Sida:Ur mitt liv.djvu/320

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


ANFALLET STRANDAR.


PLANEN FÖR SLAGET VID REIMS.

Efter avslutandet av junistriderna gjorde läget i Marnebågen intryck av att vara ett ofullbordat, icke avslutat arbete. Såsom vi från och med mitten av juni stodo i denna båge, kunde vi i längden icke bliva stående. Tillförselförhållandena i den väldiga halvcirkeln voro bristfälliga. De voro nätt och jämnt tillräckliga vid det tillstånd av relativ stridsvila, som rådde, men hotade att bliva betänkliga för den händelse, att en längre fortgående större strid skulle utbryta. Till vårt förfogande hade vi endast en, och därtill en föga trafikkraftig järnvägslinje såsom huvudsaklig tillförselled för våra stora truppmassor uti det, i förhållande till deras styrka, trånga området. Därtill kom, att just den framspringande bågen måste uppmuntra fienden till omfattande anfall.

En grundlig förbättring av så väl tillförselmöjligheterna som det taktiska läget var endast möjlig, om vi satte oss i besittning av Reims. Intagandet av denna stad hade icke lyckats i samband med maj—junistriderna. Då hade vi förlagt tyngdpunkten i huvudsaklig västlig riktning. Erövringen av Reims måste nu bliva föremål för en särskild operation.

Det därigenom nödvändiga slaget passade emellertid in i ramen för de allmänna planerna.

Jag har redan på ett föregående ställe betonat, att det efter avbrytandet av slaget vid Lys fortfarande förblev