låta sig i storlek och mångfald icke jämföras med dem, som följa ett tronombyte i riken med befolkning av samma stam. Den nye härskaren försökte genom folkligt försonande åtgärder ersätta det bortfallande av den etiskt bindande makten, vilket inträtt genom kejsar Frans Josefs frånfälle. Till och med mot statsupplösande element trodde han på verkningarna av politiska nådebevis. Medlet slog fullständigt fel, dessa element hade för länge sedan avslutat sina kontrakt med våra gemensamma fiender och voro långt ifrån att frivilligt ånyo uppsäga dem.
Under de mångfaldiga livliga, personliga förbindelser med dåvarande generalöversten Conrad von Hötzendorf, vilka vistelsen i Pless medförde för mig, bekräftades det intryck jag redan tidigare fått av honom såsom soldat och ledare. General von Conrad var en rikt begåvad personlighet, en glödande österrikisk patriot och en varmhjärtad anhängare av vår gemensamma sak. Mot politiskt inflytande, som sökte föra honom ur denna riktning, ställde han sig, utan tvivel av djupaste övertygelse, avvisande. I sin operativa åskådning var generalöversten synnerligen storslagen. Han förstod att ur virrvarret av mindre viktiga bisaker plocka fram kärnpunkten uti våra gemensamma stora frågor, och han var en synnerligen framstående kännare av förhållandena på Balkan och i Italien.
De betydande svårigheter, som stodo i vägen för en nationell enhetskänsla inom österrikisk-ungerska armén och de härur uppstående bristerna voro generalöversten välbekanta. Detta oaktat överskattade han vid uppgörandet av sina högt strävande planer här och där den honom anförtrodda härens prestationsförmåga.
Även Turkiets och Bulgariens militära ledare lärde jag personligen känna under loppet av hösten och vintern i Pless.
Enver Pascha visade inför mig en ovanligt vidsynt och fri uppfattning av innebörden i ledningen av det nuvarande kriget och dess genomförande. Denne osmans
