kraterterräng kunna först efter flera dagars arbete åter bliva trafikabla. Ännu uppgiva vi dock icke fullständigt hoppet att erövra Villers-Bretonneux. Den 4. april försöka vi på nytt att fördriva fienden därifrån. Rapporterna om anfallets framskridande ljuda denna dag till en början löftesrika, men följande dag den 5. april medför bakslag och missräkning vid denna punkt.
Amiens stannar i fiendens händer och beröres endast av vår fjärreld, som visserligen oroar pulsådrorna för fiendens tillförsel, men icke förmår avklippa dem.
Det »stora slaget» i Frankrike är slut!
SLAGET VID LYS.
Bland slagförslagen för fälttågsåret 1918 befann sig även en bearbetning av ett anfall mot den engelska ställningen i Flandern. Härvid hade man utgått från tanken att vända sig mot den mot öster framspringande engelska nordflygeln på båda sidor om Armentières för att genom ett framträngande i huvudriktningen Hazebrouck framkalla sammanbrottet. De utsikter, en dylik operation i händelse av gynnsam utgång erbjöd, voro synnerligen lockande, men gent emot anfallets genomförande funnos mycket stora betänkligheter. Till att börja med var det klart, att vi här skulle få att göra med den starkaste engelska stridsgruppen. Denna, koncentrerad inom ett jämförelsevis trångt område, var väl i stånd att komma vårt anfall att efter en kort framryckning köra fast. Genom ett dylikt företag utsatte vi oss just för den fara, vi ville undvika. Därtill kom anfallsterrängens svåra beskaffenhet på båda sidor om Armentières. Man skulle där först överskrida Lys’ milsvida ängsmarker och sedan floden själv. Under vintern voro strandsluttningarna på långa sträckor översvämmade, på våren ofta hela veckor igenom sumpiga, en verklig skräck för besättningen uti de därvarande försvarsställningarna. Norr om
