DEN FIENTLIGA OFFENSIVEN UNDER FÖRSTA HALVÅRET 1917.
PÅ VÄSTFRONTEN.
Från och med den gynnsammare årstidens inträdande emotsågo vi den väntade allmänna offensiven på västfronten. Vi hade genom nygruppering av våra stridskrafter strategiskt förberett oss mot densamma, men under loppet av vintern även i taktiskt hänseende vidtagit alla åtgärder för att möta denna i varje fall största av alla hittillsvarande fientliga kraftansträngningar.
Till dessa åtgärder hörde icke minst ändringarna i vårt förutvarande tillvägagångssätt vid försvar. De utarbetades av oss på grund av erfarenheterna i de föregående striderna. Våra försvarsanläggningar skulle i framtiden icke längre bestå av enskilda linjer och stödjepunkter utan av linjesystem och stödjepunktsgrupper. Uti de därigenom bildade djupa zonerna ville vi icke uppställa trupperna uti sammanhängande stela fronter utan i smidigare gruppering och indelning i bredd och djup. Försvararen måste hålla sina stridskrafter rörliga för att undvika den förintande fientliga verkningsskjutningen under den förberedande striden, här och där frivilligt uppgiva delar av ställningen, vilka blivit ohållbara, och sedan genom motanfall återvinna det, som var nödvändigt för behållandet av ställningen i sin helhet. Dessa principer gällde i smått som i stort.
