Under loppet av min mångåriga tjänstetid har jag lärt känna nästan alla tyska folkstammar. Jag tror mig därför kunna bedöma, vilken rikedom av de mest värdefulla egenskaper vårt folk besitter, och hurusom knappast något annat land i världen inom sig äger så mångsidiga förutsättningar för ett rikt andligt och psykiskt liv som Tyskland.
ÖVERGÅNG TILL PRIVATLIVET.
Med ödmjukaste tacksamhet till min kejsare och konung, med de varmaste välgångsönskningar för hans armé och i full förtröstan om mitt fäderneslands framtid hade jag skilts från den aktiva tjänsten, men förblev dock alltid i mitt inre soldat.
Mina rika upplevelser inom mitt yrkes alla områden lät mig tacksam och nöjd skåda tillbaka på min föregående verksamhet. Ingenting förmådde grumla helhetsbilden, över vilken förverkligandet av de glödande ungdomsdrömmarna spred sin trollglans. Övergången till den självvalda vilan försiggick därför icke heller hos mig utan längtan efter det lämnade verksamhetsområdet, icke utan trängtan till arméns leder. Hoppet, att min kejsare i händelse av fara för fosterlandet skulle kalla mig tillbaka, önskan att få ägna mina sista krafter åt hans tjänst, förlorade under stillheten i min förändrade tillvaro intet av sin styrka.
Vid den tid, då jag lämnade armén, pulserade där ett utomordentligt starkt andligt liv. Den uppfriskande striden mellan gammalt och nytt, mellan hänsynslöst framåtskridande och ängslig försiktighet sökte och fann sin utjämning i de sista krigens praktiska erfarenhetsrön. Dessa erfarenheter lämnade, trots de nya banor de öppnade för oss, intet tvivel om, att mitt under det stegrade värdet hos alla stridsmedel värdet av soldatens uppfostran och sedliga utbildning måste förbliva detsamma som förr. Den manliga bragden hade alltjämt behållit försteget framför förståndets
