Sida:Ur mitt liv.djvu/222

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
220

tidrymd skall resultatet av U-båtskriget kunna uppnås?» Amiralstaben kan i detta hänseende naturligtvis endast komma med obestämda uppgifter. Men till och med dess på, som de säga, försiktiga beräkningar grundade uppskattningar äro så gynnsamma för oss, att jag principiellt anser mig kunna taga med på köpet den faran, att genom det nya medlets användning få oss en eller annan ny fiende på halsen.

Men hur enträgen marinen än var, så krävde dock politiska och militära synpunkter ett uppskjutande av det oinskränkta U-båtskrigets igångsättande över hösten 1916. I det då så starkt spända krigsläget fingo vi nämligen icke draga någon ny fiende på oss. Vi måste i varje fall vänta, tills vi kunde skåda ett gynnsamt slut på det rumänska fälttåget. Ernåddes ett dylikt, så hade vi tillräckliga krafter till förfogande för att kunna avhålla angränsande neutrala stater från att inträda i våra fienders led, även om England ytterligare skulle stegra deras ekonomiska betryck.

Till de av militära skäl föranledda synpunkterna kunde vi även lägga politiska. Innan vår fredsaktion visade sig fullständigt förfelad, ville vi icke tänka på en förstärkt användning av U-båtsvapnet.

Men då detta fredssteg sedermera strandade, funnos för mig endast militära synpunkter. Utvecklingen av vårt krigsläge, särskilt i Rumänien, tillät nu i slutet av december enligt min övertygelse den mest vidsträckta användning av detta verksamma vapen.

Den 9. januari 1917 godkände vår allerhögste krigsherre, mot rikskanslerns von Bethmann åsikt, på förslag av amiralstaben och generalstaben ifrågavarande åtgärd. Ingen av oss kunde hysa något tvivel om tyngden av detta steg.

I varje fall gav dock U-båtskrigets användning med sina lockande utsikter hären och hemorten under lång tid ett starkt moraliskt stöd för lantkrigets fortsättande.

Vid åsynen av den för oss ödesdigra utgången av kriget