Sida:Ur mitt liv.djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
201

England fram med största hänsynsfullhet. Härvid höll han till godo med de skarpaste avslag. I fråga om undervattensbåtkriget däremot, vilket dock endast var vårt motdrag mot det engelska godtycket, visade Wilson den största ömtålighet och tillät sig genast krigshotelser. Tyskland gav sitt bifall till grundtanken i den Wilsonska uppmaningen. Fienderna yttrade sig gent emot Wilson om detaljerna i sina fordringar, vilka i huvudsak gingo ut på Tysklands stadigvarande ekonomiska och politiska lamslående, Österrike-Ungerns söndersplittring och den osmanska statens tillintetgörelse. Hos var och en, som lugnt bedömde det dåvarande krigsläget, måste den tanken tränga sig fram, att de fientliga krigsmålen endast vid fullständig underlägsenhet kunde hava utsikt att ernås, men att vi icke hade anledning att förklara oss underlägsna. I varje fall skulle jag, vid sakernas dåvarande ställning, ansett det som en förbrytelse mot mitt fosterland och ett förräderi mot våra allierade, om jag förhållit mig annorlunda än fullständigt avvisande gent emot dylika fientliga fordringar. Med det dåvarande krigsläget kunde jag enligt min övertygelse och mitt samvete icke kalla någon annan fred god, än en sådan, som så befäste vår framtida ställning i världen, att vi blevo skyddade mot likadana politiska våldshandlingar som dem, vilka lågo till grund för det nuvarande kriget, och att vi även kunde bjuda våra bundsförvanter ett bestående starkt stöd mot varje fara. På vilken politisk och geografisk grundval detta mål skulle nås, var för mig såsom soldat en fråga av andra ordningen, huvudsaken var att det nåddes. Jag ansåg mig icke behöva hysa något tvivel om, att det tyska folket och dess bundsförvanter skulle besitta kraft att, kosta vad det ville, med vapen i hand tillbakavisa de oerhörda fientliga kraven. I själva verket var hemortens hållning gent emot de fientliga anspråken helt och hållet avvisande. Icke heller kom, vare sig från turkisk eller bulgarisk sida, vid denna tid någon som helst uppmaning till eftergift. Österrike-Ungerns svaghetsanfall ansåg jag för övervinneliga.