hade icke den ryska statsförvaltningen lämnat denna landsdel, huru föga hade icke förfiningen i de polska stormännens kretsar låtit civilisatoriska krafter sippra igenom till de förtryckta lägre lagren! Redan från början syntes det mig tvivelaktigt att exempelvis genom prästerskapets inverkan söka bibringa en högre lyftning i dessa massors uppenbara politiska likgiltighet, vilken sedan kunde stegrats till en frivillig anslutning till oss.
Våra operationer försvåras i högsta grad genom de bottenlösa vägarna. Fienden vinner inblick i rörelserna och vidtager motåtgärder. Från sin front mot österrikarna drager han bort ett halvt dussin armékårer i den tydliga avsikten att kasta dem frontalt emot oss, över Weichsel söder om Ivangorod.
Den 6. oktober nå vi Weichsel över Opatow—Radom. Vad som av fienden här hade funnits väster om floden, hade av oss drivits tillbaka. Icke förty gör sig nu ett hot gällande mot vår norra flygel från Ivangorod—Warschau. Under dessa förhållanden är ett fortsättande av våra operationer i ostlig riktning över Weichsel, söder om Ivangorod tills vidare omöjligt. Vi måste först och främst göra upp räkningen med fienden i norr. Allt annat beror på utgången av de där väntade större striderna. En egendomlig strategisk bild utvecklar sig. Under det fientliga kårer från Galizien på andra sidan Weichsel sträva mot Warschau, röra sig även de våra på denna sidan floden i samma nordliga riktning. För att uppehålla vår vänsteravmarsch kastar fienden starka krafter över Weichsel, vid och nedanför Ivangorod. Under förbittrade strider kastas de tillbaka mot sina övergångsställen, men vi äro icke i stånd att fullständigt fördriva motståndaren från västra stranden. Två dagsmarscher söder om Warschau stöter vår vänstra flygel under general von Mackensen på överlägsna fientliga trupper och kastar dem mot fästningen. Ungefär en dagsmarsch från fortlinjen råkar dock vårt anfall i stockning.
