Sida:Ur mitt liv.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
295

närmaste månaderna tillfälle att oftare än hittills komma i personlig beröring med så väl våra armégrupp- och arméchefer som med övriga högre staber. Alldeles särskilt hälsade jag med glädje möjligheten att se truppofficerare hos mig. Deras krigserfarenheter och deras övriga för det mesta med gripande enkla ord berättade krigsupplevelser voro för mig av högt intresse, icke blott ur krigisk utan även ur allmänt mänsklig synpunkt.

De tillfälliga besöken vid det masuriska regemente, som bar mitt namn, vid det gardesregemente, i vars led jag stått som ung officer under tvenne krig, vid det oldenburgska infanteriregemente, över vilket jag först fört befäl såsom regementschef, beredde mig en alldeles särskild glädje. Visserligen funnos endast ett fåtal kvar av fredspersonalen, men i det nya släktet återfann jag den gamla soldatandan. De flesta av officerarna och manskapet såg jag för första och många även för sista gången. Ära vare deras minne!