Sida:Ur mitt liv.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
104

om Warschau i förhoppning att slå honom, innan nya massor hunnit ditföras.

Skyndsamhet är av nöden! Vi bedja därför Österrike-Ungern att genast dirigera allt, vad det har av disponibla trupper, mot Warschau på vänstra Weichselstranden. Det österrikisk-ungerska högkvarteret visar fullständigt riktig uppfattning av läget, men framställer i alla fall samtidigt betänkligheter, vilka föga motsvara detta läge. Österrike-Ungern, till vars hjälp vi ilat, är berett att understödja oss, men blott på det långsamma och tidsödande sättet att avlösa våra vid Weichsellinjen kvarlämnade trupper. Därigenom undvikes visserligen en sammanblandning av tyska och österrikisk-ungerska förband, men man bringar hela operationen i fara att misslyckas. Motföreställningar från vår sida leda icke till något resultat. Alltså foga vi oss efter de österrikisk-ungerska önskningarna.


ÅTERTÅGET.

Vad vi frukta, inträffar. Ut ur Warschau väller alltjämt nya truppmassor och ännu längre ned övergå dylika Weichsel. Uppehållen i fronten av våra långsträckta stridslinjer hotar den fientliga övermakten, som utvecklar sig allt mera i västlig riktning, att omfatta vår vänstra flank. Läget kan och får icke länge förbliva sådant. Hela vår gemensamma operation råkar i fara, icke blott att försumpas, utan att stranda. Ja, man skulle kanhända kunna säga, att den redan har strandat, alldenstund man i söder icke nått övre Weichsel och i Galizien icke tillkämpat sig den åtrådda framgången, ehuru fienden fört väldiga massor därifrån mot vår 9. armé och sålunda försvagat sig gent emot våra bundsförvanter. I varje fall måste det tunga, av våra trupper först ovilligt mottagna beslutet fattas, att lösgöra oss ur den hotande omfattningen och på annat sätt söka en utväg ur faran. Slagfältet vid Warschau överlämnas natten