., taktmässig, likformig rörelse; is. talet o. framför allt versens välljud, för så vidt den beror på mått- o. tonförhållanden; tonk., bestämd ordning i takten. -isk, taktmässig, afmätt.

Rå, fiskläge och municip.-samh. i Malmöh. l. vid Öresund, 2,068 inv. (08).

rådbråkning, dödsstraff, som bestod däri, att förbrytarens lemmar krossades och hans kropp lades på ett hjul.

rådjuret, se hjortsläktet.

råg, Secale L., Gramineæ. Vanlig r., S. cereale L., fr. Högasien, lämnar det viktigaste materialet för bröd i n. Europ.

råkan, se kråksläktet.

Råneälf, uppr. i Gellivare socken, utf. i Bottn. viken.

rå- o. rörshemman, till det ypperl. frälset hör. hemman, hka dock hade att erlägga half russtjänstbevillning.

Råttornet i Bingen, bekant gm sagan om den af råttor förföljda ärkeb. Hatto I (se d. o.). Nu vakttorn.

råttsläktet, Mus, af gnagarnas ordning. Hit höra svarta råttan, M. rattus L., bruna råttan, M. decumanus Pall., skogsmusen, M. sylvaticus L., husmusen, M. musculus L. Variera stundom hvita, särskildt den sista arten.

rädisa, se Raphanus.

räfsläktet, Vulpes, tillh. hunddjuren, Canidæ. Skogsräfven, V. vulgaris Gray, 75 cm. l., allmän i skogs- o. bergstrakter. Fjällräfven, V. lagopus L., täml. allmän i n. Sverige, 60 cm. l.

räka, Crangon vulgaris Fab., af kräftdjurens klass, 8 cm. l., Nordsjön, Sveriges västra kust; välsmakande.

räkneord, adjekt., som tjäna till att bestämma antalet af föremål. Indelas i grundtal (ett, två, tre o. s. v.) och ordningstal (första, andra, tredje o. s. v.)

räl, eng., järnvägsskena.

ränta, kapitals afkastn., kapital-r., ersättn. för lån af annans kapital, låne-r., den ena af f. d. sv. grundskatterna, grund-r. (se d. o.).

rätt, i objektiv mening: inbegreppet af regler för mnskornas förhållande till haa och till staten; subjektivt: den enskildes verk samh. gent emot andra, för så vidt den bestämmes af r. i obj. mening.

rättika, se Raphanus.

rätts|filosofi (filosof, rättslära, naturrätt), omfattar den filos, undersökn. of. rättens väsen och inneh. -vetenskap (jurisprudens, juridik), den vetenskapliga bearbetn. o. framställningen af rätten.

rätvingar, Orthoptera, insektsordn. med bitande mundelar, 2 olika vingpar, ofullständig förvandling.

Rääf, Leon. Fredr., fornf., f. 1786, d. 72 ss. kammarjunkare. Skr.: Beskrifn. öfver Ydre härad etc. (56/75, 5 bd) m. m.

Röda hafvet, del af Ind. haf. mel. Arabien o. Afrika, står gm sundet vid Babelmandeb i förbindelse m. Ind. haf., i n. gm Suezkanalen med Medelhafvet.

Röda korset, på en internationell konvention i Genève 1864 grund, fri vill. förening för vård af sjuke o. sårade i fält. Åtnjuter internationellt skydd. Tecken: rödt kors på hvit botten. Jfr Genève konventionen.

röda tråden, i allt tågvirke i eng. marinen inväfd tråd. I figurl. bet.: det genomgående i något.

rödblindhet, se daltonism.

Rödeby, socken i Blekinge l. Nils Dacke sköts i R. skog 1543.

rödskinn, namn på indianer.

rödsot, Dysenteria, infektionssjukdom, som är lokaliserad i groftarmen, där den framkallar en svår difterit. inflammat. Symtom: feber, slemmig och blodig uttömning. Behandl.: ricinolja, opium.

rödspottan, se flundran.

rödstjärten, Luscinia, af trastfåglarnes fam. Svarta r., L. tithys Sc., och vanliga r., L. phænicurus L., den senare allmän hos oss.

röfvarsynoden, kyrkomöte i Efesos 449, där den monofysit. läran med våld gmdrefs. R:s beslut upphäfdes i Kalkedon 451.

rök, består af gaser, ångor o. half- l. icke förbrända kroppar.

rökelse, afrikanskt gummiharts af Boswellia-arter, luktar angenämt balsamiskt, användes vid katol. gudstjänster.

röktopās, min., gulbrun, ofta nästan svart bergskristall, s. förekommer i Sibirien.

Römer, Ole, dan. astron., f. 1644, prof. i Köpenh., beräknade ljusets hastighet, d. 10.

rönn, se Sorbus.

Rönne, st. på Bornholm vid Östersjön, 7,292 inv.

Rönneån, bildar aflopp för Ringsjön i Skelderviken af Kattegatt.

Röntgen, Vilh. Konr., ty. fys., f. 1845 Lennep, 76 prof. i Strassburg, sed. 99 i München, is. bekant gm upptäckt, af de eft. honom uppkall. röntgenstrålar. Nobelpristagare 01.

Röntgenstrålar l. X-strålar, fys., ett slags af den ty. fys. Röntgen 1896 uppt. elektr. strålar, som passera gm ogmskinliga kroppar o. som möjliggöra iakttagande af inre kroppsdelar.

Röros, st. i Norge vid Glommen, 1,600 inv.

rörpost, inrättn. för befordr. af bref o. paket i slutna rörledningar, hvarvid man begagnar sig af förtätad lufts tryckande l. förtunnad lufts sugande verkan. Hastighet omkr. 1,000 m. i minuten.

rörsopp, se Boletus.

Rörstrand, porslinsbruk på Norrmalm i Sthm, anlagdt 1726.

röst, den ton, s. vid utandning villkorligt alstras gm stämbandens vibration i struphufvudet. R:s styrka beror på olika lufttryck, dess höjd på stämbandens olika spänning.