luttras genom erfarenhet. En här med sådan sedlig och andlig rikedom, med sådana mäktiga, historiska traditioner som den tyska av 1914, överlever för visso till sitt inre värde många krigsår, om blott tillförseln till densamma av friska kroppsliga och andliga krafter från hemorten hålles vid makt. Totalvärdet kommer dock, ja, måste på grund av tingens naturliga ordning komma att sjunka, om ock dess relationsvärde i förhållande till varje fiende, som lika länge stått i fält, förbliver oförändrat högt och överlägset.
Vår nya försvarsmetod ställde stora fordringar på truppens förmåga och moraliska kraft, därigenom att den minskade försvarets fasta yttre sammanhang och därmed till högsta princip upphöjde de minsta delarnas självständighet. Det taktiska sammanhanget gavs icke mera av yttre skönjbara linjer och grupper utan av det andliga band, som låg i taktisk samverkan. Det är ingen överdrift, då jag säger, att under förhandenvarande förhållanden låg det i övergången till dessa nya grundsatser den största förtroendeyttring, som vi kunde visa vår härs andliga och sedliga kraft och för visso alla dess delar. Redan den närmaste framtiden skulle lämna bevis, huruvida detta förtroende var berättigat.
På västfronten bröt det första ovädret löst, så snart våren gjort sitt inträde. Den 9. april anslog det engelska anfallet vid Arras upptakten till den stora fientliga våroffensiven. Anfallet förbereddes i flera dagar med de fientliga artilleri- och granatkastarmassornas hela brutala raseri och hade intet av överraskningstaktiken i Nivelles anda från oktober föregående året. Litade man på engelsk sida icke på detta förfarande, eller kände man sig taktiskt för osäker? Anledningen är för ögonblicket likgiltig, faktum består och talar ett fruktansvärt språk. Det engelska anfallet brusar över de första, andra och tredje skyttevärnslinjerna. Stödjepunktsgrupperna svika eller tystna efter hjältemodigt motstånd, artilleri går förlorat i mängd. Försvarsmetoden har tydligen klickat!
