Sida:Ur mitt liv.djvu/324

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
322

SLAGET VID REIMS.

I dagbräckningen den 15. juli började vårt tusenstämmiga artilleri spela upp sin stridsmelodi vid den nya anfallsfronten. Samtidigt blir det livligt på vår sida om Marne. Fiendens motverkan är till en början icke särdeles livlig, men tilltager så småningom. Vi hade icke iakttagit några tecken till att fientliga fronten förstärkts eller att fienden vidtagit några särskilda försvarsåtgärder. Det lyckas vårt infanteri att gå över till södra Marnestranden. Fientliga kulsprutenästen rensas, höjderna på andra sidan floden bestigas och kanoner erövras. Underrättelserna om dessa första tilldragelser nå oss i Avesnes redan mycket tidigt och lugnar den förklarliga spänningen samt stärker våra förhoppningar.

Liksom vid Marne uppblossar även striden om Reims på en vidsträckt omkrets, dock utan att direkt rikta sig mot denna stad och dess omgivningar. Staden borde ju bringas att falla genom dubbelsidig omfattning. I Champagne ända bort emot Argonnerna skjutes det första fientliga försvarssystemet i spillror av vårt artilleri och våra granatkastare. Bakom fiendens främre linjer befinner sig ännu ett från föregående strider härstammande utbrett skyttegravsnät. Ingen kan angiva, om eller vilka delar av detsamma, som äro besatta. I varje fall äger fienden i detsamma talrika stödjepunkter, och det erfordras knappast något särskilt arbete för att ånyo göra dessa försvarsdugliga och skapa nya förändrade försvarsmöjligheter. Å andra sidan förefaller fienden här i Champagne vara minst förberedd på motstånd. Hans artilleri svarar icke synnerligen starkt och står synbarligen ganska glest samt påfallande djupt grupperat.

Sedan vi koncentrerat vårt tunga artilleris eldkraft mot den främsta fientliga ställningen, börjar, liksom i våra tidigare anfallsstrider, detta samlade ovädersmoln sin