floden. Den har för avsikt att själv där igångsätta ett avgörande anfall. Även denna vår bundsförvants plan är djärv och gör sin upphovsman all heder. Det är endast fråga om, huruvida det finnes någon utsikt för den trots alla förstärkningar starkt försvagade hären att genomföra densamma. Mina betänkligheter mildras genom hoppet, att ryssen, så snart han märker våra truppers uppträdande i Polen, skall kasta sina huvudkrafter mot oss och därigenom möjliggöra en framgång för vår bundsförvant.
Den bild av läget, som vi kunna göra oss vid början av våra operationer, är oklar. Med säkerhet veta vi endast, att ryssarna den sista tiden blott tveksamt följt efter de vikande österrikisk-ungerska arméerna över San. För övrigt tyda tecken på, att sex à sju ryska kavallerifördelningar och ett obekant antal gränsskyddsbrigader stå norr om Weichsel. Vid Ivangorod synes en rysk armé vara under uppsättning. De härför avsedda trupperna skola uppenbarligen tagas dels från de arméer, som under de föregående operationerna i Ostpreussen stått emot oss, dels från nyanlända krafter från ryska Asien. Även föreligger meddelande om, att en stor ställning med front mot väster håller på att byggas väster om Warschau. Vi marschera alltså in i ett rätt osäkert läge och måste vara beredda på överraskningar.
Vi rycka in i ryska Polen och lära omedelbart känna den fulla betydelsen av det, som en fransk general i sin beskrivning av det napoleonska fälttåget vintern 1806, i vilket han deltagit, betecknat som ett särskilt element i krigföringen därstädes, nämligen — smutsen! Och därtill smuts i alla former, icke blott i fria naturen utan även i de så kallade människoboningarna och till och med hos dessas invånare. I och med att vi överskredo gränsen, voro vi helt enkelt förflyttade till en annan värld. Man gjorde sig ovillkorligen frågan: huru är det möjligt, att på Europas mark gränsstenarna mellan Posen och Polen så skarpt kunna uppdraga skillnaden mellan kulturgraderna hos samma folkstam? I vilket kroppsligt, andligt och materiellt elände
