Stadens utseende får till det yttre sin prägel av dess gamla kyrkas mäktiga, fasta byggnad. Delvis förfallna eller ännu befintliga delar av befästningsanläggningar erinra om, att Avesnes i forna tider spelat en krigshistorisk roll. Så vitt jag minnes, hade 1815 delar av den preussiska armén efter slaget vid Belle Alliance satt sig i besittning av den dåvarande fästningen och sedermera dragit vidare i riktning mot Paris. Av kriget 1870—71 hade trakten icke berörts.
Staden, som ligger helt inbäddad i grönska, är en tyst landsortsstad. Genom vår närvaro erhöll den en blott föga livligare prägel. Själv befann jag mig där efter 47 år åter för längre tid bland fransk befolkning. De olika gatutyperna föreföllo mig jämförda med tiden 1870—71 så oförändrade, att jag kunde glömma den mellanliggande tidrymden. Sålunda sutto nu som då invånarna framför sina dörrar, männen för det mesta tysta, försjunkna i betraktelser, kvinnorna livliga, skötande konversationen, barnen på lekplatsen under glada lekar och sång som mitt i djupaste fred. Lyckliga ungdom!
Vår långa vistelse i Avesnes bekräftade för övrigt hos mig den allmänna erfarenheten, att den franska befolkningen med värdighet fogade sig i det hårda öde, som krigets långa varaktighet dragit över dem. Vi hade ingen anledning att tillgripa några som helst särskilda åtgärder för upprätthållande av ordningen eller ens till vårt skvdd, utan kunde tvärtom inskränka oss till att endast trygga vår arbetsro.
Hans majestät kejsaren tog icke sitt kvarter i Avesnes, utan uppehöll sig under tiden för de följande stora händelserna uti sitt extratåg. Detta förflyttades allt efter krigsläget. Den veckolånga vistelsen uti de trånga utrymmena på tåget kan tjäna som bevis för vår krigsherres anspråkslöshet. Under denna tid gick han fullkomligt upp i sin här. Hänsyn till existerande faror, eventuellt från fientliga flygare, lågo utanför kejsarens tankevärld.
Uppehållet i Avesnes beredde mig under loppet av de
