företaget på någondera sidan under detta krig, i den mån det gäller en samverkan mellan här och flotta. På grund av ogynnsam väderlek syntes till en början planens förverkligande så tvivelaktigt, att vi voro betänkta att åter taga i land de redan inskeppade trupperna. Bättre väderlek låter oss emellertid våga utförandet. Från denna stund går det med nästan samma noggrannhet som ett urverk. Marinen motsvarar härvid i varje avseende de höga fordringar, vi nödgades ställa på densamma.
Vi sätta oss i besittning av Ösel och de kringliggande öarna. I Petersburg bliva nerverna allt mera upphetsade och arbeta allt vildare och mera osammanhängande. Enheten i den ryska fronten uppluckras mer och mer, allt tydligare träder det i dagen, att Ryssland allt för mycket förtäres av inre oroligheter, för att det även skulle kunna vara i stånd att inom överskådlig tid åstadkomma någon förnyad kraftutveckling utåt. Mot det, som mitt i denna oreda ännu synes stå fast och hållbart, bryter sig den röda floden allt starkare, och stycke efter stycke slites bort från statens grundpelare.
Under våra sista slag vacklar kolossen icke längre, den brister och störtar. Men vi vända oss till en ny uppgift.
OFFENSIV MOT ITALIEN.
Oaktat läget i Flandern denna höst är utomordentligt allvarligt, besluta vi oss för en offensiv mot Italien. Efter min tidigare avvisande hållning gent emot ett dylikt företag förvånas man måhända över, att jag ändå nu utverkade min allerhögste krigsherres medgivande till användning av tyska trupper för en operation, av vilken jag lovade mig så ringa inflytande på vårt allmänna läge. Beträffande detta kan jag blott säga, att jag icke ändrat mina åsikter i detta fall. Jag ansåg det även på hösten 1917 uteslutet, att vi, till och med efter en genomgående seger, skulle